Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Det var mera ett tips till dig. Jag har nog i princip fyllt min credkvot här, och kan bara förlora på att göra vidare förutsägelser. Men jag är ju här för att jag får använda huvet för lite i mitt vanliga jobb, så det är lite svårt att låta bli...

Det blir inte riktigt rättvist här för vetenskapliga rådet finner det osannolikt att det finns ett mätfel i RMV:s utlåtande. I din liknelse här låter det som att själva mätvärdet är tekniskt omöjligt, men det är det inte, utan det är en jämförelse som blir fel.

Även om det skulle vara så att åklagaren inte har hanterat allting perfekt så väger inte det ganska lätt jämfört med ett dråp?
Nu är vi ändå där att dödsorsaken verkar vara en administrerbar dos av tiopental. Även om det blev fel på vägen så verkar åklagaren komma rätt ändå nu när allt tyder på att det blir ett åtal.

Vetenskapliga rådet har t ex inte tagit in den postmortala diffusionen, som dokumenteras i arbetet om de avrättade i USA som bustopher hittade. Räknar man med en rimlig postmortal diffusion, så blir det verkligen tekniskt omöjligt att tillföra de mängderna tiopental utan att patienten dör direkt under pågående injektion - vilket motsägs av berättelserna om dödsförloppet.

Så skrev jag inte heller att det var biltrafik förbjuden. Om man säger så.
Men analogier kan lätt bli dumma, och det var nog jag som började med det.

Men ur en annan synvinkel så finns det ett litet problem med händelseberättelsen, så som den beskrivits. Det som samtidigt påstås är att barnet dött en normal stillsam död (morfinet är tydligen skrivet i journal, dock ej i den elektroniska), inget pentotal har givits (skulle inte behövts) och samtidigt motsättningen att trovärdiga mätvärden visar att pentotal verkligen har använts.

Då kan man tänka sig (skriver socialstyrelsen) att någon givit en stor dos med barnet i livet, eller någon givit en stor dos efter barnet dött. Ingendera åtgärden är medicinskt motiverad eller i enlighet med gägnse praxis. En annan (logisk) invändning är att dosen förefaller så stor att ingen vettig medicinare skulle ge den (även i syfte att döda), men samtidigt finns osäkerhet om man kan bedöma dosens storlek över huvud taget. Att påstå att inget pentotal förekommit lär man inte klara av. Ytterligare möjligheter (att blodprovet blandats bort, manipulerats eller att mätningarna varit helt felaktiga) verkar Socialstyrelsens granskare inte tro på, även om möjligheten påpekas.

Då blir en intressant fråga om man skall fästa tilltro till uppgiften att barnet dött på ett normalt sätt (i förhållande till situationen). Här finns ju ett uppenbart problem, om den man misstänker också är den som intygar att döden varit naturlig. Tror man att läkaren är skyldig, så litar man ju inte på den uppgiften, kan man tänka sig.

Sedan finns ju fortfarande möjligheten att någon annan än läkaren givit en dödande injektion (en full spruta bör ju räcka mer än väl, såvitt jag förstår det), men den kretsen bör ju vara relativt liten.

Förstår jag dig rätt så skulle så mycket tiopental diffundera in i framförallt fettvävnad så den ursprungliga koncentrationen skulle vara mycket högre än den uppmätta och därför teknisk omöjlig?

Det är verkligen förvirrande för vetenskapliga rådet nämner möjligheten av det omnämnda. Att koncentrationen i blodet skulle öka postmortalt När vi ändå är inne på det tabubelagda ämnet att tiopental tidvis används för att ta död på folk så är det tydligen så att till en dödsinjektion används bland annat 5 gram tiopental. Tyder inte det på att tiopental går att blanda till hög koncentration? Kan inte tänka mig att det är enorma mängder vätska som injiceras som steg ett vid en avrättning.

Sedan undrar jag över berättelserna om dödsförloppet. Vad vet vi mer om det utöver att det tog i mina ögon mycket lång tid? Tänker man sig möjligheten att kroppen hade kämpat vidare x antal timmar till så kanske dödsorsaken blivit vätskebrist. Det måste vara ett svårt läge när en patient förväntas dö och inte gör det.

Det finns dock fler andra som borde kunna styrka hur döden förflutit.


Relativt liten, men tillräckligt stor för att ge problem med det där med annan gärningsman utesluten.

jag antar (förutsätter faktiskt) att du redan har läst vad jag länkar till.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4615004.ab#

Så din fråga blir en smula fånig.

När åklagaren gottade sig i tidningar och tv med sin lilla show är det helt naturligt att läkarkåren sluter upp och går i försvarsposition. Samma sak skedde när ett åklagarteam skrev debattinlägg för att försvara E. Brandts beteende i media. Som lite krydda påpekades det att tiopental minsann användes vid avrättningar i USA.

Det kan bara finnas ett skäl till att göra den liknelsen. Eller har jag fel?

Hur ser tiopental ut, upplöst/utspätt i spruta?

Det sätt som ärendet faktiskt har hanterats inte är i närheten kunna slätas över med ett "Även om det skulle vara så att åklagaren inte har hanterat allting perfekt...". I mitt tycke, vad det nu är värt, så är det en märklig syn på hur rättsväsende skall agera. Jag utgår från att rättsväsendet INTE griper eller gör häktningsframställan på sånt som med kort tids eftertanke kan visas vara omöjligt.

Vi är - såvitt jag kan förstå av "tunga inlägg" - inte alls där att dödsorsaken verkar vara en administrerbar dos av tiopental.

Det enda som det verkar vara, det är att tiopental administrerats vid något tillfälle. Men inte ens det är helt klart förrän någon kan säga bu eller bä om Aspsusas frågeställningar.

Osnyggt försök att smeara läkaren.

Kan du styrka att det var så att barnet inte dog när det förväntades göra det?

Tycker att följande artikel och dess ingress är en bra utgångspunkt för vidare diskussioner i tråden.

http://www.dn.se/sthlm/overdos-astrid-lindgrens-barnsjukhus-spadbarnsdod-1.929517

Det är en gammal artikel men någonstans vill vissa debattörer hålla fast vid en ännu äldre föreställning.

Hur obehagligt det än verkar så är vi där att ett barn har blivit dräpt och åklagaren har en klar uppfattning om vem som dräpt barnet.

Tycker att vissa debattörer skall tänka över sin ståndpunkt. Att i sten förneka inför sig själv och andra att det skett ett brott leder ingenstans. Då är det bättre om man har den inställningen att argumentera för att det är inget brott.

En mellanvariant där man försöker förklara bort brottet bara för att man önskade att det inte var något brott blir ynkligt.