Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Jag kunde inte sagt det bättre själv!

Arckanum - Helvitt

Det var väl jävlar vilka allvarliga diskussioner det blev här inne!
Musik är kärlek oavsett om det är DÖDSmetall eller SVARTmetall.. Ingen normal människa lyssnar på musik för att man VILL få känslor av destruktivitet eller som man helt enkelt mår dåligt av.
När jag hör E.Saade på radion/tvn, då mår jag dåligt och blir arg, i totalt negativ bemärkelse. Borde kanske hålla mig till detta isf eftersom jag är en få här inne som njuter av mitt liv och faktiskt blir glad och har kul när jag går på spelning! "Pentagrammaton"s inlägg är det mest infantila skit jag någonsin läst. Väx för helvete till dig!

Immolation - Unholy Cult
Spelas i sin helhet här denna morgon. Jag älskar den här skivan!

jobbigt før dig att hans infantila skit støds av dina favoritartister.

Absolut ingenting jag bryr mig om. Tror nog banden i sig gör musik för självla kärleken till musiken också.

Merciless - Fallen Angels Universe

Musik kan vara positivt på ett negativt sätt. För vissa är black metal en livsstil och inte endast musik.

Orkar dock inte ge mig in i den här diskussionen. I alla fall inte just nu.

Lurker of Chalice - S/T (demo 2002)

Exakt, det var också det jag tänkte på. Jag övergav också denna diskussion för att fortsätta en intressantare sådan med min bordslampa och tänker fortsätta så. Däremot känner jag mig efter 10 snarlika inlägg tvungen att poängtera att positivitet och negativitet är HELT subjektiva. Ju gladare, mer upprymd och mer taggad jag är desto mer vill jag hala fram en M16 och spreja så många människor jag bara ser. Således handlar det alltså inte om att man sitter och lyssnar på musik med avsikten att dra ned humöret, bli deprimerad och ledsen. För vissa innebär en positiv musikupplevelse att man diggar, blir glad, på gott humör och allmänt lycklig. För vissa innebär det att man uppfylls med ett intensivt, brännande hat och en outhärdlig vilja att se hela jävla jorden konsumeras. Förstnämnda grupp upplever sistnämnda reaktion som negativ och vice versa. Det är alltså individuellt för varje person vad positivt och negativt, samt deras relation till musik, innebär. Ok?

Jag har redan skrivit mycket mer än som var menat i denna disskussion, det enda jag vill tillägga är att jag är medveten om att det är ytterst subjektivt men black metal har alltid sedan starten varit menad som en kanal för negativitet, misantropi, gränslöst hat, satan och ondska. Med det i åtanke så är det bara konstigt att bortse från detta och bara uppskatta musiken på ett annat sätt. Att stå på en black metal spelning och skratta och ha kul är som att gå in i en kyrka naken och smeta bajs överallt medans det är högmässa. Man gör det bara inte och borde straffas med dödligt våld. Deras subjektiva bild av musiken är i konflikt med min.

Absolut! Allting är helt enkelt individuellt, och jag förstår absolut den delen med m16-teorin, sådan blir väl jag själv också.
Men när det kommer till saker som "man borde fan förbjuda folk som har roligt på en spelning, black metal är ingen lek.." må så vara att det inte är en lek. Men nog fan känner jag både upprymdhet och har väldigt roligt när jag är iväg på spelningar av denna sort, då jag tycker det är bland det bästa man kan göra i livet.
Det var bara så att jag upplevde "Pentagrammaton"s inlägg och sätt att uttrycka sig som ganska..ja extremt haha.
Hursomhelst så är den här diskussionen väldigt, VÄLDIGT förlegad och jag förbannar mig själv för att jag slösade min energi till att svara på det.

Katharsis - Fourth Reich
Det här är ingen lek!

Personligen har jag en lösning jag är alldeles överlyckligt nöjd med - jag går inte på black metal-spelningar alls. Förstår inte hur i helvete man kan stå ut med att trängas bland svettiga, vidriga, efterblivna köttmassor i en syrebefriad lokal i tre timmar på regelbunden basis. Tycker det tar udden av musikupplevelsen fullkomligt. Plus att det obevekligen alltid låter åt helvete då det alltid utspelar sig i skitlokaler med skitljud. Föredrar alltid att lyssna med bra ljud ostörd i min ensamhet eller i ett par goda vänners lag. Helst såklart utomhus i passande miljöer. Black metal är ingenting man samlas i stora folkgrupper och njuter av kollektivt i mina ögon. Det ska inte bjuda in till folksamling utan folkskingring.

Sista giget jag var på var Malign/The Devil's Blood/Watain på Klubben och det var minst sagt halvdant. De 10 minuterna jag hann se av Malign var underbara, men under The Devil's Blood somnade jag sittandes på golvet av pur uttråkan och när det väl var dags för Watain var jag så trött och less att jag drog efter 3 låtar. Ville mest se hur det var att uppleva dem live, de hade schysst dekor och så men annars var det som vilken spelning som helst och inte den utomjordliga ritual som folk får att framstå som. Besvikelse.

Mjo, jag går inte heller på så många spelningar kan jag lova..
Jävlar vad fint det hade varit att se Maligns sista spelning, lyckans ost. Hörde dock att watain slopat att ha med ruttet blod och djurkadaver i extrema stadier av förrutnelse. När jag såg Watain live var det verkligen som en utomjordlig ritual. Höll på riktigt på att kräkas av stanken och när jag gick därifrån hade jag ruttet grisblod över hela mig och kände mig helt tom och våldtagen. En jävligt lyckad kväll!

EDIT: fattar inte vad folk har emot TDB
Älskar deras musik och hade varit en dröm att beskåda de live.

Samma här. Ibland känner jag att Fan detta skulle man sett! eller Fan att man missade detta! men tillslut så går jag aldrig på några spelningar överhuvudtaget. Faktum är att hårdrockare och metalfolk i allmänhet är de jag hatar allra mest. I alla fall säkert 95% är enligt mig rena idioterna. Sista och typ enda spelningen var när Satyricon spelade för ganska många år sen. Jag hade käkat massa flödder och kom in flera låtar för sent. Sen efter mycket skrikande från min sida att dom skulle köra Dawn of a new age så satte jag mig trött ner på en stol. Det satt nån jävla skabbig brud på stolen bredvid och nästan direkt kom en snubbe fram och typ började mucka gräl med mig. Det var väl hans ruckel till brud som satt där eller nåt sånt. Blev så så jävla förbannad så jag stod och gallskrek honom rakt i ansiktet och hotade med att vänta utanför och hugga ihjäl honom med en skruvmejsel. Bruden såg skiträdd ut och snubben helt förvånad.

Sen gick jag därifrån muttrande och skrikandes slagord och drog vidare och fortsatte mitt knarkande på annat håll.

Kör Satyricon - Dawn of a New Age en gång bara för det. Det var inte igår...