Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
Puuust, nummer 4.
Du försöker låta som om du har några väldigt vederhäftiga kommentarer. Så jag blir väl tvungen att svara. Jag plockar ut några textsnuttar ur ditt inlägg och kommenterar dessa enskilt.
Det i domen som jag betecknar som snömos är just fett-teorin. Det enda man säger är i princip att tiopentalkoncentrationen i fett normalt blir väldigt mycket högre i blod efter ett tag om hjärtat fortsätter att slå. Och ingen, varken åklagarens experter jag själv, har väl något att invända mot detta påstående. Problemet är att man i domen på sätt och vis låtsas som om denna omfördelning på något sätt skulle kunna ge upphov till de fantastiska tiopentalnivåer som uppmätts. Det är detta jag menar med snömos. Det går liksom inte att med enskilda, distinkta forskningsresultat peka på att det man säger i domen är alldeles uppåt väggarna eftersom man egentligen inte säger något utan bara ger ett visst bestämt intryck.
Inte heller jag skulle, om jag blev någon slags forskare inom området, kunna peka på något distinkt, naturvetenskapligt fel i domen m a p fett-teorin. De invändningar man kan göra är att säga att domstolen har använt sig av forskningsresultat som inte säger något om tiopentalhalten i fettet kan överstiga den tiopentalhalt man ursprungligen hade i blodet men att man ändå låtit som om det man anfört direkt har med saken att göra.
Jag hade alltså länge efterlyst någon slags tänkbar förklaring till hur tiopentalet skulle koncentreras till bara vissa delar av fettet och till hur det kan komma sig att man samlade material till provet just där och till hur man skulle kunna få med sig så pass mycket fett i det blodmaterial man samlade ihop att man kom upp i de fantastiska tiopentalvärden man mätt upp.
Du själv, som enligt egen uppgift inte är naturvetenskapligt utbildad, totade ihop någon slags förklaring till hur tiopentalet skulle ha kunnat koncentreras till bara vissa delar av fettet. Men naturligtvis anser du att försvarets experter inte behöver klämma ur sig någon gedigen naturvetenskapligt grundad förklaring till detta. Däremot skall JAG avkrävas gedigna motargument mot dina teorier. Jag har svårt att se vitsen med att två lekmän skall sitta och komma på naturvetenskapliga teorier inom detta område. Jag nöjer mig med att konstatera följande:
1. Man har inte kommit med någon väl underbyggd förklaring till hur tiopentalet skulle ha koncentrerats till bara vissa delar av fettet.
2. Man har inte kommit med någon förklaring till hur det kan komma sig att man främst/bara samlade material till provet på just sådana ställen.
3. Man har inte kommit med någon förklaring till hur man skulle kunna få med sig så pass mycket fett i det blodmaterial man samlade ihop att man kom upp i de fantastiska tiopentalvärden man mätt upp.
Om man hade kommit med någon slags förklaringar beträffande punkterna 1-3 hade man kunnat peka på något konkret om man hittat forskningsresultat som motsade försvarets uppgifter. Men eftersom man inte anfört något enligt punkterna 1-3 finns det liksom inget att motbevisa. Man kan bara hävda att domen var dåligt underbyggd. Och det är, som jag uppfattar det, svårare att få igenom en resningsansökan på denna grund.
Jag har också hört att det svenska rättssystemet i teorin skall funka på det viset.
Om en svensk domstol påstår att en länk i en beviskedjan inte är tillräckligt stark så skall man inte fälla. I regel verkar man dock inte lägga upp domar på det viset. I stället verkar man använda sig av infallsvinklar och formuleringar av typen "omständigheterna tyder sammantaget på att bla, bla". Ibland kan det resultera i domar som säger att Mållgan kan ha kört i stället för den åtalade.
