Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Om du inte litar på mig eller Sikhander kanske du litar på Mörland. Han säger ju detsamma men med andra och mer försiktiga ordalag.

Tro mig: Den där analysen visar i princip bara att det fanns tiopental i flickans blod men den sade ingenting om hur mycket. (Det var därför jag bad dig sätta dig in i hur en analys men gaskromatograf går till.)

De andra rättsfall du antyder vet jag ingenting om men jag hoppas att domen leder till att domarkåren vaknar till och mer ifrågasätter de kemiska analyserna vid brottmål.

Det är förresten inte bara analysen som är klantigt gjord, hade man sett till att ta mer blod vid obduktionen hade vi ju kunnat vara mer säkra idag angående halten eftersom man hade kunnat köra en ny analys med en mer välkalibrerad apparatur. Nu är allt provmaterial förbrukat och vi kommer inte längre.

(Dessutom är det ju så att inte ens en klarlagd halt av 2mg /g blod, hade kunnat fälla läkaren eftersom Mörland inte kunde ge en senaste tid då substansen kom in i blodbanan. Det kan ju ha skett långt efter det att läkaren åkt hem frå sjukhuset och då har ju inget dråp begått utan snarare övergrepp i rättssak eller falsk tillvitelse.)

Slaktblodet som användes för spädning av humanblod på rättskemi, RMV hösten 2008 köptes från SCAN i Linköping. Vid denna tidpunkt hade slakteriet så dålig hygien i slaktlokalerna att de tom fått ett vitesföreläggande pga av detta. Bänkar, redskap mm var inte rena utan gammalt blod och slaktrester fanns kvar, "gammalt blandades med nytt". Blod från denne leverantör användes av rättskemi när de gjorde sina berömda analyser. Varje batch (portion) slakt blod ska testas bla "fritt från tillsatser" innan det får användas i analyser som spädningsmedel. Detta gjordes inte och påpekades redan av rättskemi själva vid sin interna granskning innan försvarets begäran om en vertikal revision bifölls av tingsrätten och genomfördes. Eftersom allt blod späddes med detta icke-testade slaktblod (med avseende på renhet) så är inga analyser efter spädningen icke-tillförlitliga! Och det första analysen utan spädning är bara bevisat att det innehåller difenhydramin, INTE tiopental. Det erkände till slut även kemisten från RMV under rättegången, hon som gjort alla analyserna. Det satt långt inne innan hon till slut fick erkänna detta. Lyssna på ljudfilen från rättegången!
Senare visade det sej också att spädningsförfarandet inte fanns som arbetsbeskrivning utan gjordes lite hur som helst beroende på vem som var ansvarig. Man skrev några siffror i kanten på pappret och detta var hela dokumentationen. Detta visste man inte i Finland. Nu har man rättat till detta och infört en standardiserad spädningsrutin. RMV gör aldrig fel, men ändrar lite på rutinerna ibland!
Förresten avlivas hästar med tiopental. Snacka om tillblandningsrisk på snuskSCAN i Linköping, hovleverantör till RMV av blod för rättssäkra analyser!

Kan det ha funnits thiopentalkristaller i slaktblodet?

Varför späddes inte proverna med fysiologisk saltlösning?

Fast domen har vunnit laga kraft? Man borde nu låta den arma läkaren gå vidare och komma tillbaka till ett ormalt liv. Frågan nu är väl närmast hur det kunde gå så illa i rättsystemet att detta svaga mål drevs till domstol?

Jag har funderat en hel del på det fetade (och även skrivit om det i tråden) men jag tror att det är ett långskott.

Jag tror inte man använder tiopental på slakterierna (däremot använder nog veterinärer tiopental när de avlivar hästar "i fält" exempelvis akut på en galopp- eller hoppningsbana) men möjligen skulle man kunna tänka sig att ett slaktdjur tidigare behandlats med tiopental och sedan slaktats men det djuret får nog inte anvädas ii livsmedelsproduktion.

Men det är nog svårt att utesluta att slaktblodet var förorenat med tiopental (speciellt med tanke på att slakteriet blev kritiserat för sin bristande hygien) eftersom man inte körde det i sin kromatograf innan man spädde provet med det. Då hade vi ju vetat!

Istället har man ju bara litat på SCAN som hävdar att blodet är "fritt från läkemedel". Så kan man inte göra utan att riskera att få kritik i en rättssal, senare.

Nu har vi hört, av domaren i målet, att i brottsfall gissar man inte. Därför stärks inte din trovärdighet, trots flitigt debatterande i tråden, när du gissar i hela ditt inlägg, (min fetning).

