Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Kan man inte tänka sig det omvända förhållandet mot vad som föreslås här? Att analysresultatet visar ett för lågt värde för ett vattenlösligt ämne om nu provet skulle bli utspätt med fettvävnad.

Låt oss reda ut det här med ackrediteringen och blodfetter och kolesterol.

Den analys om RMV/RKA har gjort av blodprovet från flickan är en sk. ”screening test”. Det är ett analysförfarande som är avsett att på en gång kunna detektera och i vissa fall kvantifiera ett stort antal substanser och används alltså när man inte vet exakt vad man kommer att finna. Den metod som använts i det aktuella fallet, benämnd G2, kan enligt RMV/RKA kvantifiera drygt 80 B-läkemedel och påvisa ytterligare 20. Av de 80 substanser som kan kvantifieras är metoden ackrediterad för 21. ”Ackrediteringen avser laboratoriemedicin provbunden, human toxikologi i rättsliga sammanhang inom verksamhetsområdena läkemedel, narkotiska preparat (screening, verifiering, arbetsplatstestning) och alkoholer.” Metoden kan kvantifiera såväl thiopental som pentobarbital och fenobarbital (Fenemal) men är ackrediterad endast för Fenemal.

Analysen utförs med hjälp av gaskromatograf. För att kunna göra det måste substanserna överföras från blodprovet till ett organiskt lösningsedel, i det aktuella fallet butylacetat, genom ett extraktionsförfarande. En konsekvens av att analysmetoden täcker ett brett spektrum av substanser är att mätnoggrannheten blir låg. RMV/RKA har själva i brev till Socialstyrelsen 2009-05-04 uppgett att ” … Precisionen eller mätosäkerheten är bestämd for varje metod och för varje analyt/substans. Mätosäkerheten uttrycks såsom variationskoefficient (CV) i procent. För tiopental med metod G2 är CV = 25%”. För vetenskapliga undersökningar avseende thiopental används specifika analysmetoder med betydligt högre precision.

Ett problem i sammanhanget är att även vissa av de substanser som utgör den sk matrisen, men som inte är av intresse, t.ex. blodfetter och kolesterol, kommer att föras över och kan ”störa” analysen. De här substanserna kan inte kvantifieras med den aktuella metoden.

Så, i det aktuella fallet går det inte att utifrån kromatogrammen från G2 metoden uttala sig om vilka halter av ämnen som ingår i matrisen som fanns i blodprovet bara att de fanns där i vad som ser ut som stora mängder. För detta krävs en annan typ av analys och någon sådan har så vitt känt inte utförts. Detta kommer att uppmärksammas vid en revision av det slag som advokat Hurtig begärt och då förhoppningsvis också utföras så att frågan om huruvida blodprovet är kontaminerat kan avgöras. Det är på basis av nuvarande analysresultat inte möjligt att men någon vetenskaplig säkerhet uttala sig om den saken. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det därför angeläget att den begärda revisionen och kompletterande analys(er) utförs.

Beträffande frågan om ackreditering så har RMV själva i brev till Socialstyrelsen 2009-05-04 uppgett att ”Avdelningen för rättsgenetik och rättskemi är ackrediterad enligt ISO/lEC 17025. Denna standard innehåller allmänna kompetenskrav för provnings-och kalibreringslaboratorier.” Beträffande ackrediteringen av analysmetoden gäller SWEDAC:s ackrediteringsbeslut 1378 från 2009-06-30.

http://en.wikipedia.org/wiki/Forensic_toxicology (Detection and Classification)
http://en.wikipedia.org/wiki/Matrix_effect

För den som arbetar med kvalitetssystem är det här svaret otillfredställande. ISO-kraven har med system och uppföljning att göra och är inte ett kvalitativt mått. För att citera ISO "ISO/IEC 17025:2005 is not intended to be used as the basis for certification of laboratories."

Nu är ju inte RMV ensamma med det här problemet. Den grundläggande kvalitetskontrollen sker utav kollegor inom ramen för den vetenskapliga kommunen. Det som RMV är ensamma om är att det dagliga arbetet sker utan interaktion med just de övriga kollegorna - och därav uteblir den naturliga vetenskapliga återkopplingen.

Ja. Det kräver dock att den sk distributionsvolymen understiger ca 1 liter*Kg (det avviker svagt från siffran ett då kroppens densitet inte är exakt 1 kg/liter).

Resonemanget ovan förutsätter dock att vi endast diskuterar huruvida något är mer bundet till fett än vatten eller tvärt om (dvs ett linjärt fenomen). Det grundläggande problemet med orena analyser är att kvalitativa skillnader kan uppstå (icke-linjära) - Bustophers matrix-effekter är ett exempel på det.

Tolningen att en ledare är någon som föds med information är nog helt korrekt. Dessa ledare utför inga självständiga utredningar/studier eller vad det nu kan vara oavsett inom vilket område de är ledare. Det de i själva verket får betalt för är just det Du själv skriver - ta ansvaret. Dvs bära hundhuvudet eller glänsa, efter att andra underordnade gjort sitt jobb.

Du tror väl inte att t ex en kommundirektör gör något jobb själv. Nej, han tar emot redan utfört underlag varpå han sedan - i princip - bara undertecknar det förslag till beslut han sedan avlämnar till antingen kommunstyrelse eller kommunfullmäktige....

