__________________
Senast redigerad av qbit 2016-01-10 kl. 22:50.
Senast redigerad av qbit 2016-01-10 kl. 22:50.
Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Absolut.
Citat:
... Självklart går det testa vissa evolutionära mekanismer, och det görs också.
Det är inte det som är problemet. Jag är heller inte emot ET. Givet är det så det biologiska maskineriet fungerar. Det vore ju opraktiskt annars.
Problemet kommer när man användet ET som förklarande princip. Att ET är en generell princip som kan förklara allt. Tex när det börjar pratas om multiversum. D v s att universum skapas slumpmässigt och att bara vissa blir så väl sammansatta att de kan existera fysiskt. Det blir ett cirkelresonemang.
Dessutom är det intressant ur vetenskapligt och ontologisk perspektiv.
I fallet med ET och multiversum så är det helt ok att använda induktion som vetenskapligt verktyg. Man använder en observerad "princip" för att förklara ett större sammanhang. Inget fel i det. Jag själv anser att det är det enda man kan göra när det gäller att försöka bevisa filosofiska resonemang ang. metafysik etc.
MEN när samma metod används i motsatt riktning för att argumentera för Gud så duger det inte.
Det säger en hel del om alla dessa "vetenskapsivrare" som sitter hemma och agiterar på VoF.
Om man är ärligt intresserad av sanningen så är man öppen för allt. Inte bara det som bekräftar det man själv vill tro.
Det är inte det som är problemet. Jag är heller inte emot ET. Givet är det så det biologiska maskineriet fungerar. Det vore ju opraktiskt annars.
Problemet kommer när man användet ET som förklarande princip. Att ET är en generell princip som kan förklara allt. Tex när det börjar pratas om multiversum. D v s att universum skapas slumpmässigt och att bara vissa blir så väl sammansatta att de kan existera fysiskt. Det blir ett cirkelresonemang.
Dessutom är det intressant ur vetenskapligt och ontologisk perspektiv.
I fallet med ET och multiversum så är det helt ok att använda induktion som vetenskapligt verktyg. Man använder en observerad "princip" för att förklara ett större sammanhang. Inget fel i det. Jag själv anser att det är det enda man kan göra när det gäller att försöka bevisa filosofiska resonemang ang. metafysik etc.
MEN när samma metod används i motsatt riktning för att argumentera för Gud så duger det inte.
Det säger en hel del om alla dessa "vetenskapsivrare" som sitter hemma och agiterar på VoF.
Om man är ärligt intresserad av sanningen så är man öppen för allt. Inte bara det som bekräftar det man själv vill tro.
Den moderna evolutionsteorin beskriver inte allt. Den moderna evolutionsteorin, som är en syntes av naturligt urval och modern genetik, beskriver endast hur det biologiska livet förändras över tid. Den beskriver inte hur livet eller universum uppkom, och inte heller muliversumhypotesen. Och dess falsifierbara förutsägelser har en efter en kunnat empiriskt verifieras, vilket gjort den till en etablerad vetenskaplig teori. Men låt oss sägas att det uppkommer ny data som motsäger någon av dess falsiferbara förutsägelser (t.ex. att man hittat kaniner med god säkerhet kunnat dateras till äldre än den kambriska tidsperioden), kommer evolutionsteorin att behöva modifieras, och vissa delteoriner förkastas.
Däremot kan vetenskapliga teorier användas för att formulera hypoteser för specifika situationer. T.ex. så kan man använda gravitationsteorin för att genom observationer av galaxers rörelser postulera hypotesen om mörk materia (1), och använda gravitationsteorin att härleda några egenskaper som denna hypotetiska materia måste ha om den existerar. Man kan använda evolutionsteorin för att formulera hypoteser att förklara hur olika biologiska egenskaper och beteenden utvecklats. Men så länge man inte använder mörk materia för att bevisa gravitationsteorin, eller hypoteser om hur olika biologiska egenskaper utvecklats för att bevisa evolutionsteorin, är det inte cirkelresonemang.
