Kanske tvåa på bollen! Men!
Det delas en riktigt bra text på Facebook. Skriven till Anna, av en kvinna med en dotter som blivit våldtagen. Förhoppningsvis når den ut och ändrar även "recept?" - människornas syn på Anna.
Texten:
Hej Anna (Book Toledano för att undvika eventuella missförstånd)!
Jag väljer att skriva detta som ett öppet brev. Varför? Jo, för att du Anna öppet, på din Instagramprofil, valde att göra en del kränkande kommentarer beträffande flickan som din son våldtog. Och vidare därför att du Anna valde att så vedervärdigt försöka klanka ner på flickan och hennes familj genom att ni, du, din man och din son, så fult försökte dra den stackars flickan (och hennes familj) i smutsen då ni i överklagandet till Hovrätten ville att dem skulle gå igenom offret och hennes familjs bakgrund samt hemförhållanden innan och efter gärningen. Varför? Din son är en dömd våldtäktsmän, det är nog snarare din familj som behöver en granskning
Vet du en sak? Din son är dömd. I både Tingsrätt och Hovrätt. För våldtäkt mot barn.
Vill du veta en annan sak? Jag hatar våldtäktsmän och sexualförbrytare. Enormt mycket dessutom, så mycket att jag nästan tycker att de har förbrukat sin rätt att nyttja jordens resurser. Nej, de borde inte ha rätt att få leva ett liv i frihet men nu ser ju våra lagar ut som de gör, med straffsatser som är löjligt låga.
Jag hatar dem Anna. Jag tycker de är SMUTS förstår du. De är vare sig värda bajs eller tonfisk och likt ditt fuck you-pekande finger på din livesända Instagram häromkvällen så ger jag dig, din man och din son detta🖕
Varför detta hat? Låt mig förklara.
2010 våldtogs min dotter. Jag lever varje dag med skuldkänslor över att jag inte kunde skydda henne från det allra värsta, värsta. Jag sover varje natt med hjälp av en salig mix av sömntabletter för om jag inte gör det så kommer mardrömmarna. Mardrömmarna som innebär att jag, i ett paralyserat tillstånd, tvingas stå där och se på. Jag ser hur min dotter tvingas ner och våldtas på golvet. Ett skitigt golv på en offentlig toalett. En helt vanlig skoldag. Vid lunchtid. Det tvingas jag se när jag gör försök att sova utan sömntabletter. Det äter mig. Bit för bit. För jag kunde inte skydda henne. Min dotter tvingades genomlida detta fasansfulla för att jag, som satte henne till livet, inte klarade av att skydda henne från det onda. Min viktigaste uppgift.
Men du Anna, vet du vad som är än värre, ofantligt enormt mycket värre, än mitt mående? MIN DOTTERS MÅENDE!
Det du Anna sysslat med under din förtalskampanj gentemot den flicka som föll offer för din sons gärning är precis på pricken lik de tankar vi haft (och har) kring en anmälan och eventuella domstolsförhandlingar. Vi orkade inte stå ut med att förövaren och dennes familj skulle försöka skuldbelägga vår dotter. Eller för den delen oss som föräldrar. Jag rådfrågade en polis och fick till svar att vi, för vår dotters skull, INTE skulle anmäla. Vi löd. Och vi anmälde inte, tyvärr!
Med detta vill jag ha sagt Anna att jag hatar våldtäktsmän och sexualförbrytare. Inklusive din son. Men jag vill också ha sagt att jag hatar de som försöker förmildra och förminska dessa förövares gärning.
Jag beundrar flickan och hennes familj. Ni orkade det där som vi inte mäktade med. Jag önskar dig lilla flickebarn ett gott liv och att du hittar orken och kraften för djup ner i allt det där mörka så lyser en liten, liten låga.
Hälsningar.......... (gift med........ vars Facebookprofil detta är upplagt på)
Ps. Jag tackar de vänner som hjälpt mig med domar, FUP:en, goda råd och stöttning. Framför allt till dem som jag inte vet vilka de är och som inte vetat vem jag är. Klockan 15:00 igår kom domen, klockan 15:01 hade jag den på en PDF och det kändes som en seger, inte bara för flickan, utan även för oss.
Ps igen - jag har täckning för allt jag skriver Anna.
Jag har punktat namnen för att inte röja någon.
