Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Du återkommer till detta att målsägarna med anhöriga skulle ha en speciell etnisk anknytning och att detta har avspeglats i deras beteende. Fan vet varför du fiskar i så grumligt vatten!

Lite mer kan jag instämma i att läkarens arbete som biståndsläkare under u-landsbetingelser kan ge en bakgrund till beredskapen till okonventionella och osentimentala problemlösningar. Med de ytterst begränsade resurser som kännetecknar u-landsbetingelser så är det inte etiskt försvarbart att använda de resurserna på ett förlorat liv på bekostnad av liv som kan räddas.

I klartext så kan läkaren blivit påverkad av att ha arbetat i kulturer där en resursbetingad aktiv dödshjälp var naturlig.

Det är intressant att se hur olika slutsatser man kan dra av samma fakta baserat på vilken grundinställning man har.

Ännu mer spännande kommer det bli att se hur trovärdigt de olika vittnena och den misstänkta uppträder inför domstolen.

Vet du något om att resursbetingad AKTIV dödshjälp tillämpas vid biståndsarbete?
Det känns som ganska dåligt resursutnyttjande att använda narkosmedel som det antagligen finns brist på till att döda människor som ändå kommer att dö en naturlig död inom väldigt kort tid.

Hela tiden återkommer du till detta med att de är "resande", vad det nu är? Vad känner du till om familjen? Jag tycker att du kan skriva ut det istället så att vi förstår vad det är för typ av människor. "Resande" säger inte mig något alls... Lever de ett kringflackande liv?

Jag kan däremot förstå känslan hos läkaren om det blev oerhört rörigt i rummet av något skäl, förtvivlade anhöriga, besvikna och där läkaren kände skuld (kollektivt för misstagen som gjorts tidigare). Men då tror jag snarare att på detta som en förklaring till att hon flippade - och gav just tiopental.

Men du har väl förstått att det finns ett antal människor som på allvar tror att läkare pysslar med aktiv dödshjälp för att hinna med bussen hem eller är sena till fikarasten.

En sak som jag tycker mig se genom förhören av läkaren är att hon är mycket mycket väl medveten om vad hon har att arbeta med. just med tanke på den tidigare historia som varit för denna familj. Att det av största vikt att detta sköttes prickfritt... Att det var därför hon tog på sig att åka in på sin lediga tid för att se till att inget gick fel.

Att utifrån det scenariot tänka sig att hon givit en massiv överdos av både morfin och tiopenthal för att hjälpa dom anmälningsbenägna föräldrarna, alternativt själv hinna hem till så ska det låta, känns jävligt långsökt.

Då tror jag mer på att barnet fått i sig tiopenthal i ett tidigare skede, antingen när hon krampade när hon först kom in från att ha vistats i hemmet eller när hon var hemma och började få dom problem som gjorde att föräldrarna åkte in igen.

Är det verifierat att pappan har en bror/syster/nära släkting med allvarliga hjärnskador som vårdas i hemmet? Hur och med vad vårdas han/hon? Kramplösande? Hur okunniga ÄR familjen när det gäller att administrera läkemedel?

Jo, det finns säkert omfattande vetenskapligt material som pekar på att detta är vanligt på svenska IVA. Det är bara att jag har missat det när jag har haft kontakt med sjukvården.

Jag har aldrig förnekat att det helhetintryck jag har fått av just denna läkare är ett av mina starkaste argument mot att hon skulle agera som åklagaren hävdat. Särskilt nu hur hon hanterade de inledande förhören och frihetsberövandet. Hon verkar varken instabil eller samvetslös.

Sedan uppfattar jag åklagarens bevisläge som oerhört dåligt. Till viss del beroende på att situationen på avdelningen uppenbart präglades av överbelastning vid tillfället. Som redan påpekats är det helt orimligt att denna person skall belastas med straffansvar av detta skäl.

Att bre på som Råsten, Brandt och Claesson har gjort baserat på det material dom har tillgång till tycker jag är synnerligen omoraliskt och det finns inget i deras respektive tjänsteansvar som kräver deras agerande. Det är uppenbart att det fanns osäkerhet i utredningsmaterialet vid tillfället för gripandet.

Att sedan en överväldigande majoritet av alla förhör sker omkring ett halvår efter händelsen (även senare) och efter att Brandt och Claesson nogsamt har förklarat vilken version dom vill ha gör vittnesmålen helt värdelösa enligt min bedömningen. De som de stöder sig på kan ju uppfattas som rena beställningsjobb.

