Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Jag må vara lite halsstarrig i detta men av åklagarnas agerande i massmedia fick många den uppfattningen.

Förhoppningsvis har detta fall redan klargjort att det inte är så lämpligt att med tvärsäkra uttalanden innan målet är i hamn.

Jag fattar inte hur du menar: I det ärende vi diskuterar så vände sig polis/åklagare till RMV istället för att själva bedöma det medicinska förloppet. RMV i sin tur lade ärendet på P R-A:s bord, och som avgav sitt utlåtande.

Dvs. om vi överför till ditt konst-exempel, åklagaren vänder sig till en auktionskammare som har konstexperter för att få hjälp att bedöma om en tavla är förfalskad eller ej. Experten som får tavlan för bedömning avger ett expertutlåtande i vilket det står att det är visat att tavlan är förfalskad. Experten kommenterar ordvalet i sitt utlåtande med att formuleringen använts för att det är så stor säkerhet i bedömningen. Experten nämner dock inte att h*n egentligen är expert på antika möbler. Efter att utlåtandet kommit till allmänhetens kännedom så säger ett flertal experter på bildkonst att möbelexperten har tittat på helt fel saker i utlåtandet.
- På vilket menar du att polisen i vårt faktiska medicinska fall har använt den medicinska motsvarigheten till "sin egen konstkompetens" i det konstruerade exemplet?

Jag menar att P R-A har agerat som möbel-experten i exemplet. Och det är så konstigt att det inte borde kunna hända i det system vi har idag. Ponera då att man inför en lösning motsvarande den som du förordar. Man kan ju då inte helt utesluta att en kvinna med P R-A:s bakgrund skulle kunna jobba på SoS och ha till uppgift att välja vem som bäst passar att bistå polisen i ett visst ärende. I det här ärendet har ju P R-A utöver sin egen analys-insats också haft till uppgift att välja vem som skulle utföra själva analysen. Hon kom då fram till att GT var den bästa man skulle uppbringa - vilket inte alla i tråden verkar ha hållit med om.

Jag är därför tveksam till att en ordning där man går via SoS skulle kunna garantera att det aldrig blir fel.

Det funkar inte riktigt så. Anledningen till att en så stor del av dosen hamnar initialt i hjärnan handlar om att genomblödningen är så mycket kraftigare i hjärnan än i fettvävnad, inte om att lipidandelen i hjärnan är särskilt stor visavi kroppens totala lipidinnehåll - även om jag medger att den är större för ett spädbarn än för en vuxen. Men denna initiala fördelning efter tillförd dos är ingen jämviktsfördelning. För jämviktsfördelningen är det i princip bara andelen lipider av kroppens totala lipidinnehåll som spelar roll.

Det beror på hur försvaret argumenterar. Det finns olika sätt att skjuta hål på åtalet. Ett är att hävda att det inte skulle kunna gå att tillföra en så stor mängd tiopental som mätvärdena anger. Ett annat är att köpa åklagarens uppskattning av hur mycket som tillförts, och sedan påtala att denna mängd inte räcker för att ta livet av en människa med utslagen hjärnfunktion.

De har du rätt i - åtminstone vad gäller andningen, som inte kan vara helt autonom. Vad gäller hjärtverksamheten kan den vara helt oberoende av någon som helst hjärnaktivitet, så länge ventilationen säkras på det ena eller andra sättet - eljest skulle det ju inte finnas något behov av begreppet hjärndöd.

Men flickan har klarat av att andas på egen hand tillräckligt bra för att leva i fem timmar, det har du rätt i.

En sak som jag tycker är konstigt är att vi ju knyter det juridiska dödsbegreppet till om hjärnans funktioner oåterkalleligen har upphört. I det här fallet verkar flickan i allt väsentligt sakna hjärna (?!). Om så är fallet borde hon väl rimligen redan ha ansetts vara död?! Och varför behövdes smärtlindring om det knappt fanns någon hjärnsubstans kvar, det är väl i hjärnan som smärtcentrum finns? Borde man då inte säga att en patient i LW:s situation då hon fick narkos och morfin 1) sägas vara juridiskt död redan, och 2) inte ha något behov av smärtlindring då hon inte rimligen kan uppleva smärta?

Tillägg, dvs. om hon redan vore död, så kan hon inte mördas...

Jo, det kan man. Fullständigt. Vad vi pratar om är stöd till polis och åklagare när det gäller misstanke om brott inom sjukvården. En rättsläkares kompetens vad gäller dödsfallsutredningar handlar i princip uteslutande om dödsfall som inte har skett i sluten vård, och i heller i princip aldrig om dödsfall som orsakats av åtgärder i öppen vård. En rättsläkare är vidare den specialist av alla som kan minst om hur saker och ting går till i vården, eftersom det är den enda specialiteten som inte har några som helst vårdande uppgifter, och praktiskt taget aldrig har hand om fall som har haft med vården att göra. Följaktligen är en rättsläkare den som är allra sämst av alla läkare på att tala om vilka vårdspecialiteter som har kunskap om vad. I och med att det är så ont om specialistkompetenta rättsläkare, är det vidare otänkbart att någon sådan figur hamnar där som någon sorts bästa tillgängliga alternativ. Det är alltså i praktiken komplett, totalt och fullständigt uteslutet att en rättsläkare eller någon med liknande kompetens skulle ha uppdrag att sitta på socialstyrelsen och välja ut expertis lämplig för att bistå utredningen i enskilda vårdfall. Observera vidare att en person med den uppgiften i alla vettiga system inte kan utse sig själv till expert.

