Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Försök rensa perspektiv och konklusioner HELT från closet-positivism, och se vilka resultat du skulle få, om du opererade med ren relativism.

Hurvida empiri är en del av ett 'guds'-bevis beror på 'guden' i fråga.


Försök rensa perspektiv och konklusioner HELT från solipsism och navelbeskådande kartesianism, och se vilka resultat du skulle få, om du opererade med ren relativism.

For the record: Ordet "scientism" refererar till den grupp inom vetenskapen, som har sitt filosofiska underlag i positivistisk materialism.

Märklig syn.
Min poäng var att språket är betydligt vagare än vad man tror. Trots det verkar det fungera utmärkt i de flesta situationer. Om du hade köpt apelsiner av mig innan hade det förmodligen inte varit några problem, för att ge ett trivialt exempel.
Det är möjligt, men är det verkligen relevant i den här tråden?
Så vad är då 'tinget i sig'?
Konsensus skulle lika gärna kunna indikera att du gärna håller med dig själv, om man nu vill vara sån.
Min åsikt är att det där är en oerhört ofruktbar inställning. Varför skulle en åsikt vara nödvändig för att föra en diskussion framåt? Måste varje argument indirekt vara ett känsloargument? Att ha en fast 'åsikt' eller 'position' är ren dogmatik i dessa sammanhang. Dessutom valde du själv att "ödsla tid" genom att börja skriva till mig. Själv ser jag ingen större anledning till att fortsätta den här diskussionen.

Varför det? Att du inte ens bemödar dig att ge något argument för varför jag ska "operera med ren relativism" indikerar endast att du väljer att blunda för de uppenbara bristfälligheterna. Jag tvivlar på att du faktiskt har din ontologi på det torra.

Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.

Hoppas att det lilla bibelcitatet är tillräckligt provocerande för att du ska få tummen ur och ge mig ett argument för relativismens påstådda suveränitet.
Gud i sin mest 'opersonliga' och 'abstrakta' form.
Som ovan. Du har ännu inte presenterat något argument. Varför skulle jag "rensa perspektiv" om du inte ens ger en motivering? Det du skriver nu börjar ärligt talat påminna om 'apologeternas' argumentationsstil: "Acceptera Jesus i ditt liv och se vilka resultat du skulle få".

Ja, det är ju lätt att säga. Det är ju i det närmaste plågsamt att diskutera sånt här med några få meningar. Du ställde en fråga om ontologin som jag tyckte var alltför omfattande att svara på. Det är därför lika bra att jag ger dig min syn på tillvaron så att vi slipper fler tjafs om olika begrepp.

Jag är enig med Derrida om att det inte finns någon metafysisk närvaro varken hos subjektet eller objekten som gör att vår verklighet går att tolka, utan hjälp av en frånvaro. I detta perspektiv blir den andre/frånvaron en förutsättning för existensen. Allt och alla är beroende av det andra för att kunna tolka, kommunicera och existera överhuvudtaget. Det finns inget övernaturligt: högre, renare, enhetligare, som är centrum för tolkningen av tillvaron.

De ideal som vi människor bygger upp tillsammans och använder oss av som "sanningar" är just mänskliga ideal och inte övernaturliga. Lagar, regler, moral är möjliga att förändra när vi människor inte längre ser dem som ideala.


Jo, det kan trivialt sett, både vara vagt och starkt. Språket kan också leda till grava missförstånd som leder till krig och elände. Jag förstår inte vart du vill komma: språket är vagare än vad vi tror ändå fungerar det utmärkt?

Ja, det kan det vara.
Fråga Kant Nej men allvarligt. Jag tog Kant som exempel för att svara på hur det trancendentala jaget kom ut till objekten, eftersom jag misstänkte att du läst honom. Det var dumt av mig. Kants metafysik är i mina ögon klantig.
Det förstår jag inte. Konsensus innebär väl att vi lyckas hitta en gemensam position och inte att var och en håller med sig själv. Det finns ju faktiskt exempel på att vi lyckas övertyga, eller närma oss varandra, genom att förhandla.

Jo, visserligen har du en poäng i det du säger. Men nu är det ju så att jag är metafysikkritiker och om jag då diskuterar med någon som inte har en metafysisk uppfattning, så faller ju hela diskussionen platt. Vi kan visserligen diskutera metafysikkritiken i sig, hur relevant den är, osv... Nu är det kanske inte rätt tråd att göra det i då vi är här, antingen för att bevisa guds existens, eller för att argumentera mot bevisen.

