Citat:
Angående det fetade: Nej nu ljuger du verkligen! Det finns inga sådana uppgifter!!! Det finns en uppgift om vad som kan vara ett kurrprov.
Ursprungligen postat av PCuri
Del 1
Jo, visst framhöll rättens oberoende expert Mörland att merparten av tiopentaldosen teoretiskt kan ha getts efter döden. Därför justerade också mycket riktigt åklagaren, efter att Mörlands rapport kommit, åtalet till att även omfatta den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp, och inte bara dråp. Med det här tankesättet skall alltså den åtalade läkaren inte ha märkt att hjärtat slutade slå och att babyn blev vit i ansiktet (vittnesuppgifter i polisförhören gjorde också gällande att babyn dog och blev vit i ansiktet under det att något sprutades in i babyn med en spruta). Själv tycker jag väl att det här låter som en rätt sökt tolkning och att Mörland i den här delen av sitt utlåtande verkligen ansträngde sig för att vara så generös mot läkaren som möjligt. Jag skulle nämligen tro att läkaren var kapabel att observera när hjärtat slutade slå. I och för sig skall ju hjärtat på amerikanska fångar som fick 2-3 g tiopental ha kunnat fortsätta slå enstaka, sporadiska slag mer än en halvtimme efter att dosen getts och patienten dött. Detta har diskuterats tidigare i tråden. Mellan tummen och pekfingret uppfattar jag det dock som rätt osannolikt att läkaren inte skulle ha upptäckt när babyns stora hjärtstopp inträffade.
När det gäller frågan om det skulle vara något problem att proverna från babyn var tagna efter drygt 3 veckor i kylrum så verkar detta att döma av domen inte ens ha varit något problem för försvaret. Argumentationen tidigare i tråden verkar ha varit att eftersom kroppen efter drygt 3 veckor i kylrum skall ha börjat brytas ner så skulle provet ha innehållit en massa andra saker än blod med tiopental i. Det motargument jag upprepat gång på gång på gång på gång utan att få något egentligt motargument är att ju mer andra saker än blod som kommit med i provet desto mindre torde koncentrationen av tiopental ha blivit eftersom tiopental bara fanns i blodet. Kommer andra saker, som inte innehöll tiopental, med i provet bör rimligen tiopentalhalten i provet bli lägre, inte högre. Ett lik kan inte heller själv bilda tiopental p g a någon slags nedbrytningsprocess i den döda kroppen eller liknande. Det är sannolikt därför man inte använde detta argument för att fria läkaren. I stället gjorde man som sagt en fräckis avseende fenobarbitalhalten, vilket jag förklarat närmare i länken i inlägget du svarade på ovan.
Alltså, om man försökt späda babyns blod så pass mycket att hon skulle avlida så borde väl det också vara ett försök att avliva babyn?! Jag konstaterar dock som sagt att tingsrätten inte använde sig av det här argumentet utan i stället av en riktig dunderfräckis när det gällde finska RMV:s analys.
Det är riktigt att försvarets inhyrda vittne Olof Beck hade en massa formella invändningar mot RMV:s förfaranden (trots att RMV inte verkar ha gjort annorlunda i det här fallet jämfört med i andra fall). Tingsrätten ägnar också rätt stor energi åt att redogöra för de här invändningarna. Man nämner liksom bara i förbigående, typ, att finska RMV med en annan mätmetod kom fram till ungefär samma tiopentalhalt som svenska RMV (finska RMV var också ackrediterat för att fastställa även halter av tiopental). Sedan avfärdar man med en riktig dunderfräckis finska RMV:s mätvärde genom att låta förstå att det provmaterial finska RMV fick skulle ha kunnat vara felspätt alldeles uppåt väggarna i Sverige av svenska RMV. Man låtsas här inte om att det åtminstone finns en maximal, övre teoretisk gräns för hur stort detta spädningsfel i så fall kan ha varit. Jag har förklarat detta närmare bl a här:
https://www.flashback.org/sp40566275
FORTS NEDAN
Jo, visst framhöll rättens oberoende expert Mörland att merparten av tiopentaldosen teoretiskt kan ha getts efter döden. Därför justerade också mycket riktigt åklagaren, efter att Mörlands rapport kommit, åtalet till att även omfatta den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp, och inte bara dråp. Med det här tankesättet skall alltså den åtalade läkaren inte ha märkt att hjärtat slutade slå och att babyn blev vit i ansiktet (vittnesuppgifter i polisförhören gjorde också gällande att babyn dog och blev vit i ansiktet under det att något sprutades in i babyn med en spruta). Själv tycker jag väl att det här låter som en rätt sökt tolkning och att Mörland i den här delen av sitt utlåtande verkligen ansträngde sig för att vara så generös mot läkaren som möjligt. Jag skulle nämligen tro att läkaren var kapabel att observera när hjärtat slutade slå. I och för sig skall ju hjärtat på amerikanska fångar som fick 2-3 g tiopental ha kunnat fortsätta slå enstaka, sporadiska slag mer än en halvtimme efter att dosen getts och patienten dött. Detta har diskuterats tidigare i tråden. Mellan tummen och pekfingret uppfattar jag det dock som rätt osannolikt att läkaren inte skulle ha upptäckt när babyns stora hjärtstopp inträffade.
