Stora tråden om särskrivning

Det har skrivitsihop.nu (innan jag dör skall svenskan ha blivit ett inkorporerande språk) rätt vettigt om gestalttext: http://skrivihop.nu/exempel/gestalt/. Ett av exemplen, Drottning sylt, är ju rätt roande; synd bara att makarna ej begingo det versaliseringsfel som ofta sammanträder med särskrivningar.

Det här med att särskriva skiljetecken från ord – vad är det för ett mongoloideri egentligen? Vad har det för ursprung? Är det franskt?

Man ser det allt oftare. Jag tror folk ersätter kommateringen med bindestreck ofta. Det blir något mitt emellan komma och en ny mening. Jag tror jag själv kan synda på det sättet ibland.
Jag känner inte igen det i franskan... i normaltext.

Titta! Jag skrev tre prickar istället för komma eller bindestreck. Det är också en ful ovana som blir allt vanligare. För mig betyder det en konstpaus.

Särskrivning är viktigt, betänk denna situation till dömes:

Halvrökt lax
Halv rökt lax

Här gör det stor skillnad huruvida man särskriver eller inte

Jag tror att du är förvirrad på något vis. Hursomhelst är det jag använder i min mening ett tankstreck (–), vilket skiljer sig från bindestreck (-) i längd, och det är ett fullständigt acceptabelt sätt att markera konstpaus, till skillnad från de trenne prickarna (…, som jag skriver, eller, som de flesta skriver: ...), som nog rätt få accepterar annat än i väldigt informell text*. Det jag åsyftade var att Skattesmitarn hade ett mellanslag inför sitt frågetecken. Såvitt jag förstår är detta brukligt på franska, liksom framför utropstecken, men jag talar eller läser själv inte det språket, så ett förtydligande från någon kunnig kunde vara lämpligt. http://fr.wikipedia.org/wiki/Ponctuation

EDIT:
* Det vill säga i konstpaussyfte; de kan förstås använda för att markera avbrott:
… en tunna salladskrydda, en get, en elefantfarmare och en …
…krydda, en get, en elefant…
Ihopskrivet skall det vara när det är ett ord som avbrutits; är det ej det skall därkring vara mellanslag.

Jag är inte förvirrad men jag missuppfattade det du menade.
Jag har bott flera år i frankrike men jag har trots det mina begränsningar när det kommer till gramatik och det märks särskilt i skriftspråket. Känner inte igen de där mellanslagen du nämner. Kan det ha att göra med att man i franskan ofta drar ihop ord såsom jag, du, den, det (m och f), med appostrofer och att man därför vill tydliggöra att utropstecknet eller frågetecknet inte sammanhänger med ordet?
Vild chansning och bara en undran.

Jag tror inte att lärarna bryr sig om att försöka korrigera eleverna längre...

Att man oftare särskriver i dagens samhälle kan nog bero på att många inte riktigt förstår att man i svenskan använder sig av sammansatta ord.

Frågan är om detta inte är att skylla på lärarna? Jag har i alla fall minne av att min lärare i lågstadiet var väldigt noga med att påpeka att om ett ord består av flera ord ska de sitta ihop, antingen sammansatta eller med ett bindestreck och jag har - så vitt jag vet - aldrig särskrivit ett ord, snarare har jag en tendens att använda mig av egenkomponerade sammansättningar

Det ju även ha med att man idag lär sig engelska i väldigt tidig ålder, där sammansatta ord knappt existerar.

Tonåringar som inte har vett att hålla ihop benen blir föräldrar och skickar sina ungar till en underbemannad skola där de knappt lär sig någonting, hemma får de heller ingen hjälp eftersom att deras föräldrar valde att börja jobba när de blev föräldrar på gymnasiet...

Är det en slump att de av mina vänner som har grava problem med skrift är de som har unga eller lågutbildade föräldrar?

Or den är ofta rätt stavade ( ), men man har sär skrivit vit dem.