2012-10-17, 22:50
  #17341
Medlem
Bergakungens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mace2442
Bergakungen:
Den finska mätningen var ju inte oberoende. Iom att den bygger på bloddpudding från RMV så kan den aldrig få ett högre bevisvärde än blodpuddingen. Hade den finska analysen gjorts på blod från flickan så hade den varit både oberoende och högintresant.

Jag skrev just det, att de möjliga (men inte bevisade) mätfelen från RMV med automatik följde med till Finland. Dock torde deras mätning ta udden av en del av kalibreringsproblemen, såpass kan vi nog fastslå.

Metodfelen är däremot i sig diskvalificerande, särskilt i bevishänseende. Men de metodfelen blev nog inte helt klarlagda förrän under rättegången.
Citera
2012-10-18, 09:05
  #17342
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Bergakungen
Metodfelen är däremot i sig diskvalificerande, särskilt i bevishänseende. Men de metodfelen blev nog inte helt klarlagda förrän under rättegången.
Du menar att RMV inte var medvetna om bristerna i sina egna metoder?
Citera
2012-10-18, 20:18
  #17343
Medlem
Sidan 1446 # 17336 ; Bustopher

Bäste Bustopher

Beklagar det sena svaret.

Letar gamla läroböcker, letar Wikipedia, tänker lite rundt. Betraktar olika perspektivar.

24 dagar är lång tid i lik-omvandlings-perspektiv.

------------------------------------------

I levandes liv vandrar vatten stort set fritt genom de fleste biologiske membranar. Hög hastighet i svettkörtlar, collecting tubules i njurarne, langsommare på de fleste andra ställen.

På vissa ställen, urin- galla-blåsa, magsäck, tarmar, njur-bäcken, urinledare, neural-säcken(meninges) begränsar strukturer omkring cellerne (uppbyggd av cellerne) vattnets / vätskors fria vandring.

Med rätte osmotiska omständigheter till stede kan vatten dock vandra ganska fort.

Som när kocken Per Moberg på tv-program drar vatten ur biffen,skrumper, genom att ösa salt på stek-pannan.

I levandes liv hindrar cellernes membraner dock denna vandring i att fortgå för fort ind-direkt genom osmotisk balance på båda sidor av membranerne samt aktivt reglerat på enstaka ställen, njurarne t.ex..

Men ösar man “salt på stek-pannan” i levandes liv går det fort in vivo ochså.
Barash, Cullen Stoelting, 5.th Ed. 2006, sidan 194, Figure 9-11. ISBN0-7817-5745-2.

Kocke, slaktere samt andra skrån kännor detta princip sedan länga. Pumpe eller skrumpe!

Engång läkare ochså men ofta ej längre i dag. Och slet inte shrinks!

----------------------------------------

Rent kemiskt betragtat undergår alla ämnen spontan nerbrytning till i sidste hand grundämnen med olika hastigheter beroende på temperatur, pH, tryck, fuktighett, spädning. ? Andra faktorer ? Även i kylhus / frysbox händer detta.

Har präcis slängt ut lax-filetter från frysen p.g.a. att fettet i laxen smakade “harskt”.

Efter bara 3-4 månader. Lutfisken däremot var fortfarende välsmakande! Lut. pH högt.

---------------------------------------------
Fortsättning följar ; Sleepydoc3
Citera
2012-10-18, 20:20
  #17344
Medlem
Sidan 1446 # 17336 ; Bustopher

Efter döden! Tja.

I vanliga fall trädar läkaren ju åt sidan och släppar prästen till så det har jag inte lärt annat om än inn-direkt.

Samt patologisk anatomi för snart 30 år sedan.

Efter döden dis-integrerar / upplösas alla membraner med deres bundne innehåll av lipid, proteiner, kolhydrat.

Alla mekanismer för transport, koncentrering, upprätthållelse av membran-potential upphörar.

Men med rätt konservering vill många av de extra-cellulära strukturer kunde bevares i årtusinder.

Mumier. Senar - pil-bågs-stränger. Tarmar - violin-stränger. Blåsor - vattenbehållare. Artärer minns jag inte. O.s.v..

Naturfolk använder fortfarende dessa överblivna organer. Elefant, bison, val, säl, o.s.v.. Stora strukturer.
-----------------------------------------


Så jag måste sätte olika scenariae upp.

Men!

Jag vill tage utgångs punkt i bl. annat följande utlåtande från Derschwitz, sidan 952 nederst / 953 överst.

“ However, Figure 9 shows that there may be substantial and clinically meaningful differences between the arterial and venous concentrations of thiopental.
Assuming a normal cardiac output, differences between the arterial and venous concentrations of thiopental are expected for approximately four minutes following the beginning of thiopental administration.

In contrast, if thiopental were to cause a large decrease in cardiac output (as is expected with the large doses used in lethal injection protocols), the difference in the arterial and venous concentrations will persist until well after the expected occurrence of death.”

i hvilket jag är fullständigt 100 % enig samt Koniaris et al. sidan 1074, andra spalt nederst / tredie spalt överst

“In an experimental dog model, Brodie and colleagues showed that inhalation of carbon dioxide such that arterial pH decreased to 709–680 produced a 4015% decrease in thiopental plasma concentrations.
When the animals’ blood was allowed to recover to a normal pH, the thiopental concentrations increased.
The pharmacokinetics of thiopental are extremely complex.
The end of anaesthetic effect of thiopental is believed to be due to the rapid distribution of drug into muscle and fat.
If acidaemia causes a more rapid distribution of thiopental away from its receptor sites, the current thiopental
protocol might not provide adequate thiopental anaesthesia during the execution of prisoners”

delvis för att beljusa att jag inte är den enda som tänkar på detta sätt men även för därigenom att få förståelse för varfor jag försökar inskränka de olika scenariae.

PC och PRA påstår, och anklagar derigenom, att barnet har varit levande, fått en injektion som tagit vägen fra ven i armbåga till / via hjärta-, lung-, artär-, kapillär-system(arteriel sidan genom ECV till venös sidan) och vidare till vena femoralis och åstadkommit en koncentration i et prov tagit 24 dagar efter dödens innträdande!

Utan tvekan har denna koncentration varit högre rundt dödstidspunkten i fall barnet levde.

Hur mycket? Ingen aning! I fall barnet levde!

Men då hamnar vi i de uträkningar präsenterat sidan 1150 # 13789 och det får ingen i denna värld mig att tro på.

-------------------------------------------------------

Efter dödens innträdende upplösas de biologiske cellemembranerne.

Frånsett de ställen där de ovan nämnde extracelluläre strukturer fortsat kan begränsa vandringen av vatten formentligt många år efter och i årtusinder med rett konservering men utan minnsta tvekan hos mig vill ICV och ECV blandas.

När de biologiske membranarne upplöses exponeras membranarnes olika innehåll av olika lipider formentligt med olika stor affinitet till et lipofilt ämne som Thiopental och bidragar till absurditeten och det bizarre i scenariet.

Ytterligare frisättas en mycket stor mängd lysosomale enzymer stort set alla katabole, d.v.s. nerbrytande enzymer som utan rätt konservering (bromsande effekt på enzymet) vill bryta ner allt som kommer i dets väg.

