Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Jag är inte moderator men frågan kring färdigbehandlade patienter har inte med tråden att göra.

Ingen part - läkare, föräldrar, Socialstyrelsen, åklagare eller polis - har funnit fel eller klander i hur beslutet om att flickan var medicinskt färdigbehandlad togs.

Juridiskt har vi också utrett att behandling som resulterar i livstidsförkortning är helt laglig så länge som det primära syftet med behandlingen är att bota eller lindra.

Således är grundfrågan om flickan fått läkemedel i det primära syftet att förkorta hennes liv. Detta oavsett om det skett före eller efter respiratoravstängningen.

Jag vet inte huruvida du riktar dig mot mig eller någon annan men det jag skrev i det senaste inlägget var enbart riktat till den debattör som ifrågasatte om patienten hade någon chans att leva utan respirator.

Det du skriver är ju, annars, givetvis centralt; "Fanns det ett uppsåt att förkorta livet på flickan?" Det är ju givetvis den fråga rätten måste ställa sig om det här åtalet kommer till huvudförhandling.

Att svara på den frågan med ett svar gränsande till visshet tycker jag blir svårt, minst sagt med den bevisning som finns.

Min kommentar var inte riktad mot någon särskild. Däremot tenderar tråden ganska ofta att handla om de rent medicinska bedömningsfrågorna och etiken kring att avsluta behandlingar. Det är svåra frågor som är intressanta att diskutera men de saknar helt relevans för rättsfallet.

Det finns dock relevanta aspekter kring frågeställningen vad som egentligen är en brottslig gärning gentemot en medicinskt färdigbehandlad patient utan EEG aktivitet, men det handlar om att definiera lagrummet.

Du är fullständigt medicinskt inkompetent. Problemet är att du inte begriper det, förmodligen eftersom du är paranoid.

Hur ofta tror du man antikoagulerar en patient som man nyligen haft en massiv hjärnblödning?

Notera: en del heparin kan ha givits lokalt i CVK:er och liknande, men systemiska blodförtunnande till ett barn som nästan blött ihjäl. Knappast.

Tänk om PCuri hade fått vårda barnet, då hade vi haft reella skäl till en rättegång!

Du och Sikhander säger att hon var färdigbehandlad och troligen ändå skulle dö snart. Innan jag tror på detta skulle jag dock vilja ha ett utlåtande från någon oberoende part som kan fastställa att det är helt säkert att det förhöll sig på det viset. Eftersom ni hur som helst vill fria läkaren så litar i alla fall inte jag utan vidare på det ni säger. Dert ni levererat tidigare har på ett väldigt tydligt sätt varit partsinlagor där ni på varierande grunder pläderat för att läkaren bör frias eller inte åtalas alls.

Och även om den här babyn helt säkert skulle avlida en tid senare så kvarstår ju som sagt faktum att man inte aktivt får påskynda döden. Tycker att det verkar långsökt att en tiopentaldos på motsvarande 5,7 till 23 g för en vuxen man skulle vara till för att lindra snarare än att få babyn att dö så snabbt som möjligt. Den dos man tidigare använde vid avrättningar av amerikanska fångar var 2 g. Senare har man i åtminstone vissa delstater höjt till 5 g. Antagligen finns det väl något motargument mot detta också. Låt mig se, vad skulle man nu kunna tänka sig... jo, nu vet jag. Läkaren hade läst någon vetenskaplig artikel som sade att ju mindre hjärna, desto större dos behövdes. Med ett linjärt samband mellan hjärnstorlek och dos ger 20 % hjärna kvar en laglig dos på motsvarande drygt 1 g. Justerar vi sedan för att bebisar har en större andel hjärna än vuxna och kanske dessutom antar ett icke-linjärt samband så hamnar vi kanske under 0,5 g, d v s dosen skulle då vara laglig och simsalabim så är läkaren fri och kan behandla nya bebisar.

Alltså, jag skrev ju "Fick den här babyn blodförtunnande, förresten?". Jag kan ju inte veta om babyn fick blodförtunnande och om detta var lämpligt. Jag vet inte hur länge man måste vänta efter en hjärnblödning med att ge blodförtunnande (om nu detta är lämpligt av andra skäl). Jag vet dock att patienter som fått hjärnblödning förr i tiden efter en viss tid kunde behandlas med Waran (ett blodförtunnande läkemedel). Frågan är väl dock om det var så vettigt.

Om babyn krampade och alltså rörde på sig så minskade väl också behovet av blodförtunnande, antar jag. Och då skulle ju babyn kunna överleva utan blodförtunnande trots sängliggandet. Bebisars kroppar är väl också anpassade till en rätt stillaliggande tillvaro, antar jag.

