Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Jodå, man kan dömas för tjänstefel om felet innebär att man bryter mot lagen, t.ex. om det sker ett miljöbrott på företaget. Men ett sådant åtal rör då inte tjänstefel i sig, utan det brott som vederbörande begått. Man kan bli bestraffad både för tjänstefel (med löneavdrag, avsked etc) och brott (böter, fängelse) för ett och samma ärende. Det handlar om vem som utdelar bestraffningen. Ofta tar dock domstolen hänsyn till om den dömde fått avsked i det straff som utdelas.

Det som dock konstaterats i barmhärtighetsfallet är dock:

- Det är fel läkare som åtalats på de åtalsgrunder man haft. Man har alltså åtalat den läkare som haft ansvaret vid dödsögonblicket, fast dödsorsaken kan ha orsakats av de andra läkarna som tidigare vårdat barnet och där det också kommit fram under rättegången att de gett barnet tiopental vilket den åtalade inte gjort.

- Polisen och åklagaren har hanterat bevismaterialet helt inkompetent. Utredningen borde redan från början hanterats av HSAN. Nu utgick man från utsagor från en rättsläkare som inte jobbat inom sjukvården och som över huvudtaget inte visste något om arbetsrutiner, journalföring etc.

- Det är konstaterat att dödsorsaken var att överläkaren i samråd med föräldrarna beslöt att avbryta livsuppehållande åtgärder. Palliativ vård innebär att minska smärtpåverkan och från denna stund kan alltså smärtlindring i form av morfin påskynda döden, men det beror på dess lugnande verkan i samband med att man inte längre har respirator.

Föräldrarna var alltså medvetna om detta.

- Huvudansvaret ligger nog ändå hos föräldrarna som sökt syndabock och gjort en polisanmälan istället för att göra en mer korrekt till HSAN som sannolikt redan från början skulle gjort en mer korrekt utredning och komma till samma slutsats tre år innan domstolen gjorde det..

Holmlin insåg hur korrupt systemet var när han själv häktades. Jag ser att jag var otydlig. Han insågh att han inte kunde försvara sig i ett brott som var ett sexualbrott då han insåg att en kvinnas ord vägde för högt.

Men det spelar ingen roll, jag tycker ändå att Viveka skall ha minst 10 miljoner i skadestånd. Det kan betalas genom att man drar in lite åklagartjänster och sparkar alla poliser som inte vet natriumklorid är.

Felet är att folk inte inser att åklagare och poliser saknar kompetens inom de ens basala kunskaperna inom kemi. När de inte ens vet vad natriumklorid är och anser det vara ett gift så får åklagare och poliser framstå som de idioter de är.

Dessutom var det här en politisk rättegång och inte juridisk enligt mitt synsätt. Göran Hägglund borde lämna politiken för gott. Elisabeth Brandt borde vi genomföra häxtestet på - vi binder henne och kastar henne i Saltsjön, flyter hon upp är hon en häxa och då kan vi bränna upp henne levande på bål. Flyter hon inte upp var hon ingen häxa och vi kan leva vid gott mod över att slippa hennes häxkonster.

Men som du säger, ärenden som rör sjukvården borde först gå genom socialstyrelsen. Inte via någon komplett kunskapsbefriad polis eller dito åklagare.

Jo, visst har du alldeles rätt i det. Den statistiska detalj - med långtgående politiska implikationer - som jag ville framhålla rörde rättsskipningens faktiska praktik: Hur många blir egentligen dömda?

Tjänstefelsbrottet, för tjänstemän i offentliga förvaltningar, är en rätt sejf form av kriminalitet om man vill simma i grumligt vatten. I just detta fall blir kontrasten så slående: en tjänstemans eventuella fel kommer sannolikt aldrig att prövas - och detta skall då jämföras med konsekvenserna av felet: en medborgare har berövats all människovärdighet och riskerat att förlora sin frihet för resten av livet, eller i vart fall bortåt 18 år.