Och vilken professor har någonsin blivit berömd för sitt egent personliga arbete???? I själva verket är det utfört av doktorander eller andra studenter inom ramen för något projekt. Professorn sammanställer och publicerar sedan i sitt eget namn.

En åklagare är inte, som på många håll utomlands, aktiv i själva förundersökningen mer än att han/hon läser igenom de rapporter andra skrivit. Möjligen kan åklagaren komma med något enstaka förslag till ytterligare något agerande, men vanligast är att han fattar sina beslut på grundval av vad andra presenterar för honom.

Att tro något annat vore att vara bara att vara mer än lovligt naiv.

Av det resonemanget följer då naturligtvis invändningen att dom då sköter sitt jobb ÄNNU sämre. Fast det är klart. Det kanske är ytterligare en rad i befattningsbeskrivningen där det står att det också ingår att skylla ifrån sig på vad och vem som helst.

Tror du att någon av åklagarna får foten eller kommer att avgå om det visar sig att det är fel i mätresultatet eller att det har begåtts något annat fel i förundersökningen?

Jag kan garantera dig att ingen av åklagarna kommer att säga upp sig, avgå låter mer som någon som är politiskt vald eller har annan förtroendepost (VD eller liknande) och åklagare är inte något sådant, och även om misstag har begåtts så är (så vitt jag kan bedöma i nuläget) inget av sådan kalliber att det bör föranleda avsked/uppsägning.

Förlåt mig BC. Jag kanske skulle ha förtydligat att det var en retorisk fråga.
Jag är helt säker på att du har absolut rätt i det du skriver just i detta.

Läs vad du citerade en gång till.

Så vitt du kan bedöma i nuläget... Det var liksom hela poängen.

Jo, fast det skulle aldrig ge lika dramatiska effekter. Jag har svårt att tänka mig att de har lyckats åstadkomma mer än 30% vävnadsvätska, vilket i allra värsta fall skulle kunna innebära att mätvärdet blir 30% för lågt, men i alla rimliga fall väsentligt lägre för lågt än så. I och med att fettlösliga ämnen lagra si fett i mycket högre koncentrationer än i blod, kan en kontamination med 30% vävnadsvätska från fettväv leda till att ett provresultat för en fettlöslig substans kan bli 30 gånger för högt.

På fråga fick jag följande svar häromdagen från Solna tingsrätt:
”Huvudförhandlingen i målet B 1703-09 kommer att handläggas av lagmannen Lars Lindström”

Det är samma domare som beslutade om häktning av läkaren i mars förra året med motiveringen:
”Eftersom [läkaren] var den som ansvarade för vården av [flickan] under hennes sista timmar, är det mest sannolikt att det var [läkaren] som gav [flickan] de dödliga medicinerna. Därför är [läkaren] på sannolika skäl misstänkt för dråp".

Lagmannen Lars Lindström har således redan i någon bemärkelse haft befattning med fallet och också tagit ställning, låt vara "preliminärt" i skuldfrågan. Jag trodde att en grundprincip i svensk rättsskipning var att dom endast skulle få avkunnas på grundval av vad som framkommit vid rättegången. I det här fallet går det inte att frigöra sig från misstanken om att lagmannen även bär på en tidigare grundad uppfattning. Dessutom har han ju ett häktningsbeslut att så att säga "försvara". Eftersom vi i Sverige inte har särskilda häktningsdomstolar kan tydligen situationer av det här slaget där frågan om ”jäv” inställer sig uppstå. Jag har ingen aning hur frekvent det är, men för egen del känns det långt ifrån idealiskt. Eller…?

Nej, det är inte idealiskt, men det är så det är i många fall och ibland kan man till och med se att resonemang ifrån häktningsförhandlingar hänger med i den slutgiltliga domen fast det har blivit överspelat i huvudförhandlingen. Det är mycket olyckligt när samma domare leder både en häktningsförhandling och huvudförhandlingen. Ibland blir det så många omhäktningsförhandlingar så alla domare används och någon måste återanvändas till huvudförhandlingen, men så är det inte här.

Nej, det har han inte - det är en missuppfattning. Huruvida misstanke föreligger på sannolika skäl är en helt annan sak än huruvida det föreligger skuld bortom rimligt tvivel. Det finns inga rent resonemangsmässig problem med att säga "den här bevisningen håller för häktning, men inte för fällande dom".

Problemet här är att detta är ett typiskt "lagmansmål", som det är svårt för lagmannen att lotta ut på någon annan domare. Grejer av den här digniteten ska chefen ta, helt enkelt. Det var lite olyckligt att det var lagmannen som häktade, men det har runnit såpass mycket vatten under broarna sedan dess, att jag inte tror att det spelar någon större roll. Om lagmannen har tagit intryck av sina resonemang i häktningsförhandlingen för mer än ett halvår sedan, har han också rimligen tagit intryck av åklagarnas närmast unika sätt att dra tillbaks häktningsyrkandet vid överklagandet. Vidare är ju detta, som eloge har påpekat, något som inte alltid går att undvika. I fall med många omhäktningar hinner ju samtliga tillgängliga domare vara med och ta befattning med fallet på en mindre tingsrätt.