När det gäller paranoian är min rekommendation till alla som har anhöriga på sjukhus och som läkare och annan sjukvårdspersonal vill avliva att vara så paranoid som möjligt och samla så mycket bevis som möjligt. Har du dock en riktig psykopatläkare så bryr sig dock inte vederbörande om risken för att åka fast. Psykopater får aldrig fjärilar i magen. De bara ångar på ända tills de åker fast. Viljan att sätta fast dem är ockkså begränsad, tror jag, eftersom de bidrar till att man kan hålla budget.

Du anser naturligtvis att Socialstyrelsen inte är oberoende. Ingen utom du har ifrågasatt att barnet var döende.

Hade någon fått idén att ge barnet waran efter det att hon fått den stora dosen 4 molar NaCl hade det ite funnits något att diskutera, vad gäller tiopental. Då hade hon avlidit redan då.

Datjas anmärkning om dina medicinska kunskaper kan vara helt riktiga, bedömer jag, trots att jag bara är sjuksköterska . . .

== OffT:

Paranoiker anser oftast att deras paranoia är en tillgång . . . . .

Hur tänker du här?

Givetvis var alla införstådda med att barnet skulle dö när vården (respiratorn) togs bort. Hela släkten samlades ju för att ta adjö och stötta mamman och pappan - vad du vill.

Men det finns ju en mycket tydlig rågång mellan att lindra plågor under dödsförloppet och att aktivt avsluta patientens liv. Misstanken mot läkaren handlar om det senare. Det är en viktig principiell skillnad, som inte gärna kan mildras av att "patienten skulle ändå dö".

Det är nog just vad det gäller rågången vi har helt olika synsätt: Om man höjer sig över det aktuella fallet och verkligen närmar sig fallet principiellt så tänker jag så här: För att få en fällande dom i ett sådant fall måste man närmast ha ett erkännande från den misstänkte eller misstänkta, eftersom det då egentligen bara handlar om skillnader i uppsåt (och inte i några absoluta tal av doser av det ena eller andra substansen).

Detta eftersom HSL, som jag skrev, ger läkarna mycket fria händer när det gäller vården av moribunda patienter att handla på olika sätt.

Sikhander har varit inne på gränslandet mellan etik och juridik, jag är inte lika säker som han att det enbart är fråga om juridik i det här fallet utan minst lika mycket frågor av etik kontra just - juridik.

Jag kastar ut en brandfackla: SoS och legitimerad personal anser att etiken har företräde och ska tolkas till patientens (här finns mycket starkt stöd i HSL) och även anhörigas bästa (här finns svagare stöd men SoS har stärkt detta i skrivningar gjorda efter det att detta fallet blev känt).

Samtidigt tycker jurister att juridiken och brottsbalken har företräde för annan lagstiftning (HSL men kanske även SoL i de delar som berör patientsäkerhet och felbehandlingar, jag ska erkänna att jag inte numera är så inläst på SoL).

Där tror jag den allra största brännpunkten i den här diskussionen finns. Möjligen hamnar vi då off topic, så som tråden är skapad men jag anser ändå att sådana saker måste vägas in.

Jag anser att polis och åklagare borde konstaterat att "brott inte kan styrkas" i det här fallet, då man inte kan avgöra uppsåtet med de eventuella tiopentalinjektionerna. Ett mycket tråkigt besked för den nu misstänkta men det mest rättssäkra beslutet man kunnat ta, nu fortsätter istället dessa myndigheter sin jakt efter halmstrån mest av prestigeskäl.

(Pentyl är välkommen att anse att jag är en rättshaverist men de som känner mig IL vet att det inte är på det viset.)

Det är väl OK att ha åsikten att polis och rättsväsen inte sköter sitt jobb på rätt sätt, det har ju till exempel de flesta brottslingar

Men jag hoppas (är rätt säker på...) förstås att du ändå (in)ser skillnaden mellan aktiv dödshjälp och vård.

Eftersom den misstänkta (såvitt jag nu minns rätt) har förnekat att ha gett tiopental över huvud taget eftersom det inte skulle haft någon terapeutisk relevans är ju saken klar (juridiskt OCH etiskt). Tror domstolen (efter att ha värderat all bevisning) att hon sprutat tiopental i barnet trots sitt nekande till detta är hon sas "kokt".

Nej det är inte rättsväsendets sak att låta sig drivas av prestige och sänk inte debatten mer än nödvändigt, förresten. Argumenterar du inte bättre än så finns det sedan ingen anledning att bemöta dig.

Ja naturligtvis finns det en skillnad mellan eutanasi och vård men den gränsen är inte så skarp som en del tycks tro eftersom gränsen kan vara hårfin och skiljer sig enbart i åt i uppsåtet! Felberedningar eller andra felberäkningar är ju knappast att anse som dråp eller mord, det borde du ju fatta.

I din sista mening sammanfattas ju hela den stora röta som finns i fallet; Om åklagaren lyckas lura rätten med de minst sagt dubiösa "bevisen" kan jag bara beklaga.