Citat:
Ursprungligen postat av Bananchoklad
Angeppen, har oftam varit fel i sak helt utan insikt om hur rättsväsendet fungerar. Varför det inte direkt varit lönt att ge sig in på något djup i motargumenten.
Åklagaren har inte och skall inte ha någon medcinsk sakkunskap, denna skall inhämtas från sakkuniga som själva har att avgöra när de saknar kunskap (då åklagaren inte har kunskap att avgöra detta). Detta förhållnade tycks vara extra svårt för dig och vissa andra att förstå, vilket för mig är obegripligt. Vad som sedan förekommit i kontakterna med pressen finns det skäl till kritik men agerande skall då givetvis ske i ljuset av det då uppskruvade tonläget i debatten.
Det är möjligt att en del av kritiken har bottnat i okunnighet om åklagarverksamhetens villkor. Men för oss vanliga människor - vad vi än håller på med - är det viktigt att vi och våra kollegor begriper vad vi håller på med som yrkesmänniskor, och om vi sätter igång saker utan att begripa vad vi håller på med, så har vi gjort fel, och förtjänar klander. Och det står alldeles uppenbart för envar som har någon som helst medicinsk eller biomedicinsk bakgrund att förundersökningsledningen och de utredande poliserna inte har haft en aning om vad de håller på med i det här fallet. De försök till sammanfattningar av förhör och intervjuer med sakkunniga som finns i FUP:et är direkt förfärande att läsa för någon som är van att undervisa och examinera studenter i biomedicinsk materia. Det är i många fall av referaten himmelsskriande uppenbart att a) experten har talat till utredaren som man talar till ett litet barn (ta till exempel det yppiga användandet av prefixet
jätte-) och b) att utredaren visserligen har hört, men inte förstått ett skvatt. Sammanfattningarna har ofta förfärande likheter med vad mina svagaste studenter skriver på tentorna. Dessa återger krampaktigt olika minnesskärvor från mina föreläsningar eller läroboken, men det är av deras formuleringar och resonemang uppenbart att deras minnesfragment bara är just osammanhängande minnesfragment, och inte beledsagas av någon som helst förståelse. Studenter som svarar på det sättet får naturligtvis underkänt på tentan. Men här ges inget underkänt betyg - här används i stället motsvarande krampaktiga förståelselösa kunskapsfragment för att lägga grund till ett åtal. Förstår du verkligen inte att en professor i ett biomedicinskt ämne blir djupt bekymrad när han läser sådant, och lägger ansvaret där ansvar helt konventionellt och normalt utkrävs - dvs på chefen, i det här fallet förundersökningsledaren?
Du förefaller vilja hävda att det definitionsmässigt aldrig är en åklagares eller domstolsjurists fel att h*n inte begriper något, utan att det alltid är någon annans fel än juristens att förståelsen inte har infunnit sig. Till det vill jag för det första säga att jurister isåfall är den enda yrkeskategori som har detta i sanning underbara privilegium. Och för det andra vill jag hävda att de flesta människor, även om de är för okunniga för att kunna sätta fingret på exakt vad det är de inte kan och begriper som de skulle behöva kunna och begripa i en given situation, likafullt har en rent intuitiv känsla för när de är ute på tunn is. Om någon sådan känsla har funnits hos förundersökningsledning och utredare, så har den i vart fall inte manifesterat sig i de delar av förundersökningsprotokollet som jag har hunnit gå igenom, eller de uttalanden från förundersökningsledningen som har återgivits i massmedia.