Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Vad i det rättsläkarna sagt gör att de framträder som så kompetenta?
Förövrigt så är en del av de som kritiserat rättsläkaren själv vetenskapligt kompetenta så att beskriva de som tomtar håller inte riktigt. I en vetenskaplig diskussion är det för att uttrycka det med dina egna ord löjeväckande att komma med invektiv som "tomtar".

Att dessa koncentrationer fanns i barnet är utrett. Hur dessa koncentrationer uppstått är under utredning. Denna utredning pågår för närvarande. Vad är det som är så svårt att förstå med detta?

Sen när det gäller alla spekulationer som kommer fram på diverse internetsidor så är och förblir de just detta; spekulationer. För övrigt är det inte en omöjlighet att koncentrationen påträffats i barnets blod, tvärtom, det är ett faktum. Det som är oklart är hur det har gått till. Håll isär äpplen och päron.

När det sedan gäller "annan fakta" för prematura spädbarn så är rättsmedicin fullt medveten om detta. Läs uttalandena i Dagens Medicin så förstår du att rättsmedicin inte består av ett gäng lallande idioter som inte har en aning om vad de håller på med...vilket vissa internetspekulanter verkar tro/utgå ifrån.

Rättsläkarens intyg var ju tvärsäkert på att döden hade orsakats avsiktligt. Däremot påstås det att det finns ett annat intyg från rättsmedicinalverket, ännu inte offentliggjort, som ska vara betydligt mjukare hållet. Innan vi vet hur exakt hur detta är formulerat, är det svårt att veta hurpass stora valmöjligheter åklagaren hade.
Det handlar inte i första hand om etablissemang. Det handlar om att det rör sig om en yrkeskategori som är satta att hantera människor som dör, och där, precis som i all annan verksamhet, misstag kan förekomma. Det är precis lika tillämpligt på sjuksjöterskor och underskterskor, som ingen skulle påstå tillhör något etablissemang. Oavsett vad lagen skulle säga, skulle en situation där alla vårdmisstag skulle kunna dömas som vållande till kroppskada, eller, med dödlig utgång, som vållande till annans död slå undan benen för principerna för professionell sjuhvård öht, i och med att det inte skulle gå att rekrytera till professionerna. Och detta måste anses vara samhällleligt större ont än den eventuella olikhet inför lagen det innebär att ta hänsyn till de speciella betingelser vad gäller liv och död som sjukvårdspersonal av samhället är satta att hantera. Vad KS-cheferna gjorde, var att de tog för givet att det rörde sig om ett försök från åklagarkåren att gå in och bedriva juristeri om principerna för den palliativa vården - eftersom varje annan misstanke var helt otänkbar - och tog därför till storsläggan mot detta upplevda hot, som jag måste säga i sig var helt värt att ta till storsläggan inför.

Visst är det så. Samtidigt som fallet väcker frågan om landets åklagarkammare verkligen är väl rustade för utredning av brott i alla olika professionella miljöer. Medicinen är ju inte alls ensam om att kräva gedigen och för jurister svårförstådd sakkunskap för att förstå. Vad händer till exempel om en förundersökning om brott i finansmiljö kräver att åklagaren ska förstå de avancerade matematiska beräkningar som har använts för att åsätta vissa derivat ett visst värde?

Folk som har kritiserat de hög koncetrationerna är inte några hobbyläkare heller, det finns en del av dem som är kompetenta nog.

I sånt fall vore ett hållbart argument att: narkosläkarna på BIVA på ALB vet minsann vad det håller på med, de kan inte ha injicerat för stora doser.

Dels måste du inse att rättsläkaren har tillgång till mer information än du och alla andra internettalanger. Dels orkar jag inte upprepa vad som står i intervjun på Dagens Medicin, så du kan väl gå dit och läsa istället.

Jag håller med att en del av de som kritiserat rättsläkaren har presenterat sig själva som vetenskapligt kompetenta. En bråkdel av dessa kanske till och med är vetenskapligt kompetenta, det förändrar dock inte det faktum att den stora massan av kommentatorer vars alster jag tagit del av förmodligen har varit spritt språngande blåsta...i alla fall av deras uttalanden att döma. Men, jag håller med, en handfull av kommentarerna har varit insiktsfulla. Dessa kommentarer har dock baserats på den information som hittils läckt ut genom media. Vilket innebär att kommentarerna baseras på otillräcklig information för att uttrycka sig milt.

Sen har jag har otroligt svårt att se en diskussionstråd på flashback som "en vetenskaplig diskussion". Jag har fått anledning att arbeta med den här frågan under veckan och jag har varit oändligt mer nyanserad i vad jag har skrivit då jämfört med vad jag har skrivit här. Flashback är flashback. Tomtar är tomtar.

Delvis det, men nu tänkte jag faktiskt snarare på helt praktiska och ekonomiska skäl. Om varje anmälan ledde till en undersökning där man dels tittade på alla journaler och intervjuade/begärde utlåtanden av alla som haft något att göra med patienten och dels gjorde en mycket omfattande klinisk obduktion/undersökning med alla tänkbara toxikologiska undersökningar så skulle hela rumban antagligen mycket snart svälja halva vårdbudgeten.