Vad enzymerne i periferien, subcutan vävnad, fett, musklor, ben, gör med Thiopental kan jag kun gissa på men jag vill tro dom även bryter ner Thiopentalet.
Cytokrom P 450 systemet som finnas i de flesta cellernes organeller men om den / de rätte sub-grupperingerne av enzymet nödvändiga för glukoroni-fikation av barbiturat tror jag men vet ej. Om än i mindra mängd än i levern.
http://pro.medicin.dk/Specielleemner/Emner/315043.


Ytterligare är jag heller inte i tvivel om att Thiopental vill fällas ut i et acidotisk miljö men hur det påvirkar mätt resultatet och Thiopentalets öde vet jag inte.
Thiopental utfällas med “Ringer-Laktat” i droppet samt vid föregående injektion “Rapifen”.

Men det som övertyger mig kanske mest är att ifall man har varit i stånd till att injicera et ämne med et pH på i bruks-lösning mellem 10,2 ocg 11,2, stärkt frätande allltså som har fördelat sig i hela ECV först med derav implicit högra koncentration än 2 milligram / milliliter och senare ICV med derav implicit lägre koncentration än vid injektions-tidspunkten utan att det finnas minnsta makroskopiske eller mikroskopiskt symptom på dette får heller ingen i denna värld mig att tro på.
Resterne av de mjuka vävnaderne, muskler ben bindevävnad osv., borde have skvalpet rundt i hud-kostumen ifall till följd av underhudens och det subcutane vävnads disintegration ifall huden hadde överlevat denna exposition for lut.

Och subcutan deposition. Nej av samma nyss nämnde anledning. Frätt-skade skulle uppstå.

Och jag har set enkelte Thiopenthal-injektioner som hamnade subcutant vid misstag.

Det åstadkom vävnads-död med stora substans-defekter trots intensiv spolning genom innlägning av iv-venflon subcutant och infundera långsamt med NaCl. Både hud-, sena-, ben-vävnad!

Artärer / venor är ganska resistente men om ens dessa strukturer skulde stå emot en basisk exposition så lång tid.

Garvare använde både lut och syra anilin, chrome ++++ i forne dagar men 24 dagar !!!!! ???????? Vet ej!

SÅ nej! Klinkende klart och klokkerent NEJ.

Som Krister Nilsson sa det på TV. Inte i denna värld.

Och då kommar vi till andra scenarier.

Ss. 1445 # 17332 / 1442 # 17301 / 1442 # 17298 / 1442 # 17296 / 1367 # 16394 / 1191 #14286 / 1151 # 13803 /

/ 1150 # 13789 / 969 # 11627 / 965 # 11575, ......

Jag anser fortfarende injektion efter dödens innträdande som enaste acceptable scenario i tidsrummet från Astrid Lindgrens Sjukhus til RMV.

Men när? Men hur? Men vart? Men av vem?

Ingen aning!

Sleepydoc3
Citera
2012-10-22, 00:22
  #17345
Medlem
Del 1



Clodius och NurseRatched kommenterade detta inlägg som jag skrivit (läs detta och fortsättningen med fotnoten innan ni läser Clodius och NurseRatcheds inlägg):

https://www.flashback.org/sp39842643

forts,

https://www.flashback.org/sp39842652


Citat:
Ursprungligen postat av Clodius
Nej PCuri, som redan förklarats otaliga gånger i denna tråd, så finns det ingen som helst anledning att tro att hydrofoba ämnen som thiopental fördelar sig jämnt i kroppsfett efter en injektion i blod, och hur du har kunnat undvika att förstå detta går över mitt förstånd. Som jag redan berättat så förstod min mellanstadiedotter detta på mindre än fem minuter - bara så att du vet.

Angående dina anklagelser mot Hamilkar, så har han om han är den jag tror han är, en mycket hög akademisk grad inom naturvetenskap. Det säger jag inte för att formella meriter är allt - själv har jag ingen formell utbildning inom naturvetenskap, men Hamilkar behöver inte bluffa!

En annan sak är att du inte hursomhelst kan jämföra fetthalt i detta mycket sjuka och för tidigt födda barn med ett friskt barn.

Du har trotts dina ordmassa inte några hållbara argument att komma med.


Jag antar att om det hade varit en framkomlig väg för försvaret att göra troligt att den här för tidigt födda babyn (som hade varit ute i det fria i flera veckor) hade påtagligt mindre kroppsfett än i princip nyfödda bebisar och att tiopentalet av någon anledning koncentrerats speciellt i fettet just på de olika ställen där man tog proverna så hade man använt sig av dessa argument.

Det räcker nog inte att babyns fetthalt liksom MÅSTE ha varit extremt superlåg och att tiopentalet liksom MÅSTE ha koncentrerats till just de ställen där man tog provmaterial. Därför fick man, som sagt, i stället i domen köra med fräckisen att det möjliga spädningsfelet på det prov finska RMV mätte på underförstått var något typ obegränsat i stället för max 5,26 ggr.

(Sedan vill jag också påpeka att den hjärnskadade babyn i TV4:s reportage om fallet inte såg speciellt mager ut på de bilder där babyn hade varit ute i det fria några veckor. Babyn verkar haft påtagligt mindre hjärna kvar än en normal baby efter felbehandlingen som gav babyn en stor hjärnblödning. Babyns andel kroppsfett verkade dock visuellt inte ha varit speciellt låg. Tycker också att någon borde ha påpekat detta efter programmet om de gjort den observationen.)





Citat:
Ursprungligen postat av NurseRatched
Du gör väldigt många antaganden hela tiden.


Prova detta: Antag att tiopentaldosen gavs efter det att flickan avlidit.

Hittar du något som på ett övertygande sätt motbevisar detta antagande?

Jag gör det absolut inte . . . .

Sedan kan man ju alltid diskutera hur pass palusibelt det är att så var fallet men bortom rimligt tvivel? Nej!


Alltså, rättens oberoende expert Mörland säger ju i sitt utlåtande att babyn teoretiskt sett kan ha fått majoriteten av den massiva överdosen av tiopental efter att döden (även om det inte förefaller speciellt troligt att man skulle ha fortsatt spruta in tiopental efter att hjärtat stannat och babyn blivit vit i ansiktet). Av denna anledning kompletterades också den ursprungliga brottsrubriceringen ”dråp” med brottsrubriceringen ”försök till dråp”. Med den sistnämnda brottsrubriceringen skulle man täcka in även det teoretiska fall där en tillräckligt stor andel av sprutans innehåll hamnat i babyns blodkärl efter att döden inträtt. Den här brottsrubriceringen täcker också in alternativet att babyn dött av morfinöverdosen (som var svårare att knyta till den åtalade läkaren) eller att babyn dött av kombinationen morfinöverdos/tiopentalöverdos.







NurseRatcheds inlägg nedan är ett svarsinlägg avseende mitt svar till swerog och mace2442 som jag postat här:

https://www.flashback.org/sp39878378


Citat:
Ursprungligen postat av NurseRatched
Du påstår en massa men kan inte ge svar på de enkla frågor jag ställt till dig ett antal gånger.