Tiopental används på slakterier för avlivning av hästar istället för slaktmask, jag har kollat! Veterinärer använder inte bara tiopental i akuta traumasituationer, som du tror, utan även om lilla kusen ska somna i favorithagen. Och vart tror du en del hästar som avlivats av veterinär tar vägen? Hästhimlen?
Dessutom är det inte , som du skriver, SCAN som påstått att slaktblodet är "testat fritt från tillsatser". Det är RMV , rättskemi själva! Varför skulle SCAN testa? Det är upp till köpare att testa och använda blodet på det sätt som passar bäst för ändamålet. Man använder hästblod för att tillverka vissa agarplattor för odling av bakterier och då har ju tiopental ingen betydelse. Fattar ruuu?
Ibland kan även vi som inte debatterar så ofta i tråden ha en del guldkorn!

Nu ska vi vara litet försiktiga här!

I den "Berdömningsrapport – Intern revision" som kvalitetsledaren vid RMV/RK, Gunnel Nilsson, skrev efter den interna vertikala revision som man gjorde vid laboratoriet före den av försvaret begärda revisionen skrev hon så här på sidan 6 i fråga om analys av slaktblodet under rubriken "Granskade dokument utöver kvalitelsmanual, metodbeskrivningar, arbetsinstruktioner och handhavandebeskrivningar":

"Kromatogram för test av negativt slaktblod samt blankett för testning av de olika batchema."

Så, något kromatogram tycks i alla fall finnas.


På sidan 13, under rubriken "Kommentarer" finns följande:

"Negativt blod (slaktblod) har enligt ovanstående granskning testats negativt m a p de aktuella substanserna för den batch som användes till spädningen."


På samma sida under rubriken "Avvikelser" har hon skrivit:

"I metodbeskrivning för respektive metod saknas beskrivning av rutin för spädning av prov. - Avvikelse nummer 10-01"

"Det framgår inte tydligt på arbetskort hur spädning har gått till i narkotibanalyserna. - Avvikelse nummer 10-02"

"Nollblod (slaktblod) har inte analyserats helt utan tillsatser vilket föreskrivs i instruktion. - Avvikelse nummer 10-03"


Under rubriken "Förbättringsförslag" har hon också skrivit:

"På remiss finns handskrivna noteringar om analysbegäran. Noteringar om analysbegäran på remisser för O-ärende bör förbättras och förtydligas. - Förbättring nummer 10-03"


Avvikelse nummer 10-03 syns motsäga påståendet under "Kommentarer" att det slaktblod som användes vid spädningen "… testats negativt m a p de aktuella substanserna". Jag har begärt ut kopior på de relevanta dokumenten i sammanhanget och ska återkomma till frågan när jag fått dem.


Vad sedan beträffar påståendet att GT som förhördes vid rättegången skulle ha "… gjort alla analyserna" så är den uppgiften felaktig. Enligt revisionsrapporten är GC-MS-utredningenden enda analys som GT gjort själv och "… varit handläggare för ärendet" men GC-analyser har utförts av andra. Däremot är det riktigt att den stora toppen ursprungligen identifierades som difenhydramin. När detta ändrades till tiopental och av vem är oklart.

Tack till Bustopher (som vanligt ) för noggrannhet och pedagogisk framställning.


Denna preliminära identifikation gör mig alltid lika förbryllad. I början för att jag inte riktigt förstod hur det hela går till, och senare när jag lärt mig mer (tack till Gökbo-systern för stort folkbildningsarbete!) för att denna tidiga fel-identifikation helt verkar ha glömts bort - trots att den i mina obildade tankar ju väldigt tydligt pekar på att detta med att analysera vilka ämnen man har att göra med inte precis går till som i CSI där datorn spottar ur sig både namn och kemisk formel på en kvart...

När sedan toppen dessutom är kapad OCH det är spädning inblandad så börjar man ju undra vad som riktigt kunde gömma sig här. Har jag förstått de mer kunniga här rätt?
- För att med acceptabel säkerhet kunna säga vad denna enorma topp är så borde följande ha skett:
(O. alla referenslösningar borde ha varit uptodate)
1. efter ett initialt resultat med en avklippt uppseendeväckande stor topp borde man ha kollat kalibreringen, kört en gång till.
2. Spädningsförfarandet borde ha varit standardiserat, och inkluderat en analys av den rena spädningsvätskan, och det inte *enbart* med avseende på de substanser man var intresserad av.
3. När toppen fortfarande är kapad, så gör man ? (har nämnts i tråden, men minns inte, fy mig!)
4. Kontrollprov till andra labb - dessa skall vara både ospädda och spädda, och FRAM FÖR ALLT: det korresponderande labbet skall INTE få information om vad man söker.