Det skall som sagt bli intressant att höra de insvurna varianterna.

Möjliga scenarion:
*mätvärdena är missvisande/tolkade,
*injektionen har gjorts av misstag
*injektionen har utförts av någon närstående
Att läkaren kommer att dömas för mord är helt uteslutet, troligen döms ingen för något.

Om vi tänker oss en klocka med en urtavla som går från 0-24, där 0 är en helt frisk person utan något hot att dö, 12 tex är en äldre frisk person, 20 är en svårt sjuk människa, 22 är en cancerpatient utan någon möjlighet att botas, 23 är vård i livets slutskede, 24 är döden..då hade flickan bara sekunder kvar av den sista timmen.. hur nära döden kan man dömas för uppsåtligt mord? En sekund, två?
Att fallet trots brister och konstigheter i utredningen går till åtal är inte konstigt, hoppas bara att resultatet gör gott för framtiden.

När det gäller ditt sista stycke...

Ponera nu att läkaren ÄR skyldig och att hon har begått ett barmhärtighetsmord.
Då har ju åklagarna sett till att torpedera sina egna chanser till en fällande dom rätt rejält
i o m det du just skrivit. Måhanda kan dom få tingsrätten på sin sida, men hovrätten?
I think not.

I det läget måste man ju efterfråga skälen till det utdragna förfarandet, d v s varför det
tog sådan tid att ordna med förhör att dom i dagsläget i princip är värdelösa samt varför
det tog en sådan lång tid att tillslut väcka åtal.

Lite beroende på svaren på dessa frågor anser jag att det måste utkrävas ett ansvar
för tjänstefel när det gäller åklagarna. Dom har ju i så fall, kanske p g a inkompetens,
hög arbetsbelastning eller för att dom flippat, sett till att en trolig barnadråpare gått fri.

Nope, visa gärna vilka delar av åklagarens gärningsbeskrivning som är biologiskt omöjlig. För enkelhets skull kopierar jag in gärningsbeskrivningen (namn utbytta) nedan.

"Läkaren har den 20 september 2008 på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna uppsåtligen berövat flickan född den X X 2008, livet genom förgiftning. Läkaren har därvid injicerat narkosmedlet tiopental i flickan."

Tack för ditt svar, jag har inte hunnit läsa hela FUPen än.

Personligen har jag aldrig simulerat någon behandling. Kollegor som fått sin utbildning och träning i inte alltför avlägsna länder har dock berättat för mig att "placebo-injektioner" praktiseras tämligen ofta och inte sällan med god effekt.

Jag kan tänka mig situationer där även jag skulle handla mot vad jag tycker är korrekt (dvs att inte lura pat/anhöriga). Om en hysterisk patient på ett akut-rum av någon anledning kräver att få en spruta och arbetssituationen inte ger utrymme för resonemang och samtal med pat så visst, 5 ml isoton koksalt iv kan då vara bäst för alla parter. Men jag hade inte vart stolt över åtgärden utan sett det som en nödlösning. Denna uppfattning tror jag ärligen delas av den absoluta majoriteten svenska läkare.

I det aktuella fallet så kan jag tänka mig ett scenario med ett sjukrum fyllt med förtvivlade, frustrerade, misstänksamma, anklagande och kravfyllda anhöriga där förtroendet för den aktuella sjukinrättningen är i botten. Om stämningen då skulle slå över och bli riktigt otrevlig och någon hasplar ur sig tex "Men för jösse namn, gör något då! Ge henne en spruta!" Ja, då är det inte osannolikt att man tänker "Tja, infarten kan jag ju alltid spola. Och det kanske lugnar ner situationen".

Mvh,

För en annan beskrivning av händelsen (från både polis och läkarhåll)
Dom verkar till skillnad från Cantwell ha varit där. Kanske inte insatschefen, men iallafall
som det verkar, läkaren som JO-anmälde det hela.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/po...de_2720575.svd

Vem ska man tro på?

Du tänker precis i mina banor.

Jag har givetvis ingen önskan att någon skyldig till brott enligt svensk lag skall gå fri. Just därför är jag mycket bevsviken över det sätt som rättsväsendet har agerat.

(Sedan kan jag väl säga att jag på helt andra grunder tycker det finns en rad förmildrande omständigheter i detta fall oavsett vem som skulle kunna dömas för det eventuella brottet.)