Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Den informationen känner jag inte igen. Varifrån kommer de uppgifterna?

Från mammans blogg på den tiden den fortfarande gick att läsa.

Tyvärr inte, har ingen scanner

Går att beställa i e-form av åklagareiet och få faxat från tingsrätten.

Pratade hon verkligen om tiopental då?

Nej men hon pratade med någon dagstidning om felbehandlingen strax innan flickan dog. Inget snack om Tiopental då.

Men att barnet blivit felbehandlat (i samband med födelsen) är väl knappast tvistigt.

Ja, jag är benägen att hålla med dig, jag läste också en hel del i den bloggen då, och jag har tidigare i tråden efterlyst ideer om Münchausen s.b.p. och vidhåller att det är den troligaste förklaringen här.. (citerar mig själv)

Sant. Jag gör ingen bedömning av varför hon gjorde det. Jag meddelar bara vart informationen kom ifrån.

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/...ngsansokan.pdf

I/med kvällstidningen talade hon om ett mycket starkt avslappnande läkemedel (mao tiopental).

Innan födelsen, inte i samband med födelsen, samt efter födelsen, så har jag förstått det?

Kort sammanfattning (av hur jag har uppfattat förloppet):

Mamman kom in med värkar och blev inte behandlad samt hemskickad. (Men borde ha blivit behandlad.)
Senare föds barnet för tidigt mycket, mycket kraftigt hjärnskadad (pga för tidig födsel) men ingen dokumenterad felhandling under själva förlossning.
Barnet behandlas senare felaktigt en gång med 10-dubbla saltlösningen.

Har jag förstått förloppet korrekt?
(Rätta mig gärna om jag har fel!)

Ja, som jurist så förstår jag precis vad målet handlar om. Jag är väl medveten om att inga åtgärder får vidtas eller underlåtas för att förkorta en människas liv. Både du och jag vet emellertid att juridik och sunt förnuft är två helt olika saker. Som jag tidigare skrev så uttalade jag mig inte som sakkunnig i juridik utan som en medmänniska.

Om barnläkaren har givit barnet en dödlig dos av tiopental så är detta i mina ögon en barmhärtighetsgärning. En erkänt skicklig yrkeskvinna som under många år arbetat med palliativ vård av barn gjorde bedömningen att flickans lidande motiverade ett påskyndande av döden.
Denna bedömning kan inte anses vara annat än medmänskligt, om ej juridiskt, riktig när man betänker att flickan föddes för tidigt, var livlös av syrebrist, hade cirkulationssvikt, lungsjukdom, dubbelsidig hjärnblödning samt krampsjukdom.

Enligt min mening så begår Claeson och åklagarväsendet närmast tjänstefel genom att inte initialt rådfråga av Socialstyrelsen tillhandahållen medicinsk expertis. Varken åklagarmyndigheten eller domstolen besitter de kunskaper som krävs för att kunna bedöma vare sig den palliativa vården eller andra medicinska frågor, exempelvis konsekvenser av olika läkemedelskoncentrationer.

Att barnläkaren, på hennes arbetsplats framför kollegor och patienter, av fyra poliser blir delgiven misstanke om brott är anmärkningsvärt. Likaså den utdragna rättsprocessen.