Det begås en stor mängd fel i förvaltningarna, merparten är sannolikt ursäktliga. Somliga grövre och andra rent uppsåtliga och elaka. Hur många det ungefärligen rör sig om är mig okänt och jag har inte lyckats uppbringa data kring detta (trots att det borde vara prio-ett statistik, tycker jag). Hur som helst så måste det rimligen vara fler fall av tjänstefel än av mord i Sverige.
Knappt 6 000 fall av olika former av tjänstefel anmäls årligen och antalet domar är något eller ett par dussin. Möjligen är det en massa gnäll och okynnesanmälningar bakom de siffrorna men uppfattningarna förefaller helt klart skilja sig åt mellan den anmälande allmänheten och den rättvårdande apparaten. Jag kan inte undgår att börja misstänka att just tjänstefel av myndighetsutövare är en fråga som man tar väldigt lätt på, att det inte anses så farligt att staten gör fel. En sådan kultur, eller diskursiv uppfattning, skulle kanske kunna kasta ljus över det märkliga i att rutiner vid svenska gripanden och häktningar får fortleva i nuvarande form utan protest.

Om man betänker att den offentliga sektorn (staten, landstinget, kommunerna) härbärgerar en tredje del av all sysselsättning i Sverige och endast en bråkdel tjänstemännen är skolade jurister, som kan lagstiftningen inom sitt verksamhetsområdet samtidigt som viss mängd tjänstgöringsgrad är underdimensionerade, vilket orsakar stress, så kan man tänka sig att det begås enorma mängder tjänstefel mer eller mindre straffrättsligt klandervärda (ringa tjänstefel är inte straffbart).

Jag håller med om att Sverige tar väldigt lätt på tjänstefel. Se t.ex. på den rättsröta som da-Costafallet har utmynnat i under mer än ett par decennier. Andra uppmärksammade fall, utöver Barnläkarmålet, är Quick-fallen och Sandviken-fallet, fallet Ulf etc.

Vad närmare gäller häktningar så måste man lyfta fram att t.o.m. FN:s tortyrkommission har de senaste åren uppmärksammat och kritiserat Sverige för dess långa häktningstider och användningen av restriktioner.

Problemet ligger förstås inte bara på tjänstemannanivå, där empatibefriade och kanske sadistiska åklagare och poliser frihetsberövar och mer eller mindre torterar (misshandlar eller ofredar) medborgare, utan också på politisk nivå där det också saknas förståelse för oskuldspresumtionen, som en mänsklig rättighet, och där det saknas empati för individen och dess rätt till sin frihet och till sin kropp och själ.

Sverige har ett kollektivistiskt synsätt på samhället av tradition. Vissa myndigheter försöker arbeta med medborgarspektivet medvetet andra inte. Justitieminister Lennart Geijer (s) gav på 1970-talet uttryck för att det vore anti-demokratiskt av medborgare att kunna föra talan mot staten! Den synen förklarar varför det tog Sverige mer än fyrtio år att inkorporera europakonventionen för mänskliga rättigheter (ECHR). Och än idag har domstolarna svårt att hantera den och törs inte själva bestämma om den ska kunna läggas till grund för skadeståndskrav, varför en statlig offentlig utredning har varit tvungen att tillsättas år 2009. Då ska man komma ihåg att Sverige ratificerade konventionen redan i början av 1950-talet!

Detta tål att framhållas.

Några kommentarer:

1. Den person föräldrarna verkar ha velat få åtalad var väl den sköterska som överdoserade NaCl så att babyn fick en hjärnblödning som förstörde 80 % av hjärnan. Detta innebär dock inte att rättssystemet och andra personer i samhället kan anse det vara olagligt att ta kål på samma baby med en massiv överdos morfin och en massiv överdos tiopental (15 ggr laglig dos uppmätt av RMV och dess finska motsvarighet).

2. Det man vanligen tänker på är väl att gå via HSAN/Socialstyrelsen. Men hade man gjort det hade babyn sannolikt redan varit kremerad om det blivit aktuellt provtagning (vilket jag inte tror hade blivit aktuellt). I höstas hade f ö bara en läkare fällts under året av HSAN/Socialstyrelsen. Normalt brukar väl också polisen skratta på sig när folk kommer och påstår att sjukvårdspersonal tagit kål på deras anhöriga. Att man inte gjorde det i det här fallet tycker jag är sympatiskt. Normalt fungerar inte rättssystemet när det gäller brott inom sjukvården. I det här fallet tog det ganska lång tid innan "samhället" lyckades lägga locket på, vilket främst torde ha orsakats av Hanne Kjöllers unika hotelser på DN:s ledarsida. Normalt brukar det ta stopp redan på polisstationen. Nu är väl så att säga ordningen återställd i och med tingsrättens krumbukter och saltomortaler i den friande tingsrättsdomen.

