Citat:
Ursprungligen postat av rogerk
Det är inte alls ovanligt att läkare ger medicin, tex smärtdämpande eller kramplösande, till patienter tills dom får en reaktion och läkare vet att om patienten dör så vet han inte om det beror på sjukdom eller medicinen. Det enda läkaren vet är att patient slipper lida.
Om patienten dör är det ju förstås inget lidande längre. Inte heller om man avlivar folk genom en ättestupa. Eller avlivar sin sjuka katt hos veterinären. Jag har dock svårt att acceptera det veterinärmedicinska synsättet när det gäller människor. Länkade för några dagar sedan till ett inlägg i tråden där en debattör hävdade att eftersom man får avliva djur så borde man också få avliva människor.
Den teoretiska minimidos rättens oberoende expert Mörland anger är motsvarande 2,857 g för en vuxen man. Läkargänget i tråden har tidigare hävdat att mätvärdena tyder på en omöjligt stor dos, vilket man då får tolka som något som ligger bra bit över de 5 g som amerikanska fångar fick om de avrättades med bara tiopental. Fångar som även fick hjärtstoppande medel fick doser på 2-3 g. Vid eutanasi skall man ha använt 1 g.
Gränsen för vad som anses vara terapeutisk (laglig) dos för en vuxen man ligger på 0,5 g (500 mg).
Om man pytsar i en patient åtminstone 5,7 ggr laglig dos så bör väl den läkare som gör detta inse att sannolikheten för att patienten avlider är överhängande. Läkaren åtalades för dråp alternativt försök till dråp. Den friande domen baserade sig inte på antagandet att man faktiskt kan ge så här pass stora doser lagligt utan på att man hävdade att det inte var tillräckligt säkert att finska RMV bekräftat svenska RMV:s mätvärde på tiopentalhalten, alltså 2000 mikrogram/gram (vilket skulle motsvara en dos på motsvarande en bra bit över 10 gram för en vuxen man). Jag har tidigare flera gånger kommenterat den fräckis tingsrätten använde sig av för att underkänna finska RMV:s bekräftelse av svenska RMV:s mätvärde, bl a i länkarna i det här inlägget:
https://www.flashback.org/sp38993707
Det jag däremot kan ge dig rätt i är att medvetna, alltför höga morfindoseringar med avsikten att korta vårdköer inte inskränker sig till det här fallet utan är rätt vanligt (jag tolkar snacket om att lindra patientens plågor som en omskrivning för att man vill korta vårdköerna). Ett knep man verkar använda sig av för att få patienter och anhöriga att bli mer mottagliga för övertalning om att höja morfindoserna är att ”glömma” ge medel mot illamående och ”glömma” ge blodförtunnande (så att patienten får kärlkrampsliknande symptom) även om man journalför detta (i fallet i denna tråd ”glömde” man tydligen enligt försvaret att journalföra en massa tiopentaldoser, så visst verkar det gå att fiffla med journalerna :eviligrin39: ). Så det är väl knappast att minimera patienternas lidande man är ute efter.
(Får beta av resten av postningarna jag bör svara på de närmaste dagarna.)