Stora tråden om särskrivning

Är det bara jag som tror att jag lyckats hitta en särskrivning i reklamen för Veronica Maggios nya skiva? Står det inte "Grammis vinnare" i den där lilla röda saken?

Det ligger särskilt nära till hands att särskriva grammisvinnare när första
ledet ser ut som ett genitiv. Ett exempel på korrekt särskrivning vore
"turneringens vinnare" med turneringen i genitiv.

För att gå in på detaljer skulle jag skriva Grammispriset och Grammisgalan
med stort G, men grammisvinnare med litet g.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Grammis

Problemet har ju blivit belyst i och med internet, hur ofta såg du vad andra människor skrev på t.e.x. 80-talet. Jag tror att antalet "särskrivare" har varit reltivt konstant men blivit mer uppenbart med internets intåg. När jag var "liten" så såg man ju aldrig vad kompisen skrev om man inte gluttade på snubbens uppsats. Nog så irriterande i vilket fall.

Mvh. En kort hårig kille

Ringde en datorfirma en gång som hade "tre års jubileum" och hade extra billiga priser. Frågade om jag kunde komma in om två och ett halvt år och räkna med de billiga priserna. Då blev han konfunderad och förstod till sist när jag påpekade att de har ju faktiskt skrivit att de ska ha jubileum i tre år...

Svaret? "Ääääh, sånt där orkar vi inte bry oss om...".

Sen måste jag ju bara tillägga att när jag kommer att se en skylt med "rök fritt" ska jag banne mig köpa världens största cigarr och sätta mig och bolma på utav bara faaan! Ännu så länge har jag missat denna särskrivning ute i samhället.

Utan tvekan är särskrivningar ett effektivt medel för att göra en potentiellt informativ text totalt ointressant eller rent av ren tortyr att läsa. Frågan är om särskrivare själva inser detta, för alla särskrivare kan väl inte vara tomma i bollen?
Jag har själv en polare som är trevlig och begåvad, men som har en förmåga att särskriva något alldeles otroligt. Eftersom jag nu är en ganska tolerant (eller feg?) person har jag aldrig gjort några direkta påpekande. Dock kvarstår ju faktiskt det faktum att jag har svårare att ta till mig vad han har att säga över msn eller forum. Man måste ju uppfattas som en otroligt knepig person om man hela tiden påpekar folks särskrivningar, så vad kan man göra egentligen? Det har faktiskt gått så långt att jag med mening har särskrivit för att sedan rätta mig själv, och hoppats att det subtila påpekandet ska slinka igenom. Givetvis har det inte gjort det, men vad fan kan man göra?

Är det månne hyperkorrektion när Ulrika Kärnborg i dagens DN i sin recension av Peter Høegs senaste roman skriver:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=629501

Och är det Grünbaum som sätter kontraproduktiv skräck i sina medarbetare, som Egon3 misstänkte beträffande detta exempel från häromdagen?

Äsch, jag brydde och irriterade mig i början på detta
fenomen... men jag orkar inte bry mig längre.

Alla ni som särskriver, ni kommer att få lågavlönade skitjobb
och plocka upp skräpet som jag lämnar efter mig på min arbetsplats!!!1

Muhaaahhaaa.... osv.

Under medeltiden?

Ja, det fanns ju många internetforum på den tiden...

Du skrev väl ingenting om internetforum? Men nu vet jag att det var det du menade. Särskrivning som fenomen har funnits sedan medeltiden, men sedan skriftspråkets standardisering har den största boomen kanske skett på senare år och framför allt manifesterat sig på internet, där i princip vem som helst med uppkoppling kan publicera sig.

Det heter faktiskt "isär"...

2 inlägg och redan bortgjord...