Multiversum(2) och den antropiska principen applicerad på kosmos som förklaringar till vårt universums uppkomst och dess egenskaper är än så länge hypoteser och inte vetenskapliga teorier som t.ex. evolutionsteorin eller gravitationsteorin.
Ett problem för att kunna skapa kunskap om universums uppkomst och varför den har vissa egenskaper är att det finns ett antal logiskt möjliga förklaringar. T.ex. kan det röra sig om icke medvetna fysikaliska mekanismer, ett abstrakt matematiskt universum, flera abstrakta icke medvetna metalagar som skapar delmängder av multiversa, eller en transcendent entitet som har ett medvetande och syfte som man kan kalla för gud. Universum kanske är cyklisk, och det finns ett antal hypotetiska fysikaliska modeller som adresserar detta. Kanske är det en kombination av några av dessa exempel, någonting annat som vi i vår fantasi ännu inte kunnat tänka ut eller så är frågeställningen om vilka mekanismer som gav upphov till universum felställd, eftersom universums uppkomst kanske inte opererade enligt vår orsak/verkan paradigm.
Själv förhåller jag mig agnostisk till multiversum, den antropiska principen, övriga förklaringsmodeller (inklusive gudsbegreppet) till universums uppkomst och egenskaper tills dess att det finns någon epistemologisk metod att sortera bort och utvärdera någon av dessa hypoteser.
----------------------------------
(1) Det är fullt möjligt att en alternativ förklaringsmodell skulle kunna vara en modifiering av gravitationsteorin eller Newtons mekaniska lagar i stora skalor. Det finns några sådana hypoteser, se t.ex. (FB) Ställ era random astronomifrågor
(2) Nu finns det flera multiversum-modeller, varav vissa är ytterst spekulativa. Om vi håller oss till de multiversum-modeller som finns inom den teoretiska fysiken, så är multiversum ett resultat av ett antal ekvationer i vissa kosmologiska modeller (t.ex. kaotisk inflationsteori). Nu är dessa modeller än så länge hypotetiska. Om vissa unika falsifierbara förutsägelser i någon av dessa kosmologiska modeller skulle empiriskt verifieras, stärker det modellens trovärdighet, inklusive dess förutsägelse om ett multiversum och dess förklaringsmodell om universums uppkomst.
__________________
Senast redigerad av qbit 2016-01-11 kl. 00:05.
Senast redigerad av qbit 2016-01-11 kl. 00:05.
Citat:
Hittade inget om livets ursprung i den. Endast ett långdraget postulat om fine-tuning och diverse argumentationsfel som "argument from ignorance".
Citat:
Vilket kvalificerat skitsnack på ren svenska. Är du gnostiker? Definitionen av Gud är att Gud är det Absoluta. Traditionell metafysik är inte "imagination" och "känslouttryck" eller andra subjektiva upplevelser utan en beskrivning av Verkligheten i ljuset av det Absoluta, det kräver total objektivitet. Gnosis är det som ger oss insikt och kännedom om det Absoluta, att den är intuitiv istället för diskursiv till sin karaktär kan inte vara skäl till att ogiltigförklara den.
Jag hänvisar till samma som ConnyKlasson, https://en.wikipedia.org/wiki/Argument_from_ignorance
Citat:
Om du menar att gnosis inte kan erbjuda säker kunskap får du förklara varför. Traditionellt brukar det förhålla sig tvärtom, nämligen att kännedom om tillvarons tidlösa dimensioner, vilket tillhandahålls via gnosis, är den enda säkra kunskapen värt namnet. Sann Kunskap är kunskap om det som är och inte om fenomenen, det är kunskap om Varat bortom det ständigt föränderliga blivandet som naturvetenskapen förhåller sig till, (naturvetenskapliga teorier är alltid potentiellt felaktiga och kan aldrig vara säker kunskap).