Om du nu hoppas ha den minsta trovärdighet kvar, besvara då dessa frågor, PCuri:

!. Var i vittnesutlåtandena kan du se en eller flera stora sprutor med tiopental, på salen de sista minuterna för dödsfallet? Dessa sprutor krävs i händelseförloppet för att provtagning och analys är korrekta tillsammans med antagandet att gärningsbeskrivningen också är korrekt! Några 2 eller 5 ml sprutor räcker INTE Inte ens en ensam 20 ml spruta skulle vara tillräckligt!

2. Givet detta: Hur förklara du att man hittar detta tiopental i lårvenen, samtidigt som åklagaren i gärningsbeskrivningen påstår att det getts i armen?

Det här får mig att tro (om man nu tar prov och analys för gott, vilket jag är tveksam till men böjer mig för Bustopher och sleepydoc3 som både är mer kunniga och mer pålästa än jag) att läkemedlet gavs efter det att flickan dött och (vilket kanske är viktigare) av någon annan än läkaren (eftersom ingen sett henne ge tiopental).

Nu till fråga tre:

3. Vilka bevis ser du för att kunna falsifiera mitt påstående om att någon annan gett tiopental, en tid (kanske 30 minuter) efter det att flickan konstaterats avliden?

Om du inte kan redogöra för svaren på dessa tre, ganska enkla frågor, är alla dina påståenden bluff, PCuri. Då kan du fortsätta med dina "walls of text" i det oändliga utan att jag kommer att ägna det den minsta tanke.


Tja, alltså när det gäller vittnesmålen avseende injektioner i samband med dödstillfället så har ju som framgått av tidigare inlägg i tråden två släktingar till babyn i polisförhören uppgett att de sett någon slags injektion i samband med döden. Föräldrarna upplyste dock inte om någon slags injektion i samband med dödstillfället.

Mitt intryck är att släktingarna justerade sina vittnesmål i tingsrätten för att stämma bättre överens med föräldrarnas. De försköt den möjliga tidpunkten för injektionen bakåt i tiden. Jag tror att anledningen till detta är att läkaren i polisförhören, som föräldrarna precis som Flashback-läsarna fick ta del av, initialt skyllde på föräldrarna eftersom de frågade om inte babyn kunde få något mer. Antagligen ville man ha både hängslen och livrem för att undvika att föräldrarna skulle bli åtalade för någon slags anstiftan, om nu läkaren blev fälld. Jag misstänker att föräldrarna redan i polisförhören eventuellt kan ha sett en sådan risk med tanke på de svar de gav. Jag tror dock inte att föräldrarna själva hade begärt avlivning av babyn med en spruta även om det hade varit tillåtet. Detta eftersom de tidigare propsat på att få flytta sin hjärnskadade baby till Uppsala (det var precis efter detta Astrid Lindgrens Barnsjukhus kom på att det nog var bäst att ”avveckla” babyn eftersom det hade kunnat bli en mycket dyr historia om Uppsala lyckats hålla liv ett bra tag i babyn och skickat räkningen till Stockholms läns landsting) och eftersom pappan till babyn blev så arg att han gick ut när läkarna under ett övertalningssamtal försökte förmå honom och mamman att gå med på att ”avveckla” babyn (pappan hade växt upp med en hjärnskadad bror). Med tanke på de krumbukter och saltomortaler man använt sig av för att fria läkaren, och med tanke på de metoder man använde för att döma en ung flicka för anstiftan till mord i stället för vållande/grovt vållande till annans död (eller fria) i Stureby-fallet, så var kanske dessa farhågor inte 100-procentigt ogrundade. Jag tror i och för sig att risken för ett sådant åtal hade kunnat räknas i promille. Tanken är inte rimlig med tanke på hur föräldrarna tidigare betett sig. Men med tanke på de krumbukter och saltomortaler jag sett i bl a det här rättsfallet så klandrar jag inte föräldrarna och släktingarna för att de eventuellt såg den här risken. Det här är också ett bra exempel på varför man bör väga sina ord på guldvåg när man diskuterar olika behandlingsalternativ för svårt sjuka anhöriga med läkare och sjuksköterskor. Risken finns alltid för medvetna misstolkningar. Spela också gärna in med dold mikrofon. Det finns diktafoner för ca 700-800 :- som har ingångar för lösa mikrofoner som med litet hjälp av säkerhetsnålar och kanske nål och tråd kan döljas i kläderna. Dolda inspelningar är också helt lagliga så länge någon part som är medveten om inspelningarna är med.

När det gäller sprutornas storlek verkar inte rättens oberoende expert Mörland tycka denna bit vara något problem. Med Mörlands undre gräns, d v s en tiopentaldos om 125 mg är det fråga om en dos om motsvarande 2,857 g för en vuxen, 80 kg man. Amerikanska fångar som avrättades fick 2-5 g. Så visst går det att få i folk så pass mycket. Den uppmätta halten 2000 mikrogram/gram motsvarar en dos om 500 mg, d v s 2,857 x 4 = 11,428 g. Och med en sådan dos ligger vi ju klart över vad som bevisligen går att få i folk. Intressant att notera är uppgifterna i polisförhören om att den åtalade läkaren i samband med döden inte sprutade i hela innehållet i sprutan.

När det gäller det faktum att tiopental hittats i en lårven så stämmer det väl med RMV:s uppgifter om att proverna togs i det venösa systemet i underdelen av kroppen. Om tiopental hittats i lårvenen så gör väl detta det sannolikt att hjärtat hunnit slå en del slag under det att tiopentalinjektionen pågick, även om det verkar som att tiopentalet skulle kunna sprida sig en del i blodet även efter att hjärtat stannat. När det gäller frågan om hur mycket av tiopentalet som eventuellt kan ha getts efter att babyn dött så har jag inget svar på detta. Jag nöjer mig med att konstatera att man p g a den teoretiska möjligheten att en stor del av tiopentalet kan ha getts efter att babyn dött, eller efter att babyn fått i sig tillräckligt med morfin för att några ögonblick senare dö, så kompletterade man med den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp. (Själv hade jag väl nöjt mig med en sådan dom även om jag mellan tummen och pekfingret tycker att det verkar rätt osannolikt att babyn skulle ha fått tiopentalet efter döden.)


FORTS, SE NEDAN
Citera
2012-10-22, 00:23
  #17346
Medlem
/FORTS


Del 2



När det gäller din punkt 3 om en tiopentalinjektion 30 min efter döden så tycker jag inte att detta verkar stämma med Mörlands resonemang om en tiopentalinjektion i samband med döden (där en del teoretiskt kan ha sprutats in efter döden). Tycker också mellan tummen och pekfingret att det verkar konstigt om babyn skulle ha fått injektionen 30 min efter döden. Det borde väl också ha varit knepigt att få tiopentalet att sprida sig påtagligt i kroppen från armen till låret om hjärtat stannat, tycker jag. Det är väl också knepigt att få in påtagliga mängder injektionsvätska i ett blodkärl om hjärtat stannat och inte pumpar runt det som finns i blodkärlen. Mot bakgrund av detta kan ju också Mörlands synpunkter verka krystat välvilliga mot läkaren. Men tydligen skall tydligen hjärtat ha kunnat slå några enstaka slag för amerikanska fångar som avrättats med tiopental i upp till en halvtimme efter att injektionen skett. Man får väl då också anta att fångarnas hjärnor under denna halvtimme fått så pass litet syre att de hunnit bli hjärndöda. Det är väl antagligen i det ljuset man bör se Mörlands utlåtande.



