Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Spännande med RÅ som tycker att åklagaren alltid ska söka efter alternativa frågeställningar, kritisk granskning av allt material, ta del av andra åsikter och kanske även en ”andra åklagare” för att inte låsa fast sig i tankemönster samt teknisk bevisning av högsta kvalitet. Allt detta enligt Agenda från igår.

Kan ni se något av detta hos Peter Claeson och var finns den kritiska granskningen av konspirations experten Petra Råsten Almqvist.
Hon som har sitt alter ego i psykologen som la orden i munnen på Quick, eller hur?
Ni som lyssnat på ljudfilerna från FUP vet ju hur hon pladdrar och står i om både det ena och det andra och den så kallade tekniska bevisningen uppfyller ju inte några som helst av de krav som rättssamhället har satt upp.
Det finns ett enda blodprov och urinprovet är underkänt av både Mörland och Beck.

Läs Mörland och se hur han suckar och stönar över Petra Råsten Almqvist och RMVs urusla hantering av provtagningen.

Det argumentet motsvarar "Personer med god ekonomi borde inte kunna misstänkas för snatteri", överfört till en mindre laddad verklighet. Du förstår säkert att det inte kan användas här heller. Åtalet är ju grundat i en gärningsbeskrivning som åklagaren är tvungen att visa bortom rimligt tvivel, och misstanken har ju mycket litet med vad en narkosläkare antas ha för uppgift i verkligheten. (Väl?)

Tillägget bör rimligen vara med för att kunna hantera invändningen "man kan inte mörda en död människa, och barnet var kanske redan dött när..."

(Jag påminner om Silbersky, som ofta använder den taktiken i försvaret).

Frågan är om detta fall är en bra modell...

Min poäng kanske bättre uttrycks i det att åklagarmyndighetens objektivitet kan ifrågasättas även i här. Det är trots allt ytterst få som klarar att skaffa så många prov på osannolikheterna i ett "spår" som läkaren kunnat. Åklagarmyndigheten är den som skall utreda både vad som talar för skuld och mot. Det verkar man inte klarat i något av dessa fall. Detta handlar också om vem som har resurser för utredning av frågan.

Nej du förstår inte. När jag menade att en erfaren narkosläkare inte kan åtalas för att ha försökt döda ett lik är det snarare samma sak som att en konstkännare inte borde kunna anklagas för att inte kunna skilja på Picasso och Carl Larsson.

Det är naturligtvis inte en bra modell. Det "perfekta fallet" har en solid, odiskutabel teknisk bevisning, en entydig misstänkt, en solklar gärningsbeskrivning och gärna ett erkännande som bekräftas i varje detalj. Så ser det för övrigt ut rätt ofta.

Däremot är det också så att åklagaren har en lagstadgad skyldighet att vara objektiv och kan (i sällsynta fall) åtalas om denne missbrukar sina möjligheter. Jag har dessutom litet svårt att se hur åklagaren (PC) skall vara partisk eller extra angelägen om att gå till åtal? Kan denna hypotes ges argument över huvud taget?

Då förstår jag vad du menar. Det blir ju dessutom i så fall möjligt att argumentera omvänt: Det är bara experten som inser att det behövs mer och starkare grejor om 8 ggr normal morfindos inte räcker.

Jag tror att om man skall placera saken i ett begripligt sammanhang, så skall man nog se läget med en långdragen dödskamp, en svårt medtagen familj, en insikt att det oundvikliga och förutsedda tar denna gång obegripligt lång tid, att många människor plågas och kanske en mycket stark önskan från de närmast anhöriga att plågan måste ta slut någon gång.

För att dräpa någon som redan är död?

Jag tror att många i tråden har överskattat personalens problem med den senare delen av beskrivningen. Denna situation är nästan "vardagsmat" på BIVA. Betänk särskilt läkarens erfarenhet. Möjligen är familjens beteende något udda.

Obegripligt lång tid?

(Vilken kunskap om intensivvård i dess slutskede har du?)

Poängen, den förstår du mycket väl) är att man kan hitta ett motiv i situationen; barnet verkade andas riktigt utan respirator, trots normal sedering och hade till och med ätit (matats). Man (sjukvården) har sagt att nu är det dags, vi kan inget göra, vi slår av respiratorn, den lilla kommer inte att lida, det ser vi till.

Den sortens löften tar väl ingen lätt på?

Nej du förstår inte. När jag menade att en erfaren narkosläkare inte kan åtalas för att ha försökt döda ett lik är det snarare samma sak som att en konstkännare inte borde kunna anklagas för att inte kunna skilja på Picasso och Carl Larsson.

Åklagaren har omformulerat sin gärningsbeskrivning endas av det skälet att han tvekar på om han kan styrka bortom rimligt tvivel att flickan var vid liv när Thiopentalet gavs. Således kan (och då menar jag inte att jag tror att de blir så) tingsrätten finna att det är styrkt att läkaren givit en dödande dos thiopental men att det inte är säkert huruvida flickan levde eller inte när det gavs varvid man kan döma enligt det andra stycket. Det handlar således inte om att flickan skulle vara bevisat död när injektionen gavs men att hon i vart fall inte var bevisat levande.