Citat:
Ursprungligen postat av
Stolpen22
Jag upplever de flesta av Anna Books "uppdateringar/inlägg" och "händelser" som positiva.
Hon verkar vilja sprida inspiration och glädje till andra.
Jag förstår verkligen inte varför så många letar fel på det hon lägger ut.
Och, jo visst, jag har sett några hennes "lajvande" och att hon kan tända till och bli sur när hon får knäppa frågor.
Men jag upplever det ändå som om det hon faktiskt vill förmedla är glädje och positivitet. Varför försöka plocka ner någon som vill ge och dela med sig av glädje och inspiration till de människor som följer henne?
Hon kan tända till på helt harmlösa frågor(som om det är hennes dotter i bakgrunden, vad de ska äta till middag mm). Det är för att hon egentligen inte alls är glad och positiv utan i grunden väldigt arg, bitter, misstänksam och vill provocera, ha uppmärksamhet och ljuga slentrianmässigt. Allt, allt handlar om henne-resten är statister i hennes liv. Lite tragiskt att hennes ”fans” sitter där-ofta säkert ensamma människor som faktiskt säkert tycker att hon är en ”fläkt av fina kändisvärlden”-och försöker hålla henne glad, få ett ”åååh taack, vad snäll du är!” och berättar om sina egna liv och hur de mimade till ”ABC” som barn medan hon själv inte bryr sig knappt alls om dem. Och så fortsätter hon kasta anklagelser omkring sig, mot alla och ingen.
Hon klarar sen inte att hantera de negativa reaktioner hon oundvikligen får av att ”hellre provocera än gå obemärkt förbi”(hennes livsmotto hon lärde sig av mamma Maritha) utan blir fly förbannad, svär, skriker och alienerar ännu fler-både okända och vänner.
Sen postar hon svartvita bilder, citat om falska vänner, svek och att ”gå vidare”. Rinse and repeat.
Egentligen mest väldigt obehagligt men psykologiskt och mänskligt fascinerande-som en svart (och lite tragisk) sitcom i verkligheten.
Man kan inte låta bli att titta, för sån är mänskliga naturen. Hon kan också påminna om människor man haft i sitt eget liv..
Anna skulle behövt någon med pondus som gett henne det goda rådet att lägga ner idéerna om heltidskarriär som artist för 30 år sen och byggt ett vanligt liv som många andra barnartister fått göra. Och media skulle ha slutat använda henne som driftkucku samtidigt.