Det närmaste en spräckt länk i en beviskedja som jag kan hitta i domen är väl påståendet att avsaknaden av fenobarbitalhalt i undersökningsresultaten pekar "åt ett annat håll" än att mätvärdena skulle vara riktiga. Man undviker dock att tala om i domen att det förväntade resultatet var att man skulle hamna under utskriftsgräns för fenobarbitalet och att det maximala, teoretiska spädningsfelet var 5 gånger. Om man hade mätt upp, låt säga, 500 mikrogram/gram i stället för 2000 mikrogram/gram tiopental i blodet så hade kanske ett teoretiskt spädningsfel om max 5 ggr kunnat vara relevant. Men när man i stället mätt upp så pass mycket som 2000 mikrogram/gram så fick man passa sig för att argumentera mer i detalj och i stället använda sig av en formulering som tydde på att resultatet hos finska RMV inte var det förväntade.
Rent generellt verkar ju också risken för att resning skall beviljas öka ju mer specifik man är i sina försök att spräcka en beviskedja. Ju mer oprecis man är och ju svagare kopplingen mellan bevis och resonemang är desto svårare blir det att peka på att skälen till den friande domen var felaktiga.
Om du, Jumalauta m fl slutar posta inlägg i den här tråden så lägger jag också av. Jag svarar på era inlägg. Jag har också tidigare påpekat att jag inte tror att den här läkaren är så värst mycket mer oetisk än snittet av läkarna. I alla fall inte jämfört med andra läkare som i princip dagligen konfronteras med patienter med mycket begränsad återstående livstid. Det är min gissning. Detta innebär dock inte att jag inte tror att en friande dom var farlig utan snarare tvärtom.
När det gäller denna synpunkt är jag mer benägen att hålla med dig, dock åtminstone delvis av andra skäl än de du sannolikt skulle anföra.
Du försöker låta som om du har några väldigt vederhäftiga kommentarer. Så jag blir väl tvungen att svara. Jag plockar ut några textsnuttar ur ditt inlägg och kommenterar dessa enskilt.
Det i domen som jag betecknar som snömos är just fett-teorin. Det enda man säger är i princip att tiopentalkoncentrationen i fett normalt blir väldigt mycket högre i blod efter ett tag om hjärtat fortsätter att slå. Och ingen, varken åklagarens experter jag själv, har väl något att invända mot detta påstående. Problemet är att man i domen på sätt och vis låtsas som om denna omfördelning på något sätt skulle kunna ge upphov till de fantastiska tiopentalnivåer som uppmätts. Det är detta jag menar med snömos. Det går liksom inte att med enskilda, distinkta forskningsresultat peka på att det man säger i domen är alldeles uppåt väggarna eftersom man egentligen inte säger något utan bara ger ett visst bestämt intryck.
Inte heller jag skulle, om jag blev någon slags forskare inom området, kunna peka på något distinkt, naturvetenskapligt fel i domen m a p fett-teorin. De invändningar man kan göra är att säga att domstolen har använt sig av forskningsresultat som inte säger något om tiopentalhalten i fettet kan överstiga den tiopentalhalt man ursprungligen hade i blodet men att man ändå låtit som om det man anfört direkt har med saken att göra.
Jag hade alltså länge efterlyst någon slags tänkbar förklaring till hur tiopentalet skulle koncentreras till bara vissa delar av fettet och till hur det kan komma sig att man samlade material till provet just där och till hur man skulle kunna få med sig så pass mycket fett i det blodmaterial man samlade ihop att man kom upp i de fantastiska tiopentalvärden man mätt upp.
Du själv, som enligt egen uppgift inte är naturvetenskapligt utbildad, totade ihop någon slags förklaring till hur tiopentalet skulle ha kunnat koncentreras till bara vissa delar av fettet. Men naturligtvis anser du att försvarets experter inte behöver klämma ur sig någon gedigen naturvetenskapligt grundad förklaring till detta. Däremot skall JAG avkrävas gedigna motargument mot dina teorier. Jag har svårt att se vitsen med att två lekmän skall sitta och komma på naturvetenskapliga teorier inom detta område. Jag nöjer mig med att konstatera följande:
1. Man har inte kommit med någon väl underbyggd förklaring till hur tiopentalet skulle ha koncentrerats till bara vissa delar av fettet.
2. Man har inte kommit med någon förklaring till hur det kan komma sig att man främst/bara samlade material till provet på just sådana ställen.
