FAQ: Heroin (diacetylmorfin) - Vanliga frågor och svar.

man börjar för de e så jävla gött?
ofta så börjar man inte me heroin utan lättare opiater så allt eftersom man blir mer nyfiken så provar man annat?

varför börja dricka öl? då de så farligt för levern..?
för man är nyfiken kanske?

The hard truth är att folk vill fly från sina kassa liv helt enkelt. En del börjar testa knark. Orsakerna är många och varierande men de flesta tror jag mår dåligt psykiskt.

värkar som alla mår dåligt nu för tiden

Det är nog lite olika, varför folk börjar med heroin... och ibland är det kombinationer av olika saker som gör det.

Vissa börjar ju med att testa svagare saker och det som väldigt ung. När man är ung så tänker man ju oftast inte på samma vis som när man är äldre. Så är man väldigt ung när man testar heroin första gången så kan det säkert vara pga "Äh, jag ska bara testa ju. Jag kommer inte fastna!"

Den tanken tänks säkert av många äldre också men då finns det andra orsaker också. Som någon skrev så brukar ju heroin inte vara den första drogen (eller ens opioiden) som testas. Ofta så har personen tagit andra opioider i åratal innan. Vissa är nyfikna på den mäktigaste opioiden av alla och tror att de efter att de testat kan gå tillbaks till den opioid de tog innan. Vissa kan det också... medan andra "testar" en gång till efter kanske några månader. Och sedan en gång till... och en gång till. Tillslut vill de bara ha heroin. Vissa kan ju tydligen ta det bara ibland också.

Hur det än är så har ju de flesta heroinister gått på annat innan. Vissa har säkert inget "val" heller, om det kommit så högt upp på opioidstegen att ingen annan opioid kan ge dem det som behövs längre. Finns säkert dom som tänkt att de aldrig ska röra just heroin men en dag får de inte tag på något annat och för att inte bli sjuka så... och när gränsen väl är söndertrasad så...

Jag tror iaf inte att det är så många som testar heroin från ingenstans typ. Och grejen är... är det egentligen så himla mycket bättre att ta andra opioider då? Heroin är inte så himla fruktansvärt tycker jag. Jag menar... någon som t. ex. injicerar andra tyngre opioider dagligen, år ut och år in, kan ju inte med stolthet säga "Men jag röker iaf inte heroin!" Blir som lite konstigt att resonera så. Jag tycker alltså inte att det är just heroinet som är det FRUKTANSVÄRDA. Man kan hamna på botten med andra opioider också, t.o.m. längre ned. När du väl kommer till heroin så kan du redan vara på den där "extremnivån" och då är väl heroin inte ett så svårt steg att ta trots allt... om man förstår hur jag menar.

Men är man inte redan någon narkoman, eller om man inte kommit så högt upp på stegen än... då kanske man tänker "Äh, ska bara testa en gång... ska inte fastna" om man plötsligt får för sig att testa det. Men jag tror som sagt var inte det är så många som gör så, jämfört med de som går den andra vägen. Har man gått den mer normala vägen, alltså klättrat uppåt bland opioiderna... då är det nog mycket nyfikenhet. De har ju redan fått uppleva det underbara med opioiderna och tanken på att få uppleva det där underbara men ÄNNU bättre blir väl en grej då. Och där är ju steget inte lika stort. Men jag vet iaf att just heroin behöver inte vara det "sista steget"... det går att nå upp till den extremdestruktiva nivån på andra opioider också. Det är inte alltid ett stort gap mellan heroin och andra opioider utan det går att ta en sidoväg upp och t.o.m. förbi heroinnivån...

Vet inte vad andra känner och tycker ang heroin men för mig känns det som om "vanligt" folk har en del myter kring det. Menar inte att ett heroinmissbruk skulle vara som "ingenting" nu, absolut inte. Menar snarare att andra missbruk kan vara lika illa.

[quote=Dolcontina]Det är nog lite olika, varför folk börjar med heroin... och ibland är det kombinationer av olika saker som gör det.

Vissa börjar ju med att testa svagare saker och det som väldigt ung. När man är ung så tänker man ju oftast inte på samma vis som när man är äldre. Så är man väldigt ung när man testar heroin första gången så kan det säkert vara pga "Äh, jag ska bara testa ju. Jag kommer inte fastna!"

Den tanken tänks säkert av många äldre också men då finns det andra orsaker också. Som någon skrev så brukar ju heroin inte vara den första drogen (eller ens opioiden) som testas. Ofta så har personen tagit andra opioider i åratal innan. Vissa är nyfikna på den mäktigaste opioiden av alla och tror att de efter att de testat kan gå tillbaks till den opioid de tog innan. Vissa kan det också... medan andra "testar" en gång till efter kanske några månader. Och sedan en gång till... och en gång till. Tillslut vill de bara ha heroin. Vissa kan ju tydligen ta det bara ibland också.

