Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Jag är kompis med alkoholen och umgås ibland med exempelvis, grillen och några öl, bok och några öl, film och några öl. Detta stör mej enormt.
Jag intalar mej att jag kan dricka varje dag om jag vill för det är ju till och med nyttigt har jag läst i aftonbladet.. I perioder när jag vill lura mej själv, för att slippa ha ångest över min alkoholkonsumtion, så dricker jag varje dag litegrann. För det är ju så nyttigt !

Jag blir sällan full men ofta lullig. Ingen fara säger jag till mej själv.
Brorsan är likadan som mej och farsan är (var) likadan fast där har det eskalerat till 7.2or och hemgjort vin och smygsupande mitt på dagen vid ledighet. Farfar söp ihjäl sej mer eller mindre.

Detta med alkoholen gnager i mig ständigt och ligger ständigt och lurar i min hjärna.
Panik om jag inte hinner till bolaget en fredag, hemskt ölsugen varje kväll om jag inte jobbar.
Emellanåt ifrågasätter jag min relation till alkohol hårt och dricker mindre en period.

Jag skulle nog kunna fortsätta så här och ändå ha ett ganska långt liv.
Eller så kan jag sluta dricka helt ?
Slippa att det eskalerar med tilltagande ålder, slippa bakfylla och ångest för att jag gjort bort mej de få gånger som det är fest.

Skönt att skriva ner hur det faktiskt ligger till.

Alkohol är en lömsk smygande drog som jag borde lägga ner eller?

Tycker du gör rätt i att oroa dig lite - det är fan ett sundhetstecken hos dig!
Känner igen mig rätt rejält, fast inom andra områden.
Försökt sluta flera gånger nu under årens lopp, men när man bara vill bli av med ångesten och komma iväg från alla dumma tankar man kokat ihop så blir det lätt att man tar en dos till.
Fungerar faktist, ifall man inte har lust att dyka djupare in i en "vanföreställning" nykter.
Men i längden så dyker det bara upp mer och mer vanföreställningar, saker man måste bota sig med...
Hmm, vet inte vad jag rabblar om egentligen - har inte sovit ordentligt på snart en månad nu

Ja, jag har lyckats dra ner rejält nu, det mesta är psykiskt så att säga.
På snart tre veckor så har jag druckit fyra starkisar och 2 folkisar och detta bara på helgen.
Suget efter alkohol finns och det är oroande, även om jag kan stå emot ganska lätt.
Helst vill jag inte dricka alls för det känns coolare på nåt sätt att vara nykterist.

Ska på mitt första AA-möte imorgon. KBT och antabus hjälpte mig bara till en viss gräns men nu får det fan vara nog med drickandet.

har börjat trappa ner drickandet. snart är jag fri! YES!

Yepp, i den situationen har man ju varit ett antal gånger.
Sedan går det någon vecka eller två, sen tänker man att det där var väl inte så farligt. Och så blir det samma visa igen. År ut och år in.
Bryt den där cirkeln nu, grabben, i stället för att vänta 15 år som undertecknad gjorde.

Härligt, fortsätt i den stilen

1 month sober nu

Har tagit ett återfall på ett halvår nu, innan dess var jag nykter i två och ett halvt år, har aldrig mått så bra som jag gjorde då. Jag visste precis vad som skulle hända när jag gick in på bolaget den dagen, men ändå så gjorde jag det. Nu så har jag gett mig fan på att kliva av, jag vet som behövs göras, men det är satans jobbigt. Det är bara att börja om och kämpa.

Sitter och kämpar nu för att inte gå ner till bolaget, de stänger om en halvtimme.
Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, ville bara skriva av mig lite, men de nyktra åren jag hade var de bästa i mitt liv och jag vill uppleva det igen och jag SKA göra det.

Hur gick de då? lyckades du hålla dig borta från att gå ner till bolaget

Har varit nykter i två veckor nu, innan det i 2-3 månader, innan det 1 månad, innan det 1 till. Ungefär så har det sett ut de senaste två åren. Inte fan har jag någon särskilt kul när jag dricker nu för tiden heller, stänger in mig och kollar på serier och är allmänt i en fylledvala. Senaste gången söp jag från torsdag till måndag morgon, låg och kved och tänkte sluta dricka på lördagen. Hade sådan sprängande huvudvärk att jag öppna en flaska whiskey, sedan kommer jag inte ihåg ett skit tills jag på måndag kl 12 sitter i soffan hos en polare och försöker slå in min puk-kod på telefonen.

Orkar inte med hålla på såhär längre, ifall det är så livet kommer fortsätta så är det fan inte mycket att leva för. Men nu efter nån vecka nykter så börjar nedstämdheten och min hyperaktivitet igång, känsla att man sitter fast i livet. Gillar att snacka och umgås med folk, men eftersom det bara görs under dagtid och på jobbet så blir det tråkigt och dött på kvällar och helger, eftersom jag bara stannar hemma och aldrig går ut med folk för att jag vill undvika alkohol.

Nu vill jag hålla mig nykter för gott, men det har jag försökt 20-tal gånger senaste åren och jag ser inget som är annorlunda denna gången. Skulle vilja träffa en tjej eller nått, fast ändå inte, känner mig så jävla värdelös och det känns som man står och ljuger när man låtsas att man mår bra och är trevlig och normal. För att bara vara till besvär för ännu en person.

Fan, känner mig riktigt nere nu, men det blir väll bättre. Var bara tvungen att skriva av mig lite. Kommer inte börja supa inom den närmaste tiden i alla fall.

Lycka till ni andra som är och försöker bli nyktra! Kärlek till er alla.

Nu har jag varit nykter i drygt 8 mån. I början hade jag ångest, var nedstämd, orolig och rastlöst inre.
Det mesta har försvunnit eftersom jag har hjälp utifrån med terapi och vänner, familj och jobbet som stöttar. Går på AA-möten och DA-möten för att höra andras berättelser hur det var och för att bli inspirerad till att leva nyktert. Det funkar för mig.

Nu, idag poppar det upp en massa tankar om hur jag alltid har varit styrd av alkoholen... ända sen första ggn jag drack som 14åring.
Kunde inte planera in träning på helgerna, jag skulle festa på fre-lörd, träffa vänner över en middag funkade sisådär, för lite alkohol, gick hem tidigt för att dricka upp det jag hade hemma.
Drack mest vin och för att kontrollera mig själv började jag sätta streck på tetran efter hur många glas jag druckit, att det var stora dricksglas och inte vinglas struntade jag i, köpte 1 liters istället för 3lit. Om jag skulle ut på krogen drack jag flera glas innan. osv osv...
Allt detta planerande med alkoholen som fokus. Ni som varit nyktra ett tag känner säkert igen er.

När jag hade tagit beslutet att bli nykter och bett om hjälp så satt jag bokstavligen på händerna första veckorna, skulle jag handla mat gjorde jag det när bolaget var stängt, allt för att undvika systemet.

kram till alla er som kämpar

Gick aldrig ner, men gick till affären senare och köpte ett gäng 3,5or lika illa det om inte värre...
Måste verkligen bryta det här nu, som jag skrev förut så var mina nyktra år de bästa som har hänt. och det här halvåret har varit ett helvete. Det jävliga är att jag vet hur man gör för att bli nykter, måste föröka gå på möten igen. Jag hatar verkligen alkoholen den förnedrar mig gång på gång men ändå tar jag tillbaks den.

Ge inte upp ni som kämpar, ni gör ett grymt bra jobb.