Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

jo självklart hade jag riskintag av alkohol, kan uttryckte mig klantigt, viljan att förminska problemen blundar jag inte för egentligen.

de fåtal tillfällen jag minns som genuint trevliga och roliga då drack jag inte FÖR mycket. kan räknas på ena handens fingrar de tillfällena

Exakt...men alla ljuger sig blå i nyllet på den frågan.

Då kanske vi har mer gemensamt ändå. Jag hade väl samma problem som dig. Det blev alltför ofta att det blev för mycket.

Egentligen finns det väl bara att blicka framåt nu. Men på något sätt känner jag att, även om jag inte behöver det för att inte fortsätta dricka, det hjälper att diskutera med andra och tänka tillbaka på hur det var.

För en vecka sedan var jag på en bjudmiddag med jobbet. Väldigt god mat. De hade ett väldigt fint utbud av öl, men jag drack en sodavatten. Jag tänkte tanken att det hade varit gott med en öl till, speciellt som den var gratis. Men det var allt. Jag fick inget sug och ruminerade inte över det överhuvudtaget. Det var inte så att jag behövde använda någon viljestyrka där och då för att tacka nej till öl. Däremot har jag funderat på det lite i efterhand. Just det tillfället hade jag med stor sannolikhet klarat att hålla det till en öl, eller möjligen två under middagen och jag hade njutit av det mer än vattnet. Dock hade det inte varit värt det av andra skäl. Det hade sått ett frö, som det gjort tid så många gånger tidigare. Jag lyckades begränsa drickandet så jag kan göra det igen. Och kanske hade jag lyckats en eller två gånger till. Men oundvikligen hade det spårat ur igen. Att avstå helt är väldigt enkelt däremot. Speciellt i jämförelse.

Självklart är det effekten man ville åt. Men för mig var effekten som bäst just efter ett par öl. Den där känslan av att kunna sjunka lite djupare ner i soffan när man sätter sig.

Sen vet jag inte riktigt varför det blev så att det bara blev fler och fler öl. På något sätt kände man väl efter fyra öl att efter en femte blir man lagom och väl efter den femte så kunde man tänka att bara en öl till så blir det perfekt och så vidare tills man inte tänkte längre utan bara tog ytterligare en efter en.

När man tittade tillbaka på det i efterhand så kunde man såklart se att det egentligen var bra efter kanske den tredje eller fjärde. Kanske den femte och sjätte inte var så farligt, men den nionde och tionde skulle man definitivt låtit bli.

Nu sitter man här efter 3 dagars drickande och mår som en jävla gris som vanligt. Fysiskt, psykiskt och i princip själsligt. Har alkoholism i familjen och ser mig bara gå samma jävla väg som jag avskyr att dom gör. Stök, bråk, ekonomiska, fysiska och psykiska problem. Nej nu kan alkoholen fara åt helvete

Vad är egentligen skillnaden på psykiskt och själsligt?

Det är mer komplicerat än så. Normala drickare får inte samma euforiska effekt av alkoholen. Det är därför det är så svårt för alkisar (som mig) att avbryta när man mår som bäst, medan vanligt folk enkelt kan tacka för sig efter 2-3 öl.

Vad jag menade var i alla fall att jag hade grov ångest (psykiskt) samt att jag kände mig som en jävla trasig hatiskt varelse snarare än en människa (själsligt). Sen om detta stämmer enligt ordboken vet jag inte ens.

Dessa känslor lägger sig mer och mer under nykterhet sedan sitter jag där igen. På några dagar kan jag byta detta mot ursäkter till varför jag också ska kunna dricka. Andra är as med, vad har hänt mig, alla andra får, staten säljer skiten till mig osv. Detta är ofta processen när jag anser mig gått över gränser på fyllan. Annars brukar jag bara kunna gå några dagar och sen per automatik dra igång igen för det är ju ändå inget problem när jag inte gjort nåt trots att senaste gången innefattade vidrig bakfylla och det bara var veckor sedan jag faktiskt betedde mig illa.

Vart ett långt svar detta men gick in i tråden för att prata av mig och gnälla inte agera ordbok eller författare :P

Jo jag tillhör dem vars hjärna blir besatt så jag vet.
Men det förändrar inte faktumet att alla som dricker alkohol vill åt ruset i någon grad, även om du inte blir berusad på två öl så får du ju dopaminpåslag, även "normaldrickare" får det såklart, annars skulle ha de inte ha någon hjärna.

Är på behandlingshem och har varit nykter nu i snart 7 månader. Har varit en jobbig resa men mår ganska bra just nu ändå.
Men som sagt så är min behandling snart färdig och då ska man ju prova vara nykter på "riktigt" och inte leva i en sån skyddad miljö som jag gör nu.

Är det någon här som har varit med om en lika lång behandling och kan ge några tips på hur ni fortsatte att vara nykter efter ni släppts ut? Vill ju inte lura mig själv med att tro att jag kan dricka normalt nu eftersom jag har varit nykter ett tag.

Tack på förhand

Jag är på behandling nu o min kompis har varit. Har var ren flera år men en vecka sen torskade han på amfetamin och han ångrar det. Tänk på att man ångrar sig så fort man börjat o tänk du ska inte behöva gör de

Nu har jag gått på Antabus i en vecka och känner efter mycket drickande i tid och otid att jag faktiskt har hittat en bit av lösningen för mig personligen.

Sedan är det mycket arbete med sig själv såklart. Måste ersätta all tid jag missbrukade med nåt annat.

Det känns skönt just nu.