Vilket är en falsk dikotomi mellan "absoluthet" och icke-"absoluthet", där du ytterligare ger din egen semantiska "absoluthet" status som ad hoc premiss.
I realiteten är det enda du presenterar ett semantisk sofistikerat "det bara är så" cirkelargument.,
Citat:
Tråkigt att du fortfarande sittar fast i följande kneejerk-reflexer:
1/ Finetunings-argumentet.
2/ Att den biologiska evolutionsteori kan falsifiera det abstrakta 'guds'-konceptet.
Är det inte snart dags att skrota papegoja-upprepningerna av din missionsmanual och istället komme ikapp den moderna religionsdebatten?
Citat:
Med gnosis syftar jag på den "högre" överrationella insikten som man talade om under antiken och medeltiden och inte den religionsfilosofiska dualistiska strömningen gnosticism.
Vilket kvalificerat skitsnack på ren svenska. Är du gnostiker?
Jag hänvisar till samma som ConnyKlasson, https://en.wikipedia.org/wiki/Argument_from_ignorance
Jag hänvisar till samma som ConnyKlasson, https://en.wikipedia.org/wiki/Argument_from_ignorance
Citat:
Gnosis innehåller förstås en känslodimension, det är som sagt en "högre kunskap" och inte själlös hjärngympa. Men de insikter gnosis erbjuder motsvarar objektiva realiteter och därmed sann kunskap. Det är kunskapen som frälser, Sanningen som sätter oss fria.Fast gnosis är intimt förknippat med ultimat frälsningslära, således är den kunskap som betingar gnostikerns väg, enbart självantända frälsningsvärdet av självförhöjelse : dvs inte kunskap i meningen generell sann gångbar insikt som kräver redovisning innan det statueras som kunskap/parameter.
Så unskapssökandet utan explicit kausalitet med mer än längtan... där anspelar gnosticism på vetskapen , osm betyder KÄNSLAN om om guds mystiska outgrundliga "väg". Inte kunskap som kunskap per se.
Medan det finn gnostisk ateism, som ändå menar att gud är så stor och svårgreppbar att det övergår människans förstånd och går ej att finna kunskap om detta, medan tron och trofastheten lugnt och makligt består.
Agnosticism däremot menar att det inte går att ens anta eller förhålla sig till gud, utifrån att det ännu inte finns vägar att bevisa. Det skiljer sig från gnostikern som ändå uppodlar frälsningsläror och trossatser och därmed erkänner en gud eller gudlig existens, eller skapare att vara kunskapens orsak.
Och här kommer antagandet in, man tar för givet utifrån enfrånvaro av redan sannolikheten att guden agerar.
Trons själva orsak.. har och kan trots sinnesfrånvaro, ännu ge gamla teser luft under vingarna för att fortsatt begagna sig av för längesedan uttjänta strikt internt teistiska hypoteser, att skapa bygga ut troslära kring.
Fortfarande : där tron är enda egentliga gnistan , inte det som vi med all anledning skulle behöva, dvs källan..
Därför : i gnosis där utvecklas också tvivel och spekulation där man direkt upphöjt! försöker alltså exklusivisera tvivlet till att vara tecken på själens längtan.. till gud" och detta som tillräckligt underlag av vad man tycker är existentiellt.
Men också en mängd sinsemellan helt divergerande trosriktningar utan den motsvarande absoluta konsensus, (till absolut kunskap el. absolut sanning) som skulle och BORDE mest av allt, kunna vara t.ex höjt över alla tvivel. Det borde vara av logiska skäl reversibelt, men är inte så.
Med belägg för att guden eller gudsgestalten verkligen närvar, att en ej konstruerad försanthållning.. utan på egna meriter genuint existerande och därmed ej påverkad av tro/itvivel/agnosis, och därför inte kunna utsättas för att flödande spekulativ och tvivelaktiga moraltrender som kommer och går och avlöser varandra.