Hur det än är så har ju de flesta heroinister gått på annat innan. Vissa har säkert inget "val" heller, om det kommit så högt upp på opioidstegen att ingen annan opioid kan ge dem det som behövs längre. Finns säkert dom som tänkt att de aldrig ska röra just heroin men en dag får de inte tag på något annat och för att inte bli sjuka så... och när gränsen väl är söndertrasad så...

Jag tror iaf inte att det är så många som testar heroin från ingenstans typ. Och grejen är... är det egentligen så himla mycket bättre att ta andra opioider då? Heroin är inte så himla fruktansvärt tycker jag. Jag menar... någon som t. ex. injicerar andra tyngre opioider dagligen, år ut och år in, kan ju inte med stolthet säga "Men jag röker iaf inte heroin!" Blir som lite konstigt att resonera så. Jag tycker alltså inte att det är just heroinet som är det FRUKTANSVÄRDA. Man kan hamna på botten med andra opioider också, t.o.m. längre ned. När du väl kommer till heroin så kan du redan vara på den där "extremnivån" och då är väl heroin inte ett så svårt steg att ta trots allt... om man förstår hur jag menar.

Men är man inte redan någon narkoman, eller om man inte kommit så högt upp på stegen än... då kanske man tänker "Äh, ska bara testa en gång... ska inte fastna" om man plötsligt får för sig att testa det. Men jag tror som sagt var inte det är så många som gör så, jämfört med de som går den andra vägen. Har man gått den mer normala vägen, alltså klättrat uppåt bland opioiderna... då är det nog mycket nyfikenhet. De har ju redan fått uppleva det underbara med opioiderna och tanken på att få uppleva det där underbara men ÄNNU bättre blir väl en grej då. Och där är ju steget inte lika stort. Men jag vet iaf att just heroin behöver inte vara det "sista steget"... det går att nå upp till den extremdestruktiva nivån på andra opioider också. Det är inte alltid ett stort gap mellan heroin och andra opioider utan det går att ta en sidoväg upp och t.o.m. förbi heroinnivån...

Vet inte vad andra känner och tycker ang heroin men för mig känns det som om "vanligt" folk har en del myter kring det. Menar inte att ett heroinmissbruk skulle vara som "ingenting" nu, absolut inte. Menar snarare att andra missbruk kan vara lika illa.[/QUOT



Test

Vilken stark poäng! Men det är väl på något okunnigt och överambitiöst sett inpräntat i barn sedan högstadiet att "oj oj, heroin, bruka aldrig det för då blir ni beroende redan efter en gång, sedan kommer ni ligga där i rännstenen med hiv-nålar i armarna". Vet själv att jag som okunnig och förvirrad tonåring på den tiden svalde all knarkpropaganda med hull och hår. Börjar man aldrig senare själv bruka droger, antar jag att man hellre litar på de "kunniga" poliserna som var och föreläste i skolan framför hobbyknarkarna (men skummar man igenom vissa delar av drogforumet är det inte svårt att se att kunskaperna inom vissa substansbruk sträcker sig längre här bland användarna, än hos polisen).

Därför att vi fick svenska som modersmål och inte kan skriva coola rocklåtar. Fast det förklarar ju inte varför engelsmän börjar med heroin.

håller med, blir nästan sjuk bara av å läsa detta..enlikt mig finns det absolut inte nånting värre
än en riktig jävla heroin avtändning, brrrrr...

Jag får hem en liten mängd brunsocker i morgon. Närmare bestämt 250 mg.

Min tolerans på t.ex. Tramadol och Subutex är väldigt hög, kommer jag då att behöva mer Heroin för att få ett rus?

Jag har tänkt att inta det nasalt, eftersom att jag inte har tillgång till verktyg eller ens vill. Sen så verkar det rätt svårt att jaga drake.

Rusmässigt så är heroin optimalt. Smaken i munnen när man tryckt in den gyllenbruna vätskan... kicken, explosionen som bara växer och växer... som ettt eldklot som exploderar och sprider värme i hela ens kropp. För mig handlar det i grund och botten om trygghet. Kanske en längtan tillbaka till livmodern, in i kokongen, den enda jävla plats där inte en jävel kan nå en, den enda platsen där man får vara fri. Sen finns det ju andra aspekter av själva användandet som är ytterst negativa ( vilka är anledningarna till att jag tar det ytterst sällan), men rusmässigt är det som sagt optimalt att injicera en djup gyllenbrun lösning av finfint jonk.

Vackert. Shit vad jag längtar tillbaka, varje dag, varje minut, varje sekund...

Tjena bröder och systrar. Har en bekant som har tagit ett extremt dåligt beslut, nämligen att åka till Oslo och hämta jonk, detta för att betala en mycket tragisk skuld, sak samma, han vill att jag ska fråga: Vad skulle hända om han torskar med ett, två, eller t.om fem?