Citat:
Ursprungligen postat av
Flor-Ida
Samma här. Min mor var en Anna Book-kopia. som aldrig kunde ha fel. Jag blev bara uppmärksammad när min mor kunde ha nytta av det. Typ när jag tog studenten med höga betyg, och när jag läste vidare på en "högstatus" utbildning.
Min syster däremot, som var hennes "golden child", lyftes upp, oavsett att hon aldrig läste vidare. Hon är fortfarande, 20 år senare, den mest "lyckade" enligt mor.
Jag har numera börjat tycka väldigt synd om Antonio. Tänk OM det är så att han faktiskt bara försökte hjälpa den utsatta flickan, Hon skrek högt att hon ville har sex med Robin, men denna Robin skyllde allt på Antonio. OM det är så så förstår jag Antonios frustration. Oavsett vilket har jag börjat inse att han är ett offer av sin uppväxt. Med en mor som Anna är det svårt att lära sig vad som är rätt, och vad som är fel. Särskilt om man, som Antonio, har en NPF diagnos. Jag hoppas att grabben kan ta sig ur sin mors klor, och att han kan flytta hemifrån, och skaffa sig en god framtid. Men så länge Anna får styra, kommer det inte att ske. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Antonio får hjälp med att se hur mycket hans mor faktiskt förstört för honom.
Om du läser här ANTONIO, så vill jag säga att jag önskar dig allt gott. Du är långt mycket bättre än din mor. Du har en mer realistisk verklighetsuppfattning, och du är mycket mer ärlig än hon. Klipp navelsträngen, och gå din egen väg. Jag hejar på dig Antonio!
Det är min tro också, att han kommer behöva bryta sig loss, det är inte lätt, då mamma kommer anklaga honom för att överge henne, att han skiter i att hon gjort och det är tacken, att lämna henne?!
Att barn blir äldre och vill prova sina vingar är naturligt.
Att känna en sorg när barnen flyttar hemifrån, är naturligt, men det är så det ska vara.
Annna vill väl ha ett generationsboende, där alla är one big happy family, bor ihop till döden kallar på dem.
