Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

har bara en hand fri, blir därför minuskler.

du verkar duktig på juridik och jag vill därför fråga dig vad det är som gör att följande scenarior inte betraktas som brott utan går till hsan:

läkare ser pat. bedömer att pat. har sjukdom x. det är fel, pat har sjukdom y och pat. skadas alt. dör pga. den behandling läkaren satt in.

(du tog upp en personlig erfarenhet av detta tidigare)

dvs varför, juridiskt, inte vållande till kroppsskada/död utan varning i hsan?

Har vi inte överlåtit det på rörmokare och ingenjörer? Nämndemännen, som ju är i majoritet i tingsrätten, är väl ändå en brokig skara. Det är dem man ska övertyga om den anklagades skuld.

Av den enkla anledningen att behandlar en genomsnittlig läkare 1000-tals (alt 10,000-tals) patienter under sitt yrkesverksamma liv så begår alla läkare förr eller senare ett allvarligt misstag (oavsett hur skicklig läkaren än är) och att ha samtliga Sveriges läkare i fängelse blir problematiskt samt att ingen då längre ens skulle vilja jobba som läkare.

Man bestraffar ju inte brandmän med fängelse varje gång någon dör i en eldsvåda.

Jag håller såklart med dig. Jag är själv läkare. Men frågan var rent intellektuell och juridisk. Så jag skulle vilja få ett juridiskt svar också, dvs. hur snarare än varför.

Det gäller att vara noga med begreppen!

Jag vet inte vem som påstått att man skulle "… överlåta på rörmokare och ingenjörer att döma till fängelse". Jag kanske har missat det inlägget. Däremot har i alla fall jag argumenterat för att man ska låta utredningsarbetet utföras av folk som är "ämneskunniga".

Läkare (du) gör ju saker i jobbet som jag (inte läkare) genast skulle åka fast för, till exempel ger folk livsfarliga mediciner eller skär av dem armar eller ben. Du gör detta i jobbet, jag kan möjligen slippa undan straff om jag handlar i nöd. Men så måste det vara, det förstår var och en.

Generalklausulen finns i " Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ":

Det är ju gott och väl, men det blir ju inte alltid bra i alla fall. Misstag händer. Då skiljer man på uppsåt och oaktsamhet. Uppsåt är vad denna tråd handlar om, men du frågade om misstag, dvs oaktsamhet:

Lagrummet som gäller sk oaktsamhetsbrott i allmänhet är 3:7 och 3:8, BrB

Här kan man litet förenklat säga att du som läkare hamnar hos rättsväsendet om a) du bryter mot generalbestämmelsen i "Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område" och b) din oaktsamhet inte är ringa.
Det är som du ser dyrare att slarva så att folk dör än att de skadas. Omständigheterna kan spela stor roll för bedömningen (från böter till sex års fängelse är en hyfsad spännidd).

HSAN tar hand om de fall där a) ovan gäller, men oaktsamheten varit ringa, och det finns naturligtvis en gråzon mellan de här två lägena. Ansvarsnämnder liknande HSAN finns också för militärer, poliser, statstjänstemän etc etc. De tar hand om "ringa" fall, men också när den enskilde bryter mot tillämpningsföreskrifter. Anekdotiskt - ett vanligt ansvarsärende för poliser brukar vara att de avlossar vådaskott med vapnet utan att det resulterar i skada på någon.

Visst är det så. Men orsaken till att RMV:s thiopentalvärd i USA antagligen inte skulle anses "admissible" är intressant. Orsaken handlar nämligen om mätvärdet och inte om det amerikanska rättssystemet. Så det kan nog ändå ha sitt värde att fundera på varför man där ser på saken på det sättet.


Säkert, men det betyder inte att ni kan överföra det synsättet på andra discipliner där publicering har en lång tradition och är ett krav för att belägga teorier och undersökningar och få de accepterade. "The rules of evidence-based medicine are just as applicable to forensic pathology and toxicology as internal medicine or surgery, and these rules should be applied.”


Så har jag också uppfattat det och så bör det vara. Däremot finns det ingen anledning att inte se till att resurser med rätt kompetens städslas när ett komplicerat förlopp ska utredas. (Nu skriver jar "utredas" i fet stil för det är det jag argumenterar för inget annat).


Nej det där tycker jag inte är en riktig beskrivning. GT är kemist. Hon är varken läkare, toxikolog, farmakolog eller rättsmedicinare ochatt PR-A anser att hon vet mer än PR-A själv gör henne förvisso inte till någon expert. Hennes specialitet är kemiska analyser. Om du läser FUP:en, samtalet mellan GT och JA och polisens utredare från den 25 februari 2009 så ser du att hon spekulerar i möjliga förklaringar - inget annat.



Säkert, men det är absolut inget skäl för att inte åtminstone försöka använda de bästa till buds stående resurserna, speciellt när det gäller att utreda ett fall som uppenbart faller helt utanför alla kända referensramar och det i slutändan kan handla om att döma en människa till ett långt fängelsestraff.

Jag hade en gång anledning att anlita en av landets mer kända advokater. I hans bibliotek hängde en skämtteckning från den engelska tidningen Punch. På bilden ser man advokaten och hans klient. Advokaten säger (min översättning): "Min bedömning är att du har ett bra "case". Frågan är bara hur mycket rättvisa du har råd med."

Är det så vi ska ha det? Har inte staten "råd" att se till att misstänkta brott utreds på ett sådant sätt att risken för att någon ska bli felaktigt dömd på grund av att man inte haft råd att utreda det ordentligt blir så liten som möjligt? Hur mycket får rättssäkerhet kosta?


