Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Skulle påstå att ingen någonsin har tänkt till ordentligt innan de började tro.


Nej, däremot är jag intressead av att HA rätt. Jag vill tro så många sanna saker som möjligt och så få felaktiga som möjligt. Om någon visar att jag har fel så erkänner jag det. Om någon lär mig något jag inte visste så tar jag till mig det. Det är ju bara bra, då har jag bättrat på min egen världsbild.

Jag är tvärtom både säker på mig själv och intelligent.


Jag skulle jättegärna begränsa diskussionen till sakfrågor, det finns dock ett problem med detta: Ingen religiös människa tycks kunna svara på frågor! Det kan man ju tycka är en nödvändighet för att kunna föra en diskussion?


Jo?


Nej?


Den sortens bevis skulle jag faktiskt bli tvungen att acceptera. Blir svårt att snacka bort en uppenbarelse, förutsatt att jag kan utesluta att det inte precis inträffat något konstigt i min hjärna. En allvetande gud borde känna till detta, och därmed veta att det vore enda sättet att få mig att tro. Lustigt att han, trots att han är oändligt god, väljer att låta bli och därmed skickar mig till helvetet.


Absolut, själv är du fantastisk!

EDIT: VAFAN nu skrev jag ju till trollet iaf, han lurade mig genom att byta bild! Pinsamt värre från min sida

Du kan ju påstå saker och ting men du har fel. Finns många som har tänkt till ordentlig innan man valt att ha en religiöst livsstil.

Men absolut. Det är nog många som gör också. Det troende/religiösa tror på är sant för dom. Förstår du detta? Sen är inte alla intresserade av att banka in deras livsstil i hjärnan på andra. Är själv en av dom. Det jag tror på skulle inte passa dig alls precis som din livsstil inte passar mig någonstans. Det enda vi kan göra är att låta folk tro på det dom vill så länge det gör dom lyckliga. Vad har du för problem med det? Varför är det så viktigt för dig att krossa andras världsbild?

Nämn en. Beskriv tankeprocessen och det kritiska ifrågasättandet, så ska jag sen förklara varför så inte är fallet.


Nej. Verkligen inte. En gud blir inte det minsta mer verklig för att någon tror den.


Varför skulle jag ha problem med att låta folk tro på saker? Vad får dig tro det? Det råkar ligga till på det sättet att vi skriver i en tråd som heter "Bevisa att gud existerar". I ett sådant fall är väl alla mina frågor kring ämnet befogade? Det finns liksom ingen som befinner sig i den här tråden mot sin egen vilja. Tror du verkligen att jag springer runt och gör det här i verkliga livet utan att någon bjudit in till diskussion?

Sen har jag visserligen en agenda som jag lever ut i den här tråden som går ut på att få människor att tänka. Jag vet, till ingen framgång. Jag vet inte hur många kristna i den här tråden som har strutsat mina frågor.

Det har alltid funnits ateister och kommer alltid att finnas.
Matteusevangeliet 16

Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen. Men han svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd, och på morgonen: I dag blir det oväder, för himlen är röd och mulen. Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda. Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonas tecken." Och han lämnade dem och gick sin väg.

Stackars jesus...är alltid jobbigt när folk vill ha bevis för saker och ting istället för att köpa grisen i säcken
http://www.youtube.com/watch?v=vA50dwXKJcc

Vad vill du jag ska bevisa för dig? Jag har bara mig själv att utgå ifrån och varför jag började utöva en mer religiöst livsstil. Hade inte tänkt analysera sönder min tro med en ateist vars enda agenda är att få ha rätt och krossa sin motståndares världsbild.
Men jo, jag har verkligen tänkt och analyserat allt innan jag började tro. En allsmäktig gud finns inte (enligt mig) och för det kan jag dra fram en massa argument om någon vill bevisa motsatsen men jag finner inga som helst bevis på att Big Bang skulle ha kommit från ingenting, av en slump och utan några som helst mening bakom. Som jag skrev innan så har jag inga problem med att acceptera vetenskapen och evolutionsteorin som beskriver hur saker och ting är men det är just frågan varför jag ville ha svar på och tror mig ha funnit i just det jag tror på.

