Citat:
Ursprungligen postat av eloge
Jag ber om ursäkt för att jag gick på dig som person. Det är en frustrering över att - som jag uppfattar det - du undviker vissa frågeställningar, som jag visade på ett mindre lämpligt sätt.
Beck nämner ändå > 10 µgram/g som ett korrekt sätt att redovisa mätvärdet. I en formell mening, så ljuger man inte om man säger att kaknästornet är högre än en meter, men i båda fallen ger det ingen rättvis bild. Lite skulle din trovärdighet tjäna på att du någon gång kunde kritisera försvarets expertvittnen och deras sätt att framföra sina påståenden.
OK, taget!
Det gäller att hålla rätt på vad det är Beck kritiserar och säger. Han kritiserar det sätt som mätningarna utförts på och menar att man med hänsyn till det, formellt, inte kan avge analyssvaren på det sätt som RMV gjort. Men, han säger också, speciellt när det gäller tiopental att "…det sanna värdet kan vara både högre och lägre [än 2000]". Det enda värde han underkänner helt är faktiskt tiopental i urin. Så, när det gäller hur mycket tiopental som fanns i blodprovet så är förmodligen 2000 µgram/g i vart fall i rätt härad. Och det räcker för att konstatera att det var extrema mängder och följaktligen att det lär ha behövts "skapliga" mängder tiopentallösning för att åstadkomma en koncentration på den nivån i flickans hela blodsystem, vilket ju överdoseringsmodellen implicerar. Så, häng inte upp dig för mycket på angivelsen > 10 µgram/g som värde.
Nu är det ju så att det är åklagaren, med hjälp av RMV och polisens utredare, som har uppgiften att redogöra för vad man anser har hänt och att lägga fram den bevisning som man anser att man har för att styrka sina påståenden. Då blir det ju naturligen så att det är det arbetet som blir, och ska bli, utsatt för kritisk granskning. Rättsläkaren är som du ser av mina citat ur RMVs egna riktlinjer för rättsläkarens arbete skyldig att bara lämna vetenskapligt underbyggda svar och slutsatser. "Fria spekulationer" är för rättsläkarens del inte tillåtet. Sedan är det klart att om försvaret framför oseriösa eller orimliga argument för att försöka motbevisa åklagarens beskrivning så förtjänar det på samma sätt och grunder kritik. Hittills har man inte levererat så mycket i den riktningen förutom Lönnqvists och Wahlströms nyss avgivna utlåtanden och så då Becks rapport.
Det jag har att invända mot Lönnqvists och Wahlströms yttranden är att deras försök att förklara värdet 2000 µgram/g genom kontamination av blodprovet dels bygger på antaganden om att flickan fått tiopental tidigare dels är komplicerade och bygger på antaganden som svårligen kan beläggas. Att flickan skulle ha fått tiopental tidigare (shuntrevisionen den 11/9 och magnetröntgen 18/9) är dessutom obekräftat. Man har heller inte fått fram, eller besvärat sig med att få fram, de ansvariga narkosläkarna för bekräftelse på att man slarvat med journalföringen vilket jag tycker är svagt, om det nu förhåller sig så. Det gör att jag tycker att de här förklaringarna tills vidare bör föras på kontot för obestyrkta teorier och hanteras på samma sätt som de "fria spekulationer" som RMV framfört. Däremot är deras två olika förklaringar av varför man inte kan åstadkomma den uppmätta koncentrationen genom en akut injektion övertygande. Samma tema har ju också vetenskapliga rådet Krister Nilsson redovisat. Det får bli RMVs sak att bemöta de förklaringarna.
Becks rapport är en formell granskning av RMVs arbete och ska ses som sådan tycker jag. Den är säkert riktig och betydelsen av den tycker jag framförallt är att den riktar allvarlig kritik mot RMVs sätt att arbeta på. Däremot uppfattar jag som jag skrev ovan inte att den underkänner analysvärdena mer än vad gäller tiopental i urin. Hur Rättsliga Rådet och rätten kommer att se på och värdera kritiken har jag ingen aning om men man lär nog inte kunna ignorera den.
