Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar, siffror och fetstil är mina:
Jo, men (1) misstanken om ett allvarligt brott sker i kontexten av yrkesutövningen, och kan inte utredas utan professionell kunskap om densamma. Det är också hyfsat gängse att man så långt möjligt tillför utredningar den kompetens som behövs för att de ska kunna utföra sitt uppdrag. (2) Om det är så att landets åklagare och domstolsjurister uppfattar läkarkåren som helhet som någon sorts part i varje juridiskt ärende som berör någon ur vården, så har vi ett mycket allvarligt problem, som jag faktiskt inte tror hanteras optimalt genom att man frikopplar företrädare den etablerade akademiska läkekonsten eller forskningen, eller för den etablerade biomedicinska forskningen, från utredningar av brott som vårdpersonal misstänks ha begåtts i tjänsten - utan på helt andra sätt.
Demokrati är dock aldrig sämre än halvdåligt. Att kräva att (3)en viss yrkeskategori glatt ska tåla och lida risken att oskyldiga döms till mångåriga fängelsestraff, och förlorar sitt levebröd - och i många fall kall och livsuppgift - enbart därför att rättsapparaten saknar verktyg för att ta till sig yrkeskompetens nödvändig för en korrekt bedömning av rättsfall som kan beröra dem, är att kräva ganska mycket uppoffran specifikt från den yrkesgruppen.
(1) Många brott begås och hanteras i samband med yrkesutövning utan att polisen blandas in. HSAN är ett exempel. Nu handlar det om en mordmisstanke. Vad som är fel i utredningen är inte fakta, utan en partsinlaga, än så länge. (Påståendet om mord är också det, än så länge). Men jag är allmänt skeptisk till att utan vidare avfärda RM analys som felaktig eller missvisande. Nu skall analysen granskas och kontrolleras, och det tycker man ju att den skall kunna hålla för, om den har tillräcklig kvalitet.
(2)Argumentationen kan jämföras med den ofta ifrågasatta modellen för att utreda polisbrottslighet. Den kritiseras (med rätta) för att inte hantera explicita eller implicita korruptionsfaktorer mellan sk kollegor. Tror du att man skulle kunna helt bortse från att läkare, eller militärer, eller politiker (som grupp) är fria från den typen av ställningstaganden när det gäller kollegial brottslighet? Speciellt som vi i detta fall hörde tämligen tvärsäkra uttalanden från läkare som emfatiskt hävdade att inga fel hade begåtts eller "sådär gör vi hela tiden". Det var ju tydligen läkare av facket som trodde att åtalet gällde att ha satt ut respiratorn - de borde veta bättre.
(3) Det finns inte så många yrkeskategorier vid sidan av läkare som dagligdags handskas med liv och död, det är korrekt. Men även vardagsmänniskor måste på det viset lägga sitt rättsliga väl och ve i händerna på utredning emellanåt - det räcker ju med en trafikolycka eller ett enkelt gräl på en parkeringsplats. Det vore ju på sin plats att tänka på att i andra ändan av det här fallet
kan det finnas ett brottsoffer. Rättssäkerhet är ju en smula mer än att ge den den misstänkte gärningsmannen fördelen av rimligt tvivel.
Därmed inte sagt att det här fallet i sak är väl skött, sannolikt inte. Men att ta ett dåligt skött fall som intäkt för att rättssystemet är dysfunktionellt blir ju inte heller bra.