Så till Bergakungens inlägg. Bergakungen verkar kommentera debatten på ett sammanfattande sätt:


Citat:
Ursprungligen postat av Bergakungen
Oj, är det diskussion ännu?

Jag föreslår att envar som vill diskutera det här funderar på två saker: Det ena är (som Bustopher delvis ger uttryck för; men följdfrågan är kanske mer intressant,) hur det kan komma sig att så höga mätvärden rapporterats. Frågan är relevant, därför att den peka ut problem, risker och konsekvenser av olika förhållningssätt, på flera olika ställen (två är uppenbara för en lekman):

Hos sjukvården, som utan att kunna redogöra för saken kan tänkas ha genererat en liten tiopentaldopad kropp genom en sorts (visserligen sällan förekommande) ""vanlig vård", på något sätt som inte (ännu) är vetenskapligt belagt.

Hos RMV, som kan ha gjort flera allvarliga fel, alla samverkande och medförande att inte ens en oberoende kontrollmätning (Finland) kan anses vara tillräckligt relevant för att man skall kunna dra en slutsats.

Sedan har vi oklarheter i frågan om vad som hänt med kroppen efter döden och det går att ställa frågor om själva den instrumentella delen av obduktionen och provtagningen.

Lägger man sedan till att det var svaret från provtagningen (dvs allra sista skedet av en process som i normalfallet bara skulle ha inneburit att man avskrivit alla misstankar) som skrällde till i larmklockan samtidigt som alla möjligheter att rätta misstag frånhänts, så förstår man kanske omfattningen av den vetenskapliga-tekniska problematiken. (I normalfallet har man ju från början en grundad misstanke, misstanken genereras vanligen inte av den slutgiltiga "sista undersökningen".

MEN: Såpass litar ändå vetenskapen på sig själv och såpass svårt är det ändå att peka ut en förklaring till varför mätvärdet uppstått att en "sann naturvetare" fortfarande mycket väl kan fundera på vad som hänt och hur det kan ha gått till.

Den andra aspekten är lättare att svara på: Uppenbarligen har åklagaren inte kunnat få de bestämda friande svar i ärendet som till exempel Flashback erbjudit (ja, jag är litet ironisk) utan fått nöja sig med de mer öppna svar som RMV, Socialstyrelsens experter (till exempel Mörland men också flera) givit. Vi kanske vågar sammanfatta dem som "möjligt, med olika reservationer och postulat" ?

Nu pekade tingsrätten ut den stora svagheten i bevisningen, dvs "finns det bevis bortom rimligt tvivel på en dödlig injektion överhuvud taget" och när man svarar nej på den frågan så kan inte den åtalade gärna fällas. Här har samhällsvetenskapen och samhället tagit den ställning som man i det läget skall ta (oskyldig till brott), Men lagen och domstolen svarar ju bara på vad det inte är.

(Natur)vetenskapen kan ju inte stanna där, utan behöver ju arbeta vidare för att finna svaret på "Hur det är" och förhoppningsvis också "hur kunde det bli så här".


Om man skall koka ner Bergakungens inlägg litet så kan man väl sammanfatta detta med följande om man lägger till litet kompletterande information:

1. Svenska RMV är ej ackrediterat för att bestämma halter av tiopental, bara för att detektera förekomst.

2. RMV använde en hemsnickrad variant för att fastställa tiopentalhalten som försvarets Olof Beck hade en rad formella invändningar mot.

3. Ett provmaterial som var spätt 10 ggr hos svenska RMV skickades till finska RMV som var ackrediterat för att fastställa tiopentalhalter i prover. Finska RMV kom fram till samma halt som svenska RMV, 2000 mikrogram/gram. Försvarets Olof Beck verkar inte rikta någon kritik mot finska RMV (knepigt att med trovärdighet göra detta då de var ackrediterade för att fastställa halter av tiopental).

4. Eftersom Olof Beck var kritisk mot den s k mellanspädning om 10 ggr som gjorts hos svenska RMV på det provmaterial man själv använde och på det material som skickades till Finland så måste man ifrågasätta om den spädningen verkligen var korrekt (även om man sannolikt inte när det inte är läkare som är åtalade bryr sig speciellt mycket om dylika invändningar).

5. För att verifiera att det inte var fråga om felspädning hade man tittat på halten fenobarbital i provet. Halten av fenobarbital var i det ospädda provet 19 mikrogram/gram, vilket stämde rätt bra med vad man kunde förvänta sig med tanke på fenobarbitalhalten i blodet på babyn den dag då hon dog. I det prov som skickades till Finland, och som var spätt 10 ggr, borde alltså därför fenobarbitalhalten ha varit 19 / 10 = 1,9 mikrogram/gram. Tyvärr redovisade dock inte finska RMV:s apparatur halter av fenobarbital som understeg 10 mikrogram/gram. Och detta utnyttjade man i tingsrättsdomen för att göra en riktig dunderfräckis. Man lät förstå att det faktum att fenobarbitalhalten understeg utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram skulle indikera att det var fråga om något slags monumentalt spädningsfel. Man struntade helt fräckt i det faktum att det finska provet var spätt 10 ggr varför den förväntade fenobarbitalhalten skulle vara 1,9 mikrogram/gram, d v s under utskriftsgränsen 10 mikrogram/gram. Man struntade också i att denna utskriftsgräns om 10 mikrogram/gram gav en maximal överdrift av tiopentalvärdet p g a eventuellt spädningsfel med 10 / 1,9 = 5,26 ggr. Så här skrev man ordagrant i tingsrättsdomen:

”Fenobarbital är en substans som ges mot kramper och Linnéa fick läkemedel innehållande den substansen, fram till den 17 september. Fenobarbitalhalten i hennes blod mättes kontinuerligt ända fram till på morgonen den 20 september. Koncentrationen av fenobarbital uppmättes vid analysen av det utspädda provet till 22µg/g blod, vilket var i god överensstämmelse med koncentrationen i det outspädda provet som uppgick till 19 µg/g blod och även i paritet med det värde som uppmättes i Linnéas blodplasma på morgonen den 20 september. Denna överensstämmelse mellan det outspädda och det utspädda provet talar naturligtvis för att resultatet av analysen av det utspädda provet är riktigt även när det gäller tiopentalet. Det finns dock andra resultat som pekar i en annan riktning, nämligen resultatet av den finska analysen. Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet. I den analysen påvisades endast en koncentration av fenobarbital som understeg deras utskriftsgräns, vilken är 10µg/g blod. Denna skillnad ger enligt tingsrättens mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda. Detta innebär i sin tur att provresultatet i fråga om fenobarbital inte kan tas till intäkt för att koncentrationen av tiopental varit representativ i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.”

Det Bergakungen säger om att tingsrätten ansåg att det inte bortom allt rimligt tvivel kunde bevisas att babyn fått en potentiellt dödande dos tiopental stämmer. Problemet är bara det att tingsrättens motivering som jag redogör för ovan baseras på den osedvanligt fräcka bluff som jag redogör för ovan.
Citera
2012-10-22, 06:57
  #17347
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
Del 1



Clodius och NurseRatched kommenterade detta inlägg som jag skrivit (läs detta och fortsättningen med fotnoten innan ni läser Clodius och NurseRatcheds inlägg):

https://www.flashback.org/sp39842643

forts,

https://www.flashback.org/sp39842652





Jag antar att om det hade varit en framkomlig väg för försvaret att göra troligt att den här för tidigt födda babyn (som hade varit ute i det fria i flera veckor) hade påtagligt mindre kroppsfett än i princip nyfödda bebisar och att tiopentalet av någon anledning koncentrerats speciellt i fettet just på de olika ställen där man tog proverna så hade man använt sig av dessa argument.

