Svar till Flexbärt om Namnet
Detta är ett svar på Flexbärts inlägg nr 2707 on Namnet ovan. Av utrymmesskäl får hans inlägg inte plats här vid mitt svar.
1) Jesus talade om Namnet men uttalade det inte. Det används inte en enda gång i hans många böner som finns i NT, INTE ENS I NV!!! Genom att tala om Namnet utan att uttala det var han lik sin samtids judar och också våra dagars judar. Den mycket använda judiska bönen Kaddish talar precis som "Fader vår" OM NAMNET samtidigt som den undviker att uttala det. Detta kan lätt kollas i vilken judisk bönbok som helst. (Jag citerar gärna judiska bönböcker om detta.) Ett solkart exempel på hur Jesus undvek att uttala Namnet är Mark. 14:62 där Jesus i sitt anförande av Ps. 110:1 ersatte Namnet med det typiskt judiska omskrivningsordet "Makten".
2) Namnet ÅTERinförs INTE i översättningar av NT eftersomn det inte finns i grundtexten. Några översättningar har ändå använt det, men det har skett i strid med grundtexten. Att man gjort detta betyder inte självklart att man ansett att det funnits från början i NT. Det vet vi genom att hebreiska översättare i vår tid infört tetragrammet några gånger i NT samtidigt som dessa översättare erkänt att Jesus inte uttalade Namnet och att det inte använts i grundtexten. Den välkände engelske översättaren Robert Young införde tetragrammet några gånger i sin hebreiska översättning av Matteus men använde det inte i sin engelska översättning.
Den mest ansedda hebreiska översättningen av NT utfördes på 1800-talet av Franz Delitzsch. Denna översättning användet tetragrammet ett antal gånger och är en av Jvs "J-källor" till NT. Men Delitzsch ansåg inte att Namnet fanns i NTs grundtext! Det vet vi genom vad han skrev i olika kommentarverk och i en encyklopedi han medverkade till. Han framhöll att NT använde kyrios, Herren i stället för Namnet precis som Septuaginta.
Jag har en tysk översättning av Bibeln som använt "Jehova" en gång i NT, i Luk. 4. Det är De Wettes översättning från början av 1800-talet. De Wette påstod aldrig att Namnet förekom i NTs grundtext.
3) Det duger inte att räkna översättningar som översättter i strid med grundtexten. Det är självfallet betydelselöst att 11 tyska översättningar använder Namnet i NT. Hundra gånger fler översättningar på tyska använder INTE Namnet i NT. Vilka felaktigheter som helst kan införas i översättningar av NT. Man kan räkna upp t o m moderna översättningar som tagit med Comma Johanneum om treenigheten i 1 Joh. 5:7, men det har inget som helst bevisvärde. De allra flesta utelämnar de felaktiga orden, precis som grundtexten gör. Precis samma sak gäller beträffande Namnet och NT. Exakt samma sak.
4) Gustav Vasas Bibel, den tidiga Lutherbibeln och Elberfelderbibeln har inget som helst bevisvärde, och dessa översättningar stöder inte Flexbärt och Jv. Ingen av dem använder Namnet i NT ens en enda gång. Att stora bokstäver använts i 1500-talsbiblarna för att markera att "det är Jehova Gud som avses" ändrar ingenting. Fortfarande skrev man "HERREN" i stället för "Jehova", ett för Jv trist faktum. Och det fanns ingen anledning att skriva "Herren" med stora bokstäver heller, för den grekiska grundtexten skiljer inte på detta ord och andra grekiska ord genom olika form på bokstäverna.
Elberfelderbibeln med fotnoter till NT som säger att det är Jehova som avses med "Herren" visar bara att namnet inte användes i grundtexten och inte heller i Elbefelderbibeln. Fastän det var Jehova som åsyftades så kallades han inte Jehova i texten, varken i grundtexten eller i Elberfelderbibeln. Denna bibel trycks fortfarande. Den gjordes på 1800-talet av J.N. Darby på tyska, liksom på franska och engelska. Det finns också en svensk utgåva av Darbys NT från 60-talet som har samma fotnoter om vem som avses. Poängen är här att man använder ordet "Herren" i texten fastän det är JHWH som avses. Att med det ordet avses "Jehova" visar bara ett detta ord undveks av både skribenten och översättaren.
5) The Emphatic Diaglott som gjordes på 1860-talet har med formen "Jehovah" på ynka 18 ställen i NT, uteslutande i citat, inte som Flexbärt påstår, "särskilt" vid citat. Men den grundtext som översättaren Benjamin Wilson översatte från hade inte "Jehova" på dessa 18 ställen utan i stället de grekiska orden för "Herren" och "Gud". Det framgår av den Interlinear som Wilson presenterade i sin översättninhg, och i ord-för ord- översättningen har han inte använt "Jehovah" en enda gång.