Och sedan kan man fråga sig hur nyttig en sådan rumba skulle vara - redan idag riktas det ju en hel del kritik mot sånt som "full body scan" och nyttan av en del cancer screeningar. (Främst av den orsaken att det kan vara tveksamt om behandling av diverse fynd faktiskt är i patientens intresse, typ mkt långsamt växande prostata cancer och fynd i stil med cystor m.m. som med all sannolikhet inte orsakar några besvär alls.)

Fortsatt gäller att man måste förstå vad en överdos är för att säkert kunna påstå att en sådan har förelegat. Jag får det bestämda intrycket av Petra Råstam Almquists uttalande, att hon i sin yrkesverksamhet förlitar sig på en ungefärdefinition av begreppet "överdos", som är korrekt i nittioåtta fall av etthundra, men grundfalsk i de två återstående. Om du vill ha reda på vad begreppet överdos verkligen innebär, ska du inte fråga en rättsläkare, utan en professor i klinisk farmakologi.

Om du nu är så benägen att argumentera ex auktoritate som du verkar, så vill jag påpeka att vad du än kan beskylla mig för, inte är det hobbyforskande. Jag är professor i ett biomedicinskt ämne, publicerad i de mest prestigefyllda tidiskrifterna, som Nature, Science och PNAS, och min egen forskning har haft påtagliga kopplingar till "forensic scieneces", ända sedan jag 1984 var den förste som instruerade personal från SKL i DNA-teknologi för forensiska ändamål. Jag har dessutom mångårig vana att bedöma också vetenskapliga resonemang något utanför mitt eget forskningsområde, i och med att jag i sex år var ansvarig för bedömningen av externa examensarbeten på ett magisterprogram i molekylärbiologi, och är en flitigt anlitad betygsnämndsledamot med viss erfarenhet också av andra sakkuniguppdrag. Om jag säger att förekomsten av en viss publikation är besvärande för rättsläkarens slutsatser, och att det är bekymrande att hon inte verkar vidgå detta, då har du ingen som helst möjlighet att ifrågasätta detta. Om du tror att du har det, så kan du väl komma och sköta mitt jobb i nästa vecka, så jag kan få lite ledigt?

Oj, oj, oj... Det var nog bra att du inte blev medicinsk forskare. Det finns ett oerhört viktigt ord som fattas i din sista mening. Ett ord som faktiskt hela den medicinska och biologiska forskningen vilar på.

Det är det lilla ordet jämförbara.

Här läst deras uttalande men har svårt att i dessa se vad som gör dem så kompetenta. Det jag ville veta var vad i dessa uttalande som gjorde dem så kompetenta i dina ögon?

Trodde att du mer menade den allmänna diskussionen och inte bara den på Flashback som ju kan vara lite "vildvuxen" ibland även om delar av debatten på FB har varit mycket bra. Egentligen tycker jag denna tråd har varit bland de bästa på länge på FB kvalitetsmässigt sett.

För det första: det är på inget sätt enkelt att bedöma hur olika koncentrationer av läkemedel/gifter/droger står i förhållande till förgiftningar, dödliga eller icke, vad gäller symptom, och det är _dessutom_ mkt svårt att exakt kunna bedöma vilken dos som orsakat koncentrationen.
Det är *inte* så att bara för att man har ett värde (koncentration) så kan man ur det härleda de två andra (dos och effekt).

Och "andra dödliga förgiftningar"? Hallå?! BÅDE opiater och barbiturater är läkemedel som orsakar tillvänjning. De är *inte* ämnen där du kan ange en klar gräns för vad som är en förgiftning.
[tillägg] Det springer antagligen omkring en hel del människor, kör bil, köper mat i affären etc; cancerpatienter och epileptiker, med <strike>doser</strike> koncentrationer av opiater eller barbiturater i blodet som skulle ta död på dig på fläcken.


Nu verkar det ju inte precis som om man skulle ha haft den informationen. Dels för att den kanske inte finns/det som finns är väldigt lite. Och dels kanske för att man varit slarvig?

Det skulle f.ö. vara intressant att veta om rättsläkaren haft tillgång till kompletta journaler (alltså inte bara sista två dygnen eller så)?
Nu antar jag att det är relativt ovanligt att det görs rättsmedicinska undersökningar på folk som avlidit efter en längre tid inom vården - finns det rutiner för den här typens fall övht?

Jag vet inte hur relevant enskildas syn på en tråd på FB är.
Om du vill förstå varför många är synnerligen tveksamma till rättsläkarens slutsatser skulle jag ge följande exempel:
Tänk dig något som fungerar som en cellvägg. (ett membran) Tänk dig sedan att du har vatten med väldigt mycket salt på ena sidan och ganska lite på andra sidan. Hur lång tid tror du att detta förhållande varar?
Tänk dig också hur många prover som tagits på barnet (skilda platser) i förhållande till vad som är möjligt.
Något som jag inte kan nåt' om men som också sjukvårdspersonal reagerar över är: Är det möjligt att få i den mängd medicin som påståtts i barnet? (Som dessutom levde ett tag efter att någon sett en nål i det vad jag förstår.)

Ja, när det finns anmälningar till HSAN/Socialstyrelsen (som i detta fall) lär obduktion vara normal rutin.

Obduktion är inte det samma som en rättsmedicinsk undersökning...