Citat:
Ursprungligen postat av nono2
Att hela förundersökningen är svår att sia om kan jag möjligen hålla med.
Du påstod dock tidigare att det skulle finnas vävnadsprover sparade på Rättsmedicin.
Som jag har tolkat SoS rapport har man frågat efter sådana vävnadsprover och av RMV fått svaret att de inte finns några.
Det måste redan nu räknas som en skandal om det ändå gör det.
Det troligaste är alltså att du har fel i ditt inledande påstående att det finns vävnadsprover på Rättsmedicin.
Edit:
Det är illa nog att statliga myndigheter inte lämnar fullständiga uppgifter på förfrågningar mellan varandra. (Att SKL inte meddelade SoS att det finns sparat blod ger mig mycket konstiga vibbar.)
Vid alla rättsmedicinska obduktioner, är man rigoröst noga med att frysa in prover för alla upptänkliga frågeställningar. Skulle förvåna mig om man frångått rutinerna här.
Bevismaterial på hur barnet dog, finns nog, men svårigheten blir sannolikt att utröna vem som gav substanserna.
Tiopental är ett kortverkande, snabbverkande sömnmedel, som används vid induktion av narkos, (sen går man över på gaser) eller vid mycket korta ingrepp. (Idag har Diprivan® alias Propofol® tagit dess plats, i många fall. )
Tiopental är extremt fettlösligt, därav det snabba insomnandet, men att underhålla en narkos med barbiturater är stökigt, patienten blir uppladdad med stora mängder narkosmedel, och det blir allt svårare att dosera, under narkosens gång.
Om man tänker sig att ta någon av daga, knuffa någon över kanten, något som sker i livets slutskede, används hellre opiater. Då slutar pat att andas, ”somnar”
Socialstyrelsen är en knastertorr myndighet, vars enda uppgift är att säkerställa god och säker vård för patienter. De ser på det här som ett polisärende, eftersom de inte vet vem som gjorde vad. Men framkommer det att narkosdoktorn gett de här doserna, då kommer de att hänga henne i närmsta lyktstolpe.
Hela historien känns skum, helskum. (Fel preparat, fel dos, fel tillfälle, fel patient… fel allt!) och alla bara tiger.