Så unskapssökandet utan explicit kausalitet med mer än längtan... där anspelar gnosticism på vetskapen , osm betyder KÄNSLAN om om guds mystiska outgrundliga "väg". Inte kunskap som kunskap per se.
Medan det finn gnostisk ateism, som ändå menar att gud är så stor och svårgreppbar att det övergår människans förstånd och går ej att finna kunskap om detta, medan tron och trofastheten lugnt och makligt består.
Agnosticism däremot menar att det inte går att ens anta eller förhålla sig till gud, utifrån att det ännu inte finns vägar att bevisa. Det skiljer sig från gnostikern som ändå uppodlar frälsningsläror och trossatser och därmed erkänner en gud eller gudlig existens, eller skapare att vara kunskapens orsak.
Och här kommer antagandet in, man tar för givet utifrån enfrånvaro av redan sannolikheten att guden agerar.
Trons själva orsak.. har och kan trots sinnesfrånvaro, ännu ge gamla teser luft under vingarna för att fortsatt begagna sig av för längesedan uttjänta strikt internt teistiska hypoteser, att skapa bygga ut troslära kring.
Fortfarande : där tron är enda egentliga gnistan , inte det som vi med all anledning skulle behöva, dvs källan..
Därför : i gnosis där utvecklas också tvivel och spekulation där man direkt upphöjt! försöker alltså exklusivisera tvivlet till att vara tecken på själens längtan.. till gud" och detta som tillräckligt underlag av vad man tycker är existentiellt.
Men också en mängd sinsemellan helt divergerande trosriktningar utan den motsvarande absoluta konsensus, (till absolut kunskap el. absolut sanning) som skulle och BORDE mest av allt, kunna vara t.ex höjt över alla tvivel. Det borde vara av logiska skäl reversibelt, men är inte så.
Med belägg för att guden eller gudsgestalten verkligen närvar, att en ej konstruerad försanthållning.. utan på egna meriter genuint existerande och därmed ej påverkad av tro/itvivel/agnosis, och därför inte kunna utsättas för att flödande spekulativ och tvivelaktiga moraltrender som kommer och går och avlöser varandra.
"Gnostisk ateism" är en oxymoron där man vantolkat ordet gnosis. Det betyder som sagt "högre" kunskap och inte bara säker kunskap. Det "högre" är just vad ateisten förnekar. En ateist som säger sig veta att Gud inte finns besitter således inte gnosis.
Citat:
Fast jag tror nog det är klokt att skilja mellan tro och vetande här. Om så det handlar om den abstrakta föreställningsvärlden, men!Gnosis innehåller förstås en känslodimension, det är som sagt en "högre kunskap" och inte själlös hjärngympa. Men de insikter gnosis erbjuder motsvarar objektiva realiteter och därmed sann kunskap. Det är kunskapen som frälser, Sanningen som sätter oss fria.
"Gnostisk ateism" är en oxymoron där man vantolkat ordet gnosis. Det betyder som sagt "högre" kunskap och inte bara säker kunskap. Det "högre" är just vad ateisten förnekar. En ateist som säger sig veta att Gud inte finns besitter således inte gnosis.
"Gnostisk ateism" är en oxymoron där man vantolkat ordet gnosis. Det betyder som sagt "högre" kunskap och inte bara säker kunskap. Det "högre" är just vad ateisten förnekar. En ateist som säger sig veta att Gud inte finns besitter således inte gnosis.
... det har med det gamla "besjälandet" att göra.
Teism, har skapat en slags tillhörande krippsdel, utöver medvetandet, som ännu ej uåånått universellt giltighet. Något jag tycker man inte ska missakta eller nonchalera.
1/ Gnostikern förutsätter att den måste kognitivt tro, för att säga sig veta.
(enl vilka urvalskriterier?) (när man ju talar om *själen)
Där starkt hopp, leder gnostikern in i förvissningen om att tro sig ha vetande om gud.
