Det här vill minnas vi pratat om förut, nämligen att det är illa med ett godtyckligt urval. Och det kan jag ju hålla med om. I alla fall delvis. Samtidigt kan man se det som en fråga om perspektiv.
Ponera att du kör rattfull i morgon, och jag gör det dagen därpå. Vi har samma promille, och kör ungefär lika dåligt, och på samma sträcka och tid på dagen. Men det är bara imorgon som polisen har sin nykterhetskontroll. Följaktligen blir det bara du som åker fast av oss två.
Det faktum att jag, och en massa andra rattfyllon inte åker fast, och att du åkt dit pga att du hade oturen att uppmärksammas av polisen, är ingripandet mot dig då dåligt?
Nej, tycker du (gissar jag) - när det gäller rattfylleriet. Eftersom det är (hoppas jag) ett brott som vi kan enas om är viktigt att alla som man kan hitta och som begår det stoppas.
Vad är då skillnaden mot vårdfallet? Mja... här får jag väl gissa att du inte i samma utsträckning tycker att det är ett brott? Det är inte lika viktigt att personen som begår det lagförs.
OK. Men om vi tar ytterligare ett exempel. En byggentreprenör slarvar och använder inte tillräckligt grova bjälkar för att hålla uppe innertaket på en skola som byggs. Detta trots att det finns byggnormer. Taket ramlar in, och ett skolbarn som befann sig i rummet avlider. Ska byggentreprenören kunna göras ansvarig?
Om vi sen övergår till det fall du anvisar, så tycker jag HD resonerar ganska nyanserat. Först konstaterar man att för att vara straffbar så måste en oaktsamhet normalt vara ganska kvalificerad. Men när det gäller typiskt farlig verksamhet så går kraven på aktsamhet upp (dvs. man måste vara mer noggrann då man sysslar med typiskt farliga saker). Och att ge mediciner är i sig en farlig verksamhet, och som medfört att bl.a. SoS gjort föreskrifter om hur det ska gå till. HD kommer då fram till hur man allmänt bör se på medicinhantering:
Citat:
Ursprungligen postat av NJA 2006 s 228
Det ställs således höga krav på sjuksköterskor vid hantering av läkemedel. När en infusionslösning med ett potent läkemedel skall iordningställas för att ges till ett spädbarn krävs eftertanke, kontroll och uppmärksamhet så att patienten inte utsätts för några risker utöver de risker för biverkningar som allmänt är förenade med bruk av läkemedel
Och det här hoppas jag väl att vi kan vara eniga om?
Eftertanke, kontroll och uppmärksamhet är kanske inte nödvändiga när man flippar burgare på McD, eller blåser löv i parken, eller bakar tårtor på konditoriet - men då man mäter upp medicin till spädbarn så tycker jag detta känns som ett rimligt krav.
Sen går HD in på hur den aktuella sköterskan själv uppfattat situationen, och konstaterar att hon knappast verkar ha kommit ihåg vad hon gjort. Dvs. allt verkar vara efterhandskonstruktioner där hon själv försöker förstå varför det blev fel. HD anser sig därför inte kunna dra några säkra slutsatser om vad som hänt utifrån hennes redogörelse. Sen kommer resonemanget som avgör målet:
Citat:
Ursprungligen postat av NJA 2006 s 228
Oavsett om E.H:s ouppmärksamhet bestod i att hon tog, såg eller räknade fel när hon iordningställde infusionen står det klart att om hon hade läst anteckningen i läkemedelsjournalen noggrannare, räknat noggrannare på den blandning hon tillredde eller gjort en allmän rimlighetsbedömning av koncentrationen, så skulle hon ha insett sitt misstag och de allvarliga konsekvenser det kunde medföra.
Frågan blir då om det har kunnat begäras av E.H. att hon skulle ha handlat på sätt som nu sagts för att upptäcka misstaget. Härvid är bl.a. följande att beakta.
E.H. är sjuksköterska med 25 års erfarenhet av framför allt intensivvård. Hon har stor vana vid att iordningställa infusionslösningar och även viss erfarenhet av Xylocard. Däremot hade hon inte tidigare använt Xylocard på barn. Den omständigheten att droppet skulle sättas in på ett spädbarn borde därför ha föranlett särskild uppmärksamhet och noggrannhet. Det var inte någon pressad arbetssituation vid tillfället. Hon hade just gått på sitt pass och avdelningen var väl bemannad i förhållande till antalet patienter. Möjlighet fanns således att ta sig tid för kontroll av ordinationen och beräkningen. Som både tingsrätten och hovrätten konstaterat förelåg allvarliga brister i sjukhusets rutiner. Dessa brister har emellertid inte begränsat E.H:s ansvar för att själv kontrollera att beredningen blev riktig. Hennes misstag kan därför inte anses ursäktligt.
Notera hur HD värderat de individuella omständigheterna. Dels beträffande den tilltalade, dels beträffande arbetsmiljön den aktuella dagen. Hon var en erfaren sköterska, men inte beträffande just barn. Dvs. hon hade erfarenheter att falla tillbaka på, och borde också ha förstått att vara extra noggrann med det hon inte kunde så bra. Hon hade just gått på sitt pass (kanske menar HD underförstått att hon var utvilad), det var full bemanning och ingen stress. Och i den kontexten är det oaktsamt att inte kontrollera doseringen.
HD har inte skrivit de här sakerna om sköterskan och arbetssituationen för att det är trevligt att få sig en bild av händelsen, utan detta är de faktorer de har tillmätt betydelse för bedömningen av om oaktsamhet enligt brottsbalken föreligger eller inte. Det innebär också att om man ändrar situationen så att det är en ganska oerfaren sköterska, eller att det är en mycket pressad arbetssituation, eller det är en läkare som fått gå dubbla eller trippla pass - ja, då är det ju inte säkert att samma misstag skulle anses vara straffbar oaktsamhet.
Jag ser inte att det skulle vara något fel på domen, men förstår att representanter för vården inte blir glada när det kan bli åtal för försumlighet i tjänsten. Men å andra sidan gissar jag att snickarnas riksförbund inte heller skulle bli glada om en snickare skulle fällas för vållande till annans död för att ha satt upp ett tak lite slarvigt. Jag tycker dock att den som inte sätter fast ett tak som man ska, ska kunna göras ansvarig om taket ramlar ner och dödar någon. Och på samma sätt bör man kunna utkräva ansvar av den i vården som slarvar vid kritiska arbetsmoment.