Det räcker nog inte att babyns fetthalt liksom MÅSTE ha varit extremt superlåg och att tiopentalet liksom MÅSTE ha koncentrerats till just de ställen där man tog provmaterial. Därför fick man, som sagt, i stället i domen köra med fräckisen att det möjliga spädningsfelet på det prov finska RMV mätte på underförstått var något typ obegränsat i stället för max 5,26 ggr.

(Sedan vill jag också påpeka att den hjärnskadade babyn i TV4:s reportage om fallet inte såg speciellt mager ut på de bilder där babyn hade varit ute i det fria några veckor. Babyn verkar haft påtagligt mindre hjärna kvar än en normal baby efter felbehandlingen som gav babyn en stor hjärnblödning. Babyns andel kroppsfett verkade dock visuellt inte ha varit speciellt låg. Tycker också att någon borde ha påpekat detta efter programmet om de gjort den observationen.)








Alltså, rättens oberoende expert Mörland säger ju i sitt utlåtande att babyn teoretiskt sett kan ha fått majoriteten av den massiva överdosen av tiopental efter att döden (även om det inte förefaller speciellt troligt att man skulle ha fortsatt spruta in tiopental efter att hjärtat stannat och babyn blivit vit i ansiktet). Av denna anledning kompletterades också den ursprungliga brottsrubriceringen ”dråp” med brottsrubriceringen ”försök till dråp”. Med den sistnämnda brottsrubriceringen skulle man täcka in även det teoretiska fall där en tillräckligt stor andel av sprutans innehåll hamnat i babyns blodkärl efter att döden inträtt. Den här brottsrubriceringen täcker också in alternativet att babyn dött av morfinöverdosen (som var svårare att knyta till den åtalade läkaren) eller att babyn dött av kombinationen morfinöverdos/tiopentalöverdos.







NurseRatcheds inlägg nedan är ett svarsinlägg avseende mitt svar till swerog och mace2442 som jag postat här:

https://www.flashback.org/sp39878378





Tja, alltså när det gäller vittnesmålen avseende injektioner i samband med dödstillfället så har ju som framgått av tidigare inlägg i tråden två släktingar till babyn i polisförhören uppgett att de sett någon slags injektion i samband med döden. Föräldrarna upplyste dock inte om någon slags injektion i samband med dödstillfället.

Mitt intryck är att släktingarna justerade sina vittnesmål i tingsrätten för att stämma bättre överens med föräldrarnas. De försköt den möjliga tidpunkten för injektionen bakåt i tiden. Jag tror att anledningen till detta är att läkaren i polisförhören, som föräldrarna precis som Flashback-läsarna fick ta del av, initialt skyllde på föräldrarna eftersom de frågade om inte babyn kunde få något mer. Antagligen ville man ha både hängslen och livrem för att undvika att föräldrarna skulle bli åtalade för någon slags anstiftan, om nu läkaren blev fälld. Jag misstänker att föräldrarna redan i polisförhören eventuellt kan ha sett en sådan risk med tanke på de svar de gav. Jag tror dock inte att föräldrarna själva hade begärt avlivning av babyn med en spruta även om det hade varit tillåtet. Detta eftersom de tidigare propsat på att få flytta sin hjärnskadade baby till Uppsala (det var precis efter detta Astrid Lindgrens Barnsjukhus kom på att det nog var bäst att ”avveckla” babyn eftersom det hade kunnat bli en mycket dyr historia om Uppsala lyckats hålla liv ett bra tag i babyn och skickat räkningen till Stockholms läns landsting) och eftersom pappan till babyn blev så arg att han gick ut när läkarna under ett övertalningssamtal försökte förmå honom och mamman att gå med på att ”avveckla” babyn (pappan hade växt upp med en hjärnskadad bror). Med tanke på de krumbukter och saltomortaler man använt sig av för att fria läkaren, och med tanke på de metoder man använde för att döma en ung flicka för anstiftan till mord i stället för vållande/grovt vållande till annans död (eller fria) i Stureby-fallet, så var kanske dessa farhågor inte 100-procentigt ogrundade. Jag tror i och för sig att risken för ett sådant åtal hade kunnat räknas i promille. Tanken är inte rimlig med tanke på hur föräldrarna tidigare betett sig. Men med tanke på de krumbukter och saltomortaler jag sett i bl a det här rättsfallet så klandrar jag inte föräldrarna och släktingarna för att de eventuellt såg den här risken. Det här är också ett bra exempel på varför man bör väga sina ord på guldvåg när man diskuterar olika behandlingsalternativ för svårt sjuka anhöriga med läkare och sjuksköterskor. Risken finns alltid för medvetna misstolkningar. Spela också gärna in med dold mikrofon. Det finns diktafoner för ca 700-800 :- som har ingångar för lösa mikrofoner som med litet hjälp av säkerhetsnålar och kanske nål och tråd kan döljas i kläderna. Dolda inspelningar är också helt lagliga så länge någon part som är medveten om inspelningarna är med.

När det gäller sprutornas storlek verkar inte rättens oberoende expert Mörland tycka denna bit vara något problem. Med Mörlands undre gräns, d v s en tiopentaldos om 125 mg är det fråga om en dos om motsvarande 2,857 g för en vuxen, 80 kg man. Amerikanska fångar som avrättades fick 2-5 g. Så visst går det att få i folk så pass mycket. Den uppmätta halten 2000 mikrogram/gram motsvarar en dos om 500 mg, d v s 2,857 x 4 = 11,428 g. Och med en sådan dos ligger vi ju klart över vad som bevisligen går att få i folk. Intressant att notera är uppgifterna i polisförhören om att den åtalade läkaren i samband med döden inte sprutade i hela innehållet i sprutan.

När det gäller det faktum att tiopental hittats i en lårven så stämmer det väl med RMV:s uppgifter om att proverna togs i det venösa systemet i underdelen av kroppen. Om tiopental hittats i lårvenen så gör väl detta det sannolikt att hjärtat hunnit slå en del slag under det att tiopentalinjektionen pågick, även om det verkar som att tiopentalet skulle kunna sprida sig en del i blodet även efter att hjärtat stannat. När det gäller frågan om hur mycket av tiopentalet som eventuellt kan ha getts efter att babyn dött så har jag inget svar på detta. Jag nöjer mig med att konstatera att man p g a den teoretiska möjligheten att en stor del av tiopentalet kan ha getts efter att babyn dött, eller efter att babyn fått i sig tillräckligt med morfin för att några ögonblick senare dö, så kompletterade man med den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp. (Själv hade jag väl nöjt mig med en sådan dom även om jag mellan tummen och pekfingret tycker att det verkar rätt osannolikt att babyn skulle ha fått tiopentalet efter döden.)


FORTS, SE NEDAN

Ang det, av mig, fetade: Nej. Du ljuger. INGEN har sett ett flertal stora sprutor med gulfärgat innehåll. Därmed faller resten av dina tirader platt till marken.

