Citat:
Ett antagande blir inte säker kunskap (kännedom) bara för att det råder konsensus kring det. Menar man detta gör man sig skyldig till argumentum ad populum. Det är möjligt att du menar något annat med "konsensus" men då får du förtydliga det.Observera då gärna att med utgångspunkt i gnosis, är det inte kännedom! det är däremot antagande!
Antagandet, försanthåller det man tror något om.
Kännedomen, uppnår ofta odelad konensus.
Des ses raka motsatsen till konsensus, där gnostiker skapar tankemodeller. då dessa tankemodeller bestrids s omedelbart beroende på vilken troskonfession som betraktar det uttalade.
Du ser enorma skillnader i kristen, judisk, islamisk, hinduistisk, och olyteistiska riktningars gudsordanden.. enbart där faller din etikett som du viljemässigt behöver! ha att påklistra allt som talar -om-gud.
Men det går att falsiefiera, redan med så lite som lite lingvistisk och etnologisk sökning.. att det är en artificiellt konstruerad etikettering, som du kan tycka ses exklusiv.
Det är inte förankrat, det är ett ORERANDE påstående det där med absolut sanning = gud
Tar sats ur föreställning som jag nämne i annat inlägg : esoterism/ockultism/mystik/det MAN VET INGET OM, över huvud, taget.
Det får ett namn/etikett. Men etiketten är ingen verifiering, det jag försöker förklara för dig.
Att människor namnar, är i sig inte indikation p att namnet, i sig - döljer ett något.. det kan vara tomhet.
Tomhet, kan man inte omtala.. vi har ändå språket som kodande överföringsteknik.. och du, och jag skriver, då skriver jag "tomhet_" som ser ut som "något" men det är närmsta man kommer intigheten.
Intigheten bortom... dit vi SAKNAR all erfarenhet... vi UNDRAR allihopa på olika sätt, men alla fabulerar inte, alla värdebstämmer inte det okända.. det som i sanningens namn är intigheten. Det som inte ens berör oss.
Men det finns exkulisvitetsanspråk : därav att vilja konservera gammelsedliga ideal, i hur man DÅ.. byggde kunskap.. med avsaknaden av nu knda parametrar, och de är då vad man säger : invalida.
Antagandet, försanthåller det man tror något om.
Kännedomen, uppnår ofta odelad konensus.
Des ses raka motsatsen till konsensus, där gnostiker skapar tankemodeller. då dessa tankemodeller bestrids s omedelbart beroende på vilken troskonfession som betraktar det uttalade.
Du ser enorma skillnader i kristen, judisk, islamisk, hinduistisk, och olyteistiska riktningars gudsordanden.. enbart där faller din etikett som du viljemässigt behöver! ha att påklistra allt som talar -om-gud.
Men det går att falsiefiera, redan med så lite som lite lingvistisk och etnologisk sökning.. att det är en artificiellt konstruerad etikettering, som du kan tycka ses exklusiv.
Det är inte förankrat, det är ett ORERANDE påstående det där med absolut sanning = gud
Tar sats ur föreställning som jag nämne i annat inlägg : esoterism/ockultism/mystik/det MAN VET INGET OM, över huvud, taget.
Det får ett namn/etikett. Men etiketten är ingen verifiering, det jag försöker förklara för dig.
Att människor namnar, är i sig inte indikation p att namnet, i sig - döljer ett något.. det kan vara tomhet.
Tomhet, kan man inte omtala.. vi har ändå språket som kodande överföringsteknik.. och du, och jag skriver, då skriver jag "tomhet_" som ser ut som "något" men det är närmsta man kommer intigheten.
Intigheten bortom... dit vi SAKNAR all erfarenhet... vi UNDRAR allihopa på olika sätt, men alla fabulerar inte, alla värdebstämmer inte det okända.. det som i sanningens namn är intigheten. Det som inte ens berör oss.
Men det finns exkulisvitetsanspråk : därav att vilja konservera gammelsedliga ideal, i hur man DÅ.. byggde kunskap.. med avsaknaden av nu knda parametrar, och de är då vad man säger : invalida.
Om du menar att gnosis inte kan erbjuda säker kunskap får du förklara varför. Traditionellt brukar det förhålla sig tvärtom, nämligen att kännedom om tillvarons tidlösa dimensioner, vilket tillhandahålls via gnosis, är den enda säkra kunskapen värt namnet. Sann Kunskap är kunskap om det som är och inte om fenomenen, det är kunskap om Varat bortom det ständigt föränderliga blivandet som naturvetenskapen förhåller sig till, (naturvetenskapliga teorier är alltid potentiellt felaktiga och kan aldrig vara säker kunskap).