Som framgår av det ovanstående inlägg får du ursäkta, men detta anser jag inte vara ett argument! Vad beträffar tidsaspekten så tror jag nog att läkaren i det aktuella fallet absolut föredragit en utredning av en för saken lämpligt sammansatt haverikommission även om den skulle ha tagit ett år på sig istället för en utredning utförd av en grupp poliser som var tvungna att inleda sitt arbete med att låta sig informeras om vad thiopental är, om koksalt och natriumklorid är samma sak mm mm och som sedan ändå tagit ett år de också.


Jag frågade dig: "Varför har vi en Högsta Domstol bestående av enbart jurister och hovrätter med i vart fall en majoritet av jurister för överprövning av underrätternas domslut? Varför överlåter vi inte den saken åt en grupp redliga och betrodda ingenjörer, byggnadsarbetare, läkare och rörmockare?" och du svarade:


OK, jag håller med. MEN, kan du tänka dig att en läkare som ska få sin yrkesutövning utredd kan tänkas tycka att det då vore bra att den eller de som då ska sköta den saken "… är medicinskt skolad och tillämpar en medicinsk metod"? Och, kan du tänka dig att hålla med om att det är en lika rimlig ståndpunkt som att man när det kommer till juridiska avväganden ska anlita personal som "… är juridiskt skolad och tillämpar en juridisk metod"?



Låt mig avsluta med den här "godbiten" ur FUP:en apropå att olika "experter" är kan vara expert på olika saker:

Rättsläkaren förklarar för polisens utredare (FUP sid 30):
"Petra uppger att rättsmedicin obducerar många som dör under akut operation, hos dessa syns ämnet inte vid analys. Detta eftersom ämnet försvinner ut ur kroppen väldigt fort. Eventuellt kan de ha låga doser av ämnet. Om det t.ex. kommer in någon med skottskada och som dör under operation då hittar inte rättsmedicin ämnet i deras kropp, och inte på det här sättet."

Professorn i anestesiologi och barnintensivvård P-A Lönnqvist förklarar för polisens utredare (FUP bilaga 8 sid 30)
"Om inte jag minns fel så användes den här typen av tiopentaI eller väldigt närbesläktade barbiturat läkemedel för att -ohörbart - i samband med Pearl Harbor attacken. Där lärde sig man att är man svårt skadad och utblödd så, ja det är helt livsfarligt. Så att till exempel om jag i er värld någon skulle få en skottskada och komma in till Karolinska Sjukhuset, komma in på vårt traumarum och bli omhändertagen och måste akut sövas ner, för att man behöver göra någon -ohörbart - så får man absolut inte använda pentotal. Så att, då ska man använda andra narkosläkemedel som är mycket snällare mot hjärtkärlsystemen."

Det här Pearl Harbor fallet är klassiskt och torde ingå i varje narkosläkares grundkurs beträffande thiopental. Tur att man i alla fall inte riskerar möta rättsläkaren i rollen som narkosläkare!

Stort tack för ditt svar!

Men... det underliga är att förutsättningen att man fälls i HSAN är a) brott mot Lag (1998:531) och b) att felet inte varit ringa.

Typisk slutkläm på ett fällande ärende i HSAN: "Han har därmed av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter. Felet är varken ringa eller ursäktligt och bör medföra disciplinpåföljd."

Det finns två ringa alltså, ett HSAN-ringa och ett domstols-ringa. Jag tror inte att dessa har ställts mot varandra någon gång. Det är därför det kan bli så fel, t.ex. (nu kan jag minnas vissa detaljer fel) den gången när en åklagare i Småland (Kalmar?) hörde på radion att en patient hade dött på sjukhuset och något misstag hade begåtts. Åklagaren inledde därför förundersökning och väckte åtal. Den åtalade blev fälld ända upp till HD. Fallet anmäldes också enl. Lex Maria, men HSAN kunde inte ta upp fallet eftersom det redan hade prövats i tingsrätt. Detta fall skiljer sig inte från andra misstag i vården och som normalt tas upp i HSAN.

http://ltarkiv.lakartidningen.se/2004/temp/pda28862.pdf

http://ltarkiv.lakartidningen.se/2006/temp/pda31690.pdf

Det finns alltså ingen juridisk definition utan en stor godtycklig gråzon

Det här Pearl Harbor fallet är klassiskt och torde ingå i varje narkosläkares grundkurs beträffande thiopental. Tur att man i alla fall inte riskerar möta rättsläkaren i rollen som narkosläkare!

Tack!

Äntligen någon som ser hur inkompetent P R A är.
För rättssäkerheten är det bättre att hon går till garaget och målar på sina avlutade stolar än vimsar till det i förhör.

Föredrar du att möta henne i rollen som rättsläkare om du fick välja?

Torde vara i den formen man möter henne som behandlande läkare!

Jag tror inte man ska fastna i ett kategoriserande av misstag av ena eller andra sorten som "HSAN-fel" och "domstols-fel". Snarare är det vad jag tidigare skrev i svar till dig om res judicata och litis pendens som är intressanta. Jag förstår inte riktigt varför man skulle vilja ha en disciplinär utredning över en gärning som redan har befunnits vara brottslig och där påföljd utdömts... Jag antar att läkaren i så fall också skildes från sin tjänst.

Se mitt inlägg från häromdagen:
https://www.flashback.org/sp22054379

Det omvända är däremot rimligt, nämligen om disciplinnämnden fällt läkaren disciplinärt och det som framkommit i processen tyder på att också ett brott har begåtts. Då "räcker det ju inte" med en erinran eller varning.