Tiopental gavs troligtvis efter det att vårdpersonalen lämnat salen.
Citera
2012-10-22, 08:37
  #17348
Medlem
Bohlwinkels avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
Tja, alltså när det gäller vittnesmålen avseende injektioner i samband med dödstillfället så har ju som framgått av tidigare inlägg i tråden två släktingar till babyn i polisförhören uppgett att de sett någon slags injektion i samband med döden. Föräldrarna upplyste dock inte om någon slags injektion i samband med dödstillfället.
Om du tycker att inlägg i tråden är en bra källa till vad förevarit i den här saken så förstår jag att du tycker att du inte har så svårt att bevisa dina teser. Nu har ju dock dina och dina religiösa gelikars (som emellertid haft vett att dra sig tillbaka) inlägg här i tråden mycket litet att göra med sanningen och därför är det ännu lättare för övriga att vederlägga dina påståenden.

Den stora frågan är varför du sitter och förnedrar dig själv månad ut och månad in genom dina stolligheter för att därefter gång på gång slås till marken genom sakliga svar. Det är nästan så att man tror att det är något sexuellt som ligger bakom.
Citera
2012-10-22, 17:56
  #17349
Medlem
Clodiuss avatar
Bara så att det inte skall föreligga något missförstånd för eventuella nytillkommna läsare. Det är alltså så att det är rimligt att tro att thiopental kan anrikas i fett som ligger intill blodbanor, och det är inte förväntat att detta hydrofoba ämne fördelas jämnt i kroppsfettet. Inget märkligt egetnligen. Häller man ett hydrofobt färgämne över ett vlock smör så absorberas det till ytan och fördlear sig inte jämnt. Om fettet bryts ner till tvålliknande ömnen så kan en del thiopenthal övergå i en vätskefas i form av likvätska. Det är möjligen vad som har hänt och skulle kunna vara en förklaring till om provet innehåller thiopental.

Det visade sig underrättegången att i princip varenda länk i beviskedjan var svag, och att vittnesmål direkt motsa åklagarens gärningsbeskrivning. Frikännandet var därför väntat, och accepterades även av åklagaren, som avstod från att överklaga.

PCuri driver en märklig och osmaklig kampanj mot den frikännda läkaren, och ignorerar det faktum att alla hans argument blivit vederlagda flera gånger om.

Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
Del 1



Clodius och NurseRatched kommenterade detta inlägg som jag skrivit (läs detta och fortsättningen med fotnoten innan ni läser Clodius och NurseRatcheds inlägg):

https://www.flashback.org/sp39842643

forts,

https://www.flashback.org/sp39842652





Jag antar att om det hade varit en framkomlig väg för försvaret att göra troligt att den här för tidigt födda babyn (som hade varit ute i det fria i flera veckor) hade påtagligt mindre kroppsfett än i princip nyfödda bebisar och att tiopentalet av någon anledning koncentrerats speciellt i fettet just på de olika ställen där man tog proverna så hade man använt sig av dessa argument.

Det räcker nog inte att babyns fetthalt liksom MÅSTE ha varit extremt superlåg och att tiopentalet liksom MÅSTE ha koncentrerats till just de ställen där man tog provmaterial. Därför fick man, som sagt, i stället i domen köra med fräckisen att det möjliga spädningsfelet på det prov finska RMV mätte på underförstått var något typ obegränsat i stället för max 5,26 ggr.

(Sedan vill jag också påpeka att den hjärnskadade babyn i TV4:s reportage om fallet inte såg speciellt mager ut på de bilder där babyn hade varit ute i det fria några veckor. Babyn verkar haft påtagligt mindre hjärna kvar än en normal baby efter felbehandlingen som gav babyn en stor hjärnblödning. Babyns andel kroppsfett verkade dock visuellt inte ha varit speciellt låg. Tycker också att någon borde ha påpekat detta efter programmet om de gjort den observationen.)








Alltså, rättens oberoende expert Mörland säger ju i sitt utlåtande att babyn teoretiskt sett kan ha fått majoriteten av den massiva överdosen av tiopental efter att döden (även om det inte förefaller speciellt troligt att man skulle ha fortsatt spruta in tiopental efter att hjärtat stannat och babyn blivit vit i ansiktet). Av denna anledning kompletterades också den ursprungliga brottsrubriceringen ”dråp” med brottsrubriceringen ”försök till dråp”. Med den sistnämnda brottsrubriceringen skulle man täcka in även det teoretiska fall där en tillräckligt stor andel av sprutans innehåll hamnat i babyns blodkärl efter att döden inträtt. Den här brottsrubriceringen täcker också in alternativet att babyn dött av morfinöverdosen (som var svårare att knyta till den åtalade läkaren) eller att babyn dött av kombinationen morfinöverdos/tiopentalöverdos.







NurseRatcheds inlägg nedan är ett svarsinlägg avseende mitt svar till swerog och mace2442 som jag postat här:

https://www.flashback.org/sp39878378





Tja, alltså när det gäller vittnesmålen avseende injektioner i samband med dödstillfället så har ju som framgått av tidigare inlägg i tråden två släktingar till babyn i polisförhören uppgett att de sett någon slags injektion i samband med döden. Föräldrarna upplyste dock inte om någon slags injektion i samband med dödstillfället.

Mitt intryck är att släktingarna justerade sina vittnesmål i tingsrätten för att stämma bättre överens med föräldrarnas. De försköt den möjliga tidpunkten för injektionen bakåt i tiden. Jag tror att anledningen till detta är att läkaren i polisförhören, som föräldrarna precis som Flashback-läsarna fick ta del av, initialt skyllde på föräldrarna eftersom de frågade om inte babyn kunde få något mer. Antagligen ville man ha både hängslen och livrem för att undvika att föräldrarna skulle bli åtalade för någon slags anstiftan, om nu läkaren blev fälld. Jag misstänker att föräldrarna redan i polisförhören eventuellt kan ha sett en sådan risk med tanke på de svar de gav. Jag tror dock inte att föräldrarna själva hade begärt avlivning av babyn med en spruta även om det hade varit tillåtet. Detta eftersom de tidigare propsat på att få flytta sin hjärnskadade baby till Uppsala (det var precis efter detta Astrid Lindgrens Barnsjukhus kom på att det nog var bäst att ”avveckla” babyn eftersom det hade kunnat bli en mycket dyr historia om Uppsala lyckats hålla liv ett bra tag i babyn och skickat räkningen till Stockholms läns landsting) och eftersom pappan till babyn blev så arg att han gick ut när läkarna under ett övertalningssamtal försökte förmå honom och mamman att gå med på att ”avveckla” babyn (pappan hade växt upp med en hjärnskadad bror). Med tanke på de krumbukter och saltomortaler man använt sig av för att fria läkaren, och med tanke på de metoder man använde för att döma en ung flicka för anstiftan till mord i stället för vållande/grovt vållande till annans död (eller fria) i Stureby-fallet, så var kanske dessa farhågor inte 100-procentigt ogrundade. Jag tror i och för sig att risken för ett sådant åtal hade kunnat räknas i promille. Tanken är inte rimlig med tanke på hur föräldrarna tidigare betett sig. Men med tanke på de krumbukter och saltomortaler jag sett i bl a det här rättsfallet så klandrar jag inte föräldrarna och släktingarna för att de eventuellt såg den här risken. Det här är också ett bra exempel på varför man bör väga sina ord på guldvåg när man diskuterar olika behandlingsalternativ för svårt sjuka anhöriga med läkare och sjuksköterskor. Risken finns alltid för medvetna misstolkningar. Spela också gärna in med dold mikrofon. Det finns diktafoner för ca 700-800 :- som har ingångar för lösa mikrofoner som med litet hjälp av säkerhetsnålar och kanske nål och tråd kan döljas i kläderna. Dolda inspelningar är också helt lagliga så länge någon part som är medveten om inspelningarna är med.