När det gäller frågan om det skulle vara något problem att proverna från babyn var tagna efter drygt 3 veckor i kylrum så verkar detta att döma av domen inte ens ha varit något problem för försvaret. Argumentationen tidigare i tråden verkar ha varit att eftersom kroppen efter drygt 3 veckor i kylrum skall ha börjat brytas ner så skulle provet ha innehållit en massa andra saker än blod med tiopental i. Det motargument jag upprepat gång på gång på gång på gång utan att få något egentligt motargument är att ju mer andra saker än blod som kommit med i provet desto mindre torde koncentrationen av tiopental ha blivit eftersom tiopental bara fanns i blodet. Kommer andra saker, som inte innehöll tiopental, med i provet bör rimligen tiopentalhalten i provet bli lägre, inte högre. Ett lik kan inte heller själv bilda tiopental p g a någon slags nedbrytningsprocess i den döda kroppen eller liknande. Det är sannolikt därför man inte använde detta argument för att fria läkaren. I stället gjorde man som sagt en fräckis avseende fenobarbitalhalten, vilket jag förklarat närmare i länken i inlägget du svarade på ovan.
Alltså, om man försökt späda babyns blod så pass mycket att hon skulle avlida så borde väl det också vara ett försök att avliva babyn?! Jag konstaterar dock som sagt att tingsrätten inte använde sig av det här argumentet utan i stället av en riktig dunderfräckis när det gällde finska RMV:s analys.
Det är riktigt att försvarets inhyrda vittne Olof Beck hade en massa formella invändningar mot RMV:s förfaranden (trots att RMV inte verkar ha gjort annorlunda i det här fallet jämfört med i andra fall). Tingsrätten ägnar också rätt stor energi åt att redogöra för de här invändningarna. Man nämner liksom bara i förbigående, typ, att finska RMV med en annan mätmetod kom fram till ungefär samma tiopentalhalt som svenska RMV (finska RMV var också ackrediterat för att fastställa även halter av tiopental). Sedan avfärdar man med en riktig dunderfräckis finska RMV:s mätvärde genom att låta förstå att det provmaterial finska RMV fick skulle ha kunnat vara felspätt alldeles uppåt väggarna i Sverige av svenska RMV. Man låtsas här inte om att det åtminstone finns en maximal, övre teoretisk gräns för hur stort detta spädningsfel i så fall kan ha varit. Jag har förklarat detta närmare bl a här:
https://www.flashback.org/sp40566275
FORTS NEDAN
Argumentera gärna med hypoteser men ljug inte, PCuri.
Dessutom hade det aldrig räck med en enda spruta för att komma upp i de där halterna.
Släpp det här nu PCuri och gå vidare i livet . . . .
tiopentaldoser så att man skulle ha kunnat få mätvärden på runt 2000 mikrogram/gram. Av tidigare skriverier i tråden har jag förstått att du menar att tidigare EJ JOURNALFÖRDA tiopentaldoser på något sätt skulle ha koncentrerats i kroppsfettet. Dock väldigt selektivt. För med en jämn fördelning av tiopentalet i kroppsfettet skulle nämligen koncentrationerna bli lägre eftersom kroppen högst sannolikt innehöll mer fett än blod. Och förutom att tiopentalet skulle ha koncentrerats väldigt selektivt på vissa ställen skulle man dessutom genom någon slags otrolig slump ha tagit proverna precis just på dessa ställen! Sedan skall man dessutom ha fått med en väldig massa fett i proven. Det säger sig ju självt att sannolikheten för denna typ av förklaring inte framstår som speciellt hög. Speciellt med tanke på den otroliga anrikning av tiopental som då måste ha skett på vissa ställen i fettet. Det man möjligen kan använda fettkontaminationsteorin till är att förklara väldigt låga tiopentalhalter om det gått lång tid sedan tiopentalinjektionen och man vill kunna förklara väldigt låga tiopentalhalter i ett prov. Jag har heller inte sett att vare sig tingsrätten eller försvarets experter gjort gällande att man kan förklara halter typ 95 mikrogram/gram eller högre med fettkontamination. Jag ser inte ens att man explicit gjort detta för 15 mikrogram/gram.