Problemet här är ju att enbart i det här ledet finns så många frågetecken. För själva fallet är detta inte nödvändigtvis den springande punkten (precis som många andra så anser jag att åklagarens fall var ännu svagare när det gällde provtagningen och vittnesmålen), men på ett stilla nyfiket plan tycker jag att det är fascinerande - här kommer vi in på ganska grundläggande vetenskapliga grejer, som får mig, som närmast humanist/pöbel, att fundera över sammansättningen av materia sådär i största allmänhet, och över hur vi med någotsånär användbara metoder (dvs inte typ elektronmikroskop (fel terminologi skulle jag tro) som går ner och tittar på atomnivå) kan skaffa oss tillräcklig säkerhet om vad något innehåller eller inte innehåller.

(Eftersom jag nu ändå svamlar... Kommer att tänka på den där kinesiska melamin-skandalen. Barn i Kina och hundar i USA dog pga att analysmetoden för gluten (om jag minns rätt, kan ha varit andra proteiner också) gick att lura genom att blanda typ sågspån från möbelskivor i råvaran. Först gjordes detta i grisfoder, och grisarna klarade av det. Så då klarar säkert både barn och hundar också litet föroreningar...
Det här är ju ett bra exempel på något som de flesta av oss som inte arbetar med material-analys eller naturvetenskaper ens tangentiellt ofta är helt omedvetna om: väldigt många testvärden är härledningar, deduktioner, av faktiska testresultat som mäter vad vi kunde kalla ett indicium. Mycket protein i mjölken? Mja, högst antagligt, men det som faktiskt testats är kvävehalten. Mycket av läkemedel X i blodet? Antagligen korrekt, men det kan också vara läkemedel Y, läkemedel µz888567, eller något helt annat ämne med liknande kemiska egenskaper vis-a-vis det man testar.

Men vet vi, allmänheten i gemen, detta? Nej. Isynnerhet journalister verkar inte veta detta. Om vi inte har en högre naturvetenskaplig utbildning är det mycket troligt att vi aldrig ens hört talas om detta.
Och här ser jag ett stort bildningsproblem: dels skolan - det naturvetenskapliga inslaget för humanister och mer praktiskt lagda är inte tillräckligt allmänbildande. Och dels - och detta anser jag vara ett större problem - det faktum att efter att du tagit studenten så finns det närapå noll möjligheter att få hjälp med att bättra på sin naturvetenskapliga allmänbildning. Språk kan du läsa som hobby, konsthistoria, filosofi, t.o.m. socialpolitik eller fältbiologi. Men inte matematik, kemi eller fysik. Iberisk filologi har en medborgarinstitut/studiecirkel motsvarighet i kurser i spanska och portugisiska. Vad har analytisk kemi? Ingenting!
Detta att portarna till bättre naturvetenskaplig allmänbildning är stängda för den vuxna befolkningen är ett problem (väl exemplifierat av det faktum att åklagaren inte kunde läsa Mörlands utlåtande), och ett problem som kommer att bli bara värre.)

Tack för att du skapar klarhet.

(Svar till NurseRatched med flera.)







Eftersom varken du eller någon annan i tråden hittills gett något exempel på där man i andra rättsfall eller i kriminologisk litteratur, typ artiklar i Journal of Forensic Science, hävdat att spädning med slaktblod är en problematisk metod med lågt bevisvärde så är min slutsats att det inte finns något sådant att hänvisa till. Era svar bekräftar alltså den misstanke jag hade.

Jag noterar också att Mörland verkade anse att mätvärdet var ungefärligen korrekt trots att han eventuellt nämnt föroreningar i slaktblod som eventuell felkälla.

Av Bustopers postning tidigare idag framgår också tydligen att det fanns någots slags kromatogram. Tydligen verkar inte detta heller ha indikerat någon tiopentalförekomst.

Sedan skall tydligen tiopental alltså användas vid avlivning av hästar. Avlivning av hästar på slakteri torde dock vara dock väldigt sällsynt. Hästkött finns oftast inte på hyllorna i vanliga snabbköp. Tycker också att stora löpande band-slakterier där man har transportband för djur i grisstorlek inte borde befatta sig med hästar. Vet inte löpande band-slakterier för kossor och kalvar har utrustning som är lämplig för att slakta hästar.

Och även om ett slakteri någon gång skulle ha kunnat haft en häst inne för slakt någon gång så har vi frågan hur stor kontamination det då skulle kunna vara fråga om. Den halt tiopental babyn hade i blodet motsvarade åtminstone 7,5 g, eller ca 1,5 g/liter, för en vuxen man. Även om man skulle använda en oavtorkad, osköljd slaktkniv som just använts till att slakta en häst tycker jag att det verkar osannolikt att man skulle kunna få 7,5 g hästblod per ca 5 liter blod. Tänk er en vanlig chokladkaka om 100 g. Dela den i 13 delar. En sådan del per 5 liter blod krävs alltså. Det är alltså inte fråga om att kontaminera med någon liten mikroskopisk droppe. Därför framstår den här kontaminationsteorin som så väldigt osannolik.

