Citat:
De som är övertygade om att läkaren är oskyldig, fint. Läkare är snälla och skall ges all respekt. Men det ÄR inte hål i huvudet att åtala på de här premisserna.
Jo, det är det. Det är sköldvulkankrater i huvudet att åtala på basen av ett enda mätvärde som kan ifrågasättas från så många olika vinklar- i all synnerhet när vi inte har den blekaste aning om vad ett lege artis skött prematurbarn skulle få för tiopentalmätvärde taget under dessa omständigheter.
Jag är inte övertygad om att läkare är oskyldig. det är inte basen för mitt engagemang i frågan. Däremot begriper jag mig på vetenskapliga resonemang, vilket inte åklagaren gör, och heller, intressant nog, inte rättsläkaren, trots hennes docenttitel. Hela min beef är att jag vill förhindra att rättsväsendet på okunnighet dömer på trots mot etablerad, men för rättsapparaten inte tillgänglig och förståelig, vetenskaplig kunskap. I någon mening är åklagarens åtal likställbart med mordåtal där den tilltalade påstås ha dödat offret genom att ha knuffat det över jordytans kant.
Jag vill precisera min åsikt i frågan.
Jag är övertygad om att läkaren är oskyldig, men inte på grund av att jag tror att läkare generellt är "snälla". Det var inte längesedan det framkom att en läkare förgripit sig på åldringar, och det tog lång tid innan patienterna blev trodda.
Just i det här fallet dock, har jag svårt att se att en läkare helt tappar omdömet och ger ett barn aktiv dödshjälp –*när det ändå är på väg att dö. Det finns inget motiv. En dödskamp kan förkortas genom just sövning och smärtstillande, det var väl vad som skedde?
Vad jag undrar över är om halterna i barnet kan ha ökat efter döden? När obducerades barnet?
Det är väl bara bra att läkaren kan rentvå sig själv (förhoppningsvis) i en rättegång, men det verkar som om det blir svåra problem att förklara de höga halterna, det saknas liknande fall att jämföra med?
Min tro är att om det har skett något brottsligt, så har den som begått brottet gjort det utan någon vidare eftertanke. Det var en desperat gärning.