Den är högst verklig för den som tror på den.

Ja, du ger sken av att vara just en sån som "rättar" till alla i verkligen livet också men jag kan ha fel. Visserligen har du rätt i att vi befinner oss i en tråd som handlar om Gudsexistens. Min fråga som jag ställde för nått inlägg sen var att jag inte förstår varför dessa diskussioner ens existerar. Det leder inget vart. Förstår inte behovet av att försöka bevisa något man tror på.

Jag vet inte vilka kristna som härjar runt här på FB men har sett en och annan som det verkligen går att diskutera med. Dom har kanske tröttnat på alla meningslösa diskussioner som går ut på att måla dom som okunniga, outbildade idioter. Vad vet jag. Synd att min man tycker nätchattande är dumt annars hade du gärna fått föra en diskussion med honom. Vettigare människa när det gäller synen på religionen han tror på får man leta efter (Ja, jag är partisk )

Då är vi iaf överrens om att det inte finns en allsmäktig gud, det är alltid nåt
Det innebär dock vissa problem för dig som inte drabbar mig eftersom jag inte tror på några gudar över huvud taget. T ex följande:
1. Hur kan någon skapa hela universum, alla dess naturlagar, alla dess beståndsdelar, på den enorma skala som det är frågan om, och ändå inte vara något som liknar allsmäktig?
2. Eftersom du tillbedjer en gud såfår man ju anta att du tror att guden i fråga hör våra tankar, ser alla våra handlingar osv, osv. Hur kan en gud göra det utan att vara något som liknar allsmäktig?

Angående Big Bang så vet vi alldeles för lite om universums uppkomst för att dra slutsatserna du precis drog. Vi vet till exempel inte till 100 % om Big Bang kom från "ingenting". Vi vet inte ens om det finns något som kan kallas "ingenting". Vad fysikerna kallar "ingenting" är något helt annat än vad vi kanske föreställer oss. Jag kan t ex rekommendera den här föreläsningen av Lawrence Krauss så:
http://www.youtube.com/watch?v=7ImvlS8PLIo

Det här är annars vad din sorts argumentation kring Big Bang kallas:
http://en.wikipedia.org/wiki/Argument_from_ignorance
Kort beskrivet: Du kan personligen inte förstå hur något kan vara på ett visst sätt och drar p.g.a detta obefogade slutsatser.


Ja, och? Det gör den fortfarande inte mer sann.


Visserligen har jag tendens för att märka ord i verkliga livet, men det vore absurt att springa runt och ifrågasätta människors världsbild utan att ha blivit inbjuden till en diskussion på ett eller annat sätt.


I grunden handlar det om de stora och allra viktigaste frågorna som finns, t ex:
Varför finns det något istället för ingenting?
Hur kom människan till?
Etc etc.
En diskussion om sådana saker kan aldrig vara onödig. Diskussionen måste fortleva.


Jag har ställt hur många frågor som helst i den här tråden, om och om igen. Frågorna har varit baserade på saker vi vet i dagsläget men inte inte visste då religionerna föddes. En typ av frågor som varje seriöst troende måste fråga sig själva för att inte leva i total förnekelse från den observerbara verkligheten. Jag har inte fått ett enda svar som ens liknar något vettigt. Det närmaste jag kommit ett svar var den demonstrerbart felaktiga invändningen att det inte kraschat in kometer med vatten på andra planeter än jorden. Så jag är ledsen, men mycket tyder på att många härinne är just "okunniga, outbildade idioter".

Jag skulle bli jätteglad om du frågade din man mina 10 frågor från inlägg #1913 och hur han får ihop det med en kristen världsbild.

Det här kanske kan intresera dig. Utombibliska bevis för att Jesus har funnits.
I själva verket finns det flera samtida dokument bevarade som omnämner Jesus. Det här skrifterna är helt ickebibliska till sitt ursprung och måste följaktligen betraktas som neutrala, objektiva, historiska bevis för att Jesus verkligen levde i Palestina för snart 2 000 år sedan och avrättades av de romerska ockupanterna.