6) Girdlestones uttalande saknar all betydelse. Att man "utan tvivel" skulle följa Septuaginta speglar ett spekulativt tyckande som just är behäftat med tvivel. Redan på Girdlestones tid visste man att tretragrammet hade funnits i Septuaginta, något som tidiga kyrkofäder vittnat om. Men dessa har aldrig vittnat om att Namnt funnits i NT. Det användes länge i Septuaginta men aldrig någonsin i NT. Och det är fullt förståeligt. NT skrevs också med hedniska läsare i åtanke, och för dessa skulle 4 hebreiska bokstäver ställa till problem. Det skulle inte kommunicera bra. I själva verket var Septuagintas användande av det hebreiska tetragrammet i löpande grekisk text avsett att dölja Namnet så att det inte skulle uttalas. Annars hade Namnet skrivits ut på grekiska med vokaler och allt. I Jvs NV-översättning av NT till nutidsgekiska har man inte velat göra det man påstår att NTs skribenter gjort, alltså använda det hebreiska tetragrammert. Man har i stället skrivit ut ett fullt "Jehova" på grekiska. Det talar volymer om hur LXX dolde Namnet i stället för att skriva det rent ut på grekiska.
7) Det obestridliga faktumet är att Namnet inte förekommer i den grekiska grundtexten till NT och därför gör man våld på texten, man förbättrar originalet, om man inför Namnet i översättningar av NT, något fullständigt otillåtet. Principen att inte "förbättra" texten i översättning har formulerats på ett förträffligt sätt av Jv själva. Det skedde i artikeln "Översättarens fascinerande värld" i Vakna! 22 maj 1982, s. 23:
"Översättaren måste komma ihåg den grundläggande regeln: Han är inte författaren; han har därför inte rätt att `förbättra´originalet. Hans uppgift är att förmedla originalets tanke, känsla och stämning så troget som möjligt. Men om originalets budskap är oklart, vad skall han då förmedla? Han får ändå inte falla för frestelsen att förtydliga det som är dunkelt, styrka det som är svagt eller förfina det som är klumpigt. ...Det bör vara ett ideal att en översättning är så trogen som möjligt mot originalet."
Om det alltså står "Herren" i NTs citat från GT i stället för Jehova, så måste översättningen bli just "Herren", inte "Jehova".
8) Föreställningen att NTs citat från GT är ordagranna är felaktig. Även Jvs ledning har erkänt att citaten avviker från LXX i åtskilliga avseenden. Därför får man inte inbilla sig att NT måste ha kopierat vissa LXX-texter med tetragrammet i citaten. Som redan framhållit hade detta varit dålig kommunikation. Judarna uttalade tetragrammet i LXX som "Herren" och "Gud", och NT har skrivit ner dessa uttal i stället för tetragrammaton. Från början. Därför finns det inte ett enda ynka tetragrammaton i någon av de otaliga tidiga eller sena NT-manuskripten på grekiska och heller inte på andra antika språk.
1) Jesus talade om Namnet men uttalade det inte. Det används inte en enda gång i hans många böner som finns i NT, INTE ENS I NV!!! Genom att tala om Namnet utan att uttala det var han lik sin samtids judar och också våra dagars judar. Den mycket använda judiska bönen Kaddish talar precis som "Fader vår" OM NAMNET samtidigt som den undviker att uttala det. Detta kan lätt kollas i vilken judisk bönbok som helst. (Jag citerar gärna judiska bönböcker om detta.) Ett solkart exempel på hur Jesus undvek att uttala Namnet är Mark. 14:62 där Jesus i sitt anförande av Ps. 110:1 ersatte Namnet med det typiskt judiska omskrivningsordet "Makten".
2) Namnet ÅTERinförs INTE i översättningar av NT eftersomn det inte finns i grundtexten. Några översättningar har ändå använt det, men det har skett i strid med grundtexten. Att man gjort detta betyder inte självklart att man ansett att det funnits från början i NT. Det vet vi genom att hebreiska översättare i vår tid infört tetragrammet några gånger i NT samtidigt som dessa översättare erkänt att Jesus inte uttalade Namnet och att det inte använts i grundtexten. Den välkände engelske översättaren Robert Young införde tetragrammet några gånger i sin hebreiska översättning av Matteus men använde det inte i sin engelska översättning.
Den mest ansedda hebreiska översättningen av NT utfördes på 1800-talet av Franz Delitzsch. Denna översättning användet tetragrammet ett antal gånger och är en av Jvs "J-källor" till NT. Men Delitzsch ansåg inte att Namnet fanns i NTs grundtext! Det vet vi genom vad han skrev i olika kommentarverk och i en encyklopedi han medverkade till. Han framhöll att NT använde kyrios, Herren i stället för Namnet precis som Septuaginta.
Jag har en tysk översättning av Bibeln som använt "Jehova" en gång i NT, i Luk. 4. Det är De Wettes översättning från början av 1800-talet. De Wette påstod aldrig att Namnet förekom i NTs grundtext.
3) Det duger inte att räkna översättningar som översättter i strid med grundtexten. Det är självfallet betydelselöst att 11 tyska översättningar använder Namnet i NT. Hundra gånger fler översättningar på tyska använder INTE Namnet i NT. Vilka felaktigheter som helst kan införas i översättningar av NT. Man kan räkna upp t o m moderna översättningar som tagit med Comma Johanneum om treenigheten i 1 Joh. 5:7, men det har inget som helst bevisvärde. De allra flesta utelämnar de felaktiga orden, precis som grundtexten gör. Precis samma sak gäller beträffande Namnet och NT. Exakt samma sak.