3. Man har inte kommit med någon förklaring till hur man skulle kunna få med sig så pass mycket fett i det blodmaterial man samlade ihop att man kom upp i de fantastiska tiopentalvärden man mätt upp.
Om man hade kommit med någon slags förklaringar beträffande punkterna 1-3 hade man kunnat peka på något konkret om man hittat forskningsresultat som motsade försvarets uppgifter. Men eftersom man inte anfört något enligt punkterna 1-3 finns det liksom inget att motbevisa. Man kan bara hävda att domen var dåligt underbyggd. Och det är, som jag uppfattar det, svårare att få igenom en resningsansökan på denna grund.
Jag har också hört att det svenska rättssystemet i teorin skall funka på det viset.
Om en svensk domstol påstår att en länk i en beviskedjan inte är tillräckligt stark så skall man inte fälla. I regel verkar man dock inte lägga upp domar på det viset. I stället verkar man använda sig av infallsvinklar och formuleringar av typen "omständigheterna tyder sammantaget på att bla, bla". Ibland kan det resultera i domar som säger att Mållgan kan ha kört i stället för den åtalade.
Det närmaste en spräckt länk i en beviskedja som jag kan hitta i domen är väl påståendet att avsaknaden av fenobarbitalhalt i undersökningsresultaten pekar "åt ett annat håll" än att mätvärdena skulle vara riktiga. Man undviker dock att tala om i domen att det förväntade resultatet var att man skulle hamna under utskriftsgräns för fenobarbitalet och att det maximala, teoretiska spädningsfelet var 5 gånger. Om man hade mätt upp, låt säga, 500 mikrogram/gram i stället för 2000 mikrogram/gram tiopental i blodet så hade kanske ett teoretiskt spädningsfel om max 5 ggr kunnat vara relevant. Men när man i stället mätt upp så pass mycket som 2000 mikrogram/gram så fick man passa sig för att argumentera mer i detalj och i stället använda sig av en formulering som tydde på att resultatet hos finska RMV inte var det förväntade.
Rent generellt verkar ju också risken för att resning skall beviljas öka ju mer specifik man är i sina försök att spräcka en beviskedja. Ju mer oprecis man är och ju svagare kopplingen mellan bevis och resonemang är desto svårare blir det att peka på att skälen till den friande domen var felaktiga.
Om du, Jumalauta m fl slutar posta inlägg i den här tråden så lägger jag också av. Jag svarar på era inlägg. Jag har också tidigare påpekat att jag inte tror att den här läkaren är så värst mycket mer oetisk än snittet av läkarna. I alla fall inte jämfört med andra läkare som i princip dagligen konfronteras med patienter med mycket begränsad återstående livstid. Det är min gissning. Detta innebär dock inte att jag inte tror att en friande dom var farlig utan snarare tvärtom.
När det gäller denna synpunkt är jag mer benägen att hålla med dig, dock åtminstone delvis av andra skäl än de du sannolikt skulle anföra.
Jag kan återigen konstatera att du inte har bemött mina argunment i sak i en enda punkt. Tvärt om vad du säger finns det helt plausibla förklaringar till att thiopental absorberats "ojämnt" i kroppsfett - det är t.o.m. förväntat. Det är bara att läsa ett par inlägg uppåt för att se, och de kräver inte någon lång utbildning i naturvetenskap för att förstå dom - bara lite eftertanke. Dina påståendn av att beviskedjan skulle hålla är närmast skrattreatande om man studerar den. Jag tror det gjordes någon summering för en månad sedan ca. I stort sett så håller inte en enda länk från vittnesmål till teknisk bevisning.
Du och Eloge försöker framställa den friande domen som någonslags omvänt justitiemord genom att sprida vanföreställningar. Så långe ni håller på med det så kommer ni att få mothugg från oss som tycker att rättsäkerhet är centralt och viktigt, så du får pusta hur mycket du vill. Rättsäkerheten har stundtals varit svag i svenska domstolar, men i det här fallet fungerade systemet till sist, även om åklagarsidan har mycket att fundera över.
