Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Här presenterar du ett faktum som faktiskt har blivit ifrågasagt. Du kan ha missat det men någon hävdade att det bör röra sig om en betydligt större volym. Någon kommentar?

For what it worth så ställer jag mig i ledet som förstår det läkaren gjorde. Jag kan lätt se hur vem som helst i läkarens skor skulle kunna sättas i en sits där det skulle vara det rätta att göra!

It's worth a lot, i alla fall om du berättar vad hon gjorde.

Instämmer helt. Det är bara en knippe religiösa fanatiker som har invändningar. Och några hjärndöda åklagare. Dessutom kommer rättegången inte visa annat än att agerandet är lagligt.

Ett hypotetiskt exempel skulle kunna vara att bödeln tycker att det tar för lång tid innan fången dör, eller så tycker han att det gullas för mycket med fångarna när de ska vara sövda vid döden, så han ger tiopentalet med hög hastighet och kaliumsprutan någon gång under tiopentalinfusionen. Fångens hjärta stannar då under pågående tiopentalinfusion.

Nu kommer ett hypotetiskt räkneexempel:
Antag att de vid avrättningarna använder en vanlig koncentrationen av tiopental, 25 mg/ml (vilket vi för räkneexemplets skull ungefärligen kan jämställa med 25000 µg/g). Antag också att infusionen sker med sådan hastighet att 10 % av blodvolymen i venen i armen ersätts med tiopental. I venen föreligger då en tiopentalkoncentration på 2500 µg/g när hjärtat stannar och cirkulationen upphör. Mellan venen i armen och venen under nyckelbenet (där provet togs) sammanflyter ytterligare några mindre vener, vilket kanske spär ut tiopentalet ytterligare, låt oss säga till hälften (1250 µg/g). I denna ven (under nyckelbenet) tas, efter 8-16 timmar, ett blodprov som påvisar 370 µg/g. Det betyder att tiopentalkoncentrationen minskat från 1250 µg/g till 370 µg/g (70 %) på 8-16 timmar i en stor ven i en död kropp.

Gällande den otroliga slumpen så resonerar du helt bakvänt. Att det är i samma delstat som de orimligt höga koncentrationerna förekommer talar starkt för att det förekommer något systematiskt fel (kanske beroende på en enda person) i denna delstat. Det är angivet att provet togs i v subclavia, av vilken det finns en på varje sida. Om man slumpmässigt väljer sida är det 50% chans att ta provet på samma sida som infusionen gavs.



Se Bustophers utmärkta svar ovan.



Du har nog rätt Jag läste JNs förhör slarvigt. Det finns dock inga vittnesmål angående injektioner efter döden.

Ja, det senare är möjligt, men enligt den sakkunnige också att barnet avled efter en eller ett par minuter – givet mätvärdet.

Mörland skissar en situation där barnet avlider efter några minuter och att distribution i någon väsentlig grad då bara hunnit ske till hjärna, lever och lungor (vikt: 640 g). Han räknar sedan med full redistribution till hela blodvolymen (såväl venöst som arteriellt blod) efter döden – och landar då i en tillförd dos av 1,8 g. – Det kan tilläggas att han här har räknat med att 17% - 42% av tiopentalet fanns i barnets blod i dödsögonblicket.

Nu är det ju inte så att 2000 µg/g lårblod är en fastspikad koncentration. Man kan t ex tänka sig att applicera variationskoefficienten -30% på Mörlands beräkning; då skulle dosen nedbringas till 1267 mg, räknat på 265 g lårblod.

Med stöd av flera vittnesiakttagelser, men också med stöd av de postmortala undersökningar man gjort och vilka pekar på att läkemedel med stor distributionsvolym uppvisar ansenliga skillnader mellan koncentrationen i hjärtblod resp. lårblod, och att man i sådana fall kan förvänta sig att se en kraftigt förhöjd postmortal blodkoncentration, räknar jag radikalt med att lårblodskoncentrationen kan visa ett värde som är ungefär dubbelt så högt jämfört med hur det såg ut i dödsögonblicket: 2000 ./. 25% variationsrabatt : 2 = 750 x 265 = c:a 200 mg. Härifrån kan under vissa förutsättningar dras ytterligare minst 50% utgörande rabatt för den del av tiopentalet som ej hann distribueras utanför de stora blodkärlen men som postmortalt sedan distribuerades till kanske halva blodvolymen. Vi är nu nere i en tiopentalhalt i blodet som motsvarar 100 mg. – Resten av tillfört tiopental finns i resten av kroppen…