Det uppnår inte universell giltighet. Varför jag inte vill förväxla gnosis med objektivt vetande, som du tenderar att göra här genom tala om "avsaknad av gnostiskt gudshopp"
Så länge agnostikerns och gnostikerns verklighetsuppfattning inte uppnår en sensmoral vilken utgår från den naturvetesnakpligt empiriska, är begreppet vetande.. satt urfunktion men utsatt för äventyrlig fritolkning.
En sensmoral är t.ex "du måste erfara för att uppnå vetande" , agnostikern är undersökande men påstår sig aldrig ha funnit en metod god nog, att utröna en konsistent gudsexistens av det värde, som gnostikern vill gör gällande.
Se då vad gnostikern säger , t.ex ; sedelärandet, traditionsdanandet.. emmanerar ur guds ursprungliga budskap , som på många sätt var renodlat men också primitivt universaldualistisk, simplistisk panteistisk tro. (naturen, världen, universun.. är besjälat)
Öht sensmoral, som utgår ur religiösa centralfigurers äventyr, legender och anekdotism, där man framdrivit utstuderat regisserade cliffhangers, tycker jag visar på att det handlar mer om dramaturgi.. där allegorin får sin helt utmärkta logiska poäng, men...
... det är också allt en gnostiker har att häva sig ifrån och få gehör för.
Då människan som art, nu är intellektuellt högre stående och ideligen njuter av psykologiskt intrikata speglingar, av sig själv men också att betrakta och studera.. för att ge sig själv distans.. men ändå inkänningsmässigt amuserande.
Gamla stoiker, Cicero, Aurelius m.fl som lade grundstenarna vars budskaps patos ur svunna förhistoriska filosofiska antaganden, blivit fadd.. vars verseringar inte heller känner igen sin tid, som är nu - postmodernism : ja skrotåldern t.o.m. I detta ses ingen gnostisk utkomst. Tvärtom, har hela världen ju direkt förolämpat gnostikerns underbara vision, och världen går därför i förfall.. och kvar står enbart "de få, som vet Gud.. övergivna.. )
Hur kommer det sig?
Inte minst när oavsett, både tro och vetande begränsat - särskilt tron, är känslig och färgas av sociopolitiska och kulturella paradigmskiften. Vilket ses tydligast i moralanspråken.
Olik religioner presenterar olika gudsbilder, vilket underförstått signalerar att "gnosis" därav kan sägas bestå av ofta högst subjektivt formad verklighetsuppfatting. Jag ser att detta hänger ihop helt symbiotiskt : varför det är naturligt att den s.k gnostiskagudstolkningen medn också verklighetstolkningen, följer helt andra grundvalsprinciper och kan vara subjektivt mycket skiftande mellan olika gnostiker eller mellan olika skolastiker.
2/ Agnostikern menar snarare att sådan tro, i själva verket är attityd.
(enl urvalskriterier som med all sannolikhet, skiljer sig från dem som gnostikerna ser som reellt giltiga) (utan, att inberäkna *själen som en separat del av mänskliga individen, mkt viktigt att inte glömma bort)
Liksom att själen har också egen hjärna.. som kan lossas från befintlig kognitiv aktivitet.. ?
Visst, det är inte svart eller vitt.
Men det är samtidigt rätt givet att den med kreationistisk livsvision, inte gärna kan ta bort sin tro om att *gud skapade världen . för att DÄRIFRÅN den referensen som är (faktiskt) imaginär, bygga på hypoteser om hur medvetandet och lärandet utvecklas och till slut "uppnår sanning" eller når "vissheten" : om Gud.
Då agnostikern är skeptiker, kan agnostikern aldrig tala om en gud i termer om vetande, varför det inte finns något att gripa tag i för agnostikern, om så agnostikern säkert skulle kunna, om den bara förstås anammade samma verklighetsuppfattning, som den verklighetsfrämmande epikern ; gudsberättaren vars eskapism är självaste förutsättning, att upprätta pseudovetande och utefter detupprätta "läror".
