Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Tack, intressant
Men skulle de då inte kunnat fått för sig att råna en vilsen stockholmare?

Det har aldrig någonsin framkommit att detta gäng utförde personrån.

Här var det kassaskåp som skall ha gällt. Gay "extraknäckte" också som inbrottstjuv. 1960 då både Dahlsjö och Gay blev daktade hos polisen så verkar det som att de hade genomfört ett inbrott tillsammans. De båda ynglingarna ingick då i "Kyrkbytorggänget" i Lundby.

Skulle de ha fått se "Hymme" (om han nu ens befann sig i Göteborg detta datum?) så kan jag tänka mig att han på sin höjd hade fått ett kok stryk av trion. Förresten hade de mycket annat i tankarna den 29 juli som oroade dem och som gjorde att det inte fanns något intresse för en överklassyngling från Stockholm.

Släktforskningsspåret är ju helt klart intressant. K Å:s syster vill inte ställa upp skriver du, Skaraborg, eller förstår jag dig fel? Min gissning blir att sonen heller inte vill ställa upp.

Varför? Jo, min spekulation är att systern vet hur allt ligger till och om KÅ fortfarande är i livet eller ej. Hon behöver ingen ”hjälp” av DNA och en släktforskare. Det hela skulle bara skapa ”rabalder” i media, och det kanske varken hon eller sonen vill.

Jag tror, och nu spekulerar jag vilt, att det skulle ge mer att kolla systerns (och sonens) telefontrafik, låt säga under de gångna 25 åren. Det har vi naturligtvis ingen möjlighet till. Jag menar inte att man skulle hitta ett nr knutet till KÅ, men kanske ett nr någonstans i landet, vilket hon haft och har regelbunden kontakt med. Som ni förstår så tror jag att; om KÅ överlevde och gick under jorden, så har man haft regelbunden kontakt med honom och gissningsvis träffats.

Avslutningsvis vill jag säga att Skaraborg ska ha en eloge för sitt sätt att hålla igång den här tråden. Här är klimatet lugnt och sansat, ingen går till personangrepp mot någon. Det är ljusårs avstånd mellan denna tråd och den om Helena Andersson 1992, vilken helt har spårat ur.

Ja detta kan man diskutera och ha olika uppfattningar om.

Varför Kjell-Åke syster inte är intresserad beror att hennes dotter gjorde detta med DNA och släktforskare och det blev inte så lyckat tyvärr. Har känt systern i 15 år och sonen har jag pratat med ett antal gånger via telefon. En person som Kjell-Åke däremot mycket väl kan ha träffat är storebror. Han kan också i "inledningsskedet" ha haft kontakt med sin flickvän. Sin mamma lär han ha haft kontakt med. Kan också t. o. m. ha besökt henne på äldreboendet i Vänersborg.

Ja här är klimatet lugnt numera men har inte alltid varit så. Åren 2009-10 var det mycket angrepp av allehanda slag. Den tråd du omnämner har jag själv skrivit i men gör inte detta längre. Precis som du skriver så har den tyvärr helt spårat ur.

Citat från PM.

"Utan att ha bott där så beskriver du Haga på pricken. Haga, Annedal då och Masthugget både då och senare var likartade fast själva Hagadelen, om man bortser från Annedalsdelen som ingick men ligger "tvärs över gatan", var värst. Även senare under 70-talet när jag var som mest ute och i farten så gick man inte gärna igenom där på nätterna.
Jag har nog varit på de flesta av de ställerna som du har räknat upp men jag minns idag inte vad de hette. Jag började själv dricka rätt tidigt och det var dit och till Järntorget man tog sig för att köpa sina "dyringar". Dock slutade jag härja runt efter några år och har inte varit inblandad i något med droger eller så men jag kände många av de som höll på.
Du kanske också har sprungit på namnen på stadsdelarna Frölunda och Tynnered under dina undersökningar. Dit flyttade många strax efter 1965-66 av de som ville få det lite bättre och de som bodde i de husen som revs, så också vi. Där fortsatte bekantskapen med folk från Haga men jag skärpte till mig tidigt, redan som 18 åring så var jag ur de kretsarna och "nykter".

