Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Spelar ingen roll för mig. Faktum är att om de nu ser ut som du beskriver så tycker jag bara de är ännu coolare. Spela blackmetal i LAN-utstyrsel...

Ur ett blackmetal-perspektiv förstår jag din åsikt. Dock inte ur ett allmänt musikaliskt.

np: Beherit - Axiom Heroine

Så det viktigaste är att ett band har rätt frisyr, rätt corpsepaintmönster och trendiga kläder?

Nu har jag bara hört några ett par enskilda låtar och bläddrade nyss lite kort i "manifestet", men vad är det folk reagerar så kraftigt emot? Jag kan inte riktigt förstå det.

För att citera fritt ur minnet en kommentar från bloggen "hatpastorn": "varje gång jag går in här så slutar det med att jag aldrig mer vill lyssna på black metal"

Ajust fan, en låt måste man nämna. Moonbloods del på spliten med deathspell omega

Stön, samma trötta jävla argument som idisslas om och om och om igen på internethelvetet. Nej, det handlar inte om deras jävla kläder utan deras musik, deras inställning till den och hur de uttrycker sig. Den där snubben är så ofantligt, tarmspräckande skitnödig att han sitter och darrar två centimeter ovanför stolen. Han kan bara inte vänta med att häva ur sig alla häftiga ord han plockat upp ur filosofiböcker och från internethemsidor. Hela manifestet är en kaskad av innehållslösa floskler.

Och för helvete, "burst beats"? "Hyperborean/transcendental black metal"? Säg mig i stället vad detta band har med black metal att göra utöver att de använder tremologitarrer, snabba trummor och vrål. Nej, black metal har inte och har aldrig enbart handlat om det musikaliska; det ideologiska planet spelar i allra högsta grad in också. Om ett band använder sig av sagda musikaliska tekniker men hyllar Jesus och Guds skapelse skulle inte många kalla det black metal. Jag må vara old school-fanatiker men jag kan njuta minst lika mycket av noise/industrial-black som The Axis of Perdition eller Spektr, melankolisk black metal-rock som Amesoeurs eller ColdWorld och massa annat då det inte står och faller med det musikaliska för mig.

Black metal måste ändå i viss mån förmedla ett budskap färgat av mörker, fara, död, våld och de skuggbelagda sidorna av vår existens; och framför allt annat måste den framföras med rå, okonstlad, fysisk energi och känsla. Dessa grabbars enda mål är att skita ur sig så många avancerade, esoteriska, kvasiintellektuella filosofitermer som möjligt och därför borde de inte ens hålla på med musik. Det finns inte ett skit bakom det.

Då tycker jag man bör skaffa ett ord för den musik som svartmetallbanden spelar, eftersom svartmetall tydligen inte är en musikgenre. Skulle vara intressant att veta vad det är jag har lyssnat på i så många år... För personligen skiter jag fullständigt i vad Mayhem och andra ursprungssvartmetallare hade för åsikter om Jesus och andra judar.

Och vad skulle du säga är svartmetallens "budskap" som måste förmedlas?

Nu håller du på och generaliserar på ett helt ovidkommande sätt. Det är allmän vetskap att musikstilar, i synnerhet sentida och populära sådana, i väldigt många fall är starkt associerade med kulturella och subkulturella strömningar som sträcker sig över fler plan än det musikaliska. Punken och proggen är nästintill synonyma med vänsterrörelser och arbetarklassrevolt, hiphop hör ihop med det hårda gatuliv fattiga svarta människor utstår, glamrocken associeras med stora hår, party, brudar, knark och mer brudar. Grunge är en bitter revolt mot glamrocken med fokus på vemodighet, missbruk och misär. And on and on it goes, du hajar vad jag menar.

Självklart kan man peka ut ett par särskilda musikaliska drag som ofta förekommer i black metal och sätta det som standarden för genren, jag sitter inte och drar argument om rätt och fel här. Smaken är ju som baken - skitig hos somliga. Jag personligen anser att det går alldeles utmärkt att experimentera och tänja gränserna inom varje musikgenre och utveckla den i nya förgreningar - det är när man helt och hållet förlorar kontakten med sin musikaliska utgångspunkt som det man gör tappar sin essens helt. Jag kan inte definera några specifika karaktärsdrag, vare sig musikaliska eller ideologiska, som måste innehas för att jag ska anse musiken vara "äkta" eller dylikt, jag befattar mig inte med sådana termer. När jag fattar tycke för ett band är det för att musiken förmedlar en speciell känsla som inte kan förklaras i ord och således inte kategoriseras. Det är därför svårt för mig att vara mer specifik än jag var tidigare; jag anser att black metal tematiskt bör behandla de mörka domänerna i universum i någon skepnad, och att den ska framföras med energi och känsla som i sin tur även tar lyssnaren i besittning.

Lyssnar på allt möjligt själv. Massvis som inte skulle kunna klassas som trve antagligen. Men äkta black metal tycker jag personligen bör förmedla negativitet som mörker, hat, depression och ångest, destruktion, kaos, etc.

Cobalt - Gin
Bra platta detta!

The War Sphere of Black Metal! Duglig.

Men föredrar denna:
Cobalt - Eater of Birds

Kombinerat med nithalsband, svart läppstift och alternativt mode inhandlat för groteska överpriser, eller?


Ja den är ganska schysst. Black metal goes Tool, eller tvärtom.

Lyssnade just på Ride For Revenge - Under The Eye. Överlägset nästan allting annat som släpptes förra året. Alla som gillar primitiv, atmosfärisk och originell BM borde kolla upp denna platta samt spliten med Undor som också kom förra året. Tyckte att Wisdom of the few var deras bästa skiva tidigare, men de blir verkligen bara bättre och bättre.

Blacklodge – Ftp://solarkult.Nexus

Javisst, faktiskt på pricken. Så dyra var de dock inte. Jag hade min rebelliska tonårsfas precis som alla andra. Lyckligtvis kom jag senare att utveckla en djupare förståelse för de mer extrema aspeker av livet jag utforskade i stället för att ge upp hela skiten och gå vidare till att bli söderhipster, företagsekonom, svårmodig estet eller dylikt. Folk kan pissa floder över mina samhälleliga livsval så mycket de bara orkar, livet är kort och jag utvinner år efter år av spirituell fullkomlighet medan de ägnar all sin energi och tankemöda åt sina värdsliga och i livets slutände värdelösa jobb och karriärer. Jag tar hellre min tid åt att utforska mina existensvillkor på egen hand än att slösa den på andra människors bryderier.

Menade nu inte att pissa några större floder över dig, utan påpekade mest likheter med någon metal-lyssnande stalkertyp som jag en gång i tiden hade i mitt eget gymnasium. Du och jag har uppenbarligen en del gemensamma karaktärsdrag och från vad jag sett av ditt postande i denna tråd även relativt lika musikpreferenser. Jag tar tillbaka den förolämpande tonen från mitt förra inlägg.

Lyssnar just nu på Cultes des ghoules - Häxan som jag faktiskt upptäckte via ett tips från Frank Friendly i denna tråd. Riktigt jävla bra BM. Skulle till och med påstå att det är en av de bästa skivorna inom genren som släppts det senaste decenniet. Säkerligen flera andra här som skulle kunna uppskatta detta band till samma grad jag själv gjort.