Därför säger inte agnostikern, sig veta att Gud inte finns, det vore att vara en omvänd gnostiker, men det är alltså inte svartvitt.
En uttalad, aktiv antiteist , kan däremot känna motiv eller våga sig på påståendet, att säga "gud finns inte" , också ateist.. men agnostikern, vet.. hur grundvalarna bör förskjutas lite.. för att glipor ska uppstå, och alternativ verklighetstolkning, utgöra rotverket för gudstesen.
Nåja, det kan i rättans namn också mer intellektuellt begivna ateister. Jag ser en ytterst marginell skillnad mellan ateism och agnosticism.
__________________
Senast redigerad av Honey.B.Blue 2016-01-11 kl. 15:24.
Senast redigerad av Honey.B.Blue 2016-01-11 kl. 15:24.
Sedan är det detta med att tolka verkligheten.
Eller att inte tolka verkligheten.
En verklighet, en premiss en grundval, en parameter som det råder obetvivlad konsensus omkring, som tex tyngdlagen eller att människan föds med neuroner vilka i sin tur står i beroende av diverse funktionellt aktiva psykomptoriska faktorer, som är (vare sig du vill eller inte) cellulärbiologiskt utvecklade, och icke kan bortmannövreras ens i tal om metafysisk spekulation, så måste PER SE.. denna grundval, konsekvent följa med HELA VÄGEN UT MOT GUD, och det för förståndet helt övernaturliga icke-veandet, det som för oss är BLANKT , dit vi inte ens har frågorna iordningsställda.
Teister, hade sina svar i skrivna rader, av människan författade.. impressionistiskt.. var stjärnhimlen inspirationen... expressionistiskt kom svaret men namnat av människasjälv : Gud. Det där.. heter Gud! sedan ännu mer specificerat.. Fadern.. Han.. den ENDE självaste Skaparen. Och "här står vi, och kan ingenting"
Dualismen, föddes i betraktarens ögon, den som ville "nå dit" : men gnostikern blev ocksåen främling för sig själv, och påbörjade moralistiskt sönderfallande grubbleri, som mänskligheten senare tvingats överge.
Medan det finns kvarlevor, som på allvar, ännu tror på myten om att "högre medvetande går att finna utanför människan själv"
Det kan gränsa till bl.a aritmetikernas, tdiga systematiserande, som blev en slags order som behövde disciplinär slags "tro" att l'änka till naturvetenskap, disciplinen som god personkaraktäristika , en första hjälpreda att öht klara av att skapa ordning i takt med ökad kännedom om de mindre beståndsdelarna och dess sammanhang och kausalitetsprinciper
"i det stora"
...varpå imaginationen av en stor skapare, som tillhandahåller med ständigt flödande kunskaperi små portioner successivt.. började framstå som vad det är, klumpigt motoriskt sätt att tänka, då gnostikern fortf. talar om att man också ska förtjäna, gudvetandet.. det kommer inte till dig, av sig självt...
Det är då den inbyggda dualismen, blir en bromskloss, för att förklara människans inneboende kunskapstörst och vetgirighet. Att hon själv alstrar den, i takt med förvärvad kunskap.
När du kan förstå, att du har ett mefvetande, och därmed förstår ditt ansvar, då kan du börja samla erfarenter och snkronisera dem till högre vetande - inte förr. Ingen tro "ger" människan kunskapen i händerna. Det förvärvas utan vare sig förbud tabu synd straff el. belöning.
Men detta kan inte engnostiker hålla med om, utan förfäktas istället över bristen på gudsrespekt.
Men i denna tråd är det ju intressant varför inte gud själv isf, tar ordet.. och klarlägger allt det , om alla de hemskt olika moralanspråken som selektivt tolkande gnostiker ur olika tros-traditioner än idag filar på, och sedan beklagar sig över, att vara så disrespekterade?
Det är ju det där med missionsivern som ju inte dött ut precis...
Eller att inte tolka verkligheten.