Jag ska ändå svara dig på frågan som du ställde till Bogomil: Vilken fördel ett relativistiskt perspektiv har framför ett metafysiskt.
Det handlar om synen på den andre. I metafysiken är den ene/närvaron/det rena/det högsta mm, det som är det ideala och det andra, är det icke önskvärda som ska bekämpas.

I Derridas relativism är den andre förutsättningen för existensen. Den andre bör respekteras eftersom ingen kan leva utan den andre. En sån syn garanterar en respekt för den andre i stället för att bekämpa den andre. Väldigt kortfattat.

Demokrati i stället för diktatur.

http://www.gregorydesilet.com/code/Derrida_Ken_Wilber_and_Nonduality.html

Ett logiskt bevis på Guds existens:

Först några definitioner:

Någonting = allt som har rum och tid.
Ingenting = motsatsen till någonting.

Antagande 1. Antag att ingenting leder till ingenting.
Antagande 2. Antag att ingenting var före någonting.

Slutsats: Ingenting blir resultatet.

Hur ser det ut i verkligheten? Är ingenting resultatet? Nej.

Håller ni med så långt?

Fråga: Är gud någonting? Har gud tid och rum?

Gud är varken någonting eller ingenting. Med någonting menas allt som har tid och rum. Några fler funderingar?

Jaha. Okej

Ja, då kan vi säga att jag är med dig. Fortsätt med ditt bevis.

Och positivistisk materialism i vetenskaplig bemärkelse, är inget annat än att uppskatta materia, kemi, fysik, biologi ; kort sagt naturvetenskap och då betyder det inte som skällsord utan med humana underförstådda givna flödet, vore inte humanism inkorporerat i positiv materialism, så skulle man aldrig kunna bygga konstruktivt, producera konstruktivt eller öht ha människors bästa i fokus; när det däremot är avvikelser eller mr´ärkliga diskrepanser kan det vara humanoria som tar överhanden i navigerandet av s.k positiv materialism.. det finns puckor där också, inte anbart i religion, t.o.m storpuckon som är närmast analfabetiska, analfabetism har i sig varit skällsord länge, men det har med råvaruutvinning att göra, viss kvot människor FÅR INTE, delges eller tillhandahållas kunskap.

En sko som klämmer eller jag vill säga ett trassligt gökbo som ger sig till känna rätt ofta här och var.

Inte för att inte svenska skolan haft allt, precis allt... men kanske för få resurser har givits åt antal människor.. det är långt ifrån kvalitet ensamt som kan tillgodose säkran av allmänbildning, krävs antal också.
Så där har man kört felkalkyleringar över en kam och ensidigt inriktat sig på "konsumism" eller oproportionerlig konsumentmani. Bara min personliga åsikt. Att det utarmar, ger andefattiga tankeförmågor. En förtryck som kan vara rätt mycket värre än lite bibelläsning och sociala gemenskaper i kyrkor, hur vedervärdig bibeln än är för dem som hatar den.

Men allt detta är OT, det hör inte hemma i forum religion. Hör hemma i vetenskap/utbildning./samhällsplanering kanske, rätt man på fel plats osv. Fel man på udda plats och krypticism.

Dessutom.. så är det humanism ur det psykosociala, socialpsykiatriska perspektivet, som varit mastodontstort område bredvid medicin, som alltid varit och är grundläggande i samhällskontext och med det också religiösa kontext, då nu kyrkor, haft och har mening för folk.. svårt att undvika vad människor tillskriver kyrkorna för värden, enl. statistik betyder det för många allt, deras värld rasar... utan kontakt med nätverken, något som kan utnyttjas och också har gjorts. Ger ingen statistik, jag är själv inte statistiker men förstår litegrand.

Sedan kom etnologin på tapeten och med det försök till tredje världskrig. Ett helt annat kapitel. Enda kopplingen till tråden skulle vara att man ville bevisa att gud inte finns. Det görs i en handvändning om jag säger.

Väldigt bra

Då accepterar du att ingenting leder till ingenting, och att ingenting kan omöjligt vare först.

Nästa del av beviset:

Antagande 1: Antag att någonting inte kan ge i upphov till sin egen existens.

Antagande 2: Någonting fanns inte före sin existens.

Slutsats: Någonting kan inte vara först.

Håller du med så långt? Några oklarheter?

Ja, kör på. Presentera hela bibban på en gång i stället.