Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Så sant! Gäller både för den med alkoholproblem och många gånger också de som inte har alkoholproblem!

Riktigt bra tråd med många bra inlägg.

Man runt mitten av 40-50 år. Har supit till och från i perioder, när det var som värst så snackar vi en 70s wirre + 6 starköl per kväll några veckor.

Jag fick diabetesdiagnos för 8 år sen, vägde 127 kg och då åkte in för ett ep-anfall (har inte epilepsi), krampanfall för det är farligt att sluta cold turkey tydligen vilket jag gjorde flera gånger för att jag var less på skiten. Trappa ner sägs vara mer safe men det är svårt. Sedan dess har det hänt 4 ggr till med några års mellanrum. Har tagit långa pauser men ja, slentriandrickandet blev en dålig ovana och till slut var man där igen, om än mycket mindre. Skulle dö om jag svepte det idag. Har iaf droppat 52 pannor på dessa 8 år och nu är jag inlagd denna vecka för hjärtflimmer/arytmi. Kände mig väldigt svag den natten å morgonen, kom in med 240 i vilopuls vilket låter helt orimligt. De fick inte styr på det så jag fick en sån elchock för att återställa pumpen. Gick stadigt ner till 70-80 igen på bara några minuter och man mår direkt bättre.

Legat här ett par dar nu och det har jag pratat med läkaren om men att det bitvis går åt rätt håll. I morgon ska jag ev få en ablation också. För det kan bero på ett medfött hjärtfel som vissa har som orsakar hjärtflimmer, slang upp från ljumsken till hjärtat och kolla och ev bränna/frysa det som inte ska vara där. Många bäckar små... Hoppas nästan att jag har det hjärtfelet för då kommer de fixa det. Resten är ju upp till mig.

Så, återigen, less på skiten. Antingen för evigt eller ev nån social bira då och då men inte på ett bra jävla tag. Gillar inte ultimatum men vet att jag kommer må bra igen.

Hur gör ni när suget slår till? Jag har druckit 1-3 gånger i månaden och alkoholen förstör mitt psyke helt. Har börjat med ssri så måste hålla mig borta från alkohol. Har satt ett mål att vara helt nykter i tre månader.

Jag har sagt att jag inte ska dricka så många gånger men ändå har jag gjort det. När jag är nykter och mår förhållandevis bra har jag noll sug. Men när jag får ångest som håller i sig flera dagar ändras mitt tankesätt och tänker att några öl eller ett par drinkar gör ingen skada men jag dricker tills jag stupar.

Jag vet också att jag oroar mig för att en arbetskamrat eller någon annan jag känner ska komma på bolaget då jag är där. Det är stora skyltfönster så jag väljer helst en kassa längre in vid händelse av att någon jag känner skulle gå förbi på gatan utanför och se mig i systemkön.

Samma här. Jag trycker in alla miljoner burkar i en garderob och stänger dörren, men det bara växer och växer. En gång åkte dörren upp och burkar strömmade ut, jag tänkte bara "Vilka är ni, och vad fan vill ni mig. Försvinn ur min åsyn era as..."


Ett bra tips som sagt även till de som ännu ej blivit beroende. Jag var utan alkohol i fyra år och jag mådde så förbaskat bra. Men nu har jag ändå lyckats hålla emot i ett tag, så på den vägen är det. Mitt mål är att bli alkoholfri och på samma gång gå ner några kilo, en viss övervikt har gäckat mig en tid nu.

Även jag dricker alldeles för mycket. Min räddning är min dotter som är hos mig varannan vecka och då mina föräldrar missbrukat hela min uppväxt vill jag inte visa mig onykter för henne, så jag kan inte gå på lokal när hon sover och jag köper inte hem när jag har henne för jag vet att jag inte klarar av att låta bli det.

Alkoholen förstörde mitt äktenskap, varje dag när jag är barnledig sänker jag minst en flaska vin, på helgerna går jag all in med utgång och startar gärna så fort jag vaknar på lördag söndag. Då med starksprit. Jag känner att det inte är hållbart längre. Jag känner ett jättejobbigt sug konstant och går alltid med nån form av klump i magen, sömnproblem och en känsla av tomhet.

Nu under semestern så har det varit ganska stora mängder, och jag känner mig sliten och tänker hela tiden att jag måste sluta dricka men likt förbannat så fort mamma har hämtat så är jag på bolaget en kvart senare.

Än så länge klarar jag mitt jobb även om jag blir helt kanon efter jobbet och det sociala fungerar men jag undrar hur det hade varit om jag inte haft dottern varannan vecka... jag känner mig inte normal om jag inte har minst en salongsberusning.

Det var lite min ventilation, många här verkar ha grövre problem men antar att det bara är olika grader i helvetet.

