Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Bra kämpat! Riktigt starkt jobbat av dig.

Bra jobbat! Det går att göra förändringar. Inte alltid lätt men det går. Grattis!

2 månader nykter, hur står ni ut med tristessen? Känns som en klump i halsen/bröstet hela tiden. Rastlöshet, uttråkad och allmänt stressad/oroad. Träning och motion fungerar tillfälligt men effekten avtar snabbt.

Vill bara dricka så jag kan slappna av.

Se det som att det är din beroendehjärna som gör allt för att försöka leda tillbaka dig till alkohol. Du kanske har självmedicinerat bort just sådana känslor med alkoholen innan? Din hjärna är inte dum, den har lärt sig denna beteendeloopen: Trigger (tristess)=> beteende (dricka) => belöning (lugn). Och nu vill den fortsätta upprepa det igen för att få mer belöning.

Beroendet är en del av dig men det är inte du. Känslor och tankar är något som kommer på besök. Du kan inte styra över det, men du kan välja vad du ska göra av det. Låt tristessen och tråkigheten och rastlösheten komma bara, det går över. Försök sysselsätt dig. För det blir bättre med tiden!

Riktigt bra kämpat med två månader - fortsätt så!

Efter att jag slutat dricka dagligen så var det även för mig tristessen när helgen kom som kunde få mig att dricka. Finns ingen snabb lösning tyvärr. För egen del tog det flera år där det hela tiden blev en stadig förbättring. Dock att stärka upp kroppen med fysisk träning är det bästa man kan göra. Fysisk träning tränar upp nervsystemet så att det bli starkare. Ett svagt nervsystem gör att man känner sig orolig, lättstressad och allmänt svag.

Lätt hänt att bli rastlös när man är van att döva det med alkohol.
Ge det tid och våga släppa in tristessen och rastlösheten i livet igen.
Med tiden lär sig din hjärna att hantera det igen.

Klarade äntligen två veckor utan alkohol + tobak. Fan i helvete va stolt jag vart över mig själv!

Jag, "namn" kan ju titulera mig som en väldigt funktionell alkis. Jag tjänar ordentligt bra med pengar, är ledig mycket, gör alltid ett bra jobb men ingen vet min börda, ingen vet att jag har sulat i mig 6 liter vin + öl varje vecka under 2 års tid ish.

Det är så jävla tragiskt, jag mår så jävla dåligt av mitt beroende, både psykiskt och fysiskt. Mitt stackars hjärta har bokstavligen talat fått en ordentlig paus i två veckor. Aldrig har jag haft en så låg och stadig vilopuls som jag hade under dessa veckorna. Det kändes fantastiskt.

Igår fallerade jag, pågrund av ingenting. Det finns inga jävla ursäkter enligt mig, för man kan göra allt till ursäkter. Jag fallerade helt enkelt för att jag var sinnessvag. Precis som ni andra har gjort, mina älskade alkovänner.

Det värsta av allt är nog att jag älskar det, alltså jag ÄLSKAR att dricka mig full, spela lite, lyssna på musik o sen somna gött. Fan i helvete vilka två dagar detta har varit, dom har varit så jävla bra. Druckit mig kalas tills 01:00 cirka. Sen börja morgondagen med en starköl klockan 6 på morgonen. För det finns ju knappast något bättre än morgonölen, eller vad säger ni?

Imorgon är det på att igen, börja strycka dag för dag på kalendern, kämpa timme för timme tills bolaget stänger. Detta jävla giftet kan dra åt helvete. Snälla skicka mig till en Ö där jag får vara utan skiten i 2 år. Någon miljadär här inne som kan lösa det? Tack på förhand.

Edit: Rastlösheten är ett faktum för oss alla. Fyfan vad allt är tråkigt.

Glöm inte att ruset är temporärt, du mår bara dåligt imorgon, du förstör din kropp och själ. Du förstör din relation till flickvän, pojkvän, eller familj. I all misär ska du dock inte döma dig själv. Om du ramlar och drar i dig en eller 30 så ska du alltid komma ihåg att du försöker. Du är en kämpe min okända vän. Jag ber dig, ta inte den där spriten som lockar just nu.

Jag älskar er alla, jag är full och sentimental ikväll men jag hoppas på att jag finner styrkan i att skriva något imorgon.

Hitta nån självhjälpsgrupp och var med på ett gäng möten. Det kommer att bringa ordning på din relation med alkohol. Du kommer att hitta det stöd och den lärdom du behöver för att bli nykter. Själv går jag på SMART Recovery Sverige möten men det finns annat med. Gå på en 10 - 15 möten och fundera sedan på vad som hänt innanför ditt pannben. Nya perspektiv och tankar? Troligtvis.... Alla möten är inte bra men dom flesta är det... Kämpa på kompis! Det går att befria sig....

Ja, tristessen var ett aber. Mycket möten och många långa promenader hjälpe mig i början. Efter ett par år gav den med sig. Men viss var det jobbigt...

Tack för ditt svar. Jag har kollat upp vart det finns i min hemstad nu. Jag skäms och vill knappt gå dit men jag får skärpa mig och bara gå dit. Jag tror jag behöver stödet, jag löser uppenbarligen inte detta ensam.

När du skriver "Kämpa på kompis!" så ska du veta att det värmer och det hjälper. Tack för att du finns och att du hjälper fina människa.

Finns liksom inget mer att fundera på... Ta steget och lägg skammen åt sidan. Nä, inte lätt men nödvändigt. Man har bara ett liv och ibland behöver man stöd att reda upp saker och ting. Inget mer än så... SMART Recovery har även onlinemöten om nu det kan va lättare att ta sig till sas. Vad du nu än gör så bara välj nåt och var med på ditt första möte... Första är svårast... Sedan rullar det på och skammen ger med sig.... Och man får nya vänner.

Två månader i dag.