Citat:
Ursprungligen postat av doublelift
aka: En tro utan bevis.
JHVH Gud är livets källa.
Det har alltid funnits liv, eftersom Jehova är den levande Guden, livets källa, och han har ingen början och inget slut. (Jer 10:10; Dan 6:20, 26; Joh 6:57; 2Kor 3:3; 6:16; 1Th 1:9; 1Ti 1:17; Ps 36:9; Jer 17:13)
Den förste av hans skapelser som fick liv var hans enfödde Son, Ordet. (Joh 1:1–3; Kol 1:15) Med hjälp av denne Son skapades andra levande söner, änglar. (Job 38:4–7; Kol 1:16,*17)
Senare skapades det fysiska universum (1Mo 1:1,*2), och på den tredje skapelsedagen frambringades de första formerna av fysiskt liv: gräs, fröbärande växtlighet och fruktträd. På den femte ”dagen” skapades levande själar i form av havsdjur och flygande skapelser, och på den sjätte blev landdjuren och slutligen människan till. (1Mo 1:11–13, 20–31; Apg 17:25
Livets uppkomst på jorden var alltså inte beroende av att det av en lycklig slump uppstod en viss kombination av kemiska ämnen samtidigt som det rådde särskilda och gynnsamma förhållanden. Något sådant har aldrig observerats och kan omöjligen äga rum. Livet på jorden blev till som ett resultat av en direkt befallning från JHVH Gud, livets källa, och genom en direkt handling från hans Sons sida då han utförde den befallningen.
Liv kan endast komma från liv.
Bibelns berättelse visar utan undantag att de skapade livsformerna frambringade avkomma ”enligt sina arter”. (1Mo 1:12, 21, 25; 5:3)
Vetenskapsmän har funnit att det finns tydliga gränser mellan de olika arterna, och vid sidan av frågan om livets uppkomst har detta varit evolutionsteorins största problem.
Livskraften och andedräkten.
Jordiska skapelser, ”själar”, har både en livskraft, ”ande”, som håller dem vid liv, och en andedräkt som uppehåller livskraften.
Både anden (livskraften) och andedräkten kommer från Gud, och han kan få livet att upphöra genom att ta bort någondera. (Ps 104:29; Jes 42:5)
Under den stora översvämningen drunknade både djur och människor; de gav upp andan, och deras livskraft utsläcktes. ”Allt som hade livskraftens andedräkt verksam [ordagr.: ”livets verksamma krafts (el.: ”livets andes”) andedräkt”] i sina näsborrar, ja allt som var på torra marken, dog.