En verklighet, en premiss en grundval, en parameter som det råder obetvivlad konsensus omkring, som tex tyngdlagen eller att människan föds med neuroner vilka i sin tur står i beroende av diverse funktionellt aktiva psykomptoriska faktorer, som är (vare sig du vill eller inte) cellulärbiologiskt utvecklade, och icke kan bortmannövreras ens i tal om metafysisk spekulation, så måste PER SE.. denna grundval, konsekvent följa med HELA VÄGEN UT MOT GUD, och det för förståndet helt övernaturliga icke-veandet, det som för oss är BLANKT , dit vi inte ens har frågorna iordningsställda.
Teister, hade sina svar i skrivna rader, av människan författade.. impressionistiskt.. var stjärnhimlen inspirationen... expressionistiskt kom svaret men namnat av människasjälv : Gud. Det där.. heter Gud! sedan ännu mer specificerat.. Fadern.. Han.. den ENDE självaste Skaparen. Och "här står vi, och kan ingenting"
Dualismen, föddes i betraktarens ögon, den som ville "nå dit" : men gnostikern blev ocksåen främling för sig själv, och påbörjade moralistiskt sönderfallande grubbleri, som mänskligheten senare tvingats överge.
Medan det finns kvarlevor, som på allvar, ännu tror på myten om att "högre medvetande går att finna utanför människan själv"
Det kan gränsa till bl.a aritmetikernas, tdiga systematiserande, som blev en slags order som behövde disciplinär slags "tro" att l'änka till naturvetenskap, disciplinen som god personkaraktäristika , en första hjälpreda att öht klara av att skapa ordning i takt med ökad kännedom om de mindre beståndsdelarna och dess sammanhang och kausalitetsprinciper
"i det stora"
...varpå imaginationen av en stor skapare, som tillhandahåller med ständigt flödande kunskaperi små portioner successivt.. började framstå som vad det är, klumpigt motoriskt sätt att tänka, då gnostikern fortf. talar om att man också ska förtjäna, gudvetandet.. det kommer inte till dig, av sig självt...
Det är då den inbyggda dualismen, blir en bromskloss, för att förklara människans inneboende kunskapstörst och vetgirighet. Att hon själv alstrar den, i takt med förvärvad kunskap.
När du kan förstå, att du har ett mefvetande, och därmed förstår ditt ansvar, då kan du börja samla erfarenter och snkronisera dem till högre vetande - inte förr. Ingen tro "ger" människan kunskapen i händerna. Det förvärvas utan vare sig förbud tabu synd straff el. belöning.
Men detta kan inte engnostiker hålla med om, utan förfäktas istället över bristen på gudsrespekt.
Men i denna tråd är det ju intressant varför inte gud själv isf, tar ordet.. och klarlägger allt det , om alla de hemskt olika moralanspråken som selektivt tolkande gnostiker ur olika tros-traditioner än idag filar på, och sedan beklagar sig över, att vara så disrespekterade?
Det är ju det där med missionsivern som ju inte dött ut precis...
__________________
Senast redigerad av Honey.B.Blue 2016-01-11 kl. 15:49.
Senast redigerad av Honey.B.Blue 2016-01-11 kl. 15:49.
Jag förstår inte riktigt missionens mening, när teisterna säger att gud kommer till dig, medan vissa teiter lägger till ; men bara om du tror-
Då finns ytterligare teister med fler tillägg såsom ; du ska gärna tro på mig också.. utöver att tro på gud.. och du ska läsa denna och denna bok, inte den där..
Det låter som att människan själv kan välja och vraka runt i bokproduktioner, frågan är bara hur det rimmar med det ursprungliga allt-är-besjälat
Om det är så besjälat, skulle det inte kunna öht uppstå ateism eller agnosticism, därför faller tesen om att det finns "ett högre gudsmedvetande" , skulle det finnas, skulle det inte behöva artificiell tillrättaläggande anvisningar, som resp. religion pålägger utmed missionens gång.