4) Gustav Vasas Bibel, den tidiga Lutherbibeln och Elberfelderbibeln har inget som helst bevisvärde, och dessa översättningar stöder inte Flexbärt och Jv. Ingen av dem använder Namnet i NT ens en enda gång. Att stora bokstäver använts i 1500-talsbiblarna för att markera att "det är Jehova Gud som avses" ändrar ingenting. Fortfarande skrev man "HERREN" i stället för "Jehova", ett för Jv trist faktum. Och det fanns ingen anledning att skriva "Herren" med stora bokstäver heller, för den grekiska grundtexten skiljer inte på detta ord och andra grekiska ord genom olika form på bokstäverna.
Elberfelderbibeln med fotnoter till NT som säger att det är Jehova som avses med "Herren" visar bara att namnet inte användes i grundtexten och inte heller i Elbefelderbibeln. Fastän det var Jehova som åsyftades så kallades han inte Jehova i texten, varken i grundtexten eller i Elberfelderbibeln. Denna bibel trycks fortfarande. Den gjordes på 1800-talet av J.N. Darby på tyska, liksom på franska och engelska. Det finns också en svensk utgåva av Darbys NT från 60-talet som har samma fotnoter om vem som avses. Poängen är här att man använder ordet "Herren" i texten fastän det är JHWH som avses. Att med det ordet avses "Jehova" visar bara ett detta ord undveks av både skribenten och översättaren.
5) The Emphatic Diaglott som gjordes på 1860-talet har med formen "Jehovah" på ynka 18 ställen i NT, uteslutande i citat, inte som Flexbärt påstår, "särskilt" vid citat. Men den grundtext som översättaren Benjamin Wilson översatte från hade inte "Jehova" på dessa 18 ställen utan i stället de grekiska orden för "Herren" och "Gud". Det framgår av den Interlinear som Wilson presenterade i sin översättninhg, och i ord-för ord- översättningen har han inte använt "Jehovah" en enda gång.
6) Girdlestones uttalande saknar all betydelse. Att man "utan tvivel" skulle följa Septuaginta speglar ett spekulativt tyckande som just är behäftat med tvivel. Redan på Girdlestones tid visste man att tretragrammet hade funnits i Septuaginta, något som tidiga kyrkofäder vittnat om. Men dessa har aldrig vittnat om att Namnt funnits i NT. Det användes länge i Septuaginta men aldrig någonsin i NT. Och det är fullt förståeligt. NT skrevs också med hedniska läsare i åtanke, och för dessa skulle 4 hebreiska bokstäver ställa till problem. Det skulle inte kommunicera bra. I själva verket var Septuagintas användande av det hebreiska tetragrammet i löpande grekisk text avsett att dölja Namnet så att det inte skulle uttalas. Annars hade Namnet skrivits ut på grekiska med vokaler och allt. I Jvs NV-översättning av NT till nutidsgekiska har man inte velat göra det man påstår att NTs skribenter gjort, alltså använda det hebreiska tetragrammert. Man har i stället skrivit ut ett fullt "Jehova" på grekiska. Det talar volymer om hur LXX dolde Namnet i stället för att skriva det rent ut på grekiska.
7) Det obestridliga faktumet är att Namnet inte förekommer i den grekiska grundtexten till NT och därför gör man våld på texten, man förbättrar originalet, om man inför Namnet i översättningar av NT, något fullständigt otillåtet. Principen att inte "förbättra" texten i översättning har formulerats på ett förträffligt sätt av Jv själva. Det skedde i artikeln "Översättarens fascinerande värld" i Vakna! 22 maj 1982, s. 23:
"Översättaren måste komma ihåg den grundläggande regeln: Han är inte författaren; han har därför inte rätt att `förbättra´originalet. Hans uppgift är att förmedla originalets tanke, känsla och stämning så troget som möjligt. Men om originalets budskap är oklart, vad skall han då förmedla? Han får ändå inte falla för frestelsen att förtydliga det som är dunkelt, styrka det som är svagt eller förfina det som är klumpigt. ...Det bör vara ett ideal att en översättning är så trogen som möjligt mot originalet."
Om det alltså står "Herren" i NTs citat från GT i stället för Jehova, så måste översättningen bli just "Herren", inte "Jehova".
8) Föreställningen att NTs citat från GT är ordagranna är felaktig. Även Jvs ledning har erkänt att citaten avviker från LXX i åtskilliga avseenden. Därför får man inte inbilla sig att NT måste ha kopierat vissa LXX-texter med tetragrammet i citaten. Som redan framhållit hade detta varit dålig kommunikation. Judarna uttalade tetragrammet i LXX som "Herren" och "Gud", och NT har skrivit ner dessa uttal i stället för tetragrammaton. Från början. Därför finns det inte ett enda ynka tetragrammaton i någon av de otaliga tidiga eller sena NT-manuskripten på grekiska och heller inte på andra antika språk.