Om nu frågan om kontaminering med hästblod var relevant tycker jag att försvaret borde ha kunnat begära att klarläggande i frågan om slaktblodet kan ha kommit från ett slakteri som befattat sig med hästar. Jag har dock inte sett att man begärt något sådant klarläggande.

Måste också kommentera det där med att melamin. Det finländska laboratoriet var ackrediterat och kom fram till samma resultat som RMV. Jag har hittills inte sett att man i denna tråd lyckats presentera något exempel från litteraturen som visar på hur tiopental trots närmare granskning kan förväxlas med andra ämnen.

Sedan var det ju också ett väldigt sammanträffande att man råkade komma fram till just det ämne som råkade finnas på sjuksalen. Vad är sannolikheten att en felvisning i ett gaskromatograf-diagram skulle visa på just det ämne som fanns på sjuksalen?

Jag noterar också att försvaret hade kunnat begära att gaskromatograf-diagrammen skulle skickas runt till andra rättsmedicinlabb runt om i världen, förutom RMV och dess finska motsvarighet, för bedömning av vilket ämne det är fråga om. Jag förstår dock att man inte valde detta alternativ utan i stället lät sin egen expert tolka in det han ville i diagrammen (han påstod att det fanns viss, liten osäkerhet om vilket ämne det kunde vara fråga om).

Sedan har vi ju också det faktum att man kom fram till att det rörde sig om tiopental även innan man spätt ut blodet. Eller hur?

Nej, där har du fel!

Om vi utgår från de "officiella" kromatogrammen, dvs de som bifogats Tilläggsprotokollet till förundersökningen framgår följande:

Första analysen (FUP sid 33-39) är upptagen den 16 oktober, utvärderad den 22 och godkänd den 24. Kromatogrammet daterat 2008-10-17 04:35. Den är körd med metod G2. Analysresultatet anges som "Obedömbar stor topp". Utvärderingsprogrammet LEV/G2kal1 kan inte identifiera den stora toppen @ 7'11" utan anger "n.a."

Den andra analysen (FUP sid 40-42) är också upptagen den 16 oktober, utvärderad den 23 och godkänd den 24. Kromatogrammet daterat 2008-10-17 00:11. Den är körd med metod G1. Analysresultatet anges som "Omex". "Stor topp omex på mindre mängd" Utvärderingsprogrammet G1prog/BASKAL identifierar den stora toppen @ 2'69" som "Orfenadrin"

Den tredje analysen (FUP sid 43-47) är upptagen den 23 oktober, utvärderad den 24 och godkänd den 24. Kromatogrammet daterat 2008-10-23 16:04. Den är körd med metod G2. Detta är det spädda provet! Analysresultatet anges som "Difenhydramin troligen påv". Detta har senare, 9 december, strukits över och ersatts med "Tiopental 2150 enl GC-MS påv. Avrundas till 2000" samt "toppen kapad". Utvärderingsprogrammet G2/kal1 identifierar den stora toppen @ 7'01" som "tiopental". Trots det har man även på kromatogrammet för hand skrivit in "Difenhydramin" vid toppen.

Den fjärde analysen (FUP sid 48-50) är upptagen den 23 oktober, utvärderad den 30 och godkänd den 30. Kromatogrammet daterat 2008-10-23 14:39. Den är körd med metod G2. Även detta är det 50 ggr spädda provet! Analysresultatet anges som "Difenhydramin > 1000" mycket osäkert långt över kalibkurvan. Detta har senare, 9 december, strukits över och ersatts med "tiopental påv. " samt. Utvärderingsprogrammet G1/BASKAL identifierar den stora toppen @ 2'41" som "Ketamin"

Analyserna som gjordes på det outspädda provet resulterade i "Obedömbar stor topp" (metod G2) respektive "Orfenadrin" (metod G1).

Vid den tredje analysen, som är den avgörande, men som gjorts på det 50 ggr spädda provet, identifierade systemet den stora (men kapade) toppen som "Tiopental". Trots detta utvärderades och godkändes analysen med analysresultatet "Difenhydramin troligen påv" (metod G2). Inte förrän den 9 December ändrades detta till tiopental.

Allt det där sammantaget gör det ju tveksamt om det verkligen är tiopental man detekterat övht.

Apropå min fullständigt felaktiga uppgift om att det inte existerar något kromatogram av spädningsblodet härrör från en kollega (biomed analytiker) som följt fallet och menade att det finns ett kromatogram men det har tydligen inte kommit till på ett korrekt sätt. Det är alltså värdelöst i juridiska sammanhang. Bl.a därför att kromatografen inte var kalibrerad på ett riktigt sätt.

Hur kan en uppgift att det INTE existerar något kromatogram härröra från en kollega som menar att det finns ett (iofs påstått värdelöst) kromatogram.