Ett tillhåll som jag vistades mycket i är ett café som låg i Annedal där min mamma arbetade.. kan det har varit på Albogatan/Snickaregatan. Där fanns ett "innerrum" som tom personalen hade respekt för. Dit gick inte ens ägaren utan att knacka på dörren och invänta svar. Jag var ju dock barn så jag fick springa dit och fick femöringar av "farbröderna" att köpa godis för, till min mammas förtret. På den tiden var det ju inte ovanligt att barn var med i såna miljöer som skulle rendera ett omhändertagande av densamme inom en dag i nutid."

Jag har läst hela tråden för många år sedan och följt den regelbundet innan jag skaffade konto, och från den bilden jag har fått så tror jag att "Putte" vet exakt vad som hände med brodern men han kan inte av lojalitetsband eller något liknande "svika" sin bror genom att berätta vart han finns och all den uppståndelse det skulle skapa.
Om nu K-Å skulle vara död för länge sedan så har jag svårt att begripa varför Putte skulle tiga om det isåfall, låter mer sannolikt att han tiger för att han inte vill avslöja den stora hemligheten.
Jag tror mycket väl att det kan ha varit Kjell-Åke vid Torpahallen i Vänersborg 2012, och tror att det har i samband med att göra en av hans nära anhörigas bortgång.

Rent teoretiskt skulle han kunna vara vid liv idag, han skulle mycket väl kunna bo någonstans i Västra Götaland under nytt namn.
Någonstans finns han antingen begravd eller levande.

Javisst vet "Putte" exakt vad som hände och varför.

Åtminstone under ca något eller några år efteråt. Du sätter tummen på något mycket intressant: Lojalitet. Detta handlar då inte enbart om lojalitet mot sin bror utan kanske i ännu högre grad lojalitet till andra personer även om dessa numera är avlidna. Skulle Kjell-Åke ha avlidit t. ex. den 29 juli så hade inte "Putte" med stor sannolikhet behövt att tiga. Även Dahlsjös familj teg.

Allt detta hände för 60 år sedan. Det kan knappast finnas en hotbild mot varken KÅ eller JD nu.

Du har nog rätt. Om vi tänker oss att KÅ lever. Ett avslöjande skulle leda till uppmärksamhet i media. Han skulle tvingas träda fram och avkrävas att berätta allt. Han skulle antagligen bli ifrågasatt, journalister etc skulle kräva ”bevis”. Man skulle t o m ifrågasätta om han verkligen är KÅ. Bevis i form av DNA skulle efterfrågas.

Tänk t ex när journalister börjar fråga om de har något med Hybners försvinnande att göra. Det skulle bli stor uppmärksamhet och många frågor från sensationslystna journalister.

Jag ser framför mig att någon av reklam-tv-kanalerna skulle upptäcka att det finns stora reklamintäkter inom räckhåll om man gör en dokumentär. Varför skulle KÅ vilja det? Om han hade velat bli ”kändis” så hade han väl trätt fram för länge sedan. Tillfällen har ju funnits i och med att media då och då tagit upp fallet.

Hans syster, hans son och Putte, liksom JD:s nu levande släktingar, skulle också hamna under medias uppmärksamhet.

Inte heller om/när KÅ är avliden, kommer de som vet att berätta. Av samma anledning.
Alla är gamla och vill inte ha ett media-drev efter sig. Så tror jag.

Håller med dig att tystnaden kommer därför av rädslan för sensationslystnaden som lär uppstå i ett sånt här stort svenskt massförsvinnande.

Det kan jag ha förståelse för, kanske inte så roligt att ha media hack i häl på ålderns höst, (om nu KÅ lever ens)

Svarar på ett väldigt gammalt inlägg nu men detta är mycket intressant tycker jag att Kjell-Åke aldrig blivit dödsförklarad och att han blev avlyst 1986-04-09.

Kjell-Åke är den dag som idag är fortfarande inte dödförklarad.

Vet att hans mamma aldrig ville detta.