Hej och tack för att du delar med dig. Känner igen mig i mycket även om mitt äktenskap än så länge överlevt.

Alla har vi ju våra olika vägar men det tycks ovanligt (omöjligt?) att man bara råkar bli alkis hux flux så att säga. För egen del var det nog obehandlad depression och ångest jag självmedicinerade mot (en medicin som blev ett beroende och tog över helt). Varför tror du att du dricker? Inte så lätt att svara på kanske men för mig har det hjälpt mycket att försöka skrapa i botten på tunnan och leta efter de egentliga problemen.

Min väg ut har varit lite krokig, med suicidförsök (efter att jag slutat dricka men istället började spela bort hundratusentals kronor på nätcasino) och inläggning på psyket som "kulmen". Idag håller jag mig hyfsat flytande med antidepressiva och mindfulness, samt stöd från min fru och familj. Har varit nykter i snart ett år.
Drack precis som du och jag vet hur suget känns. Men det går att sluta! Du kan göra det. Var inte rädd att be om hjälp, ditt liv är ju mer värt för din dotter än din heder eller vad man ska säga - skit i vad andra kommer säga eller tänka. I det här fallet är inte ensam särskilt stark men du är inte ensam ska du veta!

När suget slog till försökte jag jobba med minfulness, till exempel SOAS. Just detta att stanna upp och obervera "utifrån" vad som händer inom en, att inte agera utab bara observera. Att se sug som en känsla som kommer på besök, och som går iväg igen efter ett tag, hjälpte mig mycket.

Tack för att du delar med dig och det låter som ett bra val att lägga ner helt. Håller dock med om att det är svårt det där att säga att man aldrig mer ska dricka i hela sitt liv!

Ta en promenad, diska, städa, gå ut en sväng för att få tankar på något annat än att ta sig en öl eller nån grogg. Suget är som värst för mig då jag bara sitter hemma, men man kan även lära sig acceptera suget istället för att skjuta bort det. Att hålla sig sysselsatt är det bästa sättet att undvika. Du kan även ta tid på hur länge suget varar, det försvinner med tiden men kan komma tillbaka när man minst anar det igen.

Hela mitt liv känns förstört. Jag skrev här för ett tag sen. Alkoholen förstör verkligen mitt liv, det tog livet av min farfar, sedan min farsa, dessutom svävar min bror mellan döden och vår värld varje dag så mycket han trycker i sig. Han kör dock andra substanser.

Nu har jag förlorat min andra flickvän på grund av detta. Jag har gjort henne så illa, inte bemärkelsen att jag varit elak eller aggressiv under mina fyllor, men för att jag varit full helt enkelt.

Jag blir så trött, jag fick rådet av en kille här inne för ett tagsen o ta hjälp av en grupp, typ AA. Det känns så självklart när jag väl är full, självklart ska jag gå med i en grupp. Men sekunden ruset har lagt sig så känner jag bara "nej aldrig i livet".

Vafan ska jag göra åt det? Mitt fulla jag talar ju för att jag inte vill detta längre, jag hatar det varje gång. Jag tänker alltid att jag måste gå med i en grupp, och att det känns så självklart. Men mitt nyktra ego tillåter fan inte det.

Kan någon snälla ge något råd för hur jag ska ta mig i kragen som nykter och bara göra det? Jag är så trött på detta livet som full så jag kan spy, jag är inte den jag borde vara. Jag är mer än såhär.

Jag klarar inte detta själv, jag känner det in i benmärgen. Jag behöver stöd och hjälp.

Självklart är jag full när jag skriver detta. Men ta det för sanningen, för jag menar verkligen det. Jag vill ha hjälp.

Ja, det är jättelätt att bestämma sig för att sluta dricka när man är full (gjorde det oräkneliga gånger själv). Men precis som för dig försvann känslan och motivationen när jag blev nykter igen.

Det är nog ingen dum idé att gå med i någon grupp, finns även många bra online nu för tiden (även om det inte blir samma "tyngd" som att träffas på riktigt, tycker jag). Har alltid tyckt det varit oerhört givande att höra andra människor berätta om sina problem och bara bli försäkrad om att man inte är ensam. För det är du inte!

Men vi dricker ju oftast av en anledning, är nog ovanligt att man bara råkar bli alkoholist. Skulle rekommendera dig starkt att uppsöka vården också. Berätta hur du mår, vilka problem du har, att det finns i släkten och så vidare. Det finns ju mediciner att prova mot alkoholsug, antabus, antidepressiva och så vidare. Om det finns en beroendemottagning där du bor, försök komma dit. Fick bra hjälp där själv.

Känpa på!

1-3 gånger i månaden är ju i princip att vara nykter. Påverkar inte ssri heller om du inte dricker stora mängder varje dag.