En notis om Jesus finns hos den berömde judisk-romerske historikern Flavius Josefos från första århundradet:

"Han [översteprästen Hannas] sammankallade Sanhedrin till rättegång och ställde inför dess medlemmar Jakob, brodern till Jesus, som kallades Kristus, samt några andra som han anklagade för att ha brutit mot lagen och sålunda överlämnade till att stenas till döds."

I slutet av det första århundradet berättade den romerske historikern Suetonius att kejsaren Claudius år 49 hade förbjudit alla judar att vistas i staden Rom (en händelse som också finns omnämnd i bibeln, i Apg 18:2): "Då judarna i Rom oavbrutet orsakade oroligheter, därtill uppviglade av Chrestus, fördrev han dem ur staden."

De här upploppen var förmodligen en följd av kristendomens ankomst till Rom, vilket sannolikt orsakade en hel del konflikter inom den judiska kolonin där, liksom på andra håll (se t ex i Apg 21:31). Suetonius, som skrev flera år senare, uppfattade - precis som så många människor gör i dag - utan tvekan ordet Christus (i själva verket det grekiska ordet för titeln "messias", dvs "Guds smorde") som "Chrestus" och ett egennamn på en person. "Chrestus" är emellertid ett namn som ingen jude någonsin burit. Det förekommer helt enkelt inte som judiskt namn.

En mer detaljerad berättelse om Jesus kommer från den romerske historieskrivaren, ämbetsmannen och konsuln Publius Cornelius Tacitus. I sitt historiska verk "Annaler", som han skrev mellan år 115 och 117, berättar han att kejsar Nero försökte lägga skulden för den förödande branden i Rom på de kristna. Tacitus skriver:

"Som skyldiga ådömde Nero de mest raffinerade straff åt de kristna." Och han fortsätter med att beskriva dessa kristna: "De fick sitt namn från Kristus, som avrättades enligt beslut av landshövding Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid. Det satte stopp för den farliga vidskepelsen en kort tid, men den tog fart på nytt - inte bara i Judéen, där denna pest först uppstod, utan även i själva Rom, där all världens hemska och skamlösa saker samlas och finner ett hem" (Annaler, XV, 44).

Det framgår klart av Tacitus kommentarer att han inte hyser några som helst sympatier för de kristna. Men för honom var det inte någon tvekan om att rörelsens upphovsman verkligen levt 90 år tidigare och avrättats av Pontius Pilatus, då denne var landshövding över Judéen.

Tacitus var officiell romersk historieskrivare. Han hade tillgång till officiella domstolshandlingar, diplomatisk korrespondens och romerska arkiv. Bortsett från - eller kanske rättare sagt just på grund av - hans hedniska, kristendomsfientliga inställning utgör hans redogörelse en ytterst tillförlitlig bekräftelse av bibelns uppgifter om Jesu död och dess efterverkningar.

Plinius den yngre, romersk guvernör i provinsen Bithynien i Mindre Asien, skrev omkring år 110 ett brev till kejsaren Trajanus där han berättade att det kristna inflytandet i provinsen skapade allvarlig oro, varför han vidtagit åtgärder mot de kristna. Nu ville han ha bekräftat från kejsaren att han agerat rätt då han lät avrätta dem som höll fast vid sin tro, men benådade dem som avsvor sig sin tro, förklarade de romerska gudarna och kejsaren sin vördnade och "slutligen förbannade Kristus".

Även kejsare Trajanus svar, där han godkänner Plinius behandling av de kristna, finns bevarat.

Men de romerska ämbetsmännen och historieskrivarna är inte de enda som berättar om Jesus av Nasaret. Gamla judiska traditioner som finns bevarade i Talmud, den samling judiska skrifter som tillsammans med Gamla testamentet utgör den ortodoxa judendomens rättesnöre, omnämner honom också. I "Sanhedrin 43a", som nedtecknades i början av 100-talet, berättas att "dagen före påsken hängdes Yeshu. I fyrtio dagar före avrättningen förkunnade en härold: 'Han skall stenas då han utövat trolldom och förlett Israel till avfall. Må den som kan vittna till hans förmån träda fram och försvara honom.' Men då inget framfördes till hans förmån hängdes han dagen före påsken."