När det gäller sprutornas storlek verkar inte rättens oberoende expert Mörland tycka denna bit vara något problem. Med Mörlands undre gräns, d v s en tiopentaldos om 125 mg är det fråga om en dos om motsvarande 2,857 g för en vuxen, 80 kg man. Amerikanska fångar som avrättades fick 2-5 g. Så visst går det att få i folk så pass mycket. Den uppmätta halten 2000 mikrogram/gram motsvarar en dos om 500 mg, d v s 2,857 x 4 = 11,428 g. Och med en sådan dos ligger vi ju klart över vad som bevisligen går att få i folk. Intressant att notera är uppgifterna i polisförhören om att den åtalade läkaren i samband med döden inte sprutade i hela innehållet i sprutan.

När det gäller det faktum att tiopental hittats i en lårven så stämmer det väl med RMV:s uppgifter om att proverna togs i det venösa systemet i underdelen av kroppen. Om tiopental hittats i lårvenen så gör väl detta det sannolikt att hjärtat hunnit slå en del slag under det att tiopentalinjektionen pågick, även om det verkar som att tiopentalet skulle kunna sprida sig en del i blodet även efter att hjärtat stannat. När det gäller frågan om hur mycket av tiopentalet som eventuellt kan ha getts efter att babyn dött så har jag inget svar på detta. Jag nöjer mig med att konstatera att man p g a den teoretiska möjligheten att en stor del av tiopentalet kan ha getts efter att babyn dött, eller efter att babyn fått i sig tillräckligt med morfin för att några ögonblick senare dö, så kompletterade man med den alternativa brottsrubriceringen försök till dråp. (Själv hade jag väl nöjt mig med en sådan dom även om jag mellan tummen och pekfingret tycker att det verkar rätt osannolikt att babyn skulle ha fått tiopentalet efter döden.)


FORTS, SE NEDAN
Citera
2012-10-24, 00:55
  #17350
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PekkariP1


Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
Det har inkommit ett antal svar på det här inlägget jag postade:

https://www.flashback.org/sp39842643

… och fortsättningen med fotnoten...

https://www.flashback.org/sp39842652 .

Jag betar av två av de svar som verkar syfta på inlägget ovan och dess fotnot.



Citat:
Ursprungligen postat av swerog

PCuri
Att saker inte journalförs på en intensivvårdsavdelning är inget ovanligt. under vissa insatser görs det massor med saker för att rädda liv. Du kanske tycker det är viktigare att journalförra allt o sedan efteråt fängsla läkaren om patienten har dött?




Hmm, jag har sett litet olika varianter på förklaringar liknande din tidigare i tråden [att man i domen ligger rätt lågt med den här typen av förklaringar, priset för ett lyckat försvar skulle då antagligen mer sannolikt kunna bli att förtroendet för vårdens värnande av patientsäkerheten undergrävs eller att (bort)förklaringen framstår som mindre sannolik].

Jag konstaterar när det gäller de här (bort)förklaringarna följande:

1. Under ett av de tillfällen babyn eventuellt skulle ha fått tiopental så var det fråga om en röntgen-undersökning. Då borde det inte ha rått så pass kaotiska förhållanden att man inte kunnat skriva upp att babyn fått tiopental.

2. Vid ett tillfälle skall babyn tydligen av någon anledning fått tiopental under en förflyttning i en korridor. (Märkligt att behovet av tiopental dyker upp under just denna lilla tidsperiod, detta styrker intrycket av efterhandskonstruktion.) Tydligen har man också vid det tillfället både glömt skriva upp dosen efteråt och glömt skriva på handen, vilket vårdpersonal ibland brukar göra.

3. Det framstår inte som direkt sannolikt att man glömt lagliga tiopentaldoser vid ALLA de tillfällen vårdpersonal i efterhand kommit på att babyn fått tiopental. Man skulle alltså ha råkat vara extremt slarvig med just det läkemedel som babyn dog av flera gånger i rad och inte kommit på att skriva in detta i journalen men långt senare plötsligt fått ett väldigt uppfriskat minne och kommit på att man gett tiopental vid de här tillfällena.

4. Det är tydligen bara den sista eventuella, ej journalförda tiopentaldosen som eventuellt gavs dagen innan babyn dog som skulle kunna ge något typ de 2,13 mikrogram/gram jag redovisar i mitt inlägg ovan (vilket som sagt är bra mycket mindre än 95 mikrogram/gram, 500 mikrogram/gram eller 2000 mikrogram/gram). Inte ens försvaret verkar påstå att äldre doser skulle kunna ge någon påtaglig påverkan (om man nu anser att 2,13 mikrogram/gram skall betraktas som påtaglig påverkan).



Citat:
Ursprungligen postat av mace2442

Pcuri har som vanligt inte bevisat något alls utan fortsätter enbart med sina egna lögner och egenhändigt konstruerade "fakta".

Som vanligt saknar samtliga hans påståenden någon som helst relevans på verkligheten.
Han försöker som vanligt få det att framstå som att finska RMV har gjort en oberoende analys vilket man inte har gjort. Man fick Blodpudding från RMV. Inte blod från flickan och därmed är det inget oberoende analys. Den är inte heller gjord med någon anann metod som PCuri ljuger om. Samma blodpudding=samma felaktiga analysmetod




Tja, alltså om man gått till ICA eller Konsum och köpt litet äkta blodpuddning och blandat det med någon slags vätska så att man fått någon slags flytande substans och sedan blandat detta med blod från babyn så borde rimligtvis tiopentalhalten i det prov som blandats blodpudding bli lägre och inte högre. Samma princip gäller om man vid provtagningen från babyns blodkärl fått med fett och andra vävnader/vätskor från babyliket: Tiopentalandelen i provmaterialet blir lägre än den ursprungligen var i blodet. Jag ser heller inte när jag läser domen att försvaret verkar anför något slags motargument mot denna enkla logik. För det går inte. Jag förstår därför att man undviker att konfronteras med den här typen av elementära, logiska principer.

Men i den här tråden är allt möjligt. Vissa debattörer utnyttjar det faktum att folk i regel inte reflekterar på ett elementärt logiskt sätt över information de konfronteras med om de inte är tvungna. Man vet att det räcker med att posta inlägg som ger ett allmänt vederhäftigt intryck, ungefär som läkaren nono2 igår kl 10.38 (som låtsas vara oinsatt i de rättsliga turerna kring det här fallet).




Alla svårt sjuka intensivvårdspatienter har fått flera läkemdel och andra doser än vad som anges i journalen.

