Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

En fråga: Hur går det till i Stockholm, är det entydligt från början vilken åklagarkammare som handlägger den (t ex om de är specialiserade) eller lottas det i två steg, först till en av kammarna och sedan till åklagare?

Ju fler steg desto osannolikare är förstås konspirationsteorierna.

Försvarare Hurtig har talat om andra dokument i media (kvällspressen?), som han menar talar i en annan riktning. Rättsläkaren har i Dagens Medicin sagt att det finns mer material. Jag vill minnas att jag tolkade det som att hon menade till sin fördel. Båda är i sin mån parter.

Först, det finns enbart en styrka på tiopental att tillgå, så du menar att det möjligen skett allvarligt fel någonstans?
(Att någon i denna extremt allvarliga situation skulle ställt sig och börjat blanda till en egen tiopentallösning förefaller mycket orimligt)

Om vi då utgår ifrån att det ytterst osannolika hänt och det skett en total blunder någonstans så,
blir svaret andå antagligen inte, en så stark spädning på tiopental skulle bli så grumlig att man direkt reagerat, den skulle dessutom bli mycket svår att spruta in, med tanke på att det här gäller ett spädbarn med tillhörande oerhört tunna kärl kan det mycket väl vara helt och hållet omöjligt att spruta in tiopental av 20-dubbla styrkan.

Dessutom var det 1000-dubbla dosen så det räcker ändå inte på låååånga vägar.
Rättsläkaren har ju självfallet gjort en felbedömning, men nu har det gått så extremt mycket prestige i detta att hon inte längre kan erkänna sitt fel.


Det konstiga är att alla inblandade räknas som skickliga.

Kritisera och hemma i soffan spy galla över svensk sjukvård kan man ju roa sig med, men faktum är att svensk barnintensivvård räknas som en av världens absolut bästa, den åtalade räknas som skicklig (i denna specialitet som redan tillhörde bland världens bästa), Rättsläkare räknas också som klart skicklig i sitt yrke.

Du tror (eller vill tro) att så är fallet!

Så i verkligheten har du inte den blekaste aning, dina spekulationer och okvalificerade gissningar i just detta är varken mer eller mindre värda än någon annans i denna tråd.

Dom enda som verkligen vet vad föräldrarna vill är föräldrarna själva.
Kanske vill dom bara ha pengar? Kanske vill dom bara utkräva hämnd? Kanske vill dom bara veta vad som hände?
Ingen vet, förutom föräldrarna själva.

Jag fick bläddra tillbaka i tråden lite för att hitta varifrån jag fått denna uppfattning...

Hamilkar:
"Rättsläkarens intyg var ju tvärsäkert på att döden hade orsakats avsiktligt. Däremot påstås det att det finns ett annat intyg från rättsmedicinalverket, ännu inte offentliggjort, som ska vara betydligt mjukare hållet. Innan vi vet hur exakt hur detta är formulerat, är det svårt att veta hurpass stora valmöjligheter åklagaren hade."
https://www.flashback.org/showpost.php?p=15602052&postcount=1982

StefanD13 som återkommande upprepar att "rättsläkaren har tillgång till mer information" än vi.

om hur RMV försöker mildra slutsatserna, vilket åklagaren ignorerar
https://www.flashback.org/showpost.php?p=15570998&postcount=1756

om att åklagaren undanhåller vissa saker från försvaret, och selektivt släpper vissa saker till pressen:
https://www.flashback.org/showpost.php?p=15602052&postcount=1982
https://www.flashback.org/showpost.php?p=15632135&postcount=2088

protokollen undanhållna från oss
https://www.flashback.org/showpost.php?p=15571134&postcount=1758

andra omdömen
https://www.flashback.org/showpost.php?p=15588958&postcount=1909

Nej, så är det bara om man ser det hela enbart från din experthorisont (jag snappade det här om din goda meriter redan tidigare). I juridiken handlar det ofta om "insett eller bort inse" och åklagare har då att lita på sina experter, även om det i en del fall (kanske här) finns vassare sådana. Rättsskipningens baksida är att när utredningen pekar på att något duktigt oegentligt skett, så blir det inte roligt för den som rimligen är mest misstänkt och därför blir gripen. Framsidan kan ju då få vara att om brott inte kan styrkas i så åtalas inte vederbörande heller. Det är ju ett rejält belastande dokument åklagaren fått i sin hand, och att åklagaren skulle misstro sin rättsläkare kan man väl inte begära. För övrigt, hur skulle det se ut?