I sammanhanget förtjänar tilläggas att det går bra att blanda 2,5 g tiopental med 20 ml koksalt. Att sedan suga upp 1,25 g i en 10 ml spruta är heller ingen match. Eftersom barnets hjärta slog oregelbundet tar det ett antal "säkerhetssekunder" att medelst stetoskop förvissa sig om att det verkligen stannat. Under de sekunderna kan det ha sprutats in tiopental i en död kropp. Och "betydande mängder" = ett obetydligt antal sekunder.

Det är i mycket en tolkningsfråga och i brist på mer detaljerade direktutsagor från vittnena CB och MB går det i nuläget inte att komma längre: Det är heller inte säkert att dessa vittnen har kunnat avgöra den sekundsnabba och hårfina skillnaden mellan att barnet avlider och injektionen upphör. - Hur som helst är det fråga om ett mycket snabbt sekundförlopp från injektion till död.

Ja, och här kommer barmhärtigheten in. Det håller inte att sluta spruta innan det är helt säkert att det inte kommer ett hjärtslag till. Det vore grymt och obarmhärtigt att göra något halvdant i det läget.

Nja, vittnesmålen spretar nog mer än vad du gör gällande. Alternativt glömde du mamman.
[FU] frågar i förhör med mamman, (FUP s. 116)
- Den här sista sprutan Linnea fick, hur lång tid innan vad det ungefär innan barnet avled?
Mamman svarar: - Max en timme. Max. Det var inte lång tid på sista slutet där.

Det här har - i vart fall för mitt vidkommande - inte ett dugg med någon religiös eller annan fanatism att göra. Jag förstår mycket väl att en läkare, omgiven av en handfull skakade anhöriga och ett dödssjukt barn att behandla, gör vad hon/han kan för att lindra för både de anhöriga och för barnet. Jag hade också kunnat förstå att tiopentaldosen varit felberäknad, men inte så felberäknad att den åtalade trott att det var 500 mg hon blandat med 20 ml koksalt, för att sedan injicera en dödsdos. - Vad jag däremot inte alls förstår, är varför den åtalade ljuger när hon enligt dig och andra i stället skulle kunna säga som det är, nämligen att hon var tvungen att ge en större dos tiopental för att få slut på barnets kramper/plågor. Men underförstått säger ni ju att en regelrätt dödsdos var befogad. - Är det så? - Vidare köper jag inte att en uska så uppenbart ljuger om stora delar av vårdförloppet - eller en arrogant avdelningschef som ljuger som en häst travar. De här personernas "minnesblottor" är genomskinliga och fordrar i patientsäkerhetens intresse att saken dras fram i ljuset och ventileras ordentligt. - Vad har egentligen hänt? Vad är det som berörda parter inte vågar berätta om - och stå för? - Det kan väl aldrig vara så att den åtalade fått en uttrycklig order om att barnet skulle vara dött innan hon fick gå hem?

Det är inte lagligt att ge en uppenbar dödsdos av ett narkospreparat. - Det hade funnits andra läkemedel som i större (men inte direkt dödliga) doser kunnat lindra barnets besvär. - Men de preparaten vägrade den åtalade att använda: Barnet ska bara ha fått koksalt - och litegrann morfin. - Varför neka till en extra morfintillförsel? - Den stora infusionssprutan byttes enligt de anhöriga ut flera gånger under vårdförloppet. Var det inget morfin i denna spruta? Gavs det i själva verket två injektioner mot slutet: en med morfin och en med tiopental? - Vad hände under "sondmatningen"?

Mamman uppmärksammar inte den allra sista sprutan. - Den näst sista sprutan kan ha varit en hästdos morfin.

Så här säger mamman också:

Ja, framför allt vore det obarmhärtigt mot en chef som räknat med att hinna avveckla en presumtiv utomlänspatient.