Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Som förut har omnämnts så intog "Tröjmannen" en "ägandeattityd" till lägenheten. Han ställde sig på ett sådant sätt i dörröppningen som gjorde det omöjligt för systern att springa in i lägenheten om hon hade velat.

Han verkade även besvärad så fort han fick se henne stå där ute i svalen och inte blev han mindre besvärad under samtalets gång. Han stod och ljög henne rakt upp i ansiktet och han kunde heller inget annat göra. Systern har också berättat att det märktes att "Tröjmannen" hade en enda tanke i huvudet och det var att avsluta samtalet med henne så snabbt som möjligt.

Detta var första och enda gången som hon såg honom.

Den dörren skulle aldrig "Tröjmannen" ha öppnat vid detta tillfälle!

Sicken en... fruktansvärt för systern att bli motad o inte veta varför andra är i broderns lgh och vad de gör där o spec o vara ovetande vad som hänt brodern.

Sicken en... fruktansvärt för systern att bli motad o inte veta varför andra är i broderns lgh och vad de gör där o spec o vara ovetande vad som hänt brodern.

Systern känner på samma sätt idag som då även om minnet ang. brodern har förbleknat efter alla dessa år. Hon har gråtit mycket över sin älskade bror.

Till "Tröjmannens" försvar så måste han själv ha känt en fara när han väl hade slagit upp ytterdörren på vid gavel. Han var tvungen att så snabbt som möjligt bli av med denna ovälkomna person som stod där. Han måste verkligen ha känt sig "klämd" vid detta tillfälle.

Som förut har nämnts, så kan man ju fundera över vad som hade hänt om systern hade propsat på att få komma in i broderns lägenhet?

Hon har också berättat att "Tröjmannen" hade vid detta tillfälle hårda och kalla ögon.

Här kom svaret?

Här kom svaret?

Här kom svaret?

Ur systerns synvinkel kanske det var det bästa att hon gick därifrån o inte klev in i lgh..
Men att leva med denna syn på näthinnan med en annan person i sin broders tröja o ovisshet ,förstår jag att det har fällts mga tårar.

Det tror jag också. Ur hennes, men även "Tröjmannens", synvinkel var det det allra bästa.

Denna syn på näthinnan har hon fått leva med under alla dessa år. En annan syn som hon också har fått leva med är den när hon såg sin bror för sista gången vid Vågmästareplatsen. Hon har många gånger berättat detta för mig.

Som förut också har omnämnts, så förstod hon ganska snart att brodern inte längre var i livet. Han brukade alltid ringa till henne på Hällskriftsgatan från olika telefonkiosker. När detta bara upphörde förstod hon att något allvarligt hade hänt. Han skulle ha fortsatt att ringa henne om han hade kunnat.

Tröjmannen var nog också tacksam ..
Finns inte ord för att skriva vad systern har upplevt .. mer än fruktansvärt.

Ja "Tröjmannen" pustade säkert ut efter att han hade stängt och låst dörren efter detta samtal.

Därav kanske den iskalla blicken ...¨