Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

@ Pentyl: Jag mindes fel men ändå rätt. Det Söderberg skriver i sitt föreläsningsmaterial gällde primärvård men det ändrar egentligen ingenting i det jag skrev i mitt senaste inlägg.

Länk till föreläsningsmaterial på nätet, Läst 2011-05-25: www.furst.no/norip/nkk/foredrag/05-Soderberg.pdf

Där finns en del länkar i ämnet och materialet är mycket bra, tycker jag. (Även om jag inte hunnit studera det i detalj, just nu.)

Jag håller med och därför har jag nu gjort en liten sammanställning av Mørlands slutsatser. Den finns att ladda ner här:

http://tinyurl.com/3v9vybw

Det vore intressant om eloge, Bergakungen m.fl. "Mørland fans" skulle vilja ta sig tid att redovisa vilka av Mørlands slutsatser som stöder vilka av RMV:s dito (vilka de nu är) liksom hur de styrker åtalet.

Observera att åtalet nu avser att narkosläkaren "… uppsåtligen berövat [flickan] livet genom förgiftning. [Narkosläkaren] har därvid injicerat narkosmedlet tiopental i [flickan]." Ingenting längre om vare sig "dråp" eller "kombination med morfin".

Advokat Hurtig har rätt nyligen lämnat in ny bevisuppgift till Solna tingsrätt. Av den skrivelsen ser det ut som om försvarets taktik nu är att försöka visa att flickan avlidit av sin allvarliga hjärnskada. Tidigare planerade förhör med doc. Kai Knudsen som var inriktade på analysresultatens tillförlitlighet har nu utgått och ersatts av två andra experter fd anestesiöverläkaren Sylvia Göthberg som ska tolka flickans övervakningskurvor och doc. Mikael Mosskin som ska höras om röntgenbilderna på flickans hjärna. Höras ska också sjuksköterskan Shirley Szpilman för att bekräfta att tiopental används på BIVA.

Intressant är också förslagen om att RMV:s experter Johan Ahlner och Gunilla Thelander ska höras mot prof. Olof Beck respektive att prof. Rune Dahlqvist ska höras mot prof. em. Göran Wahlström "…så att de kan kommentera varandras uppgifter"

Bevisuppgiften finns här:

http://tinyurl.com/4xejav8

Tack!

Det var intressant att se det där dokumentet. Det enda frågetecknet är väl om man kan komma att anföra jäv mot Lönnqvist eftersom han är kollega till den åtallade (jag är inte jurist så jag har inte en susning, erkänner jag gärna). Det ska bli mycket intressant att se vad han har att säga annars!

Sedan ser jag fram emot att höra vad Beck anser om det faktum att det bara finns ett enda prov (och möjligheterna till felkällor som Mörland viftar bort väl lättvindigt tycker jag), taget och vad det betyder för trovärdigheten i åtalet. Det borde han ha synpunkter på.

Kort fråga. Vad innebär det i praktiken att vittnen "hörs mot varandra"?

Att vittnena får vara med i rättssalen och höra vad den andre säger och således beredas möjlighet att kommentera detsamma.

Du tror alltså inte att tilltron till RMV har naggats i kanten för alla som följt utredningen så nära att de noterat delar av Mörlands utlåtande och att åklagaren alls tillfrågade Mörland?

Hur tror du att personalen i stort på "institutionen" sjukvården ser på denna utredning? Hur tror du att det påverkar synen på rättsväsendet inom sjukvården?

Hur tror du att en institution och de ansvariga på den samma är helt oberörda av att de bevisligen har handlat i strid med sina riktlinjer? Vilka mekanismer kan aktiveras i en sådan situation?

Tack för svar! Det borde väl nästan innebära att det blir några replikrundor så att det först hörda vittnet får en chans att kommentera också. Hur vanligt är detta?

Jepp, så kan det bli.

Extremt ovanligt i brottmål.

En alternativ tolkning är att försvaret skall visa att flickan dog utan anmärkning - dvs att det inte finns några tecken som tyder på ett avvikande förlopp (dvs en gradvis försämring fram till död utan några diskontinuiteter).

Slutsatsen av det är ju att thiopental i den koncentration som RMV hävdar fanns i flickans blod måste ha kommit dit efter döden alternativt att provet är felaktigt.

Har andrahandsyrkandet om fara för brottets fullbordan tagits bort (3 kap 2§ och 11 § samt 23 kap 1 § BrB)?

Ett par kommentarer till kommentarerna: Några tycker att Bergakungen måste vara DiH (Dum i Huvet) som inte förstår hur a) fel RMV gjort och b) hur Mörland läxar upp RMV och c) hur rättsosäkert Sverige är eftersom man inte måste ha starka formella krav på bevisningen i brottmål.

Det må så vara, men ett av syftena med mitt inlägg är att peka ut principen om fri bevisprövning och vederlägga den närmast idiotiska argumentationen att det behövs två positiva prov för att fälla en idrottsman för doping, vilket var och en med minsta kännedom om sådant dessutom vet är felaktigt. Alla idrottsmän med två positiva prov fälls inte, idrottsmän fälls också utan prover. A- och B-prov är en formell regel som varje tävlingsidrottare mer eller mindre frivilligt underkastar sig för att få lov att tävla. Brottet dopingbrott är en helt annan sak (Lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel) och här gäller samma bevisvärderingsregler som i vårt fall, enkelt uttryckt. Här räcker det ingalunda med två analyser av samma prov (en ytterligare missuppfattning om "dopingprov" - de är normalt inte blodprov). Nog om detta.

Den andra delen av mitt påstående är att RMV och i detta fallet granskaren av RMV, får en stor betydelse i sådana här fall därför att det är till den institutionen (mer allmänt, rättsväsendets tekniska experter) man går för att utreda brott. Vad de säger får tyngd, därför att det är den etablerade, prövade och accepterade vägen att få ett tekniskt eller medicinskt uttalande från en källa som man kan lita på inte har någon bias OCH som inte kan lämna ärendet åt sitt öde därför att det är svårt, delikat eller handlar om kollegor. Det framhållls här och där hur "RMV är ute efter läkarn" eller "RMV bevakar sin prestige" (vidlyftigt sammanfattat), men vart skall man gå för att få mindre av sådant?

Jag får spetsiga motfrågor från bl a Nono (som jag förstår arbetar i vården), men jag avstår att ställa den spetsiga motfrågan om huruvida ett (tänkbart) analysmisstag som ställer en läkare i dålig dager i så fall kan ställas mot andra typer av misstag, till exempel att feldosera läkemedel så att en patient får allvarliga hjärnskador, kanske dödliga. De har inte med saken att göra, lika litet som om att rättsväsendets åtgärder för att upprätthålla våra lagar och bestämmelser skall påverkas av vem som kan tänkas ha begått brott och i vilket syfte.

För det tredje må det väl nu (tack som vanligt till Bustopher) stå klart för var och en att Hurtig för säkerhets skull öppnar upp för en alternativ strategi i rättegången. Rimligen bör detta visa att Hurtig anser att det föreligger en stor risk att själva gärningen kan visas, givet den bevisning som finns i FU.