Är Jehovas Vittnen farliga?

Tack för det.
Behöver alltså inte hälsa på JV-slåktingari morgon för att kolla!

Det här tycker jag är intressant. Jag har inte träffat på andra än Jv som beskriver en människa som just "kritisk". Man brukar ju tala om att kritiskt granska den information man tillhandahållits och då kanske främst med avseende på vilka källor man hänvisar till och vilka journalistiska grepp man använt. Givetvis beskrivs en person som har en god förmåga till kritiskt tänkande i positiva ordalag. Jag uppfattar beskrivaningen av en människa som "kritisk" som ett Jv-begrepp som syftar till att sätta en negativ etikett på en människa som har ett tänkesätt som Jv-ledningen vill sudda ut hos sina medlemmar. Det duktigaste vittnet är ju det som utan att blinka sväljer det senaste VT-studiet med hull och hår utan att ifrågasätta ngt. Annars kanske man går i fällan och utvecklar ett oberoende tänkande, och det vore ju inte bra:

14 I våra dagar har ett fåtal bland Guds folk blivit missnöjda med någon förklaring av den kristna läran och knotat mot den synliga delen av Jehovas organisation. Varför blir det så? Sådant knotande orsakas ofta av att man inte förstått hur Gud sköter saker och ting. Skaparen uppenbarar sanningen för sitt folk steg för steg. Därför behöver vår förståelse av Bibeln justeras då och då. De flesta av Jehovas tjänare är glada över sådana förbättringar. Några få blir ”alltför rättfärdiga” och ogillar förändringarna. (Predikaren 7:16) Stolthet kan spela en viss roll, och somliga fastnar i den snara som ett oberoende tänkande utgör. Vad orsaken än är, är sådant knotande förödande, eftersom det kan göra att vi dras tillbaka till världen och dess vägar.
15 Emanuel var ett Jehovas vittne som kritiserade en del av det han läste i de publikationer som ”den trogne och omdömesgille slaven” gett ut. (Matteus 24:45) Han slutade läsa vår kristna litteratur och talade till sist om för de äldste i församlingen att han inte längre ville vara ett Jehovas vittne. Men ganska snart insåg han att det som Jehovas organisation lär ut verkligen är rätt. Han kontaktade vittnena, erkände sitt misstag och återupptogs som ett Jehovas vittne. Som en följd av detta fick han glädjen tillbaka.
VT 15/7 2006

19 När vi studerar bibeln, ser vi att Jehova alltid har väglett sina tjänare på ett organiserat sätt. Och liksom det under det första århundradet fanns enbart en sann kristen organisation, använder sig Jehova av enbart en organisation i vår tid. (Efesierna 4:4,*5; Matteus 24:45—47) Men det finns några som påpekar att organisationen har varit tvungen att göra vissa tillrättalägganden tidigare och därför framhåller denna tanke: ”Detta visar att vi själva måste ta ställning till vad vi skall tro på.” Detta är ett oberoende tänkande. Varför är det så farligt?
20 Ett sådant tänkande är bevis på stolthet. Och i bibeln heter det: ”Stolthet går före en krasch, och en övermodig ande före snavande.” (Ordspråksboken 16:18, NW) Om vi får den tanken att vi vet bättre än organisationen, bör vi fråga oss: ”Var fick vi lära känna bibelns sanning? Skulle vi ha lärt känna sanningens väg, om vi inte hade fått vägledning genom organisationen? Kan vi verkligen klara oss utan den vägledning Guds organisation ger?” Nej, det kan vi inte! — Jämför Apostlagärningarna 15:2, 28, 29; 16:4,*5.
VT 15/5 1983

Här skriver man att det oberoende tänkandet bottnar i stolthet. Här generaliserar man och menar att alla de som tänker själva är stolta, stolthet fördöms i Bibeln och vips så har man satt en negativ etikett på en hel grupp människor.

Sen undrar jag om det verkligen är så att man en dag sätter sig ner och tänker: Nu ska jag gå med i ett trossamfund, men först ska jag göra en kritisk granskning för att se vilket som har sanningen och passar mig bäst.
Jag tror inte att det är så.

Hittade artikeln i sin helhet.
http://www.hjalpkallan.org/forum/showthread.php?t=7659

En del menar att det är ett led i det åtskiljande mellan ledningen och församlingarna som verkar ske just nu. Det spekuleras i att det skulle handla om att skydda organisationens pengar efter alla utbetalningar som Sällskapet tvingats till efter dåligt skötta pedofilfall i olika församlingar. När man nu skiljer på detta så blir församlingarna själva ansvariga för det som kan hända där.

Det gör du absolut! Det är trivsamt att resonera med dig.

Håller med dig ang att visa respekt, för att få måste man själv visa det.
Det ena ger det andra.

Det är därför det borde vara åldersgräns på dopet.

Så man bättre vet vad man vill i livet.
Och även om man döper sig som äldre så kan livet ändra sig. Livet är (som bekant?) inte svart och vitt eller spikrakt.

Men ibland förändras ju denna sanning dramatiskt , och då kan man åter hamna i "den kritiska fasen".

Tänk dig tex ett gift par som kommer med år 1967.
Den ena parten vet om att h-n kommer att behöva en transplantation av något slag snart. Pratar med församlingsledningen om detta innan dopet, och får veta att inget hinder finns.

Så några månader efter dopet så kommer förändringen, "nytt ljus", transplantation är lika med kannibalism.
Plötsligt är allt annorlunda för detta par.
Kanske börjar de då att åter "kritiskt granska sanningen".

Eller kanske är denne person ändå är lojal mot "sanningen", och så småningom dör h-n pga utebliven transplantation.

Efter några år, 1980 kommer nästa förändring. Transplantation är en samvetssak, och alls inte kannibalism.
Hur känner sig då familjen som har förlorat en man/hustru eller förälder helt i onödan?
För en falsk läras skull!
Kanske, ja troligen, börjar de då att kritiskt granska den religion som kostade en kär familjemedlem livet.

Vem kan förebrå sådant kritiskt tänkande?

Precis. Saker och ting händer, man förändras eller sanningen förändras....

Sanningen förändras aldrig, det är bara sakerna omkring i samband med att ljuset blir starkare o starkare som Bibelns säger...

Eller blinkar väldigt ibland!

Ljuset blinkar vilt. Hur kan du säga att sanningen inte ändras?

Ta det här med blodtransfusioner, till exempel.
Antingen är det förbjudet att ta emot blod, eller så är det det inte. Kan du förklara för mig hur beståndsdelar av blod inte är blod? Upphör blod att vara blod om man delar upp det?

Saft ... är inte saft i bara formen vatten...
Pannkakor ... är inte pannkakor som bara ägg...
Osv...

Det var det sämsta argument jag har hört i ämnet.
Och jag har hört åtskilliga.

Det vill säga att om man kunde göra pannkakor på protein och vatten utvunnet ur blod, med lite mjöl tillsatt, så hade du kunnat äta dessa med god aptit.

Eller du ber om ett glas vatten, och får detta, men samtidigt beskedet att "detta vatten är utvunnet ur riktigt människoblodblod" så skulle du låta dig väl smaka?
Inte jag.

Och är det verkligen att "avhålla sig från blod" att hålla på att laborera med det, och dela upp det i olika fraktioner, där man sedan kan ta emot vissa, men inte andra fraktioner?