Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

OK, då kanske du kan tänka dig att utveckla din kritik mot åklagarens bevisteman.

Klart att det är. Allt man säger och gör får konsekvenser, detta gäller även åklagare.
Åklagare har ett samhällsansvar, precis som läkare och alla andra.

Åtalade man exempelvis alla räddande änglar stenhårt så minskade ju självfallet folks benägenhet att hjälpa brottsoffer, för att ta ett exempel.

Läs fortsättningen på det inlägg du citerade, där klargör jag varför. Det blir meningslöst att diskutera med dig om du inte bemöter argumenten utan bara sverper till med något, tex ett allmän samhällsansvar.

Kanske vill jag inte dra det så långt till att hävda att det är åklagarens "fel" att det blev som det blev i mitt exempel, däremot är väl konsekvenserna i mitt exempel oomtvistliga. Och det jag menar är att detta fallet tyvärr kommit att bidra (redan före de ev. domsluten i ärendet) till en försämrad patientnytta. Och det faktumet är nog att tillskriva åklagare, jämte lagstiftare.

Det är alltid svårt att rangordna loppor och löss. Men vem vågar chansa?

Nej, det kan man inte tillskriva åklagaren. Men förklara gärna hur du gör det.

Jag missuppfattade tydligen avsikten med ditt inlägg, bugar djupt och ber om ursäkt!

Jag tror enligt mina lekmannakunskaper i ämnet att mitt exemplifierade fall, och dess beskrivna konsekvenser, ytterst kom att präglas av åklagarens tidigare "framfart" på aktuellt sjukhus, framför alternativet, vid samma tidpunkt, (av lagstiftare kommen) tolkade/accepterade praxis.

Är du samma person som har skrivit 100 inlägg om likgiltighetsuppsåt och att du håller med Peter Claesson om att man under inga omständigheter får förkorta ett liv med en sekund om ens för att ge liten lindring?

(Nej, ingen direkt bäring på detta fall men ett utspel av den nu ansvariga åklagaren i dess anslutning.)

Det kan ju också vara på ett annat sätt:

I sin önskan att idiotförklara åklagaren (delvis befogat) och framförallt skydda sina kollegor var det många inom vården som kategoriskt försvarade läkaren med både sakliga och osakliga argument. Det som verkligen skadat patienter är i så fall argumentering som gått ut på att läkaren gjort rätt även om åklagarens påstående skulle stämma.

Här skulle debattörerna och vården stannat upp och tänkt. Att hålla sin vän (läkaren) om ryggen med argumentet "sådant gör ingen riktig läkare" är nämligen något helt annat än att stötta densamma med argument som "det gjorde i så fall inget, barnet skulle ändå dö" och framförallt "vad är det för konstigt med det så gör vi hela tiden och läkaren har inte gjort fel".

Speciellt det senare skapar precis det här problemet med överförsiktig smärtlindring. De som tror det att läkaren åtalas för samma sak de själva gör kommer förstås att gardera sig. Det är lätt att förstå - det hade man ju gjort själv. De som inser att anklagelsen gäller något ganska extremt fortsätter som de brukar, men det är ju först de senare dagarna som till exempel läkarnas egen organisation sagt det här tydligt.

Så i den meningen har du ju antagligen helt rätt. Men det är inte (till större delen) åklagarens fel att tolkningen blivit att läkaren anklagats för att handla enligt praxis. Här har han fått god hjälp av andra.

Det är ju också beklagligt att debatten valt att tolka SoS uttalande om att själva vården inte varit fel på som ett preliminärt frikännande av läkaren, när det i stället är vårdprinciperna och den ordinarie tillämpningen av dem som avsetts. Tvärtom har ju SoS varit tydliga med att någon medicinsk motivering till pentotalet inte funnits och att det inte kan förklaras med något som en läkare skall syssla med i den varande situationen.

Ointressant... OINTRESSANT!!!

Vetenskapen söker sanningen.

Hela grunden till denna vidriga historia är ju för helvete en sinnessjukt hög nivå av tiopental från vätska dragen från lårven 3 veckor efter barnets död: 2g/kg dvs. 0,2 promille av blodet var tiopental. Overkligt mycket. ("Larmet" om morfin är redan överspelat och krossat mha. vetenskapliga rön.) Åklagarhjärnan uppfattade detta uppmätta värde -- med hjälp av korkad tolkning från RMV, det skall erkännas -- som en uppenbar överdos.

Om det finns en naturlig förklaring som rimligt kan förklara varför nivån är så hög faller ju hela idén om ett brott fullständigt samman.

Det är -- ffa. på intensivvårdsinrättningar -- inte ovanligt att man inte hinner dokumentera alla droger man ger under akuta tillstånd. Dokumentation spelar en underordnad roll jfm faktiska åtgärder. Vid något av barnets kramptillfällen kan pento mycket väl ha givits. Jag har massvis med gånger givit läkemedel, t.ex. under hjärtstopp, utan öht dokumentera dem efteråt (särskilt när patienten dör är det extra meninglöst). Man minns inte ens allt man har gett efteråt. Är det konstigt?

Problemet är faktiskt att det saknas vetenskaplig evidens för hur tiopental redistribueras postmortalt (i synnerhet i det längre perspektivet på flera veckor). Mitt förslag till experiment vore faktiskt vettigt att genomföra. Jag har dock inget djurlab och heller inget etiskt tillstånd för sådant försök så man får hoppas att någon annan vetenskapsman kan genomföra något liknande.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: man kan inte låta jurister (för)störa sjukvården på detta sätt, utan Sverige borde raskt följa det norska exemplet att vid misstanke om sjukvårdsrelaterade brott skall åklageriet ta hjälp av den övliga tillsynsmyndigheten.

Jag är övertygad om att denna läkare inte har avsiktligt dödat barnet, utan att det kan förklaras med kemiska förändringar efter döden. Men N.B.: Claesson och flera juristdebattörer i denna tråd har ju med en autists envishet hävdat att alla som lindrar* patienters dödskamp begår brottslig handlingar.

* med opioder och bensodiazepiner (finns inte mycket annat välja på, ja tiopental då, men det har ju samma effekt på livslängden i livet slutskede).

Dessutom är Claesson en lögnhals:

"I utredningen har inte heller framkommit något som ger anledning att ifrågasätta Rättsmedicinalverkets analysresultat."

http://www.aklagare.se/Media/Nyheter/Pressmeddelande-Beslut-i-atalsfragan-i-lakararendet/

Han känner såklart till förhöret med Per-Arne Lönnqvist och vad denne har sagt.

Dock skulle jag hellre önska att en icke-KS (helst icke-i-Sverige-arbetande) person sade detta, det vore toppen.