Det skulle behöva vara lika naturligt som att bränna sig på elden, och med den erfarenheten förstå vad eld är och vad man har elektricitet till, och vad man inte gör med el.
Men när man betraktar världens gudstroende, så ses s enorma skiljelinjer i sådana banaliteter, att det är svårt att se gudsvetandet (många är nitiskt tvärsäkra gudsövertygade, om så tysta.. icke-pådyvlande) som att ha något meningsfullt syfte.
Att gud, för det första "är en gud" som landat i random medvetande, så vederbrande blivit besatt.. och blir så bejakad, utefter så lågt stående riktmärke.
Då kan ju inte denne guden (eller gudarna) med gudomligheten, ha särskilt högre anspråk.
Då många lider stort, över statuerade gudslagar. Lagar som ter sig iögonfallande märkta av i övrigt, lågbildningsgrad och mycket låg motivation för lärande.
Det står liksom ine i proportion, med den mer stiliserade utläggningen om det absoluta osv, som Myelin försöker förklara.
Däremot som skrivbordsprodukt. En produkt som det filas på, för att försöka hålla-jämn-takt.
Men ord som för genomsnittlig gudstroende globalt sett, är rena rappakaljan.
Så varför har isf "gud" inte lyckats fostra fram bättre individer än så, när gudstron ska vara så behäftad med "högre vetande" då?
Hur utvecklas egentligen en individ, som känner sig "frälst" , utöver att individens ego fått sig en boost.. ?
Då finns ytterligare teister med fler tillägg såsom ; du ska gärna tro på mig också.. utöver att tro på gud.. och du ska läsa denna och denna bok, inte den där..
Det låter som att människan själv kan välja och vraka runt i bokproduktioner, frågan är bara hur det rimmar med det ursprungliga allt-är-besjälat
Om det är så besjälat, skulle det inte kunna öht uppstå ateism eller agnosticism, därför faller tesen om att det finns "ett högre gudsmedvetande" , skulle det finnas, skulle det inte behöva artificiell tillrättaläggande anvisningar, som resp. religion pålägger utmed missionens gång.
Det skulle behöva vara lika naturligt som att bränna sig på elden, och med den erfarenheten förstå vad eld är och vad man har elektricitet till, och vad man inte gör med el.
Men när man betraktar världens gudstroende, så ses s enorma skiljelinjer i sådana banaliteter, att det är svårt att se gudsvetandet (många är nitiskt tvärsäkra gudsövertygade, om så tysta.. icke-pådyvlande) som att ha något meningsfullt syfte.
Att gud, för det första "är en gud" som landat i random medvetande, så vederbrande blivit besatt.. och blir så bejakad, utefter så lågt stående riktmärke.
Då kan ju inte denne guden (eller gudarna) med gudomligheten, ha särskilt högre anspråk.
Då många lider stort, över statuerade gudslagar. Lagar som ter sig iögonfallande märkta av i övrigt, lågbildningsgrad och mycket låg motivation för lärande.
Det står liksom ine i proportion, med den mer stiliserade utläggningen om det absoluta osv, som Myelin försöker förklara.
Däremot som skrivbordsprodukt. En produkt som det filas på, för att försöka hålla-jämn-takt.
Men ord som för genomsnittlig gudstroende globalt sett, är rena rappakaljan.
Så varför har isf "gud" inte lyckats fostra fram bättre individer än så, när gudstron ska vara så behäftad med "högre vetande" då?
Hur utvecklas egentligen en individ, som känner sig "frälst" , utöver att individens ego fått sig en boost.. ?
Du försöker förvirrat påstå att det är två skilda begrepp, vilket det inte är. Det är gnosticism, det vill säga en slags mysticism kantad av ordbajsande som på intet bevis ens kommer i närheten av att visa på guds existens eller för den delen, komma fram till någots existens. Som vanligt när det gäller mysticism, det är ett verktyg för mytomaner som vill fly verkligheten.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera