Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Helt rätt.

Domstolens sak är att pröva om åklagaren kan visa bortom allt rimligt tvivel att det av åklagaren påstådda värdet är rätt.

Som vanligt säger väl mace2442 egentligen inte så mycket som motsäger mina påståenden. Han säger väl egentligen samma sak som mig, fast med en annan twist (ni får väl själva försöka bilda er en uppfattning om vilken som verkar vettigast).

Men i slutet på mace2442:s inlägg har vi litet grejer som jag inte kommenterat på rätt länge och som därför bör påpekas igen.

Jag har alltså redan tidigare påpekat att Mörlands öppning för nedprutning av morfinhalten från uppmätta 5,7 μg/g till 1,5 μg/g (eller ännu mindre) innebär att överdoseringen jämfört med journalmaterialet bara blir 2,63 ggr i stället för 10 ggr. Det förefaller också rimligt att man inte pytsade i babyn så pass mycket morfin att babyn dog av bara morfinet (även om Mörland håller öppet för det alternativet). Mer sannolikt framstår väl att man visserligen gasade på ordentligt med morfinet så att babyn fick andningssvårigheter, vilket man också verkar ha observerat. Och efter att det hållit på ett tag på det viset skulle väl föräldrarna vara rätt möra. Jag känner igen tillvägagångssättet. När det gällde min anhörige så vred man upp morfinet ordentligt och ökade vätsketillförseln ordentligt så att fingrarna skulle svullna upp. Sedan sade man ”kolla! Nu är det färdigt, nu måste ni gå med på att stänga av alla livsuppehållande åtgärder”. Det gick vi dock inte med på. Och när man drog ner litet på vätsketillförseln och avstod från extrasprutor efter våra protester så piggnade min anhörige till och levde ytterligare några månader som kostnadskrävande och vårdkrävande och jobbig-att-sköta-långliggare. Men till slut kom man på den fiffiga idén att sluta ge blodförtunnande och smälla i oss att det enda medlet mot symptomen var att dra ner vätsketillförseln. Och det gick vi på. Hade vi varit litet smartare så hade det väl kunnat tuffa på någon månad till.

Sedan är ju vittnesuppgiften om att morfinpumpen (sprutpumpen) fortsatte gå 10-30 min efter döden rätt festlig. Man kom alltså ihåg att stänga av övervakningssystemet Clinisoft i förväg (trots att man inte borde ha gjort det). Men sprutpumpen glömde man stänga av trots att man borde ha gjort det och trots att det rimligen bara bör ha varit att trycka på en knapp på morfinpump-apparaten bredvid sängen. Och det första sjuksköterskan som kom in efter att min anhörige dött gjorde var förresten att stänga av morfinpumpen.

Sedan det där med 3 gram i en 5 ml spruta. Läkaren har alltså erkänt att hon hade en 10 ml-spruta med tiopental på sjuksalen. Med standardlösningen av tiopental, som skall ha varit den enda som fanns, så får man då en spruta med totalt 250 mg tiopental. Mörlands undre gräns för hur mycket tiopental som behövdes för att uppnå den uppmätta halten 2000 mikrogram/gram var 125 mg (det var dock ett teoretiskt alternativ där väldigt mycket tillförts efter döden).

Angående din (av mig fetade) slutkläm: Vad skiljer den teoretiska komponenten i detta resonemang från alla de andra teoretiska resonemang du för?

…och vad har det du här skrivit för bäring i det aktuella fallet? Ingen alls! Om din anhörig behandlas illa av vården är det beklagligt, men gör då en anmälan! En möjlig felbehandling av din anhöriga ger dig ingen rätt till ditt stalkerartade förföljelse av en helt annan läkare.

Du får det dessutom att på något sätt vara skumt att det fanns en thiopentalspruta i rummet - det är det naturligtvis inte, utan det var medicinskt motiverat. Din slutkläm talar ju dessutom för att thiopentalaet tillförts efter döden. Jag vet att en del varit inne på detta, men då är det ju inget brott begånget - inget mord iallafall. Jag tvivlar dock - varför skulle någon göra detta?

Nä inte på minsta sätt.

PCuri försöker påskina att domstolen har granskat och godkänt provtagningen. Det har den aldrig någonsin gjort vilket jag bevisade.

PCuri försöker påstå att domstolen avsiktligt talade osanning om det finska provet. Jag har visat att så inte är fallet.

Pcuri hävdar att Mörland har påstått att 125 mg skulle ha räckt för att ta livet av flickan och uppnå det påståda fantaisvärdet. Det har han aldrig gjort heller.

PCuri påstår att flickan skulle ha dött snabbare än fångar som avrättades trots att det i dommen står att hon levde i upp till tio minuter efter injektion.

I samtliga fall har jag levererat verifierbar information ur dommen. PCuri har enbart levererat sina egna fantasier.

Jag låter gärna andra avgöra om verifierbara fakta är mer trovärdiga än PCuris Psykotiska tvångstankar.

Hans svammel om sin anhörige visar ju klart och tydligt att det här handlar om hans personliga korståg mot väderkvarnarna och inte om vad som hände på Astrid Lindgrens barnsjukhus.


Nä det är inte det minsta festligt utan ren och verifierbar fakta. Man glömde inte att stänga av den. Man ägnade sig åt viktigare saker. Det är helt normalt


Två fel i ett stycke. För det första blir det inga 2.63 ggr utan pcuri "glömde" eller mindre vilket alltså innebär att det inte finns något som helst bevis för att det överhuvudtaget har funnits en avvikelse i flickans blod.

Sen är det som vanligt ingen överdos heller. En överdos är det enbart om flickan har fått mer än vad läkaren anser att hon behöver för att bli smärtfri.

Journalfel är tråkiga men rätt normala inom akut och intensivvård. Det är bland anant därför man inte fattar behandlingsbeslut baserade enbart på journaldata utan man utgår från att de kan vara fel.

Det har hänt mig ett par gånger att min journal var fel. Bland annat har jag haft en hjärtattack pga 30 års rökning, när jag var 12 år alltså. I själva verket hade jag satt en morakniv i fingret men läkaren råkade skriva i fel journal.



För det första har flickan inte fått någon tio ml spruta utan en fem ml spruta (sid 52 och 53 i dommen). Att förbereda en spruta för att kunna hantera krampanfall är inte brottsligt alls utan snarare god medicinsk praxis.

För det andra så har Mörland inte heller idag sagt något om några 125 mg i en levande flicka så återigen så försöker PCuri både ljuga och ärekränka Mörland genom att förfalska hans uttalande.

Det korrekta citatet är
"Han tror att en tillförsel av en relativt liten mängd, 5 ml, av en 2,5-procentig lösning, dvs. 125 mg tiopental, hade kunnat räcka om dosen hade getts efter döden" (domen sid 98).

Då samtliga vitnen säger att hon var i livet och levde upp till tio minuter efteråt så är PCuris påstående en ren och skär Lögn och en förfalskning av Mörlands ord (igen)

Än mer intresant är hur åklagaren ska bevisa vem som har gjort det och när.
Mörland säger ju att han itne kan säga hur långt efter döden det då kan ha skett.
5 minuter, 5 timmar eller 5 dagar.

Blir ju millt sagt svårt att få till en bindade bevisning där men det är ju egentligen bara ytterligare ett sätt PCuri med sina egna ord visar att dommen är helt rätt.

Fram tills dess att han med verifierbara fakta kan visa att läkaren gav 500 mg tiopental eller 3 gram som Pcuri själv hävdar i en 5 ml spruta utan att den blir gulfärgad så finns det ingen som helst grund för ett åtal

Några kommentarer:

* Domstolen använde sig alltså inte av argumentet av att provtagningen skulle ha varit dålig. Och det är ju väldigt logiskt med tanke på det domslut de ville komma fram till. Ju mer grejer utöver det blod och tiopental som ursprungligen fanns i blodkärlen som man får med desto lägre borde mätvärdet på tiopentalhalten bli. Så ju mer uppblandat provmaterial, desto större underdrift av den verkliga halten i mätvärdet. Och det var ju inte speciellt användbart för tingsrätten.

* Om en dos på 125 mg hade gett upphov till mätvärdet så hade (så gott som) allt getts efter döden enligt Mörlands teoretiska lägsta dos-alternativ. Och om 125 mg getts efter döden så hade babyn alltså dött av något annat innan. Och då hade den åtalade läkaren bara kunnat fällas för den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp. (Jag antar f ö att Mörlands teoretiska scenario utgörs av antagandet att typ 99,99 % sprutats in efter döden. Men det är väl konstigt att anta att babyn skulle ha fått sprutan efter att läkaren sett att babyn var död. Men sådana här resonemang är väl rätt perifera. Det viktiga är väl att den teoretiska minimidosen var 125 mg och att dosen bör ha varit större än så.)

* En intressant fråga är om babyn hade klarat en höjning av morfindosen till 2,63 ggr den journalförda utan att sluta andas. Så spontant tycker jag inte att det verkar helt osannolikt att den verkliga dosen var ännu mindre än 2,63 ggr den journalförda. Men att den morfindos som getts skulle ha varit densamma som journalförts tycker jag verkar litet väl fantastiskt då uppmätt halt var 10 ggr högre. Speciellt om tiopentalhalten OCKSÅ skulle ha haft naturliga orsaker trots en uppmätt tiopentalhalt på 2000 mikrogram/gram, vilket var 133,3 ggr högre än den maximala halt som skulle kunna förklaras av eventuella EJ JOURNALFÖRDA tiopentalinjektioner som dessutom skulle ha varit 3 ggr högre än normala, medicinska doser!!!

* Ett vittne gissade i polisförhören att den spruta han såg att babyn fick i samband med döden var på ca 5 ml. Läkaren uppgav själv att hon hade haft en 10 ml tiopental-spruta på sjuksalen (som hon dock påstod sig ha destruerat oanvänd efter att babyn dött).