Hon har inte kommit fram till något annat än vem på RMV som varit mest skickad, vad jag kan utröna.

Har man ett ofelbarhetskrav på alla förändringar lär det bli svårt att förbättra någonting öht. Det räcker dock i normala fall att system förbättras, inte att de blir ofelbara, för att en förändring ska vara värd att göra. Det här fallet visar tydligt på svagheterna med nuvarande system, där det är upp till den ansvariga rättsmedicinaren själv att avgöra om h*n har erforderlig kompetens för att bedöma ett givet vårdärende. Om en myndighet med uppgift att ha tillsyn över sjukvården också har i uppdrag att utse lämplig kompetens för utredning av givna rättsfall inom vården, garanterar detta måhända inte att utredningarna går allvarligt fel, men de minskar dem påtagligt. Det måtte väl räcka?

Att man i allt väsentligt saknar hjärna betyder inte att funktionen i den rest som finns kvar ihar upphört. I det här fallet räckte den funktionen uppenbarligen till att hålla igång andningen under ett antal timmar. Då är man inte hjärndöd. I vart fall har man en hjärnstam med någon form av kvarvarande funktion. Däremot kan hela storhjärnan fördenskull vara fullständigt och irreparabelt kass - därmed inte sagt att den var det just i den här flickans fall.

Det är en bra fråga. Svaret på den är nog att det är svårt för behandlande läkare att veta om patientens smärtupplevelse är utslagen eller ej, och att det är fullkomligt onödigt att chansa på att den är det, om det finns minsta risk för att den inte är det.

OK, men bevisbördan för att ett mord har begåtts åvilar ju åklagaren. Därmed kan man tycka att han även måste bevisa att flickan inte var juridiskt död när det smärtstillande (som påstås ha getts) gavs.

Hon saknade inte hjärna eftersom hon andades spontant. Den nedersta delen av hjärnan heter medulla oblongata (förlängda märgen på svenska) och sköter flera autonoma funktioner (t.ex. andning och kräkning). Telencephalon (storhjärnan) är den del som vi förknippar med högre mentala funktioner. Man kan sakna denna del av hjärnan helt men ändå ha lägre hjärndelar i behåll, dvs. man är formellt inte hjärndöd då.


Ta inte detta på fel sätt, men du (liksom Bergakungen) verkar i mina ögon vara duktig på juridik men inte begripa medicinska problem. Tidigare har jag snackat med Bergakungen om detta, och han hade också lite svårt att förstå vad jag menade (se ovan). När jag menar att lämpliga experter / SoS / specialiserade läkare aktivt måste hjälpa till i brottsutredning menar jag inte enbart att hjälpa till med tolkningen av provsvar, utan med hela brottsutredningen. FUP:en visar att ingen utredare har begripit någonting om det sammanhang i vilket brottet skulle ha skett. Det framkom genom deras fullständigt okunniga frågor att de inte begrep någonting om (t.ex.)

1. vårdrutiner

2. journalföringsrutiner

3. olika yrkesgruppers funktioner inom IVA eller annan sjukvård

4. hur en tiopentalspruta ser ut

5. vad patientens läkemedelslista egentligen innebar

6. vad det förväntade kliniska förloppet av en nyextuberad patient i palliativ fas kunde tänkas vara / patofysiologin i en döende patient

7. i vilka situationer i tid och rum (t.ex. hellre i en droppslang och inte i armvecket) det vore mest sannolikt att en förmodad överdos skulle ha givits

8. IVA-vård

9. läkemedelförrådens funktion och innehåll

Alltså: de saknade totalt kompetens att utreda brott i en sådan lokal, i en sådan patient, i en sådan situation

Detta är inget som en rättsläkare överhuvudtaget kan hjälpa till med genom att skriva ett litet intyg utan denna kunskap måste finnas nära till hands under varje förhör som genomförs vid en slik utredning

Kan någon förklara varför P-R-A i förhör kladdar till det med att kommentera journalsystem, skottskador, handskrivna Cardex som inte finns, barnläkarens minne och allt annat märkligt som jag kan läsa om i FUP.
Varför inte svara korrekt för den hon ska kunna?
När jag läser FUP tycker jag hon uppträder märkligt och synnerligen "ovetenskapligt" och helt utanför hennes expertområde.
Troligtvis har hon aldrig satt sin fot på en barniva men verkar kunna det mest om det mesta.

Jag kan inte uttala mig om det är (o)vanligt att rättsläkare låter allmänt okunnigt surrande hamna i FUP. Har aldrig läst någon FUP förut. Notera dock att PRA blir tillfrågad av den polisen som upprättat handlingen; PRA visste kanske inte att det skulle skrivas ner. Bäst hade såklart varit om PRA knipit käft eftersom, som du också säger, det snabbt framgår att PRA inte har särskilt aktuella kunskaper. PRA borde ha sagt åt polisen att de måste be kliniskt kompetenta personer om hjälp.

Ny juristfråga: hur utredningsaktiva brukar rättsläkare vara? PRA framstår ju som något slags blek avbild av Kay Scarpetta i FUP.

Det är nästan som hon vill "skapa" något och som ett ivrigt barn pladdrar hon på, pekar och viftar med armarna inför åklagare och polis. Hennes iver att utöver sitt område bevisa något finner inga gränser!