Citat:
Ursprungligen postat av carllarsen
OK, jag förstår din invändning och håller med dig om man tolkar frågan ordagrant. Men om man tolkar frågan mer symboliskt, ungefär som att heroinist är beredd att göra nästan vad som helst för en fix, bara för att slippa ifrån abstinensbesvären? Hur starkt är egentligen heroinberoendet? Vad kan det driva en människa till? Hur påverkar heroinberoendet personligheten?
Jag har sett människor testa heroin första gången och de har samtliga sagt att de har aldrig mått så bra förr i hela sitt liv. Från den dagen har resten av deras liv bara handlat om heroin och det förundrar mig att det kan finnas någonting med sådana egenskaper att det kan ta över ens själ helt och hållet. Vad är det som förändras? Hur börjar man tänka?
Grejen är att jag tycker det där beteendet (som du är ute efter i frågan) inte bara gäller vissa (observera "vissa" för det är långt ifrån alla heroinister eller andra missbrukare som är så) heroinister utan det gäller även andra opioidare och även andra narkomaner, t. ex. tjackisar. Och om jag ska skriva något elakt, som kan reta upp många, så tycker jag beteendet syns oftare hos tjackisarna =/
Kan ju vara så att jag är jävig för att mitt drogval är just opioider. Jag ser kanske bara beteendet lättare hos de som missbrukar amfetamin (men inte ordagrant såklart, det med mamma). Det pågår ibland lite krigande över "gränserna" och ofta kommer just den här diskussionen upp då... vilka som är värst, moffarna eller tjackisarna. "Men du´rå, du skulle sälja din egna morsa för lite moffe/tjack! Typiskt moffisar/tjackisar!"
Känner mig som en typisk rasist och bara för det så ska jag använda det typiska rasistförsvaret också... "Jag är inte rasist, jag har MÅNGA vänner som är tjackisar!" =) Grejen är att jag vet fler som går på tjack än på opioider, vilket kanske är anledningen till att jag ser det där beteendet mer hos tjackisarna.
Vet inte hur överdrivet det där uttrycket är heller, men jag vet att det finns en del extremt desperata knarkare... även om de kanske inte skulle sälja just sin morsa.
Vad som förändras, hur man börjar tänka vet jag fan inte. Har själv förundrats som satan över det där beteendet. Har spottat fram ord som "Jävla tjackisar! Det gör fan vad som helst för tjacket!" Har även förundrats över mitt eget beteende när det väl gäller, även om jag inte stulit av vänner eller liknande. Men... kanske man blir härdad efter en tid? Alltså, man ser vad andra gör, kanske råkar ut för en del grejer själv (blåsningar t. ex.) och tillslut ser man det som en naturlig del av beroendet? För det är fan inte samma moral i missbruksvärlden som det är i den "vanliga" världen, oftast inte iaf. Det finns ju även ärliga narkomaner, som inte skulle göra saker som att "sälja sin mor" heller.
Fick själv reflektera över en sak för en tid sedan då en kompis berättade om en händelse. Minns inte exakt men det var något om en snubbe som hade dött av en överdos och innan lägenheten lämnades (av de andra narkisarna), innan polis och ambulans kom dit, så hade någon person tagit med sig den döda snubbens knark. Det slog mig då att jag kanske skulle göra samma sak? Jag vill såklart tro att jag INTE skulle börja länsa fickor eller något innan jag drog men jag vet fan inte. Helst skulle jag ju vilja se mig själv stanna kvar i lägenheten tills polis kommer, förklara vad som hänt. Om jag själv hade nog av den opioid jag ville ha så kanske jag inte skulle börja plocka på mig något, men om jag INTE hade själv så...
Det är ett sådant moraldilemma. Hade det varit för typ 7 år sedan så kanske jag skulle spotta på den personen som gjorde något sådant men idag låter det inte lika hemskt =/ Och jag tror att många av mina vänner inte ens skulle kalla detta för ett moraldilemma, de skulle se det som självklart... att plocka på sig det man kan alltså.
Jag tycker trots allt att jag lyckats behålla mycket av min moral, men jag vet att jag tappat en del också. Ibland försöker jag tänka mig in i vissa scenarion, försöker tänka mig in i hur jag skulle agera i vissa situationer och jag gillar inte alltid "svaret" kan jag säga.
Hur som helst så tror jag sådana här saker/beteenden är en kombination av flera saker... grundmoral, desperation och att man "vänjer sig". Kan ju också bero på förvirring/knarkskada (ibland tillfällig). Vissa narkomaner gör säkert saker de aldrig skulle komma på tanken att göra i nyktert tillstånd... en tid på t. ex. tjack (speciellt utan sömn och mat) kan ju slita ut och förvirra hjärnan rejält. Inte för att alla extrema "moralbrytare" är förvirrade men iaf.
Nej, jag vet inte varför vissa skulle kunna sälja sin mamma, medan andra aldrig skulle komma på tanken. Om det är något som finns i en redan från början eller om det är drogerna som förändrar en... eller både och.
Ja, det blev långt... kan bli det när jag börjar fundera.