3. Uppenbart är väl i alla fall att läkaren inte talat om för föräldrarna att man skulle ta kål på babyn med tiopental. Föräldrarna hade ju också begärt flytt till Uppsala när man redan visste att babyn var svårt hjärnskadad. Sedan bestämde Astrid Lindgrens Barnsjukhus att man skulle "avveckla" babyn och meddelade föräldrarna detta. Föräldrarna verkar då ha intagit attityden "jaha, det är väl den ordning som gäller inom sjukvården". Sedan när "avvecklingen" (d v s att babyn inte dog när man plockade bort respiratorn) inte gick som det var tänkt så blev det kalabalik och man fick ta till plan B, d v s en massiv överdos morfin, och sedan när detta heller inte funkade plan C, en massiv överdos tiopental.

4. Jag tycker inte att föräldrarna verkar ha sökt en syndabock, snarare tvärtom. De kunde ha begärt ett överklagande av domen, men det gjorde de inte. Jag tycker att det var synd att de inte begärde ett överklagande. Jag föreslog i den här tråden att de skulle göra detta och släppa alla skadeståndsanspråk. Jag tror inte att hovrätten hade tordats höja ribban för kraven på den tekniska bevisningen i en prejudicerande som så pass drastiskt som krävts för att fria den här läkaren. För då hade Hells Angels och Bandidos och andra ”riktiga” bovar kunnat hänvisa till den domen om de velat bli frikända.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/omskakande-lasning

artikeln som ovan länk hänvisar till. http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=17586

man blir helt ärligt skrämd av svenska polisväsendet och fröken justitsia.

Sent ska syndaren vakna!

http://www.aklagare.se/Media/Nyheter/Riksaklagaren-kommenterar-kritik/

Kommentar om granskning av ärendet vid Astrid Lindgrens sjukhus
2011-12-23
Riksåklagare Anders Perklev lämnar kommentarer med anledning av den kritik som har framförts mot åklagares beslut i ärendet vid Astrid Lindgrens sjukhus.
1) I min roll som riksåklagare ingår att utöva tillsyn över åklagarväsendet. Jag ser det därför som mycket angeläget att klarlägga vilka slutsatser som kan dras av ärendet och vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att säkerställa att framtida liknade fall handläggs på ett både effektivt och rättssäkert sätt. Jag har därför redan tidigare begärt in handlingarna i ärendet och påbörjat en genomgång av dessa.

2) En viktig fråga är hur tillförlitliga medicinska bedömningar ska kunna inhämtas och tillgodogöras ärenden av detta slag. För att kunna påbörja diskussion kring detta och andra frågor som rör ärendet har jag kommit överens med cheferna för Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket om ett möte i januari 2012.

3) Hos Justitiekanslern (JK) finns anmälningar som avser granskning av det aktuella fallet. Jag välkomnar om JK beslutar sig för att granska om några fel har begåtts av åklagare eller av någon annan aktör i ärendet. Jag tycker att det är lämpligare att en sådan granskning görs av JK såsom oberoende myndighet än att den sker inom ramen för min egen tillsynsverksamhet.

Bakgrund
I mars 2009 inledde åklagare förundersökning mot en läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Åtal väcktes mot läkaren för dråp. I andra hand yrkade åklagaren att läkaren skulle dömas för försök till dråp.

Solna tingsrätt ogillade åtalet i en dom den 21 oktober 2011. Domen överklagades inte av åklagaren.

Välkommen till verkligheten V.
Bra att det kommer fram hur vårt pajas rättsystem fungerar. Tragiskt att det måste till en välutbildad person med kontakter för att det ska uppmärksammas. Det ett sjukligt system vi har.

Det kan jag instämma i. Många kan tycka att jag genomgående har försvarat rättssystemet här i tråden, men min inställning har hela tiden varit att läkaren på gott och ont skall behandlas som alla andra som hamnar i rättvisans kvarnar. Nu med god hjälp av den givna kopplingen som finns mellan DN och läkarkåren slank hon ur kvarnen.

Kan hennes berättelse leda till några reella förbättringar och ökad rättsäkerhet för ALLA så är det bra. Temat att problemet skulle vara sjukvårdsrelaterat är fel. Rättsbyråkratin är inte bättre än så här och domstolarna är populistiska. Denna gången gynnade populismen den tilltalade och lät henne slippa ur garnet när de utan röst tvivelsutan blivit fällda på likvärdig bevisning.