Bara en kommentar i all hast. PCuris beskrivning om hur man resonerar i domen stämmer inte riktigt. Resonemanget om att provet inte var representativt, och därmed kritik mot provtagningen, finns med i domen, men domstolen tar uttryckligen inte ställning till det argumentet, eftersom man redan avvisat den tekniska bevisningen av andra skäl. Detta är helt i sin ordning, men du å andra sidan måste visa att provet var representativt om du skall ha någon trovärdighet i ditt utpekande av läkaren som GM, men du bara duckar för argumentet!

En annan sak som du aldrig tycks ha fattat är att det faktum att det fanns en thiopentalspruta i salen , som läkaren trodde sig ha destruering - hon var inte säker- inte bevisar något överhuvudtaget; det finns mer thiopental i Universum än det som fanns i sprutan!

Jag tror att man måste förhålla sig till det här en smula annorlunda:

Att analyser och prover visat mycket märkliga värden är en sak, och hur detta skall värderas (för domstolen måste värdera det) beror på vad de värdena påstås visa. I detta fall är de värdena stödbevisning, om det finns något annat som pekar ut, tillexempel, läkaren.

Men domstolen väljer (förstås) att börja från början - finns det något som pekar ut den åtalade läkaren som en tänkbar gärningsman? När man bedömer att det inte finns det stannar man (i domskälen, inte i processen) upp och säger (ungefär) att "I ett mindre diskuterat fall hade vi förstås stannat här, men vi går ett steg till, eftersom vi vill visa tydligt vad som gäller" och så talar man om att provtagningen är såpass osäker att man inte kan utesluta rimligt tvivel där heller.

Vad som egentligen hänt på salen är en gåta där det kan vara så att någon eller några av de inblandade har ett svar, men det är också mycket tänkbart att det beror på okända bieffekter, fel i provtagningen och fel i analysen.

Men vill man som utomstående ha lyxen av att samhället, under ordnade former, reder ut det här i efterhand så får man acceptera det utslag som då kommer.

Men om läkemedlet getts efter döden kan det ju vara vem som helst som gjort injektionen. Det finns ingenting som pekar ut läkaren.

Vad glad jag blir!

Tyvärr måste lite smolk i glädjebägaren
Det sorgliga är att samhället eller snarare staten skötte ärendet så hopplöst dåligt. Rättsläkaren hade goda möjligheter att försäkra sig om prover som höll för granskning men hon bommade. Där tappade vi i princip alla möjligheter att få ett trovärdigt svar. (Tänk inte tanken att Rättskem hade presenterat ett mindre uppseendeväckande mätvärde. Dom väljer ju tydligen lite godtyckligt.)
Detta följdes av en fullkomligt omdömeslös process från RMV, polis och åklagare. Hoppas nu att JK har mod att kräva rättning.

Tingrätten granskade inte provtagningen enskillt pga att de brister som fanns hos RMV var så stora att det redan där var klart att det inte fanns en grund för en fällande dom.

Läser man sen vad som sägs i dommen om provtagningen så fastställs det där (bland annat av Mörland) att den var felaktig.





Återigen så ljuger PCuri.
Vad Mörland sa är fortfarande samma sak.

"Han tror att en tillförsel av en relativt liten mängd, 5 ml, av en 2,5-procentig lösning, dvs. 125 mg tiopental, hade kunnat räcka om dosen hade getts efter döden" (domen sid 98).

Dvs Exakt all tiopental ska ha getts efter döden. Mörland har inte heller idag angivit någon som helst minimigräns för en levande flicka utan det är återigen en ren lögn och förfalsking av PCuri.

Dessutom ska vi komma ihåg att det vid dos i död flicka inte finns någon som helst tidsgräns för när den injektionen kan ha getts.

Den minsta dos som räcker för en levande flicka är minst 500 mg tiopental. (Krister Nilsson Socialstyrelsens rättsliga råd - domen sid 66) upp till 89 ampuller tiopental (Professor Per-Arne Lönnqvist - dommen sid 90). 500 mg får man in i en 20 ml spruta vilket visar att PCuris lögner inte går ihop. En lösning på 89 ampuller överstiger flickans blodvolym många gånger om



Ja utan minsta lilla problem. Man sätter morfin efter smärttillstånd. Därmed finns det ingen övre gräns överhuvudtaget.

Sen får Pcuri tro vad han vill. Lite kunskap skulle leda honom längre


Oc så var det dags att ljuga igen. Det var för det första två vittnen och det var ingen gissning heller. Står då som sagt på sid 52 och 53 i dommen.

Rätten skriver också

"Det är inte heller någon som har lagt märke till om den vätska som
Viveka Lindén sprutade in i Linnéa i slutet var gulaktig, som tiopental är, utan i den
mån någon över huvud taget har lagt märke till dess utseende har de angett att den
var genomskinlig."

Därmed så krävs fortfarande att PCuri ska kunna förklara hur han ska få in 500 mg tiopental i en fem ml spruta utan att den ska bli gulfärgad.

Då han inte kan detta så ljuger han hellre än att säga att han har fel.