Att mätindikatorernas sakliga värden påstås visa på orimliga (omöjliga) ingångsvärden är ju inget som åklagaren riktigt kan ta hänsyn till, utan den diskussionen lär ju få komma i ett senare skede. Såvitt jag kan förstå det hela (det är inte mycket, men något) kan de (säkerligen rimliga) förklaringarna till varför mätmodellen visar tokhöga, omöjliga doser visserligen förklara att så mycket kan det inte vara frågan om, men å andra sidan kan invändningen inte förklara att den i verkligheten givna dosen varit ofarlig.

Om man påstår från rättsläkarens sida (detta är en spekulation) att a) det kan påvisas extremt höga doser av tiopental i kroppen, doser som borde vara omöjliga att ge och b) barnet dog av en kombination av tiopental och morfin så innebär ju inte det att de utsagorna bara kan vara sanna i kombination. Falsifierar man den första utsagan innebär inte det att den andra utsagan behöver vara falsk. Du nämnde "ogiltig argumentation" som invändning till mitt resonemang, det är ett lätt hänt tankefel, som jag tror många gjort sig skyldiga till.

Att sjukhuset har dåliga journalrutiner och allmänt rörig arbetsmiljö kan väl ändå inte anses sakna betydelse? Här diskuteras vetenskaplig stringens, spårbarhet och vikten av att vara fullt informerad, men hela konceptet med spårbarhet och full information gäller bara rättsläkaren, inte i den operativa vården?

Petra Råsten-Almqvist sade i dagens medicin att man grundat slutsatsen om en tusen gånger för hög dos, på kunskaper om hur nedbrytning av ämnen kan vara låg. De känner väl till litteraturen.

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/03/12/rmv-tillbakavisar-kritik/index.xml

Jämför inlägg av Hamilkar
https://www.flashback.org/showpost.php?p=15584161&postcount=1878
https://www.flashback.org/showpost.php?p=15586027&postcount=1890
https://www.flashback.org/showpost.php?p=15585548&postcount=1888

Om vi nu ger Petra den respekten att vi utgår från att hon vet vad hon talar om, så måste slutsatsen vara att koncentrationen som uppmätts torde vara tiotusentals, om inte hundratusentals, gånger högre än den dosering man sedan räknat sig fram till.

Dessutom förklarar inte Petra hur man lyckas spruta in mängder som motsvarar eller överstiger blodmängden i en människa. Det finns ett logistiskt problem som det vore intressant att få svar på.

Nej, det lutar väl åt att Petra pratar strunt!

två steg....
Hon är förundersökningsledare/ åklagare men inte ensam åklagare i målet- så det heter ”åklagarna”
Finns tyvärr inte utrymme för konspirationsteorier.

Vad jag hört fanns usk tillgänglig hela tiden utan större problem. Den saken, andra tidssamband och rättsmedicin luktar.

Åklagarens uttalanden och myndighetens agerande har i mitt tycke varit långt från klockrent.

din ogrundade förhoppning !
Familjens omgivning /nätverk / är INTE isolerade från nätet.
Hämnd är dina egna fantasier.

Borde då inte en förnuftig åklagare inse graden av komplexitet i ärendet som hamnat på dess bord? Rättsläkarens slutsatser var enligt mig otydliga. Ändå uttalade sig åklagaren synnerligen kategoriskt. Hon gjorde heller inget för att förkorta frihetsberövandet. (Polisens sak?)

Så allt föräldrarna påstår är, pga att det är synd om dom, 100% sant? Snacka om att blint tro på enbart den ena parten! Ingen skugga får falla på föräldrarna oavsett vad som egentligen skett eller inte skett.

Att barnet föddes gravt, gravt hjärnskadat (med outvecklad hjärnbark) får under inga omständigheter nämnas, pga av att det är synd om föräldrarna som hela tiden trott att underverk skulle ske, och den tron måste dom få behålla till vilket pris som helst.

Ska vi kanske utöka detta till att döma en oskyldig till ett långt fängelsestraff, pga att det är synd om dessa föräldrar som varit övertygade om att ett mirakulöst underverk skulle ske, ett mirakulöst underverk som magiskt skulle ersatt deras barns outvecklade hjärnbark med en fullt utvecklad.

Ska vi överhuvudtaget ha en rättegång?
För i en riktig rättegång kan man inte enbart visa hänsyn och empati mot föräldrarna.
Detsamma måste där gälla den åtalade läkaren och i denna hänsyn ingår då att sanningen måste berättas!
En sanning som kanske inte är fullt lika smickrande som den som idag presenteras.