Många andra uppgifter, mestadels fragmentariska, har bevarats förutom de som citerats här. De här dokumenten bestyrker uppgifterna i Nya testamentet i så hög grad att även om vi inte hade de bibliska uppgifterna så skulle vi ha vetat att det i Palestina levde en jude som hette Jesus (Yeshua) och kallades Kristus (Messias); att han utförde underverk och undervisade folket; att Stora rådet (Sanhedrin) dömde honom till döden genom stening för trolldom och för att ha förlett Israel; att han avrättades genom upphängning (på ett kors) av Pontius Pilatus på inrådan av de judiska makthavarna; att han hade en bror som hette Jakob och som dömdes till döden av översteprästen Hannas; att det på grund av den avrättade Jesus uppstod en judisk sekt som kallades "kristna"; att en koloni med medlemmar av denna sekt existerade i Rom 20 år efter Jesu avrättning; att judarna förvisades från Rom på grund av denna sekt; att de kristna grupperna från och med Neros tid växte kraftigt i antal; att de betraktade Jesus som gudomlig och genomgick svåra förföljelser.

Det råder alltså inget som helst tvivel om att Jesus är en historisk gestalt. Att ifrågasätta att Jesus skulle ha existerat är ungefär lika absurt som att ifrågasätta att den Gamaliel, Sokrates, Kolumbus eller Hannibal har funnits.

Och om man tänker efter...

Att det för 2000 år sedan bodde en snickare i Palestina som hette Y'shua ben Yosef, gick omkring och predikade (det fanns många kringvandrande predikanter på den tiden) och betraktades som den efterlängtade Messias av sina elever, anklagades för anstiftan till uppror mot den romerska ockupationsmakten och så småningom avrättades av den romerske landshövdingen på inrådan av de judiska makthavarna är ju naturligtvis vare sig mer eller mindre osannolikt eller otroligt än att det funnits en synagogsföreståndare som hette Jairus, en romersk soldat som hette Gaius, en konstnär som hette Leonardo da Vinci, en kung som hette Salomo eller en smed som hette Bogren.

Det finns över huvud taget ingen anledning att tvivla på att just denne judiske hantverkare har funnits - i synnerhet inte som flera av hans närmaste bekanta (både vänner och elever - och dessutom hans egen bror som senare avrättades) ansåg att det han hade gjort och sagt var så fascinerande, fantastiskt och livsviktigt att de måste skriva ner det för att kunna berätta det för alla - och till och med var beredda att offra livet för den skull.


Thor-Leif Strindberg

Bevis på judarnas utvandring från Egypten.
http://www.bibleandscience.com/archaeology/exodus.htm

Du? Jag tog reda på en liten skoj sak för lite sedan. Jag tog reda på avståndet mellan Kairo och Jerusalem. Sen tog jag reda på genomsnittshastigheten för en vanligt trädgårdssnäcka.

Samma sträcka som det tog de lata judarna 40 år att färdas hade en snigel klarat på under ett år.

Jag har aldrig förnekat att människan jesus skulle ha existerat. Jag är visserligen inte 100 % övertygad om det, men jag är ganska säker på att han faktiskt funnits, mycket talar iaf för det. Jag tror dock inte för en sekund på något av det övernaturliga skitsnacket som florerar kring jesus.


Varför skriver du att Josefus (m fl) är samtida med jesus? Josefus var inte ens född när jesus dog. Första dokumenten som nämner jesus är paulus brev, 25 år efter jesus död.


Som sagt, när har jag sagt att jesus inte ens existerat? Förstår inte riktigt hur du fått den uppfattningen... för övrigt är det inte helt klarlagt att Sokrates existerat, vill minnas att första källan är drygt 800 år efter han blev avrättad för hädelse. Så jesus är betydigt mer trolig än Sokrates.