Transporter av svårt sjuka intesivvårdspatienter är bland det farligaste som händer patienten under vårdtiden. Även om det bara är tvärs över korridoren. Det är vanligt att man ger extra sedering i samband med dessa förflyttningar. Det finns andra vårdmoment som kräver smärtstillning eller sedering, för att patienten skall kunna tillgodogöra sig vården eller medverka till en optimal undersökning. Detta är rutin.

Termen "olaglig" dos, som dyker upp någon gång i tråden, finns inte. Stöter man på den, är det en signal om att skribenten inte vet något om ämnet och istället fantiserar. I verkligheten ger man de doser som krävs, för att uppnå effekt. Detta kan vara mer eller mindre än terapeutiska doser.

Om vårdpersonal blir åtalad för mord på grund av detta rutinmässiga förfarande tror jag det ligger i den mänskliga naturen att inte ge sig till känna.

För mig är det tveksamt att ett enda absurt labvärde oreserverat ska räcka för mord åtal. Det borde krävas något mer. Dit räknas inte religösa föreställningar.



Om man får tro dig borde risken för att patienter på intensivvårdsavdelningar får läkemedel som är olämpliga att kombinera p g a bristande journalföring vara VÄLDIGT påtaglig.

Du verkar heller inte tycka att det är så noga med att försöka undvika överdoseringar, trots risken för missbruk av denna metod för att korta vårdköer. I vilket fall som helst så kallar jag doser som man avlivar patienter med för olagliga. Men jag har förstått att det i din och många andras värld (bl a läkare i denna tråd) inte finns några ”olagliga” doser.

Själv köper jag inte att den här babyn flera gånger i rad skall ha fått normala tiopentaldoser som man glömt notera i journalerna men som man långt senare plötsligt får ett glasklart minne av. Varför inte göra en notering i journalerna en stund senare eller åtminstone när man går av passet om man nu inte totalglömt injektionen? Och flera gånger i rad? Vad blir sannolikheten för detta? Och om det är sant (vilket jag inte tror), vad säger då detta om patientsäkerheten?

I och för sig skall visst bara den eventuella tiopentalinjektion babyn fick dagen innan hon dog ha kunnat ha någon mätbar effekt. Jag tycker dock ändå att det är väldigt anmärkningsvärt att babyn skall ha fått tre tiopentalinjektioner som man först glömt men sedan långt senare”kommit ihåg”.

Och när det gäller frågan om ”ett enda absurt labvärde” så vill jag påpeka att det för kvantifiering av tiopental ackrediterade labbet i Finland bekräftade svenska RMV:s mätvärde med en annan metod. Sedan har vi också den jättetopp som mättes upp på det ospädda provet och som gick utanför kalibrerat område (vilket var det som föranledde mätningar på spädda prov).

Sedan har vi också morfinöverdosen. Hela skillnaden mellan journalförd (och dessutom påstådd dos) och uppmätt dos var förstås också mätfel?

Det torde knappast råda något tvivel om att vad det var frågan om var att ta kål på den här hjärnskadade babyn. Däremot kan jag hålla med om att det sannolikt var knepigare att knyta den åtalade läkaren till morfinöverdosen. Hon åtalades heller inte för detta. Viss förståelse för överdosering av morfin från RMV:s sida verkar också framskymta i citat från förundersökningsmaterialet som postats i denna tråd. Överdosen av morfin torde dock ändå för den som vill bilda sig en uppfattning om vad det var fråga om göra det än klarare att det var fråga om att försöka ta kål på den här babyn.
Citera
2012-10-24, 06:22
  #17351
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
Om man får tro dig borde risken för att patienter på intensivvårdsavdelningar får läkemedel som är olämpliga att kombinera p g a bristande journalföring vara VÄLDIGT påtaglig.

Du verkar heller inte tycka att det är så noga med att försöka undvika överdoseringar, trots risken för missbruk av denna metod för att korta vårdköer. I vilket fall som helst så kallar jag doser som man avlivar patienter med för olagliga. Men jag har förstått att det i din och många andras värld (bl a läkare i denna tråd) inte finns några ”olagliga” doser.

Själv köper jag inte att den här babyn flera gånger i rad skall ha fått normala tiopentaldoser som man glömt notera i journalerna men som man långt senare plötsligt får ett glasklart minne av. Varför inte göra en notering i journalerna en stund senare eller åtminstone när man går av passet om man nu inte totalglömt injektionen? Och flera gånger i rad? Vad blir sannolikheten för detta? Och om det är sant (vilket jag inte tror), vad säger då detta om patientsäkerheten?

I och för sig skall visst bara den eventuella tiopentalinjektion babyn fick dagen innan hon dog ha kunnat ha någon mätbar effekt. Jag tycker dock ändå att det är väldigt anmärkningsvärt att babyn skall ha fått tre tiopentalinjektioner som man först glömt men sedan långt senare”kommit ihåg”.

Och när det gäller frågan om ”ett enda absurt labvärde” så vill jag påpeka att det för kvantifiering av tiopental ackrediterade labbet i Finland bekräftade svenska RMV:s mätvärde med en annan metod. Sedan har vi också den jättetopp som mättes upp på det ospädda provet och som gick utanför kalibrerat område (vilket var det som föranledde mätningar på spädda prov).

Sedan har vi också morfinöverdosen. Hela skillnaden mellan journalförd (och dessutom påstådd dos) och uppmätt dos var förstås också mätfel?

Det torde knappast råda något tvivel om att vad det var frågan om var att ta kål på den här hjärnskadade babyn. Däremot kan jag hålla med om att det sannolikt var knepigare att knyta den åtalade läkaren till morfinöverdosen. Hon åtalades heller inte för detta. Viss förståelse för överdosering av morfin från RMV:s sida verkar också framskymta i citat från förundersökningsmaterialet som postats i denna tråd. Överdosen av morfin torde dock ändå för den som vill bilda sig en uppfattning om vad det var fråga om göra det än klarare att det var fråga om att försöka ta kål på den här babyn.

Du ljuger fortfarande, PCuri! Fortfarande finns det ingen samstämmighet om att någon tiopentalinjektion gjorts omedelbart inna flickan avlider. Att påstå att det är läkaren som sprutat in tiopental i kroppen är lögn.
Citera
2012-10-24, 10:45
  #17352
Medlem
Megaforces avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Clodius
Bara så att det inte skall föreligga något missförstånd för eventuella nytillkommna läsare. Det är alltså så att det är rimligt att tro att thiopental kan anrikas i fett som ligger intill blodbanor, och det är inte förväntat att detta hydrofoba ämne fördelas jämnt i kroppsfettet. Inget märkligt egetnligen. Häller man ett hydrofobt färgämne över ett vlock smör så absorberas det till ytan och fördlear sig inte jämnt. Om fettet bryts ner till tvålliknande ömnen så kan en del thiopenthal övergå i en vätskefas i form av likvätska. Det är möjligen vad som har hänt och skulle kunna vara en förklaring till om provet innehåller thiopental.

Huvudproblemet är att ingen, inte ens Mörland känner till exakt vad som händer när ett spädbarn med leversvikt får tiopental och hur det bryts ned eller absorberas i kroppen. Det finns ingen forskning på det området. Därför går det inte att värdera en provtagning gjord i efterhand när kroppens nedbrytning redan börjat.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in