Jag har inte orkat läsa igenom hela tråden, så det är möjligt att det jag nedan tar upp i inlägget redan behandlats. I så fall ber jag om ursäkt.
Förmodligen är de flesta i tråden bekanta med det så kallade kosmologiska argumentet, och jag förmodar att de flesta förespråkares bevis för Guds existens i någon mening bygger på detta. Till exempel framställer William Lane Craig i en debatt mot Stephen Law det hela på följande vis:
Citat:
We can summarize our argument thus far as follows:
1. The universe began to exist.
2. If the universe began to exist, then the universe has a transcendent cause.
3. Therefore, the universe has a transcendent cause.
Given the truth of the two premises, the conclusion necessarily follows.
Now from the very nature of the case, this cause must be an uncaused, changeless, timeless, and immaterial being which created the universe. It must be uncaused because we’ve seen that there cannot be an infinite regress of causes. It must be timeless and therefore changeless, at least without the universe, because it created time. Because it also created space, it must transcend space as well and therefore be immaterial, not physical.
Now there are only two possible candidates that could fit such a description: either an abstract object, like a number, or an unembodied mind or consciousness. But abstract objects don’t stand in causal relations. The number seven, for example, can’t cause anything! Therefore, it follows that the transcendent cause of the universe is an unembodied mind. And thus we are brought, not merely to an Uncaused Cause of the universe, but to its Personal Creator.
Det bör påpekas att jag inte köper WLC:s argument såsom den veritabla orgie av missbrukade termer som det är. Låt oss emellertid anta att argumentet håller och begrunda slutsatsen, nämligen att universum har en personlig skapare. På vilket sätt leder detta till att sagda skapare existerar idag? Rimligtvis finns det utrymma för att han t.ex. skulle "upplöst" sig själv i samband med universums skapelse.
