Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
Tja, jag har ju inte bakgrunden till Bustophers och Sikhanders siffror och vet inte vad deras siffermaterial egentligen grundar sig på. Jag har redan tidigare sagt att de intervall de redovisar kanske kan ge litet "tårta på tårta"-effekt. Men principen för att eventuellt kunna fastställa "golvvärden" borde vara intressant. Jag hoppas verkligen att man försöker hitta något slags "golvvärde" för tiopentalet vid bakåträkning och tittar på hur långt upp i koncentration man gå i en bakåträkning med tillräcklig sannolikhet ur juridisk synvinkel i kombination med övrig bevisning. Tycker att detta borde vara den naturliga vägen att gå för att kunna göra en juridisk bedömning. De jurister som tidigare postat kommentarer i tråden får gärna komma med synpunkter på hur bevisprinciperna bör se ut i ett fall som detta.
Såvitt jag kan bedöma är den starkaste invändningen mot tiopentalvärdena att de förefaller vara så otroligt överdrivna. Sedan kan man sortera kritiken mot mätningarna i två huvudsakliga grenar:
(1.) Att de procedurmässigt är felaktiga och skall förkastas på grund av metodfrågor, ackrediteringsfrågor etc. De argumenten kommer inte vinna gehör i någon större grad om de inte på något sakligt sätt kan tänkas sänka trovärdigheten av utsagan. Formaliafel är inte i sig ett bevishinder, utan man får också visa hur formaliafelet påverkar bevisvärdet negativt om man vill invända av de skälen.
(2.) Att de sakligt sett inte visar det som de avser att visa, nämligen för litet blod i pentotalomloppet (drastiskt uttryckt). Här har ju några av de inom området bevandrade visat på att spelrummet tydligen kan vara tämligen stort, eftersom de förefalleligen höga mätvärdena kan förklaras med terapeutiska doser, icke terapeutiska doser och helt orimliga, omöjliga doser, allt ifall man mätt fett eller blod eller något däremellan.
Jag skulle tro att dels måste man (åklagaren) visa att läkaren injicerat tiopental och kausalsambandet mellan tiopentaltillförsel och död styrkas. I vart fall det senare måste styrkas bortom rimligt tvivel, att ge tiopental för att lindra dödskramperna är ju en fullt befogad terapeutisk åtgärd. Vad gäller läkaren och tillförsel av tiopental kan ju en tillfredsställande bevisning bestå av ett antal bevis, där vi kanske inte känner till helt i detalj vad alla vittnesmål kommer att landa i.
Men rent hypotetiskt: Om...
1: dödsorsaken övertygande visas vara tiopentalförgiftning (RMV)
2: mätvärdet från RMV översätts till en dödande, men möjlig dos
3: den misstänkta läkaren haft fri tillgång till fullt tillräckliga mängder tiopental
4: läkaren, via vittnesmål, kan visas ha injicerat
5: döden har inträffat en kortare tid efter en sådan injektion
så blir det ju kanske inte så näpet läge i förhandlingen.
Det torde vara rimligt att anta att Mörland tittar noga på de två första frågorna.