2. Klassningsarbetaren/röjningsarbetaren/studeranden Kjell-Åke Johansson, född den 9 april 1949 i Haga, Göteborg (rätt benämning enligt fastighetskalendern är Göteborgs Haga). Han kom under sina första år att växa upp på Haga Östergata 20 i kvarteret Laddstaken 7 och flyttade tillsammans med sin familj till Haga Östergata 12 ca 1956. Den försvunne kom att bli anmäld av sin mor tisdagen 1965-08-03 kl. 13.40 som försvunnen. Han var vid sitt försvinnande fortfarande mantalsskriven i Haga även om han bodde i Brämaregården. 1965-12-07 blev han mantalsskriven under adressen Lantmätaregatan 12 C, 417 06 Göteborg. Fastighet 38:5 i kvarteret Bovetet 6. Fastighetsnummer: 51151. Distrikt: 04. Kjell-Åke hade bott på samma gata som Dahlsjö, ända fram till våren/försommaren 1965, då hans familj flyttade till Brämaregården. Johansson bodde här tillsammans med sina föräldrar samt två yngre syskon. Under en kortare tid bodde Kjell-Åke kvar i lägenheten på Haga Östergata 12 i kvarteret Kruthornet 7, tillsammans med sin äldre broder, efter att den övriga familjen hade flyttat till Brämaregården. Denna lägenhet på Haga Östergata 12 låg på andra våningen och var en omodern tvårummare (huset rivet). En tid innan försvinnandet (max. sex till åtta veckor) delade bröderna på sig. Något hände mellan dem eftersom de kom ihop sig. Detta kan eventuellt ha varit ett slagsmål. Den äldre brodern hade ett möte med deras mor, där han var mycket upprörd. Efter detta möte, så fick Kjell-Åke flytta till föräldrarna i Brämaregården. Kjell-Åke kom emellertid inte att bo så mycket i föräldrahemmet. Han kom även att bo hemma hos flickvännen i hennes föräldrahem på Rosenlundsgatan. Den äldre brodern var under 1960-talet och senare bl.a. känd under öknamnet "Putte på Haga Östergata". Han var ännu mantalsskriven under denna adress t.o.m 31/12 1970. Däremot lyckades Putte att försvinna ur mantalsregistret över Sveriges befolkning 1980. http://www.lasselisstorp.se/map3/putte1.html En verklig tur är att den försvunne blev mantalsskriven i Brämaregården. Kanske blev han tvångsskriven där av myndigheterna? Kjell-Åke kom på så sätt att få sin post till föräldrahemmet. Den försvunne efterlystes i Sveriges radio 1965-09-13 kl. 12.50. Efterlysning till TT samt efterlysning tillsammans med foto meddelades GP, HT och GT 1965-09-14. Han blev ånyo efterlyst i Sveriges radio 1965-10-19 kl. 18.20. Ej heller Kjell-Åke är dödförklarad, utan står än i dag som obefintlig. Utan känd hemvist antecknades han första gången 1971-02-26. Han var vid sitt försvinnande ogift men han hade precis blivit far. Kjell-Åke Johansson förekommer fyra gånger i PU - varav tre gånger 1965: 184A, 221A (tillsammans med foto) samt 248A. Den fjärde och sista gången i 225/1972. Han efterlystes i Norsk Polititidende (PDMT) 1965-11-18. Efterlysningen där har nummer 268A-65. Även Kjell-Åke blev efterlyst i Danske Politi Efterretninger 1965-11-18. Anhöriga vände sig också till Frälsningsarméns Eftersökningsbyrå i Stockholm. Under denna adress i Brämaregården var Johansson mantalsskriven t.o.m. 1970-12-31. Han kom att registreras såsom försvunnen (f. d. obefintlig) i folkbokföringen 1972-03-01. Efterlysningen av Kjell-Åke Johansson makulerades 1986-04-09. Den försvunne kom alltså att bli avlyst. Hans mor meddelade då att hon inte tänkte begära dödförklaring av sonen.

Ligger mycket i det du skriver och jag håller med dig.

Numera kan det knappast finnas en hotbild längre. De som var iblandade i denna härva 1965 är merparten numera avlidna. Fast det skall dock finnas barn och barnbarn.

Javisst skulle Kjell-Åke bli ifrågasatt och tvivel skulle uppstå att han verkligen var den person han utgavs för att vara. Intresset skulle bli mycket stort från media. Inte bara från svensk media utan även från utländsk. Länder som t. ex. Ryssland, Vietnam, Japan och Brasilien har skrivit om det. Nej Kjell-Åke vill verkligen inte bli en kändis. Om han nu fortfarande befinner sig bland de levande.

Det spelar ingen roll hur det förhåller så kommer ingen av de få som vet idag vad som hände att berätta ett dyft. På den tiden då detta skedde så var det ingen som berättade någonting heller fast då förekom det en hotbild. Dessutom gällande